Manchester U - Atalanta3 - 2
Manchester United 3 - 2 Atalanta
Vilken berg- och dalbana i känslor… Vid ställningen 0-2 efter en halvtimme undrade man om Ole Gunnar Solskjaer skulle få sparken redan i paus - men icke. Ett betydligt hungrigare Manchester United kom istället ut till den andra halvleken och kunde spektakulärt vända på steken till 3-2. Ole kan därmed klamra sig fast vid rodret och United toppar grupp F!
Sammanfattning:
Manchester United behövde replikera sig direkt efter bottennappet senast mot Leicester. En positiv start hade varit viktig, men hemmalagets insats i den första halvleken var allt annat än tilltalande. Ett effektivt Atalanta-anfall utmanade istället ett statiskt United-försvar, vilket ledde till att Bergamo-laget enkelt kunde stöta in 1-0 efter en kvart. Och efter en halvtimme fick mittbacken Merih Demiral helt ostört stånga in 2-0 till bortalaget efter hörna. United var klart tagna, men gjorde inte mycket rätt för sig. Dålig precision i passningarna, felaktiga beslut och svaga avslut var istället hemmalagets signum i den första halvleken. Och efter 45 minuter där precis ALLT gick fel lämnades man med en direkt hopplös känsla inför fortsättningen.
Men vilken scenförändring det blev. Manchester United kom ut till den andra halvleken som ett nytt lag, och gick direkt in med ett aggressivare försvarsspel högre upp i planen. Direktiven var tydliga: snabba inkast, insparkar och frisparkar för att kunna pressa och störa Atalanta mer direkt. Och det gav utdelning. Marcus Rashford placerade kyligt in reduceringen efter en läcker Bruno-skarv, och Harry Maguire fick senare stänka in kvitteringen efter att ha stannat kvar uppe i straffområdet efter en hörna. United tog ett klart kommando och skapade mängder av chanser för att få in ett segermål. Och vem skulle till slut få göra det, om inte vår alldeles egna hemvändare Cristiano Ronaldo. Med knappa 10 kvar kunde portugisen stånga in 3-2, och därmed fullborda en spektakulär vändning för Manchester United!
Två totalt olika halvlekar, en fullbordad comeback och en redig berg- och dalbana i känslor mynnade till slut ut i en viktig vinst för hemmalaget.
Manchester United (4-2-3-1): De Gea - Wan-Bissaka, Lindelöf, Maguire, Shaw - McTominay (Pogba, 66’), Fred (Matic, 88’) - Greenwood (Sancho, 73’), Fernandes, Rashford (Cavani, 66’) - Ronaldo
Atalanta (3-4-1-2): Musso - de Roon, Demiral (Lovato, 46’), Palomino - Zappacosta, Koopmeiners (Pezzella, 80’), Freuler, Maehle - Pasalic (Malinovskyi, 68’) - Ilicic (Miranchuk, 68’), Muriel (Zapata, 56’)
Statistik
Resultat: 3-2
Målskyttar med assist: Pasalic (Zappacosta), Demiral (Koopmeiners), Rashford (Fernandes), Maguire (Cavani), Ronaldo (Shaw)
Bollinnehav (%): 54-46
Avslut: 22-12
Avslut på mål: 9-5
Hörnor: 8-5
Gula/röda kort: 3/0-4/0
Bäst i United: Marcus Rashford
Fem tankar om matchen
1. Ole Gunnar Solskjaer klamrar sig fast - igen
Flertalet usla insatser som följs av en slagkraftig comeback. Det är inte första gången vår norska tränare lyckas få resultat med sig när det blåser som starkast. Historien upprepar sig självt, och efter en sådan här comeback köper sig Ole Gunnar Solskjaer både tid och förnyat förtroende hos Manchester Uniteds ledning. Trots att insatsen var bitvis bedrövlig igår får han ändå med sig tre poäng. Och i en resultatorienterad bransch blir det just det som räknas.
Men för mig håller inte det argumentet i den här kontexten. Insatserna de senaste matcherna och veckorna har varit på tok för dåliga från en klubb som Manchester United, och det är tydligt att Ole inte är rätt man att styra laget framåt. Sedan en lång tid tillbaka har hans taktiska inkompetens blottats och jag vet fortfarande helt ärligt inte vilken spelidé vi har. Jag är #OleOut, men tror tyvärr att det kommer dröja tills även styrelsen är det.
2. Den usla första halvleken…
Uniteds första halvlek var minst lika svag som senast mot Leicester. Ett skakigt och statiskt försvarsspel kunde inte stå emot Atalantas intensiva press, och två insläppta mål efter en halvtimme gav oss bara ett kvitto på just det. Spelarna såg nervösa och naiva ut, och vårt offensiva spel kännetecknades av felbeslut och dåliga aktioner. Bruno Fernandes första halvlek är fullständigt iskall, där han slår bort passning efter passning.
Jag upplevde även United som väldigt oförberedda på Atalantas presspel. Det är ingen hemlighet att Bergamo-laget gärna pressar högt och intensivt, men United kändes plötsligt livrädda och chockade när detta hände. Atalanta bjöds istället på momentum, och deras press fick onekligen bett på oss. Men visst borde vi ha kunnat manövrera deras taktik och förberett oss bättre på vad den skulle medföra? Obegripligt.
3. … och scenförändringen i andra
Men vilken andra halvlek Manchester United gjorde. Intensiteten, pressen och drivet satte istället Atalanta i chock, och vilken utdelning det gav! United ägde verkligen hela den andra halvleken, och skapade mängder av chanser att göra mål på. Det var bara oskärpa i avsluten som höll siffrorna nere.
Och visst är man även två i en tango, där man ändå får konstatera att motparten Atalanta var direkt svaga i den andra halvleken. Man bjöd in United i matchen och kunde helt enkelt inte hantera deras höga och intensiva presspel. United bad Gasperinis gubbar smaka på sin egna medicin, vilken bortalaget inte kunde hantera. Hur som helst var det både imponerande och inspirerande att se hur United verkligen kom ut som ett helt nytt lag till den andra halvleken, och vände på steken. Något att minnas inför framtida, svaga förstahalvlekar - det går att förändra.
4. Ronaldo avgör - igen
Vi såg det senast mot Villarreal, och vi fick se det igår igen. Cristiano Ronaldo avgjorde sent och fick en hjälteroll i en spektakulär comeback. Portugisen är en gigant när det väl kommer till kritan, och han visade igår precis vad han kan bidra med. Han är helt enkelt alltid där när det gäller - och OJ vilken tillgång det är för United.
Jag har dock noterat kritiken mot Ronaldo, hur han bl.a. inte tycks jobba tillräckligt hårt i det defensiva presspelet. Men jag har också noterat mål i tre raka CL-matcher för United. Vår egna Mr Champions League är trots allt ändå utslagsgivande - igen.
Scenerna vid slutsignalen var också fina. Ronaldo firade vilt, och kramade intensivt om varenda spelare och ledare. Man såg vad den här vinsten betydde för honom och han visade en brinnande, genuin passion. Något jag gärna skulle se mer av från resten av spelarna.
5. Vinst och tre poäng, men var det ett steg framåt?
En otrolig comeback, tre poäng inkasserade och upp i toppen av grupp F. Men var det här verkligen ett steg i rätt riktning, egentligen? Jag vill säga både ja och nej. Med tanke på Uniteds usla första halvlek och Atalantas usla andra halvlek, kan man argumentera för att vi egentligen inte gjorde en särskilt stark insats igår. Kanske var det bara Atalanta som var dåliga, och därmed fick oss att se dominanta ut i den andra halvleken?
Å andra sidan är vår uppryckning efter 45 minuter definitivt något vi måste ta med oss inför kommande matcher. Den intensiteten, beslutsamheten och frenesin vi pressar Atalanta med var faktiskt något jag inte sett United utsätta ett motståndarlag för på väldigt många matcher. Ur den aspekten tar vi absolut ett steg framåt och i rätt riktning enligt mig.
Men efter den bedrövliga första halvleken har jag ändå svårt att lämna den här matchen med en helt nöjd känsla. Istället finns en sur bitterhet och ihärdig oro fortfarande kvar inom mig någonstans därinne. För totalt sett var det här ingen bra insats. Och med Ole Gunnar Solskjaer kvar vid rodret är jag fortsatt bekymrad inför kommande utmaningar som väntar.
