Kan inte klandra Martial om han vill lämna
Match mot Brighton, en svag insats och offentlig kritik. Det var vad Anthony Martials helg bestod av. Men frågan om Martials vara eller icke-vara är större än så, inte bara runt denna match. Frågan är egentligen varför Martial ens skulle vilja vara kvar i Manchester United?
Fredagens match mot Brighton blev aldrig någon höjdare. Ett långsamt, ointresserat och som helhet svagt Manchester United kom aldrig in i den match som Brighton såg till att vinna. Konstigt? Egentligen inte. Så här har det sett ut stora delar av säsongen, även om själva resultaten i praktiken har varierat.
Men det brydde sig inte José Mourinho om efter matchen. Portugisen hade valt att rotera en del i startelvan, där bland annat Matteo Darmian och Marouane Fellaini fick starta. Men framför allt var det i offensiven han roterade där Alexis Sánchez och skadade Romelu Lukaku byttes ut mot Anthony Martial och Marcus Rashford.
Det var dem Mourinho indirekt - men fantastiskt uppenbart - beskyllde förlusten på efter matchen mot Brighton.
– Spelarna som ersatte andra presterade inte på en bra nivå. När individer gör det är det svårt för laget att spela bra. Nu kanske ni inte frågar mig varför A, B och C inte spelar så mycket. Varför alltid Lukaku? Varför alltid Lukaku? Varför alltid Lukaku? Här har ni svaret.
För mig var det extra tydligt att Mourinho riktade kritiken mot Martial. För att Mourinho sedan tidigare har ett gott öga för Rashford. Men samtidigt för att allting tyder på att det samma ögat är ont gentemot Martial.
Sánchez påverkan precis som förväntat
Ryktena kring Martials avsked har sedan länge pågått. Innan matchen mot Brighton var det framför allt snack om Chelsea, men redan långt innan har detta ämne varit på tapeten (som exempel skrev jag en liknande text om just Martial här på Svenskafans för snart ett och ett halvt år sedan). Och jag förstår varför.
Huvudanledningen till att en spelare ryktas lämna brukar ofta ha att göra med speltid. Som spelare är det ju det man allra mest vill ha, på en så hög nivå som möjligt. Får man då inte regelbunden speltid betyder det i längden att missnöjet växer. Samtidigt är just speltiden ofta en indikator på hur en tränare ser på en spelare. Mycket speltid, en tränarfavorit. Lite speltid, tvärtom.
Detta är i högsta grad aktuellt i fallet Martial. Den här säsongen har fransmannen fått 18 ligastarter, varav endast sex stycken fulla 90 minuter. Liknande siffror gäller även förra säsongen. Men egentligen är det inte antalet matcher i sig som visar på bristande förtroende från Mourinho.
En stor symbol för hur Mourinho ser på Martial staplades fram i januari. Då värvade Manchester United nämligen Sánchez från Arsenal, en spelare vars bästa position är den samma som Martials. Många ställde sig då frågan hur det skulle påverka lagbygget, Martial hade trots allt vid just det tillfället hittat toppformen och var lagets bästa spelare. Inte skulle väl Mourinho peta honom nu? Nog var väl Sánchez tänkt att spela som högerytter?
Facit: Sedan värvningen av Sánchez har Martial återvänt till bänken, chilenaren tog - enligt mig förväntat - platsen till vänster och fransmannen tillbaka på ruta ett.
Brister i två vitala delar
Mourinhos utspel efter matchen mot Brighton blev därför bara ytterligare ett tecken på en frostig relation mellan parterna. Det är känt att en stor skara av supportrarna - inklusive mig själv - vill se Martial få mer speltid. Med sina kommentarer efter matchen riktade han inte bara kritik mot Martial, han slog även tillbaka mot supportrarna. Ni har fel, jag har rätt. Martial är sämre än Lukaku och Sánchez och förtjänar inte att spela.
Här kan man ju ta olika ställning. För visst har Mourinho rätt i sak i detta fall, Martial var inte särskilt bra mot Brighton. Men då kan vi ställa ett par följdfrågor. 1. Var Martial verkligen så mycket sämre än någon annan, så mycket sämre att han förtjänade en offentlig uthängning? 2. Om han nu var så dålig, varför var han det?
Den första frågan tycker jag är väldigt lätt att besvara. Nej, han var inte så mycket sämre än någon annan. Men framför allt är ingen så dålig att man någonsin förtjänar en offentlig sågning av tränaren. Det är bara svagt ledarskap från Mourinhos sida, så gör man inte även om en spelare råkar ha en synnerligen svag dag. Att detta inte var första gången Mourinho agerat så (Smalling, Shaw...) är därför än mer kritiskt.
Så fråga två är egentligen den jag tycker är värd att belysa. Vad beror det på att Martial inte presterade mot Brighton?
För mig grundar sig denna fråga egentligen i de delar jag nyss har tagit upp. Vi har bristande speltid och vi har uppenbart missförtroende från tränaren. Det ger oss en matchotränad spelare med rubbat självförtroende. Två vitala ingredienser för att en spelare - speciellt en ung spelare - ska prestera på topp. Att Mourinho då går ut och ger honom denna offentliga kritik kan enbart göra situationen sämre.
Varför skulle han vilja stanna?
Med blott tre matcher kvar av säsongen - två i ligan och en cupfinal på Wembley - är det i högsta grad osäkert om Martial får spela något mer. Den här säsongen, men kanske framför allt nästa. Ryktena har vi redan behandlat, att mycket pekar på att Mourinho inte vill ha kvar honom likaså. Men en del i frågan jag tycker har gått förbi många är den från spelarens synvinkel: Varför skulle Martial ens vilja stanna kvar i Manchester United?
För tillfället har den 22-årige yttern egentligen väldigt få positiva aspekter att ta i beaktande från Old Trafford. Det han har är supportrarna, den bas som tycker att Martial är klubbens framtid. Men i övrigt? Han har en tränare som inte litar på honom och han får inte den kontinuerliga speltid som han - framför allt i denna ålder - behöver för att utvecklas. Dessutom spelar Manchester United under Mourinhos ledning inte en fotboll där han kommer utvecklas, där kreativa offensiva spelare sällan utvecklas. Men det är egentligen en större fråga som berör fler i dagens trupp än enbart Martial...
Så om det nu visar sig att Martial lämnar Manchester United i sommar är jag den första att förstå varför. Det betyder i så fall att Manchester United går miste om en av världsfotbollens mest talangfulla spelare, en spelare som för tre år sedan värvades som världens dyraste tonåring. Men samtidigt en spelare som sedan Mourinhos intåg inte fått det han behöver. Speltid, förtroende, en ordentlig chans att utvecklas.
Därför kan vi inte klandra Martial om han just i denna stund sitter och överväger alternativ tillsammans med sin agent.
