Manchester U - West Ham1 - 0
Manchester United 1 – 0 West Ham United
Manchester United besegrade West Ham med uddamålet efter ett klassavslut av Marcus Rashford. Matchen blev precis som befarat en riktig holmgång där bortalagets tungviktare pressade hemmalaget mot repen hela vägen in, men United höll undan och vann på teknisk knockout. En seger som kan visa sig vara otroligt viktig i kampen om CL-platserna.
Sammanfattning:
Matchinledningen påminde mest om en schackmatch i ultrarapid. Hemmalaget väntade tålmodigt in bortalagets förstapress – som aldrig kom – vilket ledde till att trion Maguire, Martinez och De Gea ägde 90% av bollinnehavet de första 10 minuterna. En rostig Maguire satte inte många fötter rätt första halvtimmen, vilket höll på att straffa sig både en och två gånger, men kaptenen räddades av ett uddlöst West Ham som hade svårt att kapitalisera på hemmalagets misstag. Genomgående innehöll matchen en sällan skådad mängd felpassningar vilket gjorde spelet ryckigt och inte särskilt underhållande.
När United väl hotade var allt som oftast Marcus Rashford inblandad och till slut fick engelsmannen utdelning. Bruno och Eriksen luftväggspelade sig fram efter ett offensivt inkast och den sistnämnde serverade Rashford med ett kalasinlägg som Dr Marcus fullständigt mosade in i nättaket med en kraftfull nick. Ett av de snyggaste målen vi sett på länge.
Andra halvlek blev ungefär som befarat när United inte fick in boll nummer två. Sakta men säkert kopplade Hammers ett järngrepp om matchbilden, när de på sedvanligt vis fyllde på med sina bjässar i straffområdet och började pumpa in inlägg i boxen. Erik ten Hag insåg Moyes matchplan och svarade med att sätta in Fred och McTominay. Den sistnämnde klev emellanåt ner som extra mittback och lyckades tillsammans med en alltmer nyttig Maguire och en storspelande Martinez hålla bortalaget stången. De skott som tilläts passera nämnda trio stoppades av en storspelande David De Gea som växte ut till en vägg sista kvarten. När domare Kavanagh blåste av firade hemmaspelarna vilt efter ännu en hållen nolla och det syntes tydligt på Erik ten Hag hur viktig denna seger var.
Manchester United (4-3-3): De Gea – Dalot, Maguire, Martinez, Shaw – Eriksen (Fred 79´), Casemiro, Fernandes – Elanga (McTominay 61´), Ronaldo, Rashford
West Ham (4-2-3-1): Fabianski (Areola 46´) – Kehrer, Dawson, Zouma, Cresswell – Soucek, Rice – Bowen, Downes (Fornals 77’), Benrahma – Scamacca (Antonio 57’)
Statistik:
Målskyttar med assist: Rashford (Eriksen)
Gula/röda kort: 1/0 - 3/0
Bollinnehav: 53% - 47%
Avslut på mål: 3 - 5
Bäst i United: Diogo Dalot och David De Gea
Fem tankar om matchen:
Skönt besked för Maguire
En uddamålsvinst med hållen nolla är alltid skönt för ett hemmaförsvar, men frågan är om det går att underskatta hur mycket segern betydde för Harry Maguire. Efter sju sorger och åtta bedrövelser fick kaptenen äntligen uppleva en vinst utan insläppt mål. Vi får backa tiden till 15 februari (2–0-seger mot Brighton) för att hitta en clean sheet-seger för engelsmannen. Sedan dess har det mesta varit nattsvart. Gårdagens insats var långt ifrån felfri, men mot slutet när bollarna regnade in i straffområdet blev Maguire mer och mer bekväm med att göra det han gör bäst – stå i vägen och nicka bort allt som kommer i hans väg. Som jag var inne på inför matchen kan detta ha varit vändpunkten för vår utskällde mittback, men låt oss ge det några matcher till innan vi kan kalla det en positiv trend.
Nya press-Ronaldo?
Cristiano Ronaldo hade precis som Maguire en hel del att bevisa inför matchen och kanske fick vi inte riktigt de svaren vi hoppades på i form av effektivitet framför mål. Portugisen sprang sig till ett par lägen, men avsluten lämnade precis som i de flesta matcherna under säsongen, en hel del övrigt att önska. Däremot var det inga större fel på arbetsinsatsen och då i synnerhet i presspelet. Kritiker kan absolut påstå att en gedigen arbetsinsats ska sorteras in under rubriken hygienfaktorer, men för undertecknad var insatsen ett bevis på att Ronaldo till slut beslutat sig för att underordna sig spelidén. Ett beslut som kan visa sig vara direkt avgörande för hur en av världens bästa genom tiderna kröner sin tid i världens vackraste fotbollsklubb.
Shawberto och Dalotinho
Det kanske allra tydligaste beviset på att Erik ten Hag har satt sin prägel på Manchester United är utväxlingen på våra ytterbackar. Tillsammans med Martinez och Eriksen har Shaw och Dalot varit lagets klart bästa spelare hittills under säsongen. Deras nya roller verkar passa deras respektive egenskaper som handen i handsken. Att Shaw har dessa höjder i sig känner vi till, men frågan är om inte Diogo Dalot vuxit ut till en av ligans allra bästa ytterbackar - både offensivt och defensivt. Igår utmärkte sig portugisen framför allt defensivt när han höll rent på sin kant och dessutom växte till en jätte i luften. Det finns mer att ta av offensivt, men känslan just nu är mycket god.
Har De Gea tystat kritikerna?
Visst, De Geas insats sista kvarten var väl inget nytt, spanjoren har skämt bort oss med hundratals superräddningar det senaste decenniet, men det är ändå frapperande hur ”Dave Saves” ideligen kliver fram när laget som bäst behöver honom. I perioder har hans lojalitet för klubben ifrågasatts och i stort sett alla tyckare har dömt ut hans svaghet i luften och hans spel med fötterna. Förmodligen kommer De Gea alltid att kritiseras högljutt för sina brister, men när han spelar på den här nivån och fortsätter att visa ett enormt klubbhjärta så finns det ingen som helst anledning till att göra någon förändring på målvaktssidan.
United är ett lag för topp fyra
Efter den katastrofala inledningen och haveriet i derbyt kraxade olyckskorparna att United kunde glömma topp fyra. Det hette att spelidén inte gick att genomföra med ett undermåligt spelarmaterial. Visst finns det fortfarande brister, men att United står på 23 poäng av 36 möjliga får väl ändå anses som klart godkänt med tanke på att laget genomgått en metamorfos på i stort sett alla plan. Trots skadeproblemen har lagets utvecklingskurva fortsatt uppåt och det är just lagets utveckling som skiljer sig mest från det senaste decenniets kräftgång som då och då räddats av individuella prestationer. Erik ten Hag har skapat ett lag som hänger ihop defensivt och som också kan kontrollera matcher med ett metodiskt bollinnehav. Den plattformen har vi inte stått på sedan Sir Alex dagar. Vi befinner oss fortfarande i början på en ny era som sannolikt inte kommer att gå spikrakt uppåt men med nuvarande takt är vi absolut ett lag för Champions League när säsongen summeras.
GGMU
