Manchester U - Chelsea1 - 1
Manchester United 1 – 1 Chelsea
Det blev återigen delad poäng mellan Manchester United och Chelsea. Ett stukat hemmalag hamnade i underläge efter timmens spel, men kort därefter kunde Cristiano Ronaldo kvittera i en match som trots ett spelmässigt övertag för gästerna alltså slutade med ett oavgjort resultat.
Sammanfattning:
Manchester United flög ut ur startblocken och lade in en hög, aggressiv press direkt under matchens inledning. Denna press fortsatte sedan, under en hel minut...
Efter att de utan större bekymmer kunde reda ut denna anstormning (nåja) var det gästerna Chelsea som till stora delar dikterade villkoren under den första halvleken. Man kunde med relativ stor enkelhet manövrera ut Manchester Uniteds försök till press genom att spela bollen i de ytor som tilldelades över planen. Exempelvis med passningar som skar genom centralt mittfält, genom djupa bollar mellan ytterback- och mittback, eller på sina yttrar med breda utgångspositioner som tilläts få ännu mer yta tack vare att Uniteds egna ytterbackar klivit för djupt in mittbackarna. Chelsea tog sig även till halvlekens klaraste lägen och David De Gea i Uniteds mål fick stå för en rad parader för att freda hemmamålet från påhälsning.
United då. Ja, under en period av den första halvleken har man ett visst bollinnehav. Dock var det ett ganska långsamt trillande av boll som snarare slutade med en trygg passning bakåt i banan, än hotande bollar i djupled eller på rättvända spelare i fart mot Chelseas backlinje. Således uteblev de klara målchanserna för hemmalaget och halvleken slutar därmed mållöst.
Andra halvlek fortsätter i liknande mönster som den första gjorde, där det är Chelsea som har mest boll och som också är det lag som befinner sig främst kring det offensiva straffområdet. Det är även gästerna som logiskt tar ledningen i matchen. Marcos Alonso kan med en vänstervolley skicka in 1-0 i den 60:e minuten efter att Diego Dalot tittat alltför mycket boll och tillåtit spanjoren att behärskat placera in bollen i David De Geas vänstra hörn. Glädjen blev dock kortvarig och United kvitterar redan i den 62:a minuten genom, vem annars än, Cristiano Ronaldo. Portugisen tryckte upp bollen i nättaket bakom Mendy i Chelsea-målet efter att fint och mjukt tagit med sig Nemanja Matic väl avvägda lobbpassning. United rycker därefter upp sig lite i matchen och har kanske sin bästa period i matchen under de avslutande 30 minuterna. Man kommer dock inte till några ytterligare riktigt klara målchanser och matchen slutar precis som lagens tidigare möte i Premier League med delad poäng och slutresultatet 1-1.
Startelvor (och byten):
Manchester United (4-2-3-1): De Gea – Dalot, Varane, Lindelöf, Telles – Matic (Jones 79´), McTominay – Elanga (Garnacho 90+1´), Fernandes, Rashford (Mata 79´) – Ronaldo
Chelsea (3-4-1-2): Mendy – Rüdiger, Silva, Azpilicueta – Alonso, Jorginho, Kanté (Loftus-Cheek 82´), James – Mount – Havertz (Lukaku 70´), Werner (Pulisic 71´)
Statistik
Resultat: 1-1 (0-0)
Målskyttar med assist: Ronaldo (Matic)
Gula kort/röda kort: 0/0 - 1/0
Bollinnehav (%): 35 - 65
Avslut på mål: 3 - 36
Publiksiffra: 73 564
Bäst i Manchester United: David De Gea
5 tankar om matchen:
1. Stolar som gapade tomt
Att det är en tuff period för klubb, spelare och supportrar är inte precis en underdrift. Det är under sådana här perioder som ett supporterskap prövas på ett närmast brutalt vis. Att det såklart visar sig på åskådarantalet är inget märkligt i sig, men att se kamerorna svepa över ett bitvis tomt gapande Old Trafford inför matchens första vissla är en deppig syn. Det känns bara sorgligt. Att det senare under halvleken fortsatt trillade en gäng åskådare till var en klen tröst, för mig blir detta den starkaste bilden från matchen mot Chelsea. Någonstans blir detta kvittot på den närmast katastrofala säsong som säsongen 2021/22 har varit.
2. Fem myror är inte alltid fler än fyra elefanter
Under matchen kunde vi se försök till taktiska drag som skulle innebära att man hade ett personalmässigt övertag på Chelsea för att i bästa möjliga mån kunna reda ut gästernas framstötar. Matic tog ofta klivet ner i backlinjen för att i försvarsspelet ha en fembackslinje, samtidigt som Fernandes tog serbens ställe för att på så vis tajta till ytorna ytterligare. Men alltför ofta fick man se ett för djupt stående lag, som trots sitt numerära övertag hade svårt att komma inpå Chelsea-spelarna som tilläts kliva närmre och närmre de farliga ytorna på planen. Dessa tendenser har synts till under i princip hela säsongen och detta för oss osökt in på nästkommande tankar efter matchen som nu kommer att presenteras för er.
3. Ett totalt osynkat försvarsspel
Att det är en trupp och ett lag med stor brist på dynamik tror jag vi alla kan se och konstatera. Det är även denna brist som tyvärr lyser klarast ute på planen match in och match ut. Spelare som reagerar snarare än agerar och genom detta har man svårt att få till momentum i matcher.
Det går att skönja vad man vill göra, det gör det absolut. Men i nuläget känns det verkligen som att man ”kör” fast på fel sätt. Ett exempel på detta är när man hamnar i lägen där första spelare triggar igång en press. I bästa fall hakar kanske spelare två och tre i medan spelare fyra och fem är alldeles för långt ifrån situationen. I regel är det de senare spelarna som löper störst chans att i slutändan vinna bollen genom bollvinst eller tekniskt fel hos motståndaren som gör att man får bollen i sin ägo. Lyckas då motståndaren spela sig förbi spelare två och tre, samtidigt som avståndet till nästkommande spelare in i press är för långt, är det ofta en smal sak att spela sig loss till farliga ytor tämligen omgående. Dessutom med färre spelare kvar att ställas inför då det längs vägen försvunnit många spelare tack vare den illa utförda pressen. Det här händer även bra organiserade lag. Men det handlar om att i den mån man kan begränsa antalet sådana här tillfällen under 90 minuter. Manchester United är i nuläget inget välorganiserat lag och både utsätts för och tillåter sådana här tillfällen alldeles för ofta i matcherna. Det gör till slut att man som spelare tenderar att bli än mer passiv och återhållsam, vilket i sin tur leder till att man faller tillbaka steg för steg i sin egen utgångsposition och på så vis tillåts ett motståndarlag att bedriva anfallsspel med en lugnare press omkring sig och mer tid till att se nästa drag i framstöten mot det offensiva straffområdet.
Nu blev detta en väldigt nördig och taktisk punkt, men det är ofta sådana här detaljer som även genomsyrar ett lags hela uppenbarelse. Hamnar man snett in i en match vad gäller försvarsspelet, är det först och främst svårt att ta sig ur detta med följdeffekten att även anfallsspelet blir lidande. Dessa detaljer och kontentan av detaljernas utförande, är något som för mig ramar in Manchester United den här säsongen.
4. Laget behöver tydliga ledare
I de flesta framgångsrika föreningar, organisationer eller företag finns oftast tydliga ledargestalter som går i bräschen och som personifierar hela verksamheten.
I dagens Manchester United finns det ett par starka personligheter som nog tror sig veta bäst, eller anser sig själv vara en chef inom ett särskilt område eller moment av verksamheten som bedrivs inom de kritade linjerna. Men det är inte alla gånger en chef är en bra ledare. Det handlar inte bara om vem som bär kaptensbindeln, utan det behövs spelare som på ett prestigelöst sätt dag in och dag ut genom aktioner visar att – DET HÄR ÄR MANCHESTER UNITED!
Detta är något som jag tycker saknas idag när man går genom truppen. De arbetsamma, oömma spelarna som låter gnugget och inställningen tala snarare än namnet som står bak på ryggen. Det behövs spelare som man kan hålla i när det blåser snålt och som på alla sätt och vis genomsyrar vad klubben vill stå för. Spelare som inte behöver en bindel på en arm för att axla en roll som ledare i laget, utan som bara genom sin närvaro gör så att en klubbs hela identitet inte står och faller med några sämre insatser eller tyngre säsonger.
5. Ronaldo visar att krutet fortsatt är torrt
Efter en till stora delar negativ matchrapport, skadar det kanske inte att lyfta fram något lite mer positivt här på slutet. Det är faktumet att Cristiano Ronaldo fortsätter att frälsa Manchester United med mål och poäng i en så pass hög utsträckning som han gör i nuläget. Av de mål man mäktat med under den senaste tiden är det han som på något vis ligger bakom i stort sett samtliga. Nytt mål i matchen mot Chelsea och med tanke på den tragedi som han och familjen varit med om utanför fotbollsplanen det senaste, går det inte annat än imponeras att han ständigt dyker upp i ett målprotokoll på en av fotbollsvärldens största scener även under 2022.
GGMU
