MUWomen's Barmy Army: Februari
2020 har inte riktigt börjat så som United hade önskat. Det fanns chans till en ligacupfinal, men den drömmen krossade Chelsea, och i ligan har det blivit några onödiga poängtapp. Men februari avslutades på topp med fina mål och en viktig seger. Förutom matcherna tar vi en titt på mittfältsdynamon Hayley Ladd, häng med vettja!
När vi summerade matcherna förra månaden slutade det med en tung förlust mot Manchester City i FA-cupen. Tyvärr börjar denna månad lika tungt, om inte tyngre.
Semifinal i ligacupen på hemmaplan mot Chelsea, bucklan inom synhåll. Ett Chelsea som inte förlorat någon match under full tid sedan april förra året, så att det skulle bli tufft visste vi.
Att det är en match mellan två bra lag syns, bollen flyttas längs marken med kvalité men utan att den lilla sista offensiva spetsen fås till.
United ligger något lägre än de vanligtvis gör och har full koll på motståndarna och Hayley Ladd är briljant på mitten. Mary Earps har en ganska lugn första halvlek, men när hon behövs visar hon klass.
Ju längre matchen går ju mer smäller det i duellerna, det tjafsas och det blir grinigt. Riktigt kul att se att spelarna verkligen brinner.
Andra halvlek börjar i full fart, United skruvar upp tempot och tar över det grepp som Chelsea tagit i slutet av första halvlek. Pressen sätts in högre och mycket mer aggressivt, Lizzie Arnot får se en nick mot öppet mål räddas av en försvarare. Men när United skapat tryck och letar efter första målet kontrar Chelsea blixtsnabbt och får ut bollen till Maren Mjelde som från snäv vinkel trycker upp bollen i bortre burgaveln med knappa 20 kvar.
United gör verkligen vad de kan för att hitta en kvittering, det chansas mer men det vill sig inte.
Tungt för United att åka ur båda cuperna under samma vecka, men man har stått upp fint i båda matcherna och Chelsea har dessutom kryptonit i norskan Mjelde, hon gjorde enda målet i ligamatchen i höstas också.
Nu blir det fullt fokus på ligan istället. Casey Stoney har berättat att det är övre halvan som är målsättningen, men att siktet så klart är inställt på fjärdeplatsen.
Reading på bortaplan, bara en poäng skiljde lagen åt inför matchen.
Det finns en matchbild att analysera, men fokus hamnade efteråt på domarinsatsen… som vi återkommer till. Jag vet, tråkigt att prata om domarna, men denna gång går det inte att komma ifrån.
Inget lag lyckas få till något spel, det tappas mycket boll och slarvas. United saknar också en del energi som vi vant oss vid att se. Men den behövs inte alltid när man har Lauren James som kan trolla lite hur som helst. Efter en halvtimme tar hon sig fram på vänsterkanten och trycker fint in 1-0 med vänsterfoten längs marken.
Med några minuter kvar av första halvlek skarvar Amy Turner in 2-0 på en lång frispark, men domaren blåser av för offside. Var hon offside? Nej. Men okej, det kan missas och är små marginaler.
När United inte lyckas få kontroll på händelserna sticker Reading fram och efter lite kaos på några hörnor blåser domaren straff för knuff i ryggen. Mary Earps är dock snabbt som en panter och kniper straffen nere vid stolpen och United kan andas ut.
En straff till skulle hemmalaget få, och hur domaren hittar den är ett mysterium. Katie Zelem nickar undan en frispark. Alla ser det, hon använder pannan men domaren misstar det för handen. Denna gång får Earps kapitulera och båda lagen får nöja sig med en poäng.
En frustrerande match och United kommer inte upp i nivå, flera spelare ser trötta ut och när man får så viktiga domslut mot sig blir det inte lätt att ta med sig alla poäng hem.
Poängtappet mot Reading skulle repareras borta mot Brighton var det tänkt, och en bättre start än 1-0 efter 13 sekunder går ju inte att få. Lauren James skickar in ett inlägg som via en touch går över målvakten och stolpe in.
Men Brighton som United vunnit mot två gånger denna säsongen står upp bra. United lyckas skapa några lägen när man sätter in sin press, men det är Brighton som har mer spets framåt och är det bättre laget. Precis innan paus kommer också kvitteringen när United inte lyckas rensa undan ett inlägg och Aileen Whelan trycker in andrabollen.
I det tilltagande regnet fortsätter Brighton vara bra och United får inte till sina offensiva kombinationer. Det är mest längre bollar och inte mycket ordnat spel i en match man tycker United borde kunna driva betydligt bättre.
Svenskan Amanda Nildén ger så när hemmalaget ledningen, men Earps kommer ner med handen.
Från bänken skriker Casey Stoney ”vakna, vakna, vakna, kom igen, skärpning!” när båda mittbackarna står och väntar på bollen och bjuder Brighton på friläge.
Jane Ross får ett fint läge i slutminuten men bollen täcks undan av försvarare, och mer än så skapar inte United. Till skillnad från förra matchen får man vara nöjda med att få med sig en poäng härifrån, och resultaten på bortaplan fortsätter vara ett bekymmer.
Så när nästa match var på bortaplan mot Everton, en poäng efter United, valde Stoney att ruska om i startelvan. Kapten Zelem fick för första gången denna säsong börja på bänken och Leah Galton var tillbaka från skada. Dessutom fick Lotta Ökvist äntligen starta igen, och gör en fin match. Personligen gillar jag ytterbacksparet Lotta Ökvist och Kirsty Smith, hoppas de kan få fortsatt förtroende.
Innan matchen sa Stoney så här till MUTV: ”Vi var inte nära att nå upp till vår standard mot Brighton, varken med bollen eller i intensitet. Vi måste begära mer av oss själva, det finns inga ursäkter för en sådan prestation”.
Och nog fick vi se ett United som växlade upp på ett fullsatt Walton Hall Park, Evertons nya hemmaarena där man skymtar både Goodison Park och Anfield i bakgrunden.
Planen är inte den bästa, men Ella Toone sätter fart och driver bollen innan hon spelar den till Galton som går förbi sin försvarare och sätter 1-0.
Bara några minuter senare är det Jess Sigsworth som hittar Galton till vänster som återigen tar sig förbi och sätter tvåan innan halvtimmen är spelad. Som vi saknat Leah Galton.
United har full kontroll på händelserna och ser ut att kunna spela av matchen i andra halvlek, även om Everton börjar komma igång lite. 3-0 kommer efter timmen när Jane Ross, kapten för dagen, elegant tar sig förbi på högerkanten och spelar in en boll som Ella Toone rakar in i öppet mål.
Men det skulle bli darr, först kommer en reducering när Earps är ute och hänger tvätt på en hörna och när sedan ett långt inlägg får fart i vinden och seglar in via stolpen med knappa tio kvar blir det rejält nervöst.
Trots nerverna håller United undan och får äntligen med sig en seger, 3-2. Oerhört viktigt att komma tillbaka till vinnarspåret igen inför det stundande landslagsuppehållet.
Månadens profil: Hayley Ladd
Manchester United gjorde flera tunga nyförvärv inför säsongen, ett av dessa var Hayley Ladd. Hon kanske inte får de allra största rubrikerna, men frågan är om hon inte varit lagets bästa spelare så här långt in på säsongen.
I ligapremiären spelade hon högerback men har efter det fått agera ankare på det centrala mittfältet, och som hon gjort det. En bollvinnare av högsta rang, står rätt mest hela tiden och läser spelet fantastiskt. Dessutom är hon lugn och trygg med bollen, tar sig ur trånga situationer och viker inte undan för en närkamp.
Hon spelar landslagsfotboll för Wales men föddes en liten bit utanför London i Dacorum den 6 oktober 1993. Fotbollsspelandet inleddes i St Albans City innan hon gick vidare till ungdomslagen i Arsenal.
I Arsenal hade hon svårt att ta sig in i a-laget och spenderade fyra månader på lån i finska Kokkola Futis 10 när hon hade en paus i sina studier 2012.
När hon kom tillbaka till England skrev hon på för Coventry City och spelade där i tre år, samtidigt som hon under samma period tog examen inom Human Biology vid Loughborough University, innan flyttlasset gick vidare till Bristol Academy. Där blev det mestadels spel som mittback och hon bar även kaptensbindeln under en period.
Efter att ha varit där i tre säsonger var det en eftertraktad spelare som flyttade till Birmingham City där hon startade i stort sett varenda match under två säsonger, nu ett steg längre fram i banan på mittfältet. Men när kontraktet gick ut sommaren 2019 sökte hon en ny utmaning. Stoneys och Uniteds utmaning kändes helt rätt, och det blev en flytt till Manchester röda del.
Det har verkligen varit en lyckad inledning i United, till Goal.com säger Hayley: ”Jag älskar det. Det har pushat mig ur min trygghetszon och är en plats där jag kan utvecklas och känna mig trygg i att vara mig själv. Jag kunde inte önska mer från lagkamraterna eller tränarstaben.”
Hon berömmer Casey Stoney för hur hon tar hand om spelarna, hennes öga för detaljer och de krav hon ställer: ”Du känner dig – jag vill inte säga bekväm – du känner dig respekterad, hon driver dig framåt och ser till så att du blir det bästa du kan bli.”
Redan 2011 gjorde hon debut för det walesiska landslaget i Algarve Cup mot Nya Zeeland, och har till dags dato dragit på sig landslagströjan 58 gånger.
Till sommaren är det OS och då basar Phil Neville över ett gemensamt lag med spelare från hela Storbritannien. Neville har varit i kontakt med Ladd, även om hon själv säger att det bara varit lite av en formalitet så här långt. Men vem vet, med hennes användbarhet på flera positioner och det spelet hon visat upp för United så är hon i alla fall aktuell.
Det skulle inte förvåna mig ett dugg om det blir Ladd som får ta emot priset som årets spelare i United fram mot sommaren, och väskorna får packas för resa till Japan.
Vad har vi att se fram emot?
Det är lätt att glömma bort att det faktiskt bara är den andra säsongen som detta laget finns, och första säsongen i högstaligan. Jag gör det ibland… och blir besviken när spelet hackar. Det finns många bra spelare i laget så man ska kunna förvänta sig en hel del, men det är samtidigt ett ungt lag och mer än det som presterats så här långt är ändå svårt att kräva.
Det blev som sagt uttåg ur både ligacupen och FA-cupen, men det var mot Chelsea och Manchester City. Mycket svårare motstånd än så finns inte i England.
I ligan tappades några onödiga poäng, så segern mot Everton var välbehövlig och stark. Det gör att United parkerar på fjärde plats, två poäng före Reading men hela 13 bakom Arsenal på tredjeplatsen, dock med en match mindre spelad.
Nu väntar ett landslagsuppehåll där en del United-spelare ska iväg och representera sina länder. Ett litet uppehåll känns välbehövligt för United som behöver ladda lite batterier och komma tillbaka med ny energi.
Ligan drar igång den 22 mars igen med hemmamatch mot West Ham. Sen väntar Birmingham borta och Manchester City hemma, allt inom en vecka.
Matchen mot Birmingham är den som blev inställd i december. Även nu under februari fick vi en inställd match, mot Chelsea i ligan, när Ciara drog in och härjade. Så vi väntar på nytt datum för den, och även derbyt mot Liverpool som regnade bort i januari.
På tal om ladda batterier och komma tillbaka med ny energi, förhoppningsvis kommer United kunna ha en full trupp igen när matcherna drar igång om en knapp månad. Leah Galton var borta flera veckor och gjorde comeback mot Everton, Abbie McManus har varit småskadad och missat några matcher precis som Lauren James, och Kirsty Hanson har inte varit tillgänglig senaste månaden.
Detta har gjort att en full bänk inte kunnat mönstras i alla matcher, men gav Rebecca May – född 2002 – möjligheten att komma upp från ungdomslaget och göra debut mot Reading.
Som vi nämnde för en månad sedan lånades både Emily Ramsey och Mollie Green ut till Sheffield United, även om de fortsatt tränar en hel del med United, och de har båda gått rakt in i laget som ligger tvåa i Championship. Senast blev det 5-1 seger mot Blackburn och Green återfanns i målprotokollet.
Så även om bänken varit tunn nu på slutet finns det många spelare som visar framfötterna och kommer kunna hjälpa till att bygga laget under lång tid framöver.
Vi nämnde att Hayley Ladd kan bli aktuell för OS till sommaren, men hon kämpar också för att föra sitt Wales till nästa sommars EM-slutspel. Ett EM som spelas i England, och det har nu bekräftats att värdnationen sparkar igång turneringen den 7 juli 2021 på Old Trafford. Förhoppningsvis kan några United-tjejer slå sig in i laget och spela inför 76 000 åskådare. Vilken grej!
Jag har nämnt Casey Stoneys aktivitet från bänken tidigare, men vill göra det igen. Spelarnas kommentarer om hennes engagemang visar sig verkligen på matcherna också, jag tror inte hon suttit ner på bänken en enda sekund under säsongen. Och när det inte är så stora publiksiffror kan man i många matcher höra hur hon hela tiden ger direktiv till spelarna. Berömmer, dirigerar och ger energi. Känns verkligen som United hittat rätt med tränare här för många år framöver.
Till sist skickar vi gratulationer till Siobhan Chamberlain, som var förstamålvakt förra året men denna säsongen tagit ett uppehåll när hon väntat barn, som den 31 januari välkomnade lilla Emilia Francesca till världen. Stort grattis!
Månadens spelare: Hayley Ladd
Månadens mål: Leah Galtons 1-0 borta mot Everton. Om man kombinerar ihop Toones löpning med bollen och Galtons avslut upp i nättaket, och lägger till att hon har nummer 11, så får man nästan Ryan Giggs solomål mot Arsenal. Nästan.
Månadens coolaste: Heads Up kampanjen – Kick off a conversation. Inte unikt för United, kampanjen har stöttats genom seriesystemen i England, men tycker det är värt att lyfta även här. Fotbollen är en av världens största plattformar, och att öppna upp för samtal kring mental hälsa är verkligen ett fantastiskt sätt att använda sig av den plattformen.
Glory Glory!