MUWomen’s Barmy Army: En deadline för Champions League
En dag som en dag som en deadline-dag. När det inte hänt något under hela månaden började man tappa hoppet om att det skulle ske, men när det sedan gjorde det var det inte bara en gång utan tre. United rustar för våren, och man rustar för att nå Champions League.
Januari kom och januari har passerat. Precis som vanligt bar årets första månad med sig en mängd rykten och spekulationer, förhoppningar och förväntningar. Jag pratar så klart om transferfönstret, men det hade ni redan listat ut.
I takt med att damfotbollen växer tar också övergångarna för damspelare större och större plats, och när konkurrensen blir tuffare gäller det att rusta för att inte hamna på efterkälken.
Sedan vi senast hördes i den här artikelserien har Manchester Uniteds damlag gått som tåget – om vi då räknar bort förlusten mot Chelsea i ligacupens semifinal för några dagar sedan – och vi börjar få se prov på de saker Marc Skinner tidigare pratat om.
Men det har funnits hål i truppen att täcka, det har funnits positioner som behöver både förstärkas och breddas. Med detta kom också ryktena, och de var många.
Men först kom ingenting, sen kom ingenting, sen kom ingenting, sen exploderade det under fönstrets sista timmar. Här kan vi snacka om att det hade behövts en deadline-sändning för att hänga med och bena ut allt som hände, det kanske börjar bli dags nu.
För en månad sedan skrev jag om matchtröjor och mina funderingar kring vilket namn som ska tryckas på ryggen på årets tröja, och ett av namnen jag bollade upp var Stina Blackstenius. Hon placerades i United av både svenska och brittiska medier, men sedan tog det en u-sväng och hon hamnade i Arsenal. Så hennes namn blir det inte, och tur var väl att jag inte tog ut något i förskott och klickade hem en sån tröja.
Men när nyförvärv efter nyförvärv efter nyförvärv presenterades av United är jag inte så säker på att vi behöver vara allt för besvikna över att Stina kommer spela sin fotboll i London istället för i Manchester.
XXX
Om det är någon man kunnat skriva ner i en United-elva ända sedan laget bildades så är det Millie Turner. Hon har varit en konstant från start och hennes prestationer i Uniteds mittförsvar har tagit henne in i det engelska landslaget.
Men denna säsong har varit betydligt tuffare. När Amy Turner lämnade i somras och Aofie Mannion hämtades in såg jag framför mig ett riktigt bra mittbackspar i Mannion och Turner, men hittills har vi inte fått se mycket av det. Mannion har blivit den där konstanten Millie tidigare var, men själv drog Turner först på sig en knäskada som höll henne borta länge och just som hon nu var tillbaka och börjat hitta formen igen kom nästa bakslag.
I mitten av januari kom beskedet att hon kommer vara borta på obestämd tid eftersom man upptäckt problem med en artär i hennes nacke.
Exakt hur länge hon är borta återstår att se, men så sent som i dagarna kom bilder där hon åtminstone är med och joggar med sina lagkamrater med fotbollsdojjorna på. Vi hoppas hon snart är tillbaka igen, hon behövs.
XXX
Att United varit ute efter en anfallare är ganska uppenbart, och även om både Russo och Thomas presterat väldigt bra har det funnits potential att stärka offensiven ytterligare med klass. Och herregud vilken klass det var som kom in, men det återkommer vi till.
Vi tar det i tur och ordning. När timmarna började gå mot deadline verkade det som att inga nyförvärv skulle komma in, men så smällde det till.
Först presenterades Diane Caldwell, en 33-årig mittback som skrivit på för resten av säsongen. Med osäkerheten kring Millie Turner var det nödvändigt att få in en mittback, och att då plocka in Caldwell med all hennes rutin känns helt rätt. Hon kommer närmast från North Carolina Courage men har spelat i flera europeiska länder tidigare och representerat Irland 84 gånger. Vad som gör värvningen av Caldwell ännu lite roligare är att hon är ett stort United-fan sedan barnsben, och bilder har cirkulerat i sociala medier på henne i flickrummet helt tapetserat i United-bilder och affischer.
Någon timme senare presenterades Jade Moore, en 31-årig mittfältare som närmast kommer från spel i Orlando Pride. Om jag ska vara ärlig var väl inte mittfältet där jag främst såg behov av förstärkning, men detta är utan tvekan en värvning Marc Skinner arbetat in. Skinner har sedan dagen han tog över United pratat om hur viktigt det är att bygga saker på sikt, att verkligen identifiera rätt spelare och framför allt rätt personer till klubben. Och att Moore kommer passa in borde han verkligen ha koll på, hon spelade nämligen i Birmingham när han var där och det var också han som värvade henne till Orlando.
Tyvärr är hon inte spelklar än då hon inte är helt återställd från en knäskada hon ådrog sig förra året, men kontraktet är skrivet till sommaren 2023 så nog har Skinner en plan för hur hon ska användas och vad hon kan bidra med, om inget annat säger ju 50 landskamper för England att hon har en del rutin att dela med sig av.
Så kommer vi till den riktiga smällkaramellen, Signe Bruun. Hörde jag någon viska Pernille Harder – okej hon är grym och gjorde på nytt mål mot United – men 2021 års bästa danska fotbollsspelare heter Signe Bruun och hon spelar numera i Manchester United.
23-årigen blev klar på lån från Lyon och är väl den spelaren man ser framför sig kommer komma rakt in i startelvan. Jag menar, en spelare som gjort mål för både PSG och Lyon och dessutom gjort 14 mål på 19 landskamper för Danmark kan vara just den där nian och målskytten vi längtat efter.
Visst, det är bara ett lån fram till sommaren och man funderar då lite på Skinners ord om långsiktighet och att bygga över tid. Men när Signes agent går ut och säger att; ”Det är inte bara ett lån för att hon ska få spela. Det är en möjlighet för att ta reda på om hon kan bli en viktig spelare för Manchester United”. Jag vet inte med er, men visst känns det som det kan finnas en framtid här även efter denna säsong.
Signe Bruun, här spelandes för Lyon.
XXX
Själv gav jag månades spelare i december till Katie Zelem, men det håller inte alla med om. Oavsett blev det storslam för United, Ella Toone blev månades spelare och Marc Skinner månadens manager i hela ligan. Och när supportrarna fick rösta var det Alessia Russo som toppade, inte illa.
En annan spelare som verkligen växt och kan börja blanda sig i sådana diskussioner är Vilde Bøe Risa, och om ni har en knapp timme över kan jag verkligen rekommendera den nya podcasten Their Pitch med Mia Eriksson och Amanda Zaza. En intervjupodcast med damfotbollsspelare, där första gäst var Uniteds norska mittfältselegant.
XXX
När vi hade kommit en bit in på säsongen skrev jag en text om att Marc Skinner använde en massa fina ord och pratade om fotboll och utveckling precis så som en modern tränare ska göra, men att vi inte fått se mycket av det på planen. Jag ställde mig frågan hur långt de fina orden skulle räcka, men betonade ändå att vi skulle låta honom få tid.
Och se vad tid kan göra, United har gått fram som en ångvält de senaste två månaderna och det där presspelet, den där viljan att gå framåt, den där farten och energin det pratades om syns nu på i stort sett varenda spelare.
Det blev sju raka segrar med sju raka hållna nollor innan Chelsea blev strået för svårt i semifinalen i ligacupen för några dagar sedan. Och visst att det varit några lag på den undre halvan som United slagit, men det har också varit Tottenham och suveräna ligaledarna Arsenal på bortaplan.
Man kan ju inte heller göra annat än vinna mot det motstånd man möter, och det som framför allt ger mig stora förhoppningar inför våren är sättet United nu spelar.
Nu ska jag inte tuta mitt eget horn allt för mycket, men den startelva jag beskrev att jag ville se i ovan nämnd artikel har vi också fått se – bortsett från att Groenen varit skadad och att Zelem spelat.
Jag har genom åren skrivit om hur bra jag tycker Hayley Ladd är, och för mig var det en gåta att hon inledde säsongen på bänken. När man nu tittar tillbaka på Uniteds resultatrad kan man också se att när Ladd kom tillbaka in i elvan började saker klicka och segrarna radades upp. Sen har Zelem också steppat upp, men för mig blir det tydligt att när Ladd inte finns där som en stöttepelare blir det mer ihåligt och det finns ingen annan i United som kan göra det jobb och vara den skölden centralt på mittfältet som hon kan.
Så då är ju frågan hur långt detta kan räcka?
XXX
Birmingham, Tottenham, Arsenal och Bridgewater fick lämna matcherna mot United utan poäng. Leah Galton hittade målformen, Ella Toone fortsatte vara bland de bästa i ligan och Vilde Bøe Risa har utan tvekan kommit in i den engelska fotbollen nu. Dessutom kom Jackie Groenen tillbaka från skada.
Men det är inte bara Uniteds seniorlag som visat framfötterna, U21-laget har också presterat på toppnivå. I semifinalen i WSL Academy Cup fick Aston Villa känna på den kvalitet som kommer underifrån när United körde över dem med 5-0. Bland målskyttarna fanns Maria Edwards och Karna Solskjaer som mycket väl kan göra den resa Carrie Jones gjort denna säsong när hon etablerat sig i A-truppen och får en del speltid. Återväxten och framtiden ser ljus ut.
Karna Solskjaer under sin seniordebut för United mot Bridgewater.
XXX
Förra säsongen ledde United ligan vid nyår men kraschade sedan under våren och halkade ner och tappade den sista CL-platsen i näst sista omgången. Denna säsong känns det lite tvärt om, det var en trögare start och känslan var att man inte tog vara på möjligheten att nå den CL-plats Manchester City lämnade up for grabs när de rejält skadeskjutna tappade poäng till höger och vänster.
Men i skrivande stund ligger United trea och har häng på Chelsea och Arsenal ovanför. Kan det vara så att Skinner lyckas med det Stoney inte riktigt lyckades med, att gasa upp när våren kommer istället för att få soppatorsk.
Investeringarna i januari tyder på att man i alla fall kommer ge det ett rejält försök, det är svårt att begära mer från ett januarifönster än detta. Och visst att Moore kommer vara i United även nästa säsong och att Bruun mycket väl också kan vara det, kanske även Caldwell, men känslan är också att man tog vara på chansen att värva spelare som helt plötsligt blev tillgängliga och då högg direkt.
En mittback var nödvändig och behövde lösas direkt, men speciellt Bruun känns som en värvning för att försöka ta klubben till CL och därigenom kunna ge bygget bättre förutsättningar för att fortsätta det långsiktiga arbetet.
Nu väntar Arsenal och Manchester City på bortaplan, och då är det upp till bevis för hur säsongen kommer arta sig. Två förluster och det blir tung men några poäng och vi ger oss möjligheten att verkligen vara med hela vägen.
Att nå hela vägen och på allvar slåss om titeln kanske vi inte ska förvänta oss – eller varför inte ändå, man måste ju sikta högt – men att bryta sig in topp tre känns inte alls omöjligt. Klarar Skinner det har han gjort mer än jag trodde han skulle mäkta med under sin första säsong i United.
Det var många som kände en uppgivenhet när Casey Stoney lämnade – så även jag – men förtroendet för Skinner växer för varje dag, och om en månad kan vi sitta här och prata om guldstrid på riktigt. Det hade varit något, eller hur.
Månadens spelare: Leah Galton
Månadens mål: Alessia Russos 0-1 borta mot Arsenal i ligacupen. Kanske inte det allra snyggaste som gjorts senaste månaden – även om det är en bra nick – men det blev segermålet och visar att United tar steg och kan störa de tre stora även på bortaplan.
Månadens coolaste: You are my Solskjaer, my Karna Solskjaer… i FA-cup matchen mot Bridgewater hoppade 19-åriga Karna Solskjaer in och gjorde sin seniordebut för Manchester United inför ögonen på pappa Ole Gunnar. När Ole Gunnars resa nu tagit slut i United tar dottern över, och med tanke på hennes prestationer i U21-laget är det inte alls orimligt att vi kommer få se mycket mer av henne de kommande åren.
