Manchester U - Chelsea4 - 1
Manchester United 4 – 1 Chelsea
Manchester United spelar Champions League-fotboll igen under nästa säsong! Detta står klart efter att man till slut tämligen komfortabelt städat av Chelsea med 4-1 på Old Trafford.
Sammanfattning:
Manchester United inleder matchen på ett fartfyllt vis, med en hög press som satte gästerna på prov direkt. Man får också tidigt utdelning när man redan i den sjätte minuten tar ledningen genom Casemiros vackra nick på Christian Eriksens välavvägda frispark. En drömstart i denna så viktiga match. Efter målet är spelet böljande och Chelsea snickrar sig emellanåt fint fram mot de Geas mål. Men signifikativt för ett lag i motgång drar man inte nytta av de tillfällen som ges, utan chanserna gick förlorade både en och tre gånger till följd av bristande beslutsfattning och kvalitet i den sista passningen. Manchester United hade också sina tillfällen att utöka sin ledning. Främst genom omställningar när Chelsea tappat boll i fel lägen, men även dessa situationer rann ut i sanden på grund av slarv och obeslutsamhet. Det kändes som att vi skulle gå till pausvila med ställningen 1–0, men så blixtrade Casemiro till igen och smekte fram en tittfints-passning till Sancho som i sin tur kunde servera en helt fri Martial på bortre stolpen och 2–0 var ett faktum. Målet tillkom sent på den förlängda tilläggstiden, med anledning av Antonys tråkiga skada som tvingade honom att lämna planen på bår.
Det psykologiskt viktiga målet präglade också inledningen av den andra halvleken. Chelsea hade svårt att sortera ut hemmaspelarna som surrade i och omkring Kepas målbur och ett tredje mål kändes väldigt nära. Man lyfter dock upp spelet något och är uppe och hotar runt United-målet efter dryga kvarten, men man lyckas inte få hål och på så vis skapa rejäl nerv i matchen. Istället kan hemmalaget utöka ledningen först genom Fernandes på straff och kort därefter kunde Rashford utnyttja ett misstag i Chelsea-backlinjen och peta in 4–0. Gemensam syndabock för dessa två baklängesmål var den olycklige Fofana, som först orsakade straffen och sedan närmast serverade det fjärde målet genom en slarvig passning i eget straffområde. Återstoden av matchen blir en smal sak för Manchester United att spela av. Chelsea får i slutet av matchen in ett tröstmål och slutresultatet skrivs till slut till 4–1.
Startelvor (och byten):
Manchester United (4-2-3-1): de Gea – Wan-Bissaka, Varane, Lindelöf, Shaw (Malacia 45’) – Casemiro, Eriksen (Fred 70’) – Antony (Rashford 29’), Fernandes (McTominay 86’), Sancho – Martial (Garnacho 70’)
Chelsea (4-1-4-1): Kepa – Azpilicueta, Chalobah, W.Fofana, Hall – Fernández – Gallagher (Loftus-Cheek 82’), Chukwuemeka (Ziyech 82’) , Mudryk (Felix 64’), , Madueke (D.Fofana 82’) – Havertz (Pulisic 64’)
Statistik
Resultat: 4–1
Målskyttar med assist: Casemiro, Martial, Fernandes, Rashford (Eriksen, Sancho)
Bollinnehav (%): 41 – 59
Avslut: 18 – 14
Avslut på mål: 9 – 5
Hörnor: 3 – 4
Gula/röda kort: 1/0 – 1/0
Publiksiffra: 73 561
Bäst i United: Casemiro
Fem tankar om matchen
1. Att vara bäst när det gäller
Inför matchen hade jag en känsla över att de erfarna spelarna skulle bära ett extra tungt ansvar i kvällens match. En match som riskerade att drivas av ångest trots att man själv hade ödet i sina egna händer. Det blev precis så. Framförallt var det en person med all önskvärd tydlighet klev fram när det behövdes som mest. Den personen var Casemiro. Med ett mål och en assist blev han direkt avgörande för matchens utfall. Lägg därtill hans patenterade duellspel och vi fick återigen ett kvitto på vilken oerhört lyckad värvning han varit för Manchester United.
2. Tillknäppt? Knappast.
Det som kändes som en möjlig gastkramning visade sig istället bli raka motsatsen. Högt tempo, fina individuella prestationer och ett böljande spel som gjorde att de båda lagens centrala mittfält fick jobba hårt för att täppa till de oceaner av ytor som emellanåt uppstod. En härlig match för oss åskådare. Troligtvis en mindre behaglig match för herrarna vid sidlinjen.
Men vi får nog trots allt säga tack för underhållningen.
3. En fallen legendar.
Att Frank Lampard inte visat sig vara en lika bra tränare som han var fotbollsspelare är kanske inte direkt en underdrift. Men att se honom med den uppgivna blicken så djupt nedsjunken i det sportiga bänksätet från i stort sett matchens första vissla, kändes väldigt deppigt. Han har såklart givits ett omöjligt uppdrag att försöka rädda det som räddas kan av ett lag i spillror efter två sparkade tränare, men är det verkligen så man ska behandla en levande klubblegendar?
4. Och så blev det 30!
Marcus Rashford fick kliva in på planen kanske något tidigare än planerat, med anledning av Antonys skada. Någon större ringrost syntes dock inte till och han var ytterst delaktig i spelet. Han fick även göra just sitt 30:e Premier League-mål för säsongen och når då den milstolpe som vi alltså behövt vänta i dryga decenniet på. Stort grattis säger vi!
5. Princessbakelse, kladdkaka, småkakor…
…morotskaka, kanelbullar, arraksbollar, eller varför inte en körbärstoppad ambrosiakaka?
Ja, det är svåra beslut som ska tas inför den avkopplande fikan på söndag.
GGMU
