Manchester U - West Ham1 - 0
Manchester United 1 - 0 West Ham United
På bästa sändningstid fick vi som förväntat en dramatisk upplevelse från Old Trafford. I slutändan blev det helt rätt sorts drama, ett drama som påminde om en svunnen tid. Vad som inte påminde om en svunnen tid var att Manchester United i och med tre poäng bara tog sig upp på en fjärdeplats, men man tar vad man får! Läs vidare för att se hur det gick till.
Sammanfattning
Även om det går att vara oense om insatsen och för all del tycka olika även matchen i sig (jag tyckte t.ex. att det var ganska underhållande att titta på) måste väl alla enas om att det inte direkt var någon sprakande historia. United kontrollerade West Ham otroligt bra, men var själva totalt iskalla den sista tredjedelen stora delar av matchen. Det var svag beslutsfattning, det gick väldigt långsamt i spelvändningarna och under den första halvleken noterades inte ett enda skott på mål.
Andra halvlek inleddes generellt lite, lite "vildare". Första skottet på mål kom redan några minuter in när Fred testade Areola från strax innanför straffområdesgränsen, och sen följde en relativt hörnintensiv period. Och är det något man vet om hörnor är det att oavsett vilken ände av planen de slås från blir det ett farligt läge mot Manchester United. Men sen, i minut 58, kysser Alex Telles varsamt bollen, stegar upp och levererar en väl slagen hörna som en spelare för ovanlighetens skull lyckas tajma lika väl. Det är Raphael Varane, denna majestätiska människa, som höjer sig mot skyarna och nickar bollen... perfekt utanför bortre krysset. Varför får man ens upp hoppet?
Det var inte överdrivet många chanser under resten av halvleken heller, men ju närmare slutet uret leder, desto fler halvchanser lyckades United skapa. Känslan var väl att det gick på tok för långsamt för att hinna få till något, men när man har Martial, Cavani, Rashford och Ronaldo på banan samtidigt kan det räcka med några sekunder för att göra skillnad. Det gjorde det också, då alla fyra är inblandade efter att Alex Telles vinner bollen med blott 30 sekunder kvar av stopptiden. Bollen når Ronaldo, som når Martial, som släpper bollen till en parallellt löpande Cavani, som på bortre stolpen hittar Sir Dr. Marcus Rashford. Enkelt rakt igenom.
Manchester United (4-3-3): De Gea - Dalot, Varane, Maguire, Telles - Fred (Cavani 80'), McTominay, Fernandes - Greenwood (Martial 80'), Ronaldo, Elanga (Rashford 62')
West Ham United (4-2-3-1): Areola - Coufal (Fredericks 70'), Dawson, Zouma, Cresswell - Rice, Soucek - Bowen, Lanzini, Fornals - Antonio
Statistik
Målskyttar (assist): Rashford (Cavani)
Bollinnehav (%): 57 - 43
Avslut (på mål): 3 - 1
Hörnor: 3 - 3
Gula kort: 1 - 1
Bäst i United: Harry Maguire
Fem tankar om matchen
1,Vänsterbackskampen
Det har i veckan dykt upp uppgifter, vars sanningshalt är lika svåra att sia om som det är att förstå sig på själva åsikten, om att Ralf Rangnick inte anser Wan-Bissaka, Maguire och Shaw vara tillräckligt bra för det här laget. Wan-Bissaka kan jag förstå, och tittar man bara utifrån den här säsongen kanske även Maguire, men Luke Shaw? När konkurrensen dessutom är denna? Missförstå mig rätt, Alex Telles är inte dålig idag, han vinner bland annat bollen som leder till segermålet och slår en del bra fasta. Men det tar ofta ganska lång tid för honom att fatta beslut, och han lyckas dessutom med alldeles för stor frekvens fatta fel sådana. Han är också väldigt passiv i spelet utan boll, både defensivt och offensivt. Och VARFÖR ska man spela med en spelare vars största styrka är fasta situaationer när man inte kan utnyttja det för fem öre?! Shaw har möjligtvis inte heller haft sin bästa säsong, men så fort han är frisk igen ska han direkt in i elvan och motbevisa Rangnick så att vi inte hinner fatta det ödesdigra beslutet att sälja honom.
2, 60 million down the drain
Till att börja med skall konstateras att Rangnick verkligen satte bytena idag, en mening man inte är van att yttra om Unitedtränare. Det helt matchavgörande kommer i minut 82, när Fred och Greenwood ger plats för Cavani och Martial. Jag har verkligen full respekt för folk som vill se den sistnämnde försvinna illa kvickt, men här har vi ännu ett exempel på hur Rangnick hanterar ännu ett spelarärende med bravur. Efter de motstridiga sociala medie-bevågen mellan Rangnick och Martial efter Aston Villa-krysset tog det blott en vecka innan Martial var involverad i en match igen, och involverad var han sannerligen. Bra rörlighet, direkt utmanande och en stor roll i det avgörande målet. Det är väl inte vågat att påstå att båten har seglat för honom i Manchester United, i den truppen som börjar formas finns inte riktigt en naturlig plats för honom. Men vi skall självfallet utnyttja hans kvaliteter så mycket det bara går tills han lämnar, och när han gör det kommer jag med glädje följa hans fortsatta karriär.
3, Vi måste prata om fasta situationer.
Andreas lyfte det efter matchen mot Brentford, men frågan är om inte det här borde vara en stående punkt tills det här haveriet löser sig. Vi plockade alltså in Eric Ramsay, en ung tränare med enskilt fokus på fasta situationer, från Chelsea inför den här säsongen för att styra upp våra fasta situationer, som har varit ett problem länge. Sedan dess har vi gjort exakt noll mål i ligan, ett på frispark i Champions League, och släppt in 100. Jag har inte kollat siffrorna exakt, men poängen framgår ändå. Exkluderat hörnor (såväl våra egna som West Hams) släpper vi till ett läge i den här matchen, men inkluderar man hörnor är den siffran uppe i 5-6. Och det sträcker sig till och med längre än hörnor. Varför tar Cristiano Ronaldo fortfarande frisparkar? Hans senast gjorda mål var ........ Jag skulle dö för att någon engelsk journalist kan göra en intervju med Eric Ramsay så att han får förklara hur tankarna och träningarna går, för han hade i nuläget kunnat ha provision per gjort mål på fasta och ändå vara klubbens mest överbetalda stabsmedlem.
4, Är det detta som är kontroll?
West Ham var defensiva och verkade väldigt inriktade på att få med sig en poäng, men det skall inte förta något från den defensiva insatsen Manchester United står för. Rangnick har i veckan talat om Dalots offensiva förmågor och att han har en del att slipa på defensivt, och Maguire är ständigt diskuterad överallt i medierna (så även i införrapporten). Idag står båda dessa för en strålande insats. Lägg därtill en Raphael Varane som jag tycker fått alldeles för lite credd den senaste tiden, sedan en skakig återkomst från skada har han varit kanske den jämnast presterande spelaren i United. Men det var inte på individnivå som United försvar stack ut mot West Ham, jag tyckte mig se tydliga tecken på en kollektiv struktur. Rangnick pratar sig ofta varm om kontroll, och jag kan bara anta att detta var ett typexempel på hur man kontrollerar en fotbollsmatch. Ni får ursäkta mina vaga slutsatser här, men varken kollektivt försvarsspel eller kontroll är inte något man är direkt överröst med som United-supporter. Om vi kan börja bli det nu vore det dock väldigt trevligt, för det kändes ganska bekvämt att titta på.
5, Det tar sig!
Defensivt var det alltså en del att skriva hem om, men så kanske inte var fallet offensivt. Tittar man på matcherna sedan Rangnick kom i någon form av kronologisk överblick tycker jag dock att det finns ett tydligt mönster, ett mönster som gör att man kanske ändå kan vara lite hoppfull inför framtiden. Det är generellt inte ett lag som har sett ut att vara begåvat med fotbollsmässig "smartness", så därför tar det kanske längre tid för de att ta till sig av taktiska instruktioner än vissa andra lag mäktar med. Jag tycker att utvecklingen har skett i följande mönster: Till att börja med visste inte spelarna vad de skulle göra, och fattade ofta fel beslut (Norwich och Newcastle-matcherna är bra referenser). Lite i växelverkan med detta, men framförallt som en efterföljd, blev spelarna osäkra på vad de skulle göra helt och hållet och tog för lång tid på sig för att göra rätt saker. Från det har vi gått vidare till där vi är idag, där det många gånger ser ut som att de faktiskt vet vad de ska göra, och ofta dessutom lyckas göra det, men det tar fortfarande för lång tid att göra det. På så sätt har motståndarlaget till att samla sig och läsa av vad som ska hända, och vi får svårt att skapa lägen kontinuerligt. Nästa steg är att automatisera detta, och att få spelarna att instiktivt ta rätt löpningar och slå rätt passningar och dessutom tajma detta med varandra. Det kanske är en bit kvar, men det känns inte helt omöjligt att vi tar oss dit. Mot världsherravälde!
GGMU
