Manchester U - Brighton1 - 2
Manchester United 1 - 2 Brighton
Erik ten Hag förlorade sin första ligamatch som Manchester United-tränare mot ett spelskickligt Brighton. Trots en stark inledning tappade Old Traffords hemmalag taktpinnen samtidigt som Graham Potters gäng välförtjänt tilläts spela hem alla tre poäng. En mardrömspremiär för Manchester United, där slarv och låg individuell kvalité bäddade för en tung förlust.
Sammanfattning:
Förväntningarna var höga inför avspark samtidigt som ovissheten bubblade. Erik ten Hag skulle ta sig an sin första Premier League-match med sitt nya Manchester United, och det var längesen jag sett så mycket fram emot en United-match. Men 90 minuter senare skulle känslan vara precis densamma som för bara några månader sedan: hopplöshet och frustration.
United började dock matchen starkt. Under de första 20 minuterna ägde man bollen, rörde sig konstant och bjöd på flera smakprov av äkta ten Hag-fotboll. Men allteftersom var det som om spelarnas ovana att faktiskt vårda bollen spillde över. Mängder av felbeslut, usla aktioner och rent av slarv ledde till att Brighton läckert kunde rulla in både 1- och 2-0 före paus. Välförtjänt, men ack så chockerande.
Till den andra halvleken byttes Cristiano Ronaldo in tidigt. Portugisen, som hade fått börja matchen på bänken, bemöttes av både burop och applåder från Old Traffords publik. Men trots den röra som portugisen ställt till med under sommaren var det som om United verkligen behövde den där tydliga anfallaren på planen. Och bytet satte fart på hemmalaget, som till slut kunde trycka in 1-2-reduceringen efter ett oerhört taffligt Brighton-självmål. Men trots en rejäl forcering på slutet kunde United inte få in en kvittering. Erik ten Hag försökte desperat, men när trippelbytet i matchminut 90 inte fick önskad effekt kunde holländaren inte annat än att se sig besegrad i premiären.
Brighton och Graham Potter manövrerade ut Manchester United på ett mycket effektivt och skickligt sätt, och vann rättvist. Men för Erik ten Hag blev det en ren och skär mardrömsstart på både säsongen och sin egen United-sejour.
Manchester United (4-3-3): de Gea – Dalot, Maguire, Martínez, Shaw (Malacia 90’) – McTominay (van de Beek 78´), Fred (Ronaldo 53´), Fernandes (Garnacho 90´) – Sancho (Elanga 90’), Eriksen, Rashford
Brighton (3-4-2-1): Sánchez – Veltman, Dunk, Webster – Groß, Mac Allister, Caicedo, Trossard (Lamptey 75’) – March (Colwill 90+1´), Lallana (Mwepu 76’) – Welbeck (Undav 90+5’)
Statistik
Målskyttar (assist): Groß x2 (Welbeck), Mac Allister (självmål)
Bollinnehav (%): 63-37
Avslut (på mål): 17-15 (5-4)
Hörnor: 6-2
Gula kort: 4-1
Bäst i United: Christian Eriksen
Fem tankar om matchen
1. Ett klart underkänt mittfält
Alla som såg matchen igår kunde se att Manchester Uniteds defensiva mittfält inte höll måttet. Fred och framförallt Scott McTominay stod båda två för horribla insatser under gårdagens premiär där felbeslut, slarv och allmän låg kvalité i de flesta aktioner utmärkte deras prestationer. Chefsredaktör Micke Martinsson beskrev McTominays insats bra i gårdagens spelarbetyg: ”Ser ut som en elefant i porslinsaffär”. Pricksäkert, då det stundtals faktiskt såg komiskt ut när McTominay deltog i Uniteds offensiv och skulle bidra med allt från känsliga passningar till djupledslöpningar. Det blev istället bara pannkaka, och vår långbenta skotte såg rejält otajmad ut.
Efter gårdagens mittfältskollaps blev avsaknaden av en bolltrygg, spelfördelande defensiv mittfältare ännu tydligare. Och att Fred och McTominay är de två defensiva mittfältarna som får förtroendet i ten Hags premiär är faktiskt helt ofattbart. Problemen på Uniteds defensiva mittfält uppkom liksom inte igår, utan de har funnits där i flera säsonger nu. Och att Manchester United inte har agerat eller spenderat pengar på den positionen under alla dessa år är helt oförståeligt och under all kritik. Uselt.
2. Den låga kvalitén lös igenom
Efter att ha sett United ifjol blev jag faktiskt imponerad över det bollinnehav vi hade i början av matchen. Spelarna visade stolt upp sin nya bolltrygghet, de nya Ajax-trianglarna och det possession-inriktade spelet som Erik ten Hag lärt de under sommaren. Men efter knappt 20 minuter var det som om spelarnas inkompetens och låga kvalité lös igenom och tog över. De ville verkligen spela det spel som magister ten Hag hade lärt ut, men de kunde bara inte. Slarv och brist på kvalité tog över.
Efter 90 minuter var känslan att ten Hag inte kunde göra något mer och att förlusten tydligt berodde på spelarna själva. Matchplanen och taktiken fanns där. Spelarna ville använda sig av den, men klarade helt enkelt inte av det fullt ut.
3. David de Geas fötter
För att fortsätta på det negativa spåret kan jag passa på att ta upp David de Geas insats igår. Vår spanska trotjänare blev utsedd till Players´ Player of the Year 21/22 efter att ha varit typ den enda godkända spelaren förra säsongen. Och David de Gea har stått för galna räddningar genom åren och varit en konstant trygghet i ett renoverande Manchester United. Men efter gårdagens match måste jag säga att jag är osäker på om spanjoren är rätt målvakt för ten Hags nya projekt. I ett possession-inriktat, bollskickligt och passningssäkert lag krävs det att målvakten i alla fall har lite känsla i dojorna. Och det har verkligen inte David de Gea.
Trots sin rutinerade ålder och sina spanska rötter ser han ständigt nervös ut med bollen vid fötterna. Igår passade han ut flera bollar över sidlinjerna och stressade iväg flera utsparkar. Att de Gea är en stark linjemålvakt men svag i passningsspelet är ju ingen nyhet – det är old news. Men spanjorens svaga fötter blev verkligen blottade igår och fick mig att fundera på om det här kanske bör bli hans sista säsong i Manchester United.
4. Christian Eriksens debut
Okej, dags att ta upp några ljusglimtar från gårdagen. För mig var Christian Eriksen Uniteds klart bästa spelare igår. Dansken såg så otroligt trygg ut med bollen och visade flera gånger vilka sagolika fötter han besitter. Utan boll var han ständigt i rörelse för att dra isär ett kompakt Brighton, samtidigt som han hela tiden tog rätt beslut. Och kanske var det just på den fronten som dansken skiljde sig från många andra igår: beslutsfattningen. Det såg mycket lovande och betryggande ut.
Vad som också känns rätt med Christian Eriksen är hans Ajax-skolade bakgrund. Bolltryggheten, passningarna och blicken för spelet är danskens klart vassaste egenskaper, och de rimmar väldigt bra med vad tränare ten Hag vill ha hos en mittfältare. Att Eriksen dessutom fick möjligheten att träna med ten Hag och Ajax i vintras, efter hans otäcka hjärtstopp under EM förra sommaren, gör att dansken känns som en handplockad favorit hos ten Hag.
Eriksens debut var helt klart lovande, och jag blev väldigt glad över att igår få se honom leka fotboll på Old Trafford, fullt frisk.
5. Ett frö är sått
Trots förlusten har jag en tveklös tillit till Erik ten Hag och hans nya projekt. Vi såg igår flera glimtar av hur holländaren vill spela sin fotboll, och de (få) stunderna såg faktiskt väldigt lovande ut. Rörligheten och bollinnehavet var de delarna som jag tycker stundtals stack ut mest. Och känslan är verkligen att det finns saker att bygga på, nu när det första fröet är sått.
För Erik ten Hag kan ju inte trolla. Gårdagens trupp var nästan identisk med den som presterade uruselt ifjol, och att dessa spelare helt plötsligt skulle ha blivit några andra är ju bara önsketänk. Nej, på en sådan här ny resa får man räkna med att det kommer blåsa både med och emot, men med förhoppningen om att vi långsamt kommer ta oss framåt på sikt.
Och absolut, det gungade lite igår på det nya Premier League-havet. Men jag sitter helt lugn i ten Hag-båten och är övertygad om att det här kommer bli en bra resa.
