Matchrapport: Preston North End 1 - 2 Manchester United
England är i landssorg. Landets mycket uppskattade regent, som lett Storbritannien genom oroliga tider, gick hastigt och plötsligt bort strax efter vad som blev dennes sista publika framträdande. Men livet fortsätter, folket fortsätter gå till jobbet och givetvis skall även fotboll spelas, då Manchester United reser till klassiska Deepdale för att möta den gamla storklubben Preston North End.
Inför
Blott tre dagar efter att King George VI gått ur tiden är det dags för Football League igen. Vi inleder med att blicka mot hemmalaget, som inlett säsongen ytterst habilt. Man kommer dock till matchen utan vinst i sina fyra senaste matcher, då man kryssat mot Bolton och stoke och förlorat mot Newcastle och Burnley. Trots detta ligger man på en stabil mittenplats efter att åter tagit plats i finrummet efter förra årets övertygande vinst i Second Division.
Hos bortalaget ser det desto ljusare ut, och Matt Busbys gradvisa utfasning av det gamla gardet till förmån för Roger Byrne, Johnny Berry, Jackie Blanchflower och övriga ungtuppar har hittills gått smärtfritt. Senaste förlusten i ligan kom faktiskt i november förra året då Portsmouth lyckades knipa 3 poäng på Old Trafford. Något oroväckande är dock att skyttekungen Jack Rowley inte lyckats göra mål de senaste 4 matcherna, vilket med hans mått mätt är en sällsam syn denna säsong.
Matchen
United gör en flygande start på matchen och redan efter 4 minuter lyckas vänsterbacken John Aston få hål på PNEs försvar. Notoriske målskytten Charlie Wayman kvitterade dock med dryga halvtimmen spelad och det oavgjorda resultatet stod sig till halvtid. Den väldigt jämna drabbning fick till slut ett lyckligt sådant för Manchester United, efter att Uniteds unga nyförvärv Johnny Berry satte vad som blev det matchavgörande målet efter en timme. Noterbart är att inga varningar delades ut under matchen, samt att den nymodiga traditionen av att räkna på förväntade mål (xG) visar blott en knapp favör för United (1,64-1,84).
Efterspel
Preston North Ends första säsong tillbaka i högstaligan slutade i en respektabel sjunde plats. De var sedan kvar i Fotboll League till 1961, året efter att legendaren Tom Finney la skorna på hyllan. Därefter har de aldrig tagit sig tillbaka utan har fått förlika sig med att harva runt i en anonym dvala i de nedre divisionerna. 70 år senare, 2022, har man inlett sin 8:e raka säsong i Championship och de senaste årens mest markanta bidrag till fotbollen i övrigt är väl att ha närt David Moyes tränarkarriär vid sin barm, samt såklart fått äran att ta en liten del i utvecklingen av den framtida storbacken Alvaro Fernandez.
Målgörarna i matchen gick väldigt olika öden till mötes. PNEs skyttekung Charlie Wayman gjorde totalt 105 mål för klubben och ytterligare 150 i karriären, innan han la skorna på hyllan 1956 efter vidare sejourer i Middlesbrough och storklubben Darlington. Unitedfostrade John Aston Sr förblev klubben trogen hela sin korta karriär (1946-1954), och förutom att själv återkomma till klubben som Chefsscout ungefär 20 år senare bidrog han även med ett stycke avkomma som gjorde än större bidrag till klubbens historia. Vänsteryttern John Aston Jr blev nämligen krönt till matchens spelare i Europacup-finalen 1968 mot Benfica, och spelade därmed en central roll i klubbens första stora Europatriumf. Slutligen måste vi berätta om John Berry, som med tanke på sitt namn och sin korta höjd (1,66 m) lär ha uthärdat en del öknamn genom åren. Framförallt var han dock en del av Manchester Uniteds absolut största tragedi någonsin, då han var ombord det Airspeed Ambassador-plan som kraschade i München 1958. Berry själv överlevde kraschen men kunde aldrig mer spela fotboll.
För England och Storbritannien som monarki skulle det dröja hela 70 år tills man nästa gång behövde hamna i landssorg över en död regent. Trots sin höga ålder dog Queen Elizabeth precis som sin far George VI en något plötsligt död, som om möjligt la en ännu större sorti på den allmänna sinnesstämningen hos britterna. Fotbollsmatcher och konserter ställdes in både av respekt för hennes majestät samt på grund av de enorma polisresurserna hennes kungliga begravning krävde.
Och hur gick det för Manchester United då? Jodå, säsongen 1951-52 blev slutet på den 41 (!) år långa ligatiteltorkan då man äntligen tog hem Football League-titeln, framförallt före London-rivalerna Arsenal och Tottenham. Sir Matt Busbys värv började alltså redan göra sig känt, men skulle resultera i ytterligare 4 ligatitlar, 2 FA-cuptitlar, en Europeisk cuptitel och ett arv om att vara kanske världens bästa förvaltare av unga, egna talanger.
70 år senare, 2022, har klubben återigen hamnat i en titeldvala, om än inte lika långdragen som den föregående. 10 år har gått sedan man senast tog hem ligatiteln, men positiva vindar blåser i klubben igen. Erik ten Hag har så sakteligen börjat fasa ut en gammal stomme i klubben för att göra plats för sin egen, och han gör det under en säsong då London-rivalerna Tottenham och Arsenal är på frammarsch. Som om inte det vore nog sker allt detta samtidigt som Storbritanniens monark alltså sorgligt går ur tiden. Behöver ni fler indicier? Tänkte väl inte det. Signalerna är tydliga – på samma sätt som Manchester United blev det första laget att vinna ligan under Queen Elizabeth IIs tid som regent kommer man bli det första att vinna det efter den samma. Historien skriver sig själv.
9:e februari 1952
Preston North End - Manchester United: 1-2 (Aston 4’, Wayman 30’, Berry 59’).
Deepdale Stadium
38 792 åskådare
