Nottingham - Manchester U
Inför: Nottingham Forest – Manchester United
Ny vecka, ny turnering och nya tag. Manchester United tar sig an Nottingham i FA-cupen och får en möjlighet att visa att förlusten mot Fulham bara var ett hack i skivan. Samtidigt står mycket på spel, ska detta kunna bli en positiv vår behövs resultat och en resa hela vägen till Wembley kan ge oss tillförsikt. Men här går det inte att ställa ut några skor, här krävs mycket mer.
Manchester United
När en åsiktsdriven text ska skrivas är det inte optimalt att landa i för många å ena sida, å andra sidan – det ska vara raka tydliga budskap. Tur för mig då att vi här precis i inledningen befinner oss i en del av texten som kan överleva i ett gränsland, och jag kan faktiskt inte riktigt bestämma mig över vilket ben jag står på när det kommer till det täta matchandet. Å ena sidan kommer matchen i ett läge där United sitter med en diger skadelista och om bara några dagar ska ta strid med Manchester City. Å andra sidan brukar spelare – oavsett sport – prata om viljan att hoppa upp på hästen snabbt efter en förlust och slippa gå och grubbla en massa.
Ska jag ändå ha en åsikt så säger jag: matchen mitt i veckan mot Nottingham kunde inte kommit mer lägligt. Nu finns ju inga alternativ, så kanske att det mer är ett försök att övertyga mig själv.
Förhoppningen är ändå att United faktiskt kan ta sig an åttondelsfinalen i FA-cupen med ganska gott mod. Formen har rent resultatmässigt varit fin under 2024, och förlusten mot Fulham i lördags var Ten Hags gängs första torsk under det nya året. Spelet har inte varit bländande alla gånger, men laget har karvat fram resultat och hade fem raka segrar innan Fulham satte stopp.
Lördagens match var en sån dag på kontoret där saker och ting inte fungerar, man stör sig på kollegor och nästa arbetsuppgift känns extra jobbig och man bara går och längtar efter en kopp kaffe – kanske finns det en liten kaka till. Men i elitfotbollen fungerar det inte att ha sådana dagar, när fokus tappas ser det ut som vid Iwobis avgörande mål och när energi och vilja inte finns ser det ut som Rashfords (icke)prestation. Även om det mycket väl kunde blivit poäng för United kan ingen säga att Fulhams seger var orättvis.
I och med förlusten fortsätter pressen öka på Erik ten Hag och avståndet till topp fyra börjar snart se ointagligt ut. Då är det väl helt perfekt att ta sig an en annan tävling, att kanske spela hem en titel. Det har visserligen inte alltid räck för att tränaren ska få behålla jobbet, men det kan inte skada.
Bortavinster mot Wigan och Newport har tagit United till ny bortamatch i FA-cupen, och det hittills tuffaste motståndet. Något även denna säsongs resultat indikerar, United vann med 3-2 i augusti men fick se sig besegrade i december på City Ground med 2-1. Förra säsongen, däremot, vann United fyra raka matcher mot Nottingham, gjorde totalt tio mål och släppte inte in ett enda. Lovande.
Sett till hur status är på United just nu lär vi få se ett starkt lag, och med tanke på skador på Shaw, Wan-Bissaka, Martinez, Malacia, Maguire, Mount, Martial och Højlund finns inte allt för mycket att laborera med.
Min startelva (4-2-3-1): Onana – Dalot, Lindelöf, Evans, Amrabat – Casemiro, Mainoo – Amad, Fernandes, Garnacho – McTominay
Motivering:
Raphael Varane och Bruno Fernandes är osäkra till spel och det kommer bli sena test för båda två. Om jag känner dessa båda rätt och vi tittar på lite historik talar väl en del för att Varane inte kommer till spel men att Bruno däremot lappas ihop och spelar – det gör han ju alltid. I det bakre leden behöver det sannerligen lappas ihop, Lindelöf får kliva in centralt tillsammans med Evans och så får Amrabat – i brist på alternativ – lösa vänsterbacksplatsen. Visst gjorde han det okej en gång tidigare.
Framåt är det väl dags för Amad att få en chans från start, en chans han förmodligen borde fått redan i lördags – så får vi se om han flyter eller sjunker. Garnacho får då fortsätta till vänster, och är det någon som ska ha boll är det han – om ingen annan taktik fungerar borde spelarna ha en enda sak i huvudet: passa Alejandro!
Så kommer vi fram till den pikanta spjutspetsrollen, och förmodligen är det så att Marcus Rashford är mest lämpad för den. Men samtidigt kan jag inte komma ifrån känslan av att han faktiskt borde sitta på bänken en match. Vem ska då spela? Är Scott McTominay ett så himla bra val, förmodligen inte. Men skulle han inte kunna växeldra lite med Bruno, och om inget annat kan han grisa och vinna lite dueller. Plus att han faktiskt kan göra mål – även om han är som bäst när han kommer i löpningar bakifrån.
Om jag känner mig trygg och säker med denna startelva? Nej. Kanske är de cuckoo land men jag kan just nu inte komma på något bättre, så då nöjer vi oss så.
Nottingham Forest:
Efter att resultaten uteblivit fick till slut Steve Cooper lämna sitt jobb strax innan jul och in kom istället Nuno Espirito Santo. Initialt såg förändringen ut att ge effekt, segrar mot både Newcastle och Manchester United lovade gott – därefter har det däremot gått tuffare och bara blivit en vinst i ligan, 2-0 mot West Ham. Läget i ligan börjar se prekärt ut, särskilt som Everton fick tillbaka några poäng och skuttade uppåt. Nottingham har fyra poäng att gå på mot Luton som ligger just under nedflyttningsstrecket, men då har den lilla nykomlingen en match tillgodo.
I helgen blev det 4-2 förlust på bortaplan mot Aston Villa, men trots ett tidigt 3-0-underläge var gästerna på väg att ta sig tillbaka genom mål av Moussa Niakhate och Morgan Gibbs-White och kanske hämta hem en poäng. Just som hoppet tänts släcktes det och segern mot West Ham kunde inte följas upp med nya poäng.
Så är vi tillbaka i å ena sidan, å andra sidan. Med tanke på det utsatta läget i Premier League finns incitament för att vila spelare och sätta fullt fokus på hemmamatchen mot Liverpool till helgen, men det går också att argumentera för att en rejäl cuprun kan ge precis den energi som behövs för att också klara nytt kontrakt i ligan.
Vägen fram i FA-cupen har varit betydligt snårigare för Nottingham än för United. Först krävdes omspel och dessutom förlängning för att slå ut Blackpool, sedan blev det nytt omspel och matchen gick hela vägen till straffläggning innan Bristol City fick tacka för sig.
Trots dessa tuffa matcher och avancemang med nödrop finns alla möjligheter för Nottingham att besegra United. Man spelar på hemmaplan och har offensiva spetsspelare i Divock Origi, Morgan Gibbs-White, Callum Hudson-Odoi och inte minst Anthony Elanga. I januari förstärktes också truppen med Giovanni Reyna från Dortmund, Matz Sels från Strasbourg och Rodrigo Ribeiro från Sporting.
Missar onsdagens match gör Tavares, Aina, Sangare, Boly och Wood.
Trolig startelva (4-2-3-1): Sels – Williams, Niakhate, Murillo, Montiel – Dominguez, Yates – Elanga, Gibbs-White, Hudson-Odoi – Origi
Tre snackisar inför matchen
Hur ska offensiven formeras?
En ständigt återkommande punkt, både när det gått trögt och när det sedan lossnat. Med skadefrånvaro på Rasmus Højlund finns det väl tyvärr en del som talar för att United riskerar att hamna i det där tröga igen. Mot Fulham valde Ten Hag att formera om den offensiva trion helt och hållet, Garnacho fick byta kant, Rashford fick flytta upp som nia och Omari Forson tog plats till höger. Egentligen är det lite orättvist att lägga för mycket på Forsons axlar, och nog bör han få spela in sig som inhoppare snarare än startspelare. Då finns Amad och Antony att välja på, båda vill utgå från högerkanten och använda sig av vänsterfoten när de bryter in. En Antony i toppform är ostoppbar, i alla fall enligt Ten Hag – när får vi se det i United? Ska Rashford få fortsatt förtroende trots svaga och tillsynes viljelösa prestationer och hur får Garnacho ut det mesta av sin potential? Många frågetecken, så få svar. Svaren är upp till Ten Hag att hitta – idag är det vinna eller försvinna så svaren behöver vara mitt i prick.
Förlust innebär fiasko
En klubb som Manchester United ska inte behöva välja mellan matcher och turneringar att prioritera vid det här stadiet av säsongen, men den där skadelistan som aldrig verkar vilja ta slut gör att vi ändå landar i ett läge där det behöver tas i beaktning. Dels krävs poäng i ligan om det ska bli en avslutning med nerv, dessutom står ära på spel när det väntar derby i helgen. Men FA-cupen är också sista chansen till en titel denna säsong, och nog skulle både United och Ten Hag må bra av ett besök på Wembley. Förmodligen lär inte elvan se särskilt olika ut beroende på hur prioriteringar görs, men United behöver verkligen vinna. Efter tidiga uttåg både i Champions League och ligacupen finns bara ligan och FA-cupen. Visst kan det gå att till viss del rädda säsongen i ligaspelet, men det är absolut inget vi kan räkna med. Skulle det dessutom bli uttåg redan här är risken överhängande att vi bara kan knyckla ihop säsongen och kasta den i papperskorgen.
The kids are alright
Kobbie Mainoo och Alejandro Garnacho är framtiden, men de är precis lika mycket här och nu. Är det något som ska hållas långt från den där papperskorgen är det dessa två, och är det något jag ser fram emot när Manchester United ska spela är det att det finns spelare som dem. Jag är alltid lika spänd på vad de kan uträtta och de har med sina prestationer på egen hand gjort sig till oumbärliga pjäser i detta lag. När det finns stor osäkerhet kring en startelva och en lång skadelista finns det i alla fall något som är säkert: Mainoo och Garnacho ska spela och sättas i spel så mycket det bara går. Jag längtar till ikväll!
Tips: 1-2 (Hudson-Odoi, Garnacho, Evans)
Arena, datum och matchstart: City Ground - 28/2, 20:45
Turnering: FA-cupen – åttondelsfinal
Stream: Viaplay
United ska resa sig efter helgens förlust och dessutom ta kliv mot en titel. Vad tänker ni inför matchen, dela med er i kommentarsfältet!
