Manchester U - Club Brügge5 - 0
Manchester United 5 - 0 Club Brügge
Enkla avfärdningar och bländande offensiv fotboll är inget Manchester United har skämt bort oss med de senaste åren, men det var precis det som påbjöds när Europa League-resan tågade vidare mot åttondelsfinalen. Presspelet var på helspänn från minut 1 och när 1-0 kom tillsammans med en utvisning gav ett för dagen uselt Club Brügge upp ganska omgående. United tackade, tog emot och passade på att ge flera spelare det de behövde – välbehövliga mål och välförtjänt vila.
Manchester United: Romero; Wan-Bissaka, Bailly, Maguire, Shaw; McTominay (Greenwood 72’), Fred; Mata, Fernandes (Lingard 64’), James (Chong 46’); Ighalo
Club Brügge: Mignolet; Mata (Mitrovic 62’), Mechele, Deli, Ricca; Kossounou, Vanaken, Rits (De Ketelaere 79’); Tau (Diatta 62’), Okereke, De Cuyper
Summering:
Redan i första minuten sågs tendenser av hur matchen skulle komma att forma sig. United pressade Brügge högt och de belgiska gästerna var oftast alldeles för naiva och tekniskt obegåvade för att leta sig ur pressen. De nyfunna lekkamraterna Mata och Fernandes hade båda hotat Simon Mignolet inom loppet av blott tre minuter, men den bekanta målvakten stod initialt emot bra trots – inte illa för någon som har petats av Loris Karius. Gästerna lyckades inte etablera något form av eget spel, och när United-offensiven fortsatt över 20 minuter såg inte mittbacken Simon Deli något annat sätt att utmärka sig på än att försöka härma sin namne Mignolet i målet efter ett briljant United-anfall där Dan James kommit till skott utanför straffområdet. Straffen var aldrig uppe för debatt, men VAR tog dryga tre minuter på sig att bestämma att domslutet att visa ut Deli var korrekt. När bilderna slutat rulla var Bruno Fernandes precis lika kylig som mot Watford i helgen och med tanke på hur matchen sett ut fram tills dess var det väl inget snack om att matchen var avgjord redan där. Likväl var det otroligt skönt att se ett United som trummade på och fortsatte skapa möjlighet efter möjlighet, samtidigt som Brügge fortsatte att i stort sett ge bort bollen på sin egen tredjedel. Med ganska precis tio minuters intervall hann United förvalta två av sina många möjligheter innan halvleken var slut, och det var inte vilka spelare som helst som gjorde målen. Först fick Odion Ighalo bli Manchester Uniteds första nigerianske målskytt någonsin när firma Fernandes/Mata serverat honom öppet mål och sedan placerade Scott McTominay in ett vackert distansskott i sin återvändo till startelvan efter en av många Brügge-bjudningar.
Till hela Old Traffords stora förvåning (not) blev inte andra halvlek samma sprakande tillställning som den första. Det blev dock inte heller en sådan avslagen rulla-boll-längs-backlinjen-match som det så ofta brukar bli när ett lag (i synnerhet de senaste årens Manchester United) har en bekväm halvtidsledning. För även om kvaliteten gick ner en bit när giganten Bruno Fernandes klev av planen så skapade United lägen med ganska hög frekvens även i andra halvlek, samtidigt som det stackars, decimerade Brügge inte kom närmre än att skapa några hörnor. De belgiska ligaledarna hade heller ingen motivation till att försöka hålla nere siffrorna, och Uniteds inbytta spelare tog till vara på ytorna som bjöds på. Som följd av detta kunde Chong och Lingard i slutet av matchen spela fram Fred en varsin gång och portugisen fick kröna ännu en riktigt stark insats med två (!) mål. Då är det väl ändå någonting som är ganska rätt, va?
Bäst i United: Innermittfältet (hur sjukt är inte det)
Tankar:
Det var länge sedan en United-kväll var såhär nära perfektion. Redan när det röda kortet visats upp var det tydligt att Club Brügge inte hade något att komma med och Solskjaer kunde vända blickarna mot helgens match borta på Goodison Park. Spelarna var dock kvar med fötterna på Old Trafford hela tiden och under stundom presterade man en helt strålande offensiv fotboll. Det mesta tillskrivs såklart Bruno Fernandes, som stod för flera fantastiska aktioner, framförallt i samband med de två första målen. Utöver hans egna otroliga kvaliteter är det glädjande att se hur andra lyfts i hans närvaro – idag märktes det tydligast på Juan Mata, som visade att hans fotbollshjärna fortfarande fungerar fläckfritt så fort den har en kamrat på samma våglängd.
Annars fick Ighalo öppna sitt målkonto, spelare fick välbehövlig vila och ännu en hållen nollan utan att behöva förta sig (inga insläppta på hemmaplan i Europa League i år, och fjärde nollan de fem senaste matcherna). Visst hade vi kunnat önska att Tahith Chong för en gångs skull hade kunnat visa ännu lite mer framfötter och visst verkar det oroväckande att Martial ådrog sig någon form av skada i matchupprinnelsen, men som sagt – det var länge sedan en United-kväll var såhär nära perfektion.
