Manchester C - Manchester U4 - 1
Manchester City 4 – 1 Manchester United
Derby i Manchester och United gick in till matchen med ett bra facit från senaste årens möten på Etihad. Men det var inget som helst snack, United blev överkört av lokalrivalen som med all önskvärd tydlighet visade att det just nu är enorm skillnad dessa lag emellan.
Sammanfattning:
Manchester United rullade igång det 50:e derbyt dessa lag emellan i Premier League, och nästa gång gästerna fick röra bollen var när den hämtades ut från eget mål efter fem minuter. Typ. City rullade runt och överbelastade på Uniteds högerkant – något som skulle visa sig inte vara en engångsföreteelse – vilket öppnade för Kevin De Bruyne mitt inne i straffområdet. United-försvaret var ur position och inte på tårna och då smäller det direkt.
Jaha, tänkte jag, nu blir det som höstmötet där City sedan dominerade matchen. Men United svarade faktiskt upp och började vinna lite boll samtidigt som det gjordes försök att hota Citys högt stående backlinje. Fred lyckades sånär slalomdribbla sig till en kvittering innan United oerhört fint ställde om snabbt och kvick där Pogba hittade ut till Sancho på vänsterkanten. Engelsmannen som verkligen hittat formen vek inåt i plan och placerade in kvitteringen efter dryga 20 och United var verkligen med i matchen igen.
Men den där känslan av att vara med i matchen visade sig vara falsk, Guardiola instruerade frenetiskt och City tryckte till på gasen lite extra och satt direkt de Gea i arbete. Några minuter efter kvitteringen radade United upp misstag, Elanga med svag passning, Lindelöf chansar bort sig, Maguire släpper bollen mellan benen och De Bruyne trycker in 2-1.
De Gea håller siffrorna kvar vid uddamålsledning för hemmalaget och United har någon halvintention till djupledshot och avslut men riktigt nära en kvittering är det inte innan halvtidsvilan kommer.
Till andra halvlek ville man se ett United som försökte störa City lite mer samtidigt som koncentrationen kring eget straffområde behövde ökas. Hur gick det då med det? Rakt ner i papperskorgen… United satte sig omgående i bekymmer och spelade sig rakt in i Citys press. Uniteds högerkant hade stora problem och Wan-Bissaka hängde inte alls med. Och det gjorde egentligen inte resten av laget heller.
City spelade av tiden och tryckte samtidigt till när lägen uppstod, man pressade ner United som hade oerhört svårt att få tag i bollen och när man någon enstaka gång får det sitter inte passningarna som de ska till Elanga eller Fernandes.
Grealish bytte position och när Silva bågade ut till vänster kom man gång på gång förbi på Uniteds högerkant. 74 procents bollinnehav första kvarten av andra halvlek för hemmalaget säger väl det mesta.
Med dryga 20 kvar prickar Mahrez in 3-1 efter att United lämnat honom helt ensam på en hörna. Jättefint mål, men försvarsspelet… Och innan matchen var över lurade algerierna offsidefällan och bombade in 4-1 och satte den definitiva spiken i kistan för ett håglöst United som inte hade något att sätta emot under andra halvlek.
Manchester United (4-2-3-1): de Gea – Wan-Bissaka, Lindelöf, Maguire, Telles – McTominay, Fred – Elanga (Lingard 64’), Pogba (Rashford 64’), Sancho – Fernandes
Manchester City (4-3-3): Ederson – Walker, Stones, Laporte, Cancelo – De Bruyne (Gündogan 80’), Rodri, Grealish – Mahrez, Silva, Foden
Statistik:
Resultat: 4-1 (2-1)
Målskyttar med assist: De Bruyne x 2 (Silva), Sancho (Pogba), Mahrez x 2 (De Bruyne, Gündogan)
Bollinnehav (%): 69-31
Avslut: 24-5
Avslut på mål: 10-2
Hörnor: 9-3
Gula/röda kort: 0/0-1/0
Publiksiffra: 53 165 (Etihad Stadium)
Bäst i United: David de Gea
Fem tankar från matchen:
1. Det suger att förlora ett derby
Att förlora ett derby suger. Att förlora ett derby och inte vara riktigt nära att få med sig något suger ännu mer. Att förlora ett derby med 4-1 och egentligen helt kapitulera i andra halvlek suger så mycket och är bedrövligt.
2. Reaktionen vid första baklängesmålet
Då var det sagt att det suger att förlora derby, så då försöker jag hitta något positivt. David de Gea vill jag ändå nämna som en positiv aspekt, fyra mål i baken till trots. Spanjoren gör flera fina räddningar och håller United kvar i matchen när man fortfarande har hoppet om att vi har något att hämta från Etihad.
Och det hoppet upplevde jag som ganska starkt efter att det tidiga baklängesmålet kom. Man var rädd för att det skulle kunna rinna iväg direkt där – vilket det till slut också gjorde – men United vågade kliva upp lite mer och vann en del boll. Man försökte hota den högt stående backlinjen och både Fred och Pogba fick lägen innan Sancho finfint satte kvitteringen efter en snabb och precis omställning. Där och då fanns känslan att detta kanske ändå skulle kunna gå, att Rangnicks United skulle kunna fortsätta på den inslagna vägen där Solskjaers United vunnit de tre senaste mötena på Etihad. Vi fick se lite mer löpningar, lite mer proaktivt spel och spelare som såg ut att vilja göra något åt matchen för att plocka med sig poäng tillbaka till andra sidan av Manchester. Det gillade jag att se.
3. Ett försvarsspel som inte finns
Men reaktionen räckte ungefär fram tills kvitteringen prickades in, sedan tog City snabbt över igen och satte Uniteds försvar i arbete. Och visst att hemmalaget var bra och gör det bättre än United i typ allt, men United gjorde det inte heller så speciellt svårt att hitta de mål som kom.
Vid första målet dras flera spelare ut på kanten och de som finns kvar i straffområdet verkar helt och hållet glömma bort De Bruyne som får stå ensam och placera in bollen bakom de Gea. Vid andra är det misstag på misstag på misstag som ger De Bruyne fritt fram att bomba in ett nytt ledningsmål. Elangas passning är för svag, Lindelöf chansar och går bort sig, Maguire väljer av någon anledning att hoppa över bollen när returen kommer ut till exempel. När Mahrez jättefint sätter 3-1 på en hörna så får han stå helt ensam, och då var det inte många minuter sedan City testat samma variant på en frispark. Man kan ju tycka att någon borde snappat upp det, men icke. Sen hänger inte Telles med och kan inte heller ställa offside när Mahrez gör sitt andra.
Alltså jag förstår att det går snabbt och det är ett oerhört skickligt lag med spelare i absoluta världsklass man möter och att det inte på något sätt är lätt. Men Manchester United ska ju och vill vara ett lag som är på samma nivå och slåss om de finaste titlarna år efter år, då går det inte att göra dessa misstag om och om igen. Man behöver liksom inte bjuda motståndarna på det, det är de på tok för bra för.
4. Icke existerande i andra halvlek
Nu har jag pekat på enskilda spelare och misstag som görs, och detta handlar egentligen inte om att hänga ut en viss spelare och skylla på det. Men det är bara att konstatera att det är alldeles för många spelare som inte presterade på en nivå som krävs för att det ska gå att rubba Manchester City i ett derby. Givetvis sätts försvararna i svårare positioner för att United som lag över huvud taget inte lyckas få tag på City, och i andra halvlek är det som att det United mer eller mindre gett upp. Det fanns väl någon intention att ta sig framåt innan 3-1-målet kom men efter det är det en obefintlig insats. Någon som minns matchen mot Leeds häromveckan, är det ens samma spelare som spelar?
De byten som görs färgar inte alls, utan det bara rullar vidare. Rangnick kommer helt säkert få en hel del kritik, och det finns något spelarval som inte föll speciellt väl ut. Samtidigt var flera spelare borta och på vissa positioner fanns inte mycket att välja på. Bruno Fernandes som falsk nia blev väl ingen direkt hit, men Rashford till exempel har inte gjort något på slutet som rättfärdigar honom som startspelare. Det är bara ett kollektiv som inte fungerar tillräckligt bra och ett lag som har lång väg att gå för att ens kunna drömma om att slåss om en ligatitel inom en överskådlig framtid.
5. Är fjärdeplatsen körd nu?
Inför matchen skrev jag att det vid förlust blir kniven mot strupen i varje match som är kvar denna säsong. Och det spelar liksom ingen roll hur många gånger spelare går ut på sociala medier och säger att prestationer och resultat inte är bra nog, det blir inte bättre för det. Nu är det Ralf Rangnick som har ansvaret och även om detta bara var den andra förlusten på ordinarie tid sedan han kom så har det blivit för få segrar. Arsenal vann mot Watford och klev förbi United i tabellen med en poäng, dessutom har de tre (!) matcher färre spelade. Känslan är att United i stort sett måste gå rent nu om Londonlagets form fortsätter någotsånär som den är nu.
Jag är ändå inte beredd att ge upp Rangnick, men att han skulle stanna kvar som manager efter denna säsong ser jag som uteslutet. Men som lagbyggare ovanför, som klubbyggare och någon som kan använda sin fotbollskunskap för att sätta en struktur och ett arbetssätt tror jag ändå på. Så även om detta nu skulle sluta med missat CL-spel hoppas jag United står fast vid Rangnicks tilltänkta roll – vad den nu exakt innebär – de kommande säsongerna. Det kan ju inte finnas många bättre kandidater till det arbetet i alla fall, den insyn han skapat sig i klubben och truppen borde borga för att det åtminstone ska börja tas lite mer välgrundade beslut framöver.
