- -
Manchester United 3 - 0 Watford
BRUNO BRUNO BRUNO! Ja, så låter det efter ett beställningsjobb från Manchester United i allmänhet och Bruno Fernandes i synnerhet. Portugisen var precis så dominant och spektakulär som alla röda djävlar hade hoppats när Watford enkelt städades av med 3-0. Resultatet innebär att United går förbi Tottenham och Sheffield United upp på den femteplats som i teorin endast är en skiljedomstol ifrån Champions League.
Manchester United: De Gea – Wan-Bissaka, Lindelöf, Maguire, Shaw – Matic, Fred (McTominay 79’) – Greenwood (Chong 80’), Fernandes, James – Martial (Ighalo 80’)
Watford: Foster – Dawson, Kabasele, Cathcart, Masina – Capoue, Hughes – Pereyra (Sarr 69’), Doucouré (Cleverley 80’), Deulofeu – Deeney (Welbeck 76’)
Summering:
Matchen inleddes med böljande spel, drivet av ett offensivt spelande bortalag. Möjligen oväntat för dem som inte läst om Nigel Pearsons orädda matchplan – Watford skulle minsann inte parkera någon buss på Old Trafford.
United skapade första möjligheten i den tionde minuten när Fred vann en tilltrasslad situation mitt på offensiv planhalva och Greenwood kunde lossa bössan från 20 meter, dessvärre rakt på Foster. Ett par minuter senare svarade Watford med ett farligt Deloufeu-inspel till en fristående Doucoure, men De Gea täckte föredömligt och tvingade Watfordspelaren att avsluta på utsidan av målet.
Den böljande matchbilden gynnade James och Greenwood som tycktes trivas när det erbjöds stora ytor. Den sistnämnde, som startat piggt på sin vänsterkant fick till ett farligt inspel efter dryga kvarten, skottinlägget tog via Foster till Wan-Bissaka som ur ett bra läge dundrade bollen i utsidan av målet. Watford var inte ofarliga och stack upp då och då. Halvtimmen spelad när Doucoure på nytt testade De Gea med ett lurigt skott som spanjoren styrde till en resultatlös hörna.
Mot slutet av halvleken tog United över spelet, ledda av Bruno Fernandes som dirigerade och vände spel med sin fina högerfot. I en i raden av spelvändningar hittade James fram till Fernandes i djupled. Portugisen hann före Foster som istället för bollen träffade Unitedspelarens ben. Domare Atkinson pekade bestämt på straffpunkten. Bruno Fernandes visade vem som bestämmer på plan när han självsäkert stegade fram och Jorginho-hoppade in 1–0 bakom en chanslös bortamålvakt.
Minuten senare – ny spelvändning United; Martial och Fernandes kombinerade fint fram till ett friläge för Bruno, men portugisen fick inte alls till avslutet när han skyfflade bollen förbi bortre stolpen. Trots missen kunde hemmalaget gå till pausvila med en positiv känsla i laget.
United inledde andra halvlek med ett stort bollinnehav de första minuterna utan att lyckas skapa några vassa chanser. Mitt i Unitedpressen stack Watford upp och skapade kalabalik i hemmalagets straffområde. En panikrensning av James ledde fram till en hörna som till slut hamnade i mål efter att Deeney bufflat in en stolpretur. Mitt i svordomarna över det usla försvarsspelet upptäckte jag och alla andra att VAR hittat en överarmstouch på Dawson som föranledde stolpreturen. Ilska byttes mot glädje över ännu ett VAR-domslut som studsat med United.
Luften gick ur bortalaget efter den uteblivna kvitteringen och United kunde börja spela ut. Med knappa timmen spelad kom så 2–0-målet – och vilket mål sen! Vi tar det från början. Luke Shaw spelade upp bollen från bakplan till James som snyggt skarvade tillbaka till Shaw som i sin tur hittade in till Bruno på mittplan – denne avancerade 30 meter och hittade en diagonallöpande Martial i straffområdet som med en touch försökte vricka bollen förbi Foster. Reflexräddningen letade sig lite turligt tillbaka till fransmannen som nu hamnat vid kortlinjen med ryggen mot Foster tillsynes utan alternativ – det trodde i alla fall Watfordförsvaret. Tre sekunder senare låg bollen i mål efter att Martial grundlurat alla med en läcker liten sulfint kryddat med en retfull chip över Foster. En klar kandidat till årets mål.
United var nära att utöka ledningen kort därefter när Fernandes hittade Maguire i efterdyningarna till en inläggsfrispark. Men nicken utanför i ett bra läge. Matchens nästa drömmål skulle komma. Greenwood vann bollen på egen planhalva och drog iväg i en 60-meterslöpning, växelspelade med Fernandes och i höjd med straffområdeslinjen lossade han stora vänsterkanonen. Foster kunde bara se på när bollen likt en projektil for över honom stenhårt ribba in.
Watford skulle få en sista möjlighet, men Deloufeus avslut kom inte närmare än lite avskrapad lack på De Geas vänstra stolpe.
Med tio minuter kvar iscensatte Solskjaer ett trippelbyte för att spara lite krafter inför europareturen. McTominay äntrade planen flankerad av Ighalo och Chong till stående ovationer. Även om Chong och Ighalo fick varsin chans efter ett par tebjudningar från Watfordförsvaret så gladdes nog Unitedfansen mest åt att se den skotska landslagsmannen tillbaka på planen.
Bäst i United: Bruno Fernandes
Mina tankar:
Inför matchen förväntade jag mig att Bruno Fernandes skulle ta tag i taktpinnen, dominera och styra United till en enkel seger. Och portugisen gjorde ingen besviken. Ett mål och två assist får väl ändå anses som dominant. Det var tydligt att Brunos trygghet med bollen skapade ett lugn hos lagkamraterna. Plötsligt kom James och Greenwood rättvända med fart i vart och vartannat anfall, Martial behövde inte komma ner och hämta boll utan kunde istället ägna sig åt att vara anfallare och Matic och Fred kunde fokusera på att vinna boll och sedan ge bollen till nummer 18. En mästerlig insats av januariförvärvet!
Sammanfattningsvis en väl genomförd match av United. Hållen nolla, stabil defensiv, varierat spel och tre drömmål. Solskjaer hade all anledning att se nöjd ut efter en livsviktig seger och fortsatt häng på CL-platserna.
GGMU
