Aston Villa - Liverpool
Inför: Manchester United - Tottenham
En ny säsong är över oss, och det är hög tid att börja drömma ljuva drömmar om en ljus framtid. Fjolårssäsongen representerade måhända ett mindre framsteg mot en ljusare framtid, men likväl vill vi inte minnas den. Nej, säsongen 2015/16 är säsongen då Louis van Gaals manskap ska ta revansch, på riktigt. Frågan vi ställer oss – är Manchester United redo för det?
Säsongen 2014/2015 blev inte riktigt vad vi förväntat oss. Eller ja, förväntat oss och förväntat oss. På ett sätt var det oerhört svårt att veta vad vi kunde förvänta oss ifjol. Louis van Gaal uttalade från sekund ett att hans lag behövde tid, och det enda konkreta målet var den – med United-mått mätt – ambitionslösa riktlinjen om att komma fyra. Hans lag fick tid, Louis van Gaal fick tid, och målet uppnåddes med nöd och näppe. Utifrån den kravbilden får givetvis säsongens ses som godkänd. Om vi däremot adderar till kravbilden att Manchester United är en klubb som aldrig ska vara nöjda med att komma fyra, och kryddar med enorma utlägg på nyförvärv, ja, då kan fjolårssäsongen knappast ses som något annat än en besvikelse. Så känner Louis van Gaal också, och givetvis är det vad vi har sett resultatet av i sommar.
Manchester United har tvingats genomgå en generationsväxling av stora mått under senare år, och just därför är det ganska anmärkningsvärt vad sommarfönstret – hittills – har fört med sig. Det är inte främst ålderstigna spelare som har försvunnit, det finns inte så värst många av dem kvar, utan det är istället de som misslyckats – eller de som inte försökt lyckas - som fått gå. Det är ingenting konstigt i sig, snarare tvärtom. Men; om jag i september ifjol hade sagt att: ”om ett år, då är Di Maria, Falcao och van Persie utflugna”, då hade jag blivit kallad för galen. Nu har så skett, och samtidigt har ett stort knippe rutin (Basti), talang (Memphis), disciplin (Darmian), franskt rivjärn (Schneiderlin) och utfyllnad (Romero) hämtats in. Det är så att man blir yr av alla förändringar, men jag tror att de allra flesta ser på det hela med tillförsikt. Framförallt tror jag att de allra flesta förstår att det var nödvändigt. Manchester United har alltid varit ett lag, och som lag hoppas – och tror – jag att Manchester United är betydligt bättre i år jämfört med fjolårets dito.
Nu är det upp till bevis för det nya lagbygget, och för van Gaal. I år måste de röda visa prov på en rejäl förbättring, om inte annat finns en risk att klubben hamnar i någon form av ond transferspiral och en tränarkarusell som inte skulle gynna någon (förutom alla andra klubbar i världen, förstås). I premiäromgången ställs man direkt mot kvalificerat motstånd i form av Tottenham. Lika svårt som det är att bedöma United som en effekt av den stora spelaromsättningen är det att bedöma Spurs som en effekt av en intetsägande transfersommar. Med andra ord, sett till förutsättningarna har hemmalaget allt att förlora. En förlust mot ett toppsex-tippat Spurs skulle omedelbart få fart på tabloidpressens domedagsprofeter. Så, Louis van Gaal, det är väl lika bra att instruera dina mannar att gå ut och göra det Manchester United enligt traditionen ska göra; vinna.
Manchester United
Då försäsongen, i vanlig ordning, inte ger svar på särskilt mycket finns flera frågetecken att räta ut. Att van Gaal vill använda sig av någon form av 4-4-3-uppställning råder det förvisso inga tvivel om, men hur det – till stora delar – nya spelarmaterialet ska utnyttjas och huruvida de som spelade till sig en startplats i fjol får behålla den eller inte är alltjämt oklart. Det som blir allra mest intressant, och vilket är något av ett lyxproblem, är hur van Gaal kommer att använda sin mittfältsuppsättning. Ett exempel är Herrera som under våren spelade till sig en given startplats, men efter Schweinsteigers och Schneiderlins intåg har konkurrensen hårdnat rejält. Ett annat frågetecken är vilka som ska ingå i mittförsvaret. Någon renrakad mittback har inte tagits in, och under försäsongen har Daley Blind använts friskt där bak. Ser van Gaal sin landsman som lösningen i försvaret?
Det finns som sagt många frågor ännu, och det enda vi kan känna oss helt säkra på är att Wayne Rooney är det odiskutabla förstavalet på anfallspositionen. Konkurrens finns på de allra flesta platser, något som är ett resultat av att United inte går in i ännu en säsong mitt i en skadekris. Inför premiäromgången finns enbart två spelare på skadelistan; reservkeepern Anders Lindegaard och återvändande Chicharito. Louis van Gaal har med andra ord mer eller mindre fria händer att formera sin elva, något som kommer bli intressant då hans första elva lär ge en del indikationer om vad han tänker på lång sikt. Baserat på hur det har sett ut på försäsongen kan en möjlig startelva tänkas se ut som följer:
Romero; Shaw, Blind, Jones, Darmian; Schneiderlin, Carrick, Mata; Young, Rooney, Memphis
Backlinjen känns förhållandevis säker, medan det på mittfältet bör stå mellan Schneiderlin och Schweinsteiger om en startplats. Den förstnämnde har sett något piggare ut under försäsongen och får därför min röst. Van Gaal sade dessutom under dagens presskonferens att tysken inte riktigt är i matchform ännu. På flankerna bör Young och Memphis vara de självklara valen, och Rooney är lika orubblig som Angels fruga är överlycklig över att ha fått flytta till Paris. Att De Gea i normalfallet är ohotad i buren behöver inte motiveras; han borde stå så mycket han bara kan, helst för pojklagen också. Nu verkar det dock som att vi får klara oss utan honom mot Spurs. Managern sa nämligen under fredagen att spanjoren inte kommer stå, detta då han inte har "rätt fokus" för tillfället. Transferstoryn fortlever med andra ord. Oroväckande!
Då återstår bara den slutliga frågan, nämligen den om hur Manchester United ska ta sig an den här matchen. Som jag ser det finns det många argument för att ösa på, och väldigt få argument för det motsatta (att ta en cyniskt vunnen trepoängare det vill säga). Visst, det nya lagbygget är inte samspelt till fullo, och visst vore ett poängtapp en urdålig inledning på den ”nya eran”. De argumenten är dåliga av två anledningar; för det första är det tråkiga argument, för det andra ska United mena att man visar allvar. Om laget ska vara med och slåss om titeln i år, då ska ett lag av Uniteds kaliber kunna spela hem tre poäng mot ett – på pappret – svagare Spurs. Det visade matchen mot Tottenham på Old Trafford i våras, och det borde synas på lördag också – om än truppen nu är en helt annan. Slutligen får vi inte glömma bort att United ifjol började återuppbygga sin hemmaborg (14-2-3 på Old Trafford), och det är en restauration som behöver fortsätta om United återigen ska bli ett topplag. Med andra ord; det finns gott om argument för att van Gaal ska instruera sina mannar att inte be om ursäkt för sin närvaro på planen på lördag. Jag kommer förvisso att vara minst lika glad om Young snubblar in en chansboll i 94e, men det är en annan femma.
Tottenham
Mauricio Pochettino första år som manager för Spurs blev måhända ingen storsuccé, men det blev å andra sidan ingen flopp heller. Tottenham placerade sig slutligen på en klart godkänd femteplats, det mycket tack vare en viss Harry Kane. Den 22-årige succémannen öste in mål efter det att han fick chansen i november, och som ett resultat har han ryktats vara på väg till de flesta storklubbar i världen inklusive Manchester United. Anfallaren är alltjämt kvar i klubben, och det ska Tottenham vara glada för. Spurs har hitintills inte gjort alltför mycket väsen av sig på transfermarknaden, om än – den från Atletico inköpta – Toby Alderweireld är en bra värvning. I övrigt har klubben bara plockat in Kevin Wimmer från Köln och Kieran Trippier från Burnley. Fokus har snarare legat på att göra sig av med spelare. Relativt nya, men också misslyckade, nyförvärv som Paulinho, Stambouli och Chirices har fått lämna.
Kvalité finns alltjämt kvar i form av ovan nämnde Kane, dansken Eriksen, pånyttfödde Chadli, dirigenten Bentaleb och burväktare Lloris för att nämna några. Känslan är likväl att truppen är något för tunn. Det finns inget direkt överflöd av centrala (beprövade) mittfältare, och likaså är uppbackningen bakom Kane – som består av Adebayor och Soldado – tvivelaktig. Mycket talar för att Spurs inte riktigt är klara med nyförvärven denna sommar. Inför lördag har dock laget ingen större chans att förstärka, i så fall får Levy jobba fort. Som tur är för manager Pochettino har han inte, liksom van Gaal, några större skadebekymmer att ta hänsyn till. Viktige Lloris har förvisso gått skadad under sommaren, men fransmannen hoppade in i träningsmatchen mot Milan så sent som i onsdags vilket borde innebära att han är redo. Därutöver är det bara Andros Townsend som är ett osäkert kort.
Bristen på bredd till trots är London-laget förmögna att ställa en slagkraftig elva på benen, och som vi mycket väl vet är Spurs i sina bästa stunder ett spelskickligt och snabbt spelande lag. På lördag talar förvisso det mesta för att United kommer att hålla i trådarna spelmässigt, men Tottenham kommer att ta till vara på chanserna när de bjuds. Firma Eriksen-Chadli-Kane är kapabla att ställa till det för de flesta försvar, och om inte Uniteds försvarsspel stadgats upp - det såg som bekant ganska skakigt ut stundtals ifjol – lär de tre herrarna kunna skapa en hel del huvudbry för hemmapubliken på Old Trafford.
Var: Old Trafford, Manchester
Vad: Omgång 1, Premier League
När: 13:45, lördag 8/8
TV: Viasat Fotboll (HD) och Viaplay
Tips: 3-1 (Rooney, Memphis, Mata)
Källor: ManUtd.com, Whoscored.com, Physioroom.com, TottenhamHotspur.com
