Manchester U - Barcelona2 - 1
Manchester United 2 – 1 FC Barcelona
Det skulle bli kul att se United ta sig an Barcelona igen, och oj vad kul det blev. Trots underläge vänder man vinner. Erik ten Hag, spelarna och hela Old Trafford i en magisk symbios bär United framåt, förbi Barca och vidare ut i Europa. En match vi kommer minnas länge.
Sammanfattning:
Erik ten Hag överraskar lite med en uppställning som till en början såg ut att verkligen ge effekt – United är aggressiva och sätter in press högt och mest hela tiden. Casemiro bryter passning på mittplan, vinner ett motlägg och slår en briljant passning och friställer Bruno Fernandes. Portugisen har tid att titta upp men saknar kvalitet på skottet och ter Stegen gör en stark räddning.
United börjar bäst men när Bruno Fernandes istället för att ge United ledningen blir oförsiktig i eget straffområde drar han på sig en straff. Lewandowski trippar och hoppar och sätter dit 0-1, även om de Gea är centimeter från att styra bollen utanför stolpen.
Målet ger Barcelona luft under vingarna, katalanerna jämnar ut spelet och med Busquets intåg i laget lyckas man lösa upp pressen allt oftare – och när bollen kommer fram till offensivt straffområde går det undan med snabba passningar och stor rörelse.
De där taktiska dragen med uppställningen från ten Hag visade sig vara mindre lyckade ju längre halvleken går, de Jong läser av Fernandes löpningar och Rashford får inte någon möjlighet i djupet över huvudet taget. Även om det inte skapas mycket på något håll är de Gea på väg att ge bort ett dubblerat underläge, men Casemiro med en lång tå agerar räddande ängel.
Ten Hag agerar redan i paus och byter in comebackande Antony och hux flux hittar flera spelare rätt. Ett aggressivt United vinner boll högt, Fernandes trär fram en passning till Fred som elegant tar emot bollen med högerfoten och tofflar in ett fint avslut med samma ben bara minuter in i andra halvlek. Old Trafford exploderar.
Energin på plan tar sig upp på läktarna och studsar tillbaka ner på plan med ytterligare kraft – och den kraften hjälper Casemiros långa boll att nå fram till Antony som utan en Christensen-tå kunnat sätta ledningsmålet. Rashford blir mer involverad och United fortsätter vinna boll och sätta Barcelona i trubbel.
Det blir lite av en Fred-match, en sån matchbild där han kan sparka och springa och tackla överallt.
Några ytterligare byten senare fortsätter United trycka på – när Shaw hinner upp en boll och Fernandes vinner en duell blir det tredje gången gillt med avslut och Antony placerar fint in 2-1. Om Old Trafford exploderade innan höjs decibelnivån nu till skadliga höjder.
Matchen svänger och kränger och Barcelona får en sista chans när Varane räddar Lewandowskis avslut på mållinjen.
Piip, piip, piiiiiiiip! Manchester United vinner och är vidare – glädjen på Old Trafford känns hela vägen hem till soffan i Sverige!
Manchester United (4-2-3-1): De Gea – Wan-Bissaka (Dalot 67’), Varane, Martinez, Shaw – Casemiro Fred – Fernandes, Sancho (Garnacho 67’), Rashford (McTominay 88’) – Weghorst (Antony 46’)
Barcelona (4-3-3): Ter Stegen – Kounde, Araujo (Alonso 82’), Christensen, Balde – de Jong, Busquets, Kessie – Raphina (Fati 75’), Lewandowski, Roberto (Torres 70’)
Statistik:
Resultat: 2-1
Målskyttar med assist: Fred (Fernandes), Antony, Lewandowski
Bollinnehav (%): 45 – 55
Avslut: 8 – 5
Avslut på mål: 5 – 3
Hörnor: 1 – 2
Gula/röda kort: 3/0 – 3/0
Bäst i United: Raphael Varane
Fem tankar om matchen
1. Erik ten Hag gick fel men hittade rätt
Erik ten Hag hade tänkt till och formerat ett lag och en uppställning som skulle ge United övertag. Det innebar att Marcus Rashford startade till vänster, Bruno Fernandes till höger och Jadon Sancho inledde som tia bakom Wout Weghorst. Spontant kändes det lite förvånande, även om både Sancho och Fernandes gjort bra prestationer på dessa positioner tidigare. Men dessa drag visade sig en stund in i första halvlek inte falla så väl ut. Frenkie de Jong läste spelet och stoppade upp Bruno i ytan som Balde lämnade bakom sig – Bruno är ju inte den allra snabbaste heller. Sancho hade svårt att hitta rätt i sin position och Weghorst jobbar men fick inte ut mycket. Inte ens Rashford fick till det, han blev inte involverad när United hade lite svårt att få tag i spelet och inte heller hittade omställningslägen i djupet.
Snabbt agerat i paus och in med Antony till höger vilket gav rockader som gynnade flera spelare. Första målet var kanske inte bara en effekt av bytet men en effekt av energin United pumpats med under halvtid. När sedan Antony sätter segermålet var det jackpot för ten Hags manöver. United fick träff i presspelet, spelade med mycket mer fart och kunde dessutom etablera mer spel offensivt.
Planen funkade inte som det var tänkt, men istället för att stånga sig blodig gjordes ändringar som gav United de nycklar som behövdes för att vinna.
2. Bruno Fernandes – for better or for worse
Det spelar nästan ingen roll om Bruno Fernandes är bra eller dålig, han lyckas alltid på ett eller annat sätt hamna i händelsernas centrum. Denna match var inget undantag.
Först får han jätteläge att ge United ledningen, sedan drar han omkull Balde så Barcelona får straff. Hårt dömd absolut, det är inte mycket kontakt, men det finns heller ingen anledning att dra i motståndaren i den situationen på väg ut ur straffområdet. Sen assistera han Fred och drar lite senare en boll i magen på en liggande de Jong och får gult kort. Och han vinner en duell som bäddar för segermålet.
Han brinner, Bruno – det ska han ha. Ibland brinner det lite väl mycket, men jag skulle inte vilja släcka den där elden det minsta. Om det är något United saknat i många stycken är det spelare som faktiskt brinner och vill något, som vill ge framgång till laget och klubben. Jag tar mycket hellre en Bruno Fernandes som är uppskruvad med ruffa kanter än en spelare som lallar runt och tänker på lönekuvertet. Bruno Fernandes är bra för Manchester United, och Manchester United är bra för Bruno Fernandes.
3. Hackkycklingarna kliver fram
Det finns en hel del därute som försvarat både Antony och Fred, det ska sägas. Kanske framförallt Fred som, om han inte redan var, nu blivit en riktig kultspelare. Och mittfältsbrassen ska ha mycket beröm för sin säsong. Men samtidigt har både han och Antony fått enormt mycket kritik. Ibland med all rätt, ibland för att man vill ha någon att hacka på och då har de ofta fått klä skott. Det ska sägas att när det blir matchbilder som inte passar Fred kan han se helt bedrövlig ut, men när det svänger och blir matcher som denna – och ganska många på sista tiden – är han en gigant. Han täcker så mycket yta och är inne i precis varenda situation. Nu kröner han det även med ett mål, med fel fot!
Antony, snurrAntony, one trick pony Antony, överprisade Antony. Ja det stämmer väl alltihop till viss del. Han har inte varit briljant sen han kom och han har inte gjort prestationer värda en miljard. Men nu kommer han tillbaka från skada och gör ett direkt och stort avtryck. När Marcus Rashford inte kommer in i matchen och Jadon Sancho blir vilsen och de inte hittar något som helst samspel är det istället Antony som löper och ger energi. Han kan titta upp oftare och han kan bli mer direkt, men detta var ett klassinhopp. När han då dessutom kröner det med ett avgörande mål skapar han utrymme för sig själv att växa. Även om man kan slita hår på grund av dem ibland är de rätt jäkla härliga att ha.
4. Cos Man United never die
På bortaplan hamnade United i underläge, och på hemmaplan hamnade United i underläge. Trots detta hämtar man upp till 2-2 i Spanien och vinner med 2-1 i England. Ten Hag ska ha beröm för hur han förändrat och för det han implementerat och alla spelare han lyft. Bruno Fernandes ska ha beröm för hur han brinner, och Fred för hur han kämpar. Lisandro Martinez för den kämpaglöd han bidragit med, och så vidare.
Men här hakar jag på en av Sebastians punkter från Leicester-matchen och framhäver Raphael Varane och Casemiro. Tänk att ha två spelare att luta sig mot som mellan sig vunnit nio CL-titlar. De spelar med ett sådant lugn, de stressar inte upp sig trots underläge och de gör knappt några fel. De har spelat denna typen av matcher förut, och de har vunnit dessa.
Men de är inte klara, långt ifrån. De är så hungriga på mer och skapar en centrallinje som binder ihop alltsamman. De är direkt avgörande pusselbitar som påskyndat allt ten Hag gjort.
5. Manchester United är på riktigt
Når detta upp till samma eufori som semifinal-vinsten i Champions League mot Barcelona? Nej det gör det väl inte, men det är en av de största segrarna för Manchester United sedan Sir Alex lämnade. Det har absolut varit någon titel sedan dess och det har varit finaler och tunga Premier League-segrar, men detta var en seger och ett dubbelmöte mot en europeisk gigant. Låt vara att Barcelona haft det svårt i Europaspelet senaste åren, men vi pratar ändå om laget som kommer vinna La Liga och som inte förlorat en match på många månader.
Detta är en seger som ger eko, inte minst inom klubben och laget – det är jag övertygad om. Och inte minst på ett gungande Old Trafford.
Erik ten Hag har själv pumpat upp matchen ordentligt och inser vad detta kan ge för hans fortsatta bygge. Den där plattformen United står på och tar sig an matcher ifrån höjs hela tiden.
Det är kanske inte 2008 – men jag är fortfarande helt säker på att detta är och kommer bli en vecka vi kan se tillbaka på och säga; där, där kom Manchester United tillbaka på riktigt.
Helt underbart detta, eller hur?! Låt glädjen flöda i kommentarsfältet!
