Manchester U - Liverpool2 - 1
Manchester United 2 – 1 Liverpool
Ett möte som på förhand riskerade att bli ett låst krismöte, blev istället till ett fartfyllt och underhållande manifest över hur en match i Premier League kan vara när den är som allra bäst. Manchester United var starkast för dagen och lämnar både jumboplats och gästande Liverpool bakom sig, detta efter att ha tagit säsongens första seger.
Sammanfattning:
Manchester United såg inte ut som ett lag som inlett säsongen med två raka förluster, utan kom ut starkt med en fart och frenesi som till synes chockade Liverpool som inte såg riktigt påkopplade ut. Under de inledande dryga tjugo minuterna var det nästan enbart ett lag på banan och Anthony Elanga var tio minuter in i matchen en hårsmån ifrån att ge hemmalaget ledningen, men stolpen var dessvärre i vägen den gången. Hemmaledningen skulle dock bli realitet fem minuter senare när just nämnde Anthony Elanga efter ett fint kombinationsspel serverade Jadon Sancho som visade stor kyla i straffområdet och kunde till synes enkelt rulla in 1-0 lågt i Allisons högra hörn. Total eufori från ett minst sagt livligt Old Trafford.
Liverpool tuggar sig så sakteliga in i matchen efter den lamslagna inledningen och lyckas spela sig framåt i banan mer och mer. Manchester United fortsätter dock att vara rejäla i närkampsspelet och tajmade i presspelet och lyckas genom detta hålla Liverpool ifrån de riktigt heta lägena. Sånär som på en situation i Uniteds eget straffområde, där Bruno Fernandes får felträff i en rensning och som tack vare ett starkt armveck från Lisandro Martínez lyckas freda målet från påhälsning. Christan Eriksen har även en vass frispark som Allison får sträcka ut rejält på, men det blir inga fler mål under den första halvleken utan vi går till pausvila med ställningen 1–0.
Andra halvlek så, och ett Liverpool som försöker väcka liv i sig själva och matchen och parkerar sig inledningsvis på Uniteds planhalva. Man gör det dock utan att riktigt få bett i varken spel och inte heller några direkta målchanser. Istället är det hemmalaget som i den 53:e minuten utökar ledningen genom att man återigen lyckas såra Liverpools högt stående backlinje. Anthony Martial, som efter pausvilan ersatte en duktig namne Elanga, frispelade en till synes pånyttfödd Marcus Rashford som säkert placerade in 2–0 i samma hörn på en chanslös Allison i Liverpoolmålet. Samme Rashford var minuterna senare nära att dubblera sin målskörd men där en fin parad hindrade ett 3–0-mål och en möjlig sista spik i Liverpool-kistan. Manchester United fortsätter att ha bud på fler mål, samtidigt som spelet också öppnade upp sig i andra änden av planen och Liverpool fick mer att säga till om. Man kom till flera hetare målchanser där David de Gea fick stå för ett par riktigt vassa insatser. Mohamed Salah spräcker till slut gästernas målnolla när han reducerar i den 81:a minuten, vilket gav matchen en rejäl nerv och båda lägrens supportrar hade säkerligen ömma nagelband under återstoden av halvleken. Ett antal byten från bägge lagen ryckte sönder rytmen och Manchester United lyckas till slut reda ut det hela och säsongens första trepoängare är därmed ett faktum, med slutresultatet 2–1.
Startelvor (och byten):
Manchester United (4-2-3-1): De Gea – Dalot (Wan-Bissaka 86´), Varane, Martínez, Malacia – Eriksen (van de Beek 86´), McTominay – Elanga (Martial 46´), Fernandes, Sancho (Fred 71´) – Rashford (Ronaldo 86´)
Liverpool (4-3-3): Allison – Alexander-Arnold, van Dijk, Gomez, Robertson (Tsimikas 85´) – Milner (Carvalho 73´), Henderson (Fabinho 59´), Elliott – Salah – Firmino, Díaz
Statistik
Resultat: 2–1 (1–0)
Målskyttar med assist: MUN: Sancho (16´), Rashford (53´) (Elanga, Martial) LIV: Salah (81´)
Gula kort/röda kort: 3/1 - 0/0
Bollinnehav (%): 30 - 70
Avslut (på mål): 12 - 17 (4 - 5)
Hörnor: 6 - 8
Bäst i Manchester United: Lisandro Martínez
5 tankar om matchen:
1. Vilken energi!
Vad var det egentligen fick bevittna? Var det verkligen samma lag som för dryga veckan satte nytt rekord i lågvattenmärke? Ja nästan. Med ett par undantag i de två startelvorna såklart, men OJ med vilken energi som man tog sig an den här matchen! Rejäla i närkamperna, en otrolig puls på läktarna och maxlöpningar i flertal.
Hej igen Manchester United, fyfan vad jag har saknat dig.
2. Välkommen tillbaka Marcus Rashford!
Det är få saker som gör mig lyckligare än att se en Marcus Rashford med tryck i stegen som formligen flyger mellan kortsida och kortsida. Idag var han där igen. Han var äntligen tillbaks. Idag var han en av de som var bäst på planen. Initialt i en forwardsposition, som kändes klokt och genomtänkt av Erik ten Hag. Att låta Rashford få gå djupt med sin fart, utan att kanske behöva tänka lika mycket som man behöver när man istället utgår från en ytterposition, fick han kanske det självförtroende som hans kropp och knopp behövde. För även i den andra halvleken när Anthony Martial istället utgick från samma centrala position, så kändes han fortsatt het. Han kom rätt i spelet, han kom till lägen och han visade prov på de egenskaper och den spelare som vi alla en gång i tiden förälskat oss i.
Det återstår inget annat än att hälsa dig välkommen åter Marcus, måtte detta få hålla i sig under resten av säsongen.
3. ”Nog finns det mål och mening i vår färd..
...men det är vägen som är mödan värd.” Dessa rader är inte okända i en fotbollskontext. De är nämligen hämtade från Karin Boyes dikt ”I rörelse” och blev känd för den breda massan genom att den tidigare svenska förbundskaptenen Tommy Svensson, under det så mytomspunna VM:et i USA 1994, ofta läste högt ur denna ordkonstnärs samling för sina spelare. Däribland dessa rader vi nyss läst tillsammans.
I rörelse kan man verkligen säga att man var i matchen mot Liverpool. På alla sätt och vis. I offensiva aktioner, där man löpte mycket och rätt och lyckades gång på gång såra, ett förvisso skadeskjutet Liverpool, med djupa löp bakom och igenom deras högt stående backlinje. I de defensiva aktionerna, där man satte presspelet på ett väldigt bra vis matchen igenom, samtidigt som man täckte upp för varandra och lyckades behålla ett kompakt försvarsspel över matchens alla 90 minuter. Mest glädjande var nog ändå att man för första gången på länge kunde skönja att tanke och utförande var i symbios med varandra. Att man funnit svagheter hos sin motståndare som man fortsatte att trycka på gång efter annan. Det fanns med andra ord både mål och mening med färden som var måndagens match, precis som Karin Boye en gång i tiden så klokt plitat ner.
4. Äntligen visade man prov på mentalitet och karaktär
I min införrapport talade jag om vikten av att hålla rent kring det egna målet, framförallt under inledningen av matchen – men såklart gärna över matchens fulla 90 minuter. Det var väldigt tydligt att det banne mig inte skulle slinka in något skitmål under måndagens match. Spelare som täckte skott, som slet som djur och som satte alla kroppsdelar till förfogande för att förhindra ett mål i baken. Med Martínez som en terrier, vägg och ledare i ett och samma lilla paket eldade han igång och höll brasan levande i sig själv och laget matchen igenom. Bruno Fernandes sprang sådär mycket som bara han kan göra, möjligen hade bindeln på armen en påverkan på hans lungkapacitet, men det värmde mig att se att det fanns en glöd hos honom som smittade av sig genom TV-skärmen. Man firade defensiva aktioner som om man gjort mål och på det hela taget var det ett prov på att det faktiskt bor en stor portion karaktär inom truppen, trots att man många gånger betvivlat just detta. Även om man inte lyckas hålla nollan idag, så viker man inte ner sig när reduceringen väl kom. Visst, det blir alltid en oro och en inre och yttre press, men man lyckas bärga tre poäng till slut. Mycket tack vare det som jag nyss benämnt och det lovar gott inför framtiden.
5. Nyförvärv som tog chansen
Något förvånande valde Erik ten Hag att ställa över lagkapten Harry Maguire till förmån för ett mittlås bestående av firma Varane/Martínez. Dessutom fick Tyrell Malacia göra sin första match från start och man kan inte säga annat att det var två väldigt bra beslut. Båda spelarna imponerade verkligen i matchen och visar att de med all önskvärd tydlighet är spelare som håller på Premier League-nivå. Malacia var duktig både i de offensiva framstötarna, men även defensivt där han ofta låg rätt och var rejäl i duellspelet. Något som jag personligen hyst ett eget varnande finger kring hur han skulle klara av att göra. Men i matchen mot Liverpool har han nästan redan helt rätat ut detta frågetecken för mig. Sedan har vi då Martínez. Vilken krigare! Jag har i denna rapport redan ägnat några spaltrader åt honom, men jag kör några till. Brutal mot både sig själv och motståndarna i närkamperna, intensiv i presspelet och skicklig i beslutsfattandet där han läser spelet tidigt och lyckas vinna dueller högt upp i banan på ett imponerande vis. Precis sådana egenskaper som jag vill se hos en spelare som får äran att bära en Manchester United-tröja.
Vad kommer detta innebära för Maguire? Är hans dagar räknade nu?
GGMU!
