Barcelona - Manchester U2 - 2
Matchrapport: Barcelona 2 - 2 Manchester United
Det var en match vars underhållningsvärde och bitvis kvalitet vittnade om något annat än en playoff-match i Europa League. En match som mycket väl kunde varit en final i samma turnering, eller kvartsfinal i "moderturneringen". Det var dock "bara" en playoff-match i Europa League, och båda lagen är där av en anledning. Men just nu känns det som att det framförallt var matchen där Manchester United tog sina första steg mot att bli även ett europeiskt hot igen. ¡Dale! ¡Andale! ¡Vamos!
Sammanfattning
Det var lite annat ljud i skällan i Barcelona än på Elland Road i söndags. I Yorkshire kunde United-fansen enkelt dominera en tafatt hemmapublik över i stort sett 90 minuter, men mot de rapporterat över 90 000 på Camp Nou var det svårt att tränga igenom. Inte helt oväntat kanske. Desto mer oväntad var den matchbilden som tog plats nere på planen, där Ten Hag inledde som man avslutade mot just Leeds. Wout Weghorst spelade återigen i rollen som någon typ av hybrid-tia, Marcus Rashford agerade spjutspets och Bruno Fernandes flyttades ut till höger, och det fick resultat. Det var en oväntat jämn matchbild över hela banan, och trots att Barca ägde en del boll och försökte äta sig in i matchen (främst genom att hitta ytor på sin vänsterkant) så lyckades man aldrig riktigt. Det berodde mycket på Uniteds stundtals enormt fina återerövringsspel i mitten av banan, och var det något lag som kändes farligast var det definitivt bortalaget, vilket i sin tur berodde mycket på de tidiga bollarna man hittade in bakom Barcas nyformerade backlinje.
Så höll sig matchbilden länge, fram tills att Marcos Alonso på en hörna fem minuter in i andra halvlek vandrar sig fri från Tyrell Malacias bevakning och nickar in 1-0 bakom en spattig De Gea. Det som följde därefter var ett närmast frenetiskt överlämnande av taktpinnen. United kontrar nästan direkt och en noga avvägd genomskärare från Fred (!) föranleder ett om möjligt än noggrannare avvägt avslut från Sir Marcus Rashford. Efter ett visst utbyte av chanser tar sig sedan samme Rashford förbi en alibi-försvarande Raphinha efter en hörna, och inspelet ricochetar efter en Bruno-klack in via Jules Koundé.
Barca ser inte riktigt ut att hämta sig efter det, men om energin i matchen var hög var uppspelskvaliteten det raka motsatsen. Det var kaotiskt och bra press från båda lagen, och det blev till slut United som fick betala det största priset. Casemiro slår i blindo upp en passning rakt i gapet, bollen når Raphinha och Lewandowski uppehåller Varane så till den milda grad att bollen letar sig hela vägen in i mål. Inget av lagen hade för avsikt att stanna tempot för det, och båda lagen försökte gå för ett avgörande mål, men trots ett enormt chansövertag och två slarviga bakåtmål får United till slut nöja sig med 2-2. Borta på Camp Nou. Med Pedri och Gavi borta till returen. Det får väl räcka för nu då.
Startelvor (byten)
Manchester United (4-2-3-1): De Gea – Wan-Bissaka, Varane, Shaw, Malacia – Casemiro, Fred – Sancho (Garnacho 82’), Fernandes, Rashford – Weghorst
Barcelona (4-3-3): Ter Stegen – Koundé, Araujo, Alonso (Christensen 67’), Alba (Balde 67’) – De Jong, Kessié (Fati 67’), Pedri (Sergi Roberto 41’)– Raphinha (Torres 83’), Lewandowski, Gavi
Statistik
Resultat: 2-2
Målskyttar (assist): Alonso (Raphinha), Raphinha (Koundé), Rashford (Fred), Koundé (självmål)
Bollinnehav (%): 58 - 42
Avslut: 18 - 17
Avslut på mål: 7 - 5
Hörnor: 8 - 5
Gula/röda kort: 2/0 - 4/0
Bäst i United: Marcus Rashford
Fem tankar från matchen:
1, Kompakt, låst och modigt
Om nån skulle säga att vi skulle vinna en mittfältskamp mot Barcelona på det här viset, fan, om någon ens hade sagt att vi skulle ställa upp såhär mot Barcelona för bara några månader sedan, genom att plocka ner en anfallare, sätta en ytter på topp och vår offensiva mittfältare till höger, så hade jag undrat vad det var frågan om. Men det var (som vanligt) mycket tack vare Ten Hags plan som matchplanen fungerade så bra. Barca tog sig förvisso igenom tredjedelarna några gånger men även de gångerna lyckades United i sin tur neutralisera hotet ganska bra. Detta var mycket tack vare den väldigt samspelta och lojala brasseduon på mitten, men förflyttningarna av Bruno och Weghorst och den senares lojalitet, press och positionsspel gjorde all skillnad för att plocka bort fler av Barcas drivande spelare ur matchen. Det var häftigt att se. Minst lika häftigt var att se Freds punktmarkering av en för dagen blek Frenkie de Jong, och om än häftigare att se var hur bra United stod upp i pressade situationer, där man tidigare under säsongen lätt fallit för långt ner i toppmatcher och när man satts under press. Tänk vad lite taktisk disciplin och självförtroende kan göra.
2, Och längre fram – än modigare
Jag pratade inför matchen om det framgångsrika återerövringsspel Ten Hag redan lyckats implementera. Det blev minst sagt en fullträff mot Barca, där åtminstone hälften av de högkvalitativa lägen man skapar kommer just efter höga bollvinster som snabbt omsätts till djupledsspel. Även här var det udda komponerade mittfältet väldigt lyckosamt, och det här är något Fred är överjävligt bra på i matcher vi inte helt dominerar med vårt eget spel. Det var otroligt kul att se att man vågade göra det i ett så pass uppsnackat möte.
3, Hjälp Jadon!
Jadon Sancho hade en på intet sätt dålig match. Men han var inte heller konsekvent lysande, och precis som mot Leeds var det symptomatiskt för hur hans kvaliteter inte kommer till sin rätta alla gånger. Det är kanske ett dåligt exempel att ta upp mot Barcelona, men med tanke på att han faktiskt kombinerade sig fram några gånger när han fick understöd och löpningar blev matchen ettt talande exempel både på hur man bör och inte bör utnyttja Sancho. När Malacia och Rashford väl gjorde det blev det farligt direkt, men det behöver hända oftare i matcherna.
4, Aldrig AWB över Dalot.
När Aaron Wan-Bissaka kom tillbaka in i truppen efter sin skadefrånvaro kändes det som att han kanske var påväg att bli en än bättre spelare än han var innan, precis som många andra påverkats av Ten Hags intåg. Men ju fler matcher som går, desto mer uppenbart har det blivit att hans brister kvarstår. Kombinationerna med ytter och höger mittback var ytterst bristande igår, tillsammans med det ständigt återkommande positionsspelet och uppmärksamheten omkring sig. Wan-Bissaka höjde sig förvisso i andra halvlek, men det kan inte vara någon tvekan om vem som ska starta alldeles oavsett motstånd och matchplan. Dalot är bättre överallt.
5, Nyckeldueller över planen
United har ”på pappret” (ett ganska värdelöst uttryck) några sämre spelare på vissa positioner än vad Barcelona har. Lewa borde vinna sin duell mot en ur-position-Shaw, Raphinha och Gavi borde vinna sina kanter mot icke-ordinarie ytterbackar. Wout Weghorst är inte ens en innermittfältare men får ändå tampas med Kessié och Pedri. Men utöver bitvis just ytterbackarna vinner alla Unitedspelare sin match-i-matchen igår, och då ska det mycket till för att man ska förlora. Att visa att man kan göra det på den här nivån är ännu ett steg som inför säsongen kändes något tidigt. När dessutom ännu fler ordinarie spelare är tillbaka bådar det väldigt gott inför returen.
