Manchester U - Leicester
Inför: Manchester United – Leicester
Carabao Cup en onsdagskväll i oktober. Det kan jag väl skriva om och försöka skapa lite intresse, tänkte jag. Ganska straight forward liksom. Men så blev det i ett svep något helt annat. Här behöver inte byggas upp, hit kommer ögonen riktas alldeles oavsett. Det blir lite spretigt – om det här, om det där. Om en match på vägen mot en titel.
Manchester United
Jaha ja, här ska man skriva inför matchen och går i vissa tankar – så vänds allt precis upp och ned. Erik ten Hag fick under måndagen så till slut sparken från Manchester United. Det var inte någon blixt från klar himmel som slog ned, vi har mest gått och väntat på att det oundvikliga beslutet skulle tas. Nu tar Ruud van Nistelrooy över tills ny permanent manager identifierats (redan klart) och kommit på plats (när som verkar det som). Vi går inte allt för djupt i detta här, men jag vill ändå bara ha på pränt att det känns ledsamt att det blev ett sådant slut för Ten Hag, men som saker utspelat sig fanns inga andra val att göra. Vill ni läsa mer om Ten Hags tid i United rekommenderar jag kollega Hugos finfina genomgång här.
På en sekund – när United kommunicerade ut managerförändringen – blev det som tidigare hänt irrelevant. Kanske inte helt irrelevant, det som hänt har hänt och det kan vi inte bortse från. Men det är ändå lite av en ny giv vi står inför. Visst perspektiv behöver vi ändå.
Brentford, Nottingham, Fulham, West Ham, Bournemouth och Brighton. När man tittar på dessa sex lagnamn skulle åtminstone jag säga att det är rätt överkomliga och tacksamma lag att gå upp mot. Problemet här är att alla sex ligger före United i ligatabellen efter nio spelade matcher. Inte nog med det, ytterligare sju lag har spelat in fler poäng än United.
Anderlecht, Midtjylland, FCSB, Slavia Prag, Plzen och Bodø/Glimt. När man tittar på dessa sex lagnamn skulle åtminstone jag säga att… ja, ni fattar poängen.
Bevisföringen är tydlig, omständigheter bör tas i beaktning men domen faller hårt och klart: underkänt. Visst fanns det tendenser som gav hopp och tillfälligheter som grinade rakt i ansiktet under förlusten mot West Ham, men man hade ju had it up to ungefär here [så kan man höja handen dit man själv känner] av att inte komma ur det häringa kaninhålet.
Så vad skulle vi göra, lägga oss och dö? Nej, det är väl onödigt och gör inte saken bättre – det är inte skitkul heller. Nu har en förändring kommit och det kan väl ses som ett ganska stort andningshål. De där sakerna som räknats upp glömmer vi en stund och omfamnar Carabao Cup och en nystart. Namnet på ligacupen har jag både sagt och skrivit många gånger utan att veta vad Carabao är eller gör, men nu vet jag att det är en energidryck (så lyckades det marknadsföringsarbetet). Förhoppningsvis är måndagens beslut precis den energidryck Manchester United behöver, i alla fall behövs energi någonstans ifrån och kanske ett avancemang närmre en titel kan göra gott.
På riktigt har målskyttet bara lossnat en gång denna säsong, det var i förra omgången av ligacupen när United körde över Barnsley med 7-0. Vi får se om det kan upprepas. Det ska i så fall vad det verkar göras utan Mainoo, Yoro, Maguire, Evans, Shaw, Malacia, Mount och Antony som alla är skadade, plus att Mazraoui också verkar vara tveksam till spel.
Min startelva (4-2-3-1): Onana – Lindelöf, De Ligt, Martinez, Dalot – Ugarte, Eriksen – Amad, Zirkzee, Fernandes – Højlund
Motivering
Hur ska man tänka här? Hur tänker Ruud? Känns väl ändå viktigt med en bra start, att komma ur den negativa spiralen. Därav ett starkt lag – något jag förespråkat oavsett vad som nu hänt under dagarna som lett fram till matchen. När Bayindir ska spela är en bra fråga, men Onana kan spela typ hela tiden och här ska vi inte chansa. Gillar egentligen Dalot mycket bättre till höger än vänster, men han funkar till vänster om han kan sluta få instruktioner om att hoppa in i mitten och dirigera spel – det kan han inte. Han ska fara fram och tillbaka på kanten, överlappa och springa springa springa. Med en Bruno som utgår från Dalots kant kan den lämnas helt till ytterbacken och så kan lagkaptenen härja centralt istället.
Ugarte har väl inte övertygat någon, men han behöver spela om vi ska ha någon nytta av honom och då får han komplettera Eriksen här. Dansken har haft en remarkabel uppryckning och är given, särskilt om United har intention att driva spelet. Ett annat nyförvärv som inte övertygat är Zirkzee, men kanske att han kan kombinera med Bruno och få en referenspunkt i Højlunds löpande – tror ändå det kan finnas något i ett samspel mellan de två niorna. Garnacho skapar mängder av lägen men man landar ändå oftast i beröm för just skapade chanser och att han jobbar, lite för lite slutprodukt. Han får hoppa in med friska ben så ser vi om Amad kan hitta formen igen.
Leicester
Uppflyttning från Championship till Premier League, Jamie Vardy-fester var och varannan helg, helt osannolik Premier League-titel, spel i Champions League, FA-cuptitel, nedflyttning till Championship och direkt uppflyttning till finrummet igen. Det har varit minst sagt händelserika Leicester-år. Allt detta sedan Manchester United vann ligan senast, dessutom fortsätter Jamie Vardy ha fler fester än de flesta Unitedspelarna. Det säger en del om det här, om det där.
Efter att från absolut ingenstans gått och vunnit ligan började resultaten stagnera succesivt – vilket inte på något vis är konstigt. Men man lyckades ändå på ångorna av succén även vinna FA-cupen och den andra halvan av 10-talet går så klart till historien som något utöver det vanliga. Men till slut gick det inte att hålla upp, det blev degradering till Championship inför förra säsongen. Där blev sejouren bara ettårig när Enzo Maresca ledde laget till ligaseger och återkomst till finrummet. Maresca gjorde det så bra att han fick ögon på sig av Chelsea som plockade in italienaren – i London är kanske succé ett för stort ord, men nog har han fått ordning på det som bara såg ut som ett enda stort kaoshaveri.
Nykomlingar i Premier League, men utan tränaren som ledde de dit. Leicester-ledningen valde att plocka in Steve Cooper – närmast från Nottingham Forest – och nio matcher in på säsongen står man på två segrar, tre oavgjorda och fyra förluster. Det ger laget positionen just bakom United.
Det finns ett gäng spelare i truppen som vi känner igen sedan tidigare, till exempel James Justin, Harry Winks, Ricardo Pereira och Wout Faes. Sticker ut gör också Facundo Buonanotte, 19-åringen kom på lån från Brighton i somras och har redan debuterat för det argentinska landslaget och gjort tre mål under säsongsinledningen. Sen finns det ju en till vi måste nämna, som vi redan nämnt, it’s……. Jamie Vardy. Anfallaren har påbörjat sin 13:e säsong i laget och fortsätter göra mål. Med fyra mål på nio matcher har han redan passerat sin notering från förra Premier League-säsongen. Men det finns några avbräck som ställer till det, Choudhury, Daka, Stolarczyk, Vestergaard och Kristiansen missar alla matchen.
För att ta sig till denna match på Old Trafford har Tranmere besegrats med 4-0 och Walsall fick stryka på foten efter straffar. Det är klart att gästerna vill förstöra festen för United, och dessutom hitta tillbaka till vinnarspåret efter helgens förlust mot Nottingham Forest, men det ska väl ändå bara kunna sluta på ett sätt…
Tänkbar startelva (4-2-3-1): Hermansen – Pereira, Faes, Okoli, Justin – Ndidi, Winks – Buonanotte, Ayew, Mavididi – Vardy
Tre snackisar inför matchen
Ruuuuuuuuuuuud
Vad kan man begära att en assisterande manager som tar steget upp till interim-manager ska hinna göra på någon dag? Kanske inte så värst mycket, men bara grejen att det är en förändring, något nytt – visst är det väl nytt trots att Ruud fanns i ledarstaben redan – kittlar. Kan inte komma ifrån känslan att det kommer bli mäktigt att se Ruud van Nistelrooy stå där som huvudansvarig för Manchester United på Old Trafford, även om det bara blir en enda match. Eventuella dubier i mitt huvud kring klubbikoner som ställer sig vid sidlinjen i United slipper jag och väljer att bara omfamna detta och denna match. Givetvis kommer Ruud med den historik han har i klubben – som du kan läsa mer om i kollega Erics fina artikel – ena supportrar och ge oss nytt hopp. Det kittlar, ge mig onsdag klockan 20:45 nu.
Chips och dipp
Jag är en sucker för chips. Under söndagens United-match mot West Ham dukades chips upp i en skål, jag till och med unnade mig dipp. Till en början var det inga problem, stora fina hela chips som dippades och jag hade det inte alls pjåkigt. Men allt eftersom skålen med chips tömdes försvann de där stora fina hela chipsen och kvar fanns mest smulor av avbrutna trasiga rester av chips. Men jag hade ju min dipp, och när jag nu lyxat till det skulle den så klart användas. Resultatet: evigt sökande i chipsskålen efter bra chips, kladdiga dippfingrar och en inte alls så njutbar historia som för en halvtimme sedan. Ungefär så är det också för Manchester United när en fotboll ska in i motståndarmålet. Komponenterna finns där, det ser till och med rätt okej ut ibland. En passning på läppen, en löpning bakom motståndarryggen och en dragning med ketchup och senap. Sen blir det bara smulor, kladd och besvikelse. Det råder ingen brist på fokusområden när resultat ska utvärderas, men missar man frilägen och öppna mål stup i kvarten får man liksom räkna med att bli straffad – hur orättvist det än kan kännas och hur mycket man än vill skylla på andra faktorer och situationer. Så, ta hand om de där stora fina hela krispiga chipsen när ni väl hittar dem – så lämnar vi smulorna till någon annan.
Vad är en ligacup värd?
Han fick mycket skit, Erik ten Hag, när han påpekade att han vunnit två titlar med United när alla kunde se att ingen utveckling synts och att ligaplaceringarna blivit sämre och sämre. Jag är absolut inne på samma linje, hur ett lag ser ut och byggs visar sig i ligaspelet över en hel säsong snarare än någon cup run. Ten Hag anställde inte sig själv och alla har vi väl någon form av självbevarelsedrift – tycka vad man vill om hur den sedan uttrycks. Att han vann två titlar med United är fakta, och det ska han ha beröm för. Även om en av dem är ligacupen och kanske inte värderas så högt finns den där på cv:t och står i klubbens prisskåp. Det är en prestation att vinna en titel oavsett hur man vill vrida och vända på det och hur man vill värdera det – tack för dessa ögonblick Erik.
En onsdagsmatch i oktober mot Leicester i ligacupen blev ingen ny livlina. Matchen gick från en transportsträcka mellan två helger till något alla kommer ha ögonen på, och för mig som supporter är det en viktig match. Det rör mig inte i ryggen att det är en Kalle Anka-turnering som alla utslagna lag pratar ned, det är en titel på spel – det finns inte så många chanser varje säsong och jag vill mycket hellre vara med på en egen resa mot konfetti på Wembley än att ogiltigförklara någon annan som står där på innerplan och firar. Kanske hade jag resonerat annorlunda om ligapositionen varit en annan, men jag behöver ljus i mörkret och just här och just nu är detta en match värd mycket i mitt supporterhjärta – och den blev i ett svep större än jag först tänkte. Låt mig få kliva ur negativitetens kaninhål och ge mig en fortsatt resa mot något.
Tips: 3-1 (Fernandes x2, De Ligt – Ayew)
Arena, datum och matchstart: Old Trafford, 30/10 – 20:45
Turnering: Carabao cup, åttondelsfinal
Stream: Viaplay
Den här matchen kommer ni inte missa va? Vad tänker ni, vad känner ni? Kör på i kommentarsfältet här under!
GGMU
