Månadskrönika Oktober
Oktober skulle visa sig vara den sista månaden för Erik ten Hag i Manchester United. Efter en rad svaga blev beslutet till sist oundvikligt. Ersättaren kommer från Sporting och heter Ruben Amorim. Förhoppningsvis kan han väcka ny optimism i en lidande supporterskara.
Höstmörkret har på allvar har ridit in både här hemma i Sverige och på de brittiska öarna. För Manchester Uniteds del har det sannerligen inte varit någon munter start på årstiden. Oktober har varit kämpig på de flesta plan. På förhand var detta en månad som potentiellt skulle avgöra Erik ten Hags framtid i klubben, något som skulle visa sig vara korrekt. Efter endast en vinst på fem matcher (Europa League inräknat) blev det till slut droppen som fick bägaren att rinna över för den nya sportsliga ledningen. Efter den snöpliga förlusten mot West Ham sparkades till sist nederländaren och enligt mig var det inte en dag för sent.
Jag tror att de flesta United-supportrar har nått en känsla av uppgivenhet runt resultaten på fotbollsplanen den senaste månaden. Spelet ser likadant ut och spelarna ser totalt ointresserade ut. Visst, insatserna mot West Ham och Brentford var ett steg i rätt riktning, i alla fall spelmässigt, men det var tyvärr redan för sent. Känslan har varit sedan en lång tid tillbaka att man bara gått och väntat på att ten Hag ska få sparken. Personligen anser jag att detta borde ha skett efter den oerhört passiva prestationen på bortaplan mot Aston Villa. Men uppenbarligen hade ledningen inte en ny tränarkandidat på plats då och beslutade att köra vidare med nederländaren, men känslan var att man bara förlängde lidandet.
Jag har länge haft stort förtroende för Erik ten Hags process och även när förra säsongen började tungt stod jag kvar i hans ringhörna. Nederländaren hade trots allt en mängd skador att skylla på och då är det inte konstigt att spelet hackar. Men den känslan försvann ju längre säsongen gick och runt årsskiftet 2023 till 2024 började jag känna den känslan man som fotbollssupporter ofta brukar känna när det är dags för ett skifte nämligen, likgiltighet. Jag slutade att sura efter tunga förluster mot mittenlag, jag slutade bry mig om en spelartrupp som inte kämpade för klubbmärket och jag svävade inte på moln efter stabila segrar. Undantaget för detta var såklart FA-cup-finalen i våras då man äntligen fick känna de där euforiska känslorna.
Det bästa hade varit om ten Hag lämnade klubben efter finalvinsten på Wembley. Det hade varit ett fint avslut för samtliga och Manchester United hade kunnat gå in i en ny era med INEOS-gruppen i ryggen. Nu blev det inte så utan i stället fick den före detta United-tränaren backning av den nya ledningen. Ruud Van Nistelrooy kom in som assisterande tränare och en rad spelare från Nederländerna värvades in. Trots att ten Hag fick mycket att säga till om i sommarfönstret lyckades han inte få fart på grejerna. Ganska snabbt dog den optimistiska känslan man som supporter brukar känna vid en säsongsstart och återigen började man känna sig likgiltig till den fotbollsklubben man i grunden älskar. Jag såg knappt fram emot matcherna längre, då jag vet hur de kommer sluta utan det är snarare att man sitter där framför TV:n pliktskyldigt och tittar, då det är en del av supporterskapet, man sviker inte sitt lag oavsett hur dåliga de är.
Oktober har varit en tuff månad för mitt supporterskap till Manchester United, då jag helt enkelt slutat att känna saker för klubben. Men när nyheten briserade att ten Hag fått sparken, väckte det äntligen känslor inom mig. Dels kände jag viss sympati för nederländaren, som i grund och botten verkar vara en fin människa av det man fått ta del av i media. Men jag är också för första gången på ett bra tag spänd på vad framtiden har att erbjuda.
INEOS-gruppen får nu chansen att bevisa sig och förhoppningsvis är Ruben Amorim rätt man för jobbet. Personligen tror jag mycket på portugisen, även om det finns vissa paralleller att dra till ten Hag. Båda kom från en storklubb i en mindre konkurrenskraftig liga, Sporting respektive Ajax. Amorim får nu chansen att bevisa sig på den stora scenen och förhoppningsvis klarar han av det bättre än sin företrädare.
Personligen börjar jag bli trött den tränarcirkusen som varit runt Manchester United den sedan Sir Alex lämnade och jag hoppas innerligt att Sporting-tränaren är rätt man. Om inte en ny sportslig ledning och en ny tränare kan få fart på den här fotbollsklubben, vet jag helt ärligt inte vad som krävs för att Manchester United ska ta sig tillbaka till toppen igen.
Mitt supporterskap behöver en nytändning och lösningen på det hoppas jag är Ruud Van Nistelrooy, ur det korta perspektivet, och Ruben Amorim ur det längre perspektivet. Jag vill börja känna känslor för Manchester United igen och om matchen mot Leicester i onsdags var en indikation på vad som komma skall är jag spänd på framtiden.
Vill ni läsa mer om vad redaktionens skribenter tycker om sparkningen av ten Hag och anställningen av Amorim? Läs gärna vår nyhetspanel om ämnet, klicka på länken här.
GGMU
