Manchester U - Arsenal0 - 1
Manchester United 0 - 1 Arsenal
Allhelgonahelgen avslutades med ett klassiskt rivalmöte på Old Trafford. Att det var just på Old Trafford skvallrar lite om hur det gick för Manchester United; vi kan ju liksom inte vinna PL-matcher på hemmaplan just nu. En riktig tråkmatch mot ett tråkigt men effektivt Arsenal fick ett rättmätigt tråkigt slut. Som om det inte var nog nåddes vi under dagen också av nyheten att Sir Bobby Charlton drabbats av demens. En pissig hösthelg är vad det är, Allhelgonahelgen.
Summering
Det tar ungefär 10 minuter innan varken spelarna eller åskådarna (åtminstone jag) verkar inse att matchen börjat. När de väl har gjort det blir det heller ingen större skillnad i tempot; hela första halvlek kändes som en transportsträcka mot något annat. Det enda som egentligen vittnade om tillstymmelse till toppmatch i Premier League var intensiteten och närkampsspelet, i vilka båda Arsenal var klasser bättre (och fulare) än Manchester United. Deras offensiva presspel var faktiskt ganska bra, och trots att även gästerna tappade mycket konstiga bollar var man klart bättre än United på att forcera fram onödiga bolltapp hos sina motståndare - med mycket hjälp från en, för dagen på sitt sämsta humör, Fred, och en för dagen alldeles för svårspelande Pogba. Arsenals destruktiva duo; Thomas och Elneny, skötte sig mycket bättre än sina motsvarigheter i United och vi fick inte alls samma utväxling av den så efterfrågade diamantuppställningen som i veckan mot Leipzig.
Matchbilden ledde dock inte till särdeles mycket mer än dominering av just matchbilden för Arsenal, och andra halvlek lotsades långsamt in till den andra. Väl där bestämde sig United för att dra upp tempot något, men tempo tjänar ingenting till när man är så pass uddlösa och oförmögna att ta rätt på givna ytor som United var idag. Istället går halvleken lite längre, Arsenal fortsätter vara solida och Thomas Partey visar United exakt vad det är man saknar i en spelare som både kan städa upp och bryta mönster. Gästerna klamrar sig således tillbaka till förarsätet och efter ett otroligt långt bollinnehav letar Willian efter Bellerin med en genomskärare i straffområdet där Uniteds minst defensivt kompatibla mittfältare, Paul Pogba, råkar befinna sig och då råkar han såklart fälla Bellerin. Även om det var givet att en straff skulle tilldömas under matchen (givet att både Mike Dean och Manchester United var inblandade) var det nog många som blev förvånade över att det var i Arsenals favör.
Det tar sedan alldeles för lång tid för United att återhämta sig och när man väl gör det och etablerar ett tryck (med typ fem minuter kvar att spela) stöter man på patrull i form av massa olika saker – typ Mike Dean, Gabriel, Thomas Partey och sin egen oförmåga att välja hur fan man anfalla i nödsituationer. Det märktes kring tilläggstiden också att det faktiskt var en tung match för spelarna trots det stundtals låga tempot då det var många trötthetssymptom i båda lagen.
Tankar
Det skall inte förta något från all skit United rättmätigen kommer få efter dagens bottennapp, men det är samma nivå av bottennapp från Mike Dean som, inte för första gången i sin karriär, står för många konstiga beslut och idag rätt tydligt skickar signaler i matchens inledning om vad som är tillåtet och inte.
För Uniteds del var det också ganska tydligt vad som fallerade idag; allting. Diamantformationen funkade exakt som den skulle många gånger mot Leipzig, men det kräver mycket av mittfältet och i synnerhet de hållande mittfältarna, för att hålla ihop det och idag så höll det helt enkelt inte. Ingen av spelarna utförde sin roll som de skulle, och framförallt tyckte jag personligen det var märkligt att Fred inledde matchen längst ner och inte McTominay, då båda dessa spelares insatser blev ganska intetsägande till följd av detta.
Solskjaer skall givetvis ha mestadelen av kritiken för detta, och också för sin oförmåga att förändra en ogynnsam matchbild. Alla byten idag gjordes rakt av trots att taktiken uppenbarligen visat sig vara enkelt matchad av Arsenal. Solskjaer får med rätta ofta beröm för sin förmåga att matcha storlag, men lika usel är han på att förändra en matchbild och vara en aktiv matchtränare när det behövs.
Spelarna skall dock också ha sig en släng av sleven då få kom upp i nivå. Defensiven funkade väl okej och framförallt Lindelöf stod faktiskt för en riktigt bra match, men offensivt fanns det otroligt mycket mer att hämta. Det tydliggjordes ännu en gång för alla hur otroligt central Martial är för att detta lag skall spela ett fungerande anfallspel. Jag vågar hävda att han är än viktigare än Bruno för att saker ska ”klicka”. Slutligen är väl ingen förvånad över att Thomas Partey, en av många som ryktades till United i somras och som ännu fler menar hade varit en perfekt värvning, stod för en dröminsats och verkligen visade exakt vad vi gick miste om. Heja Woodward!
Tråkigt att laget inte kan göra en insats värdig att tacka av Nobby Stiles (som gick bort i veckan) och Bobby Charlton med, men det är väl också fint att de väljer att inte ge oss någon match att minnas så att vi istället kan lägga fullt fokus på att göra det Allhelgonahelgen är till för; vårda och minnas sina äldre. Vi skickar styrka och värme till deras familjer och en stilla uppmaning till klubben att på ett lite mer regelbunden basis uppträda på ett sätt som är värdigt våra legender.
Resultat: 0-1 (Aubameyang 68')
Bäst i United: Victor Nilsson Lindelöf
