MUWomen’s Barmy Army: Maj
Tre matcher har vi att rapportera om, dels avslutningen av ligaspelet men även en match från FA-cupen. Matcherna kommer vi så klart gå igenom, men denna månad har totalt överskuggats av chockbeskedet att Casey Stoney valde att tacka för sig som manager för Manchester United. Vi dyker ner i Stoneys resa i United och börjar så smått titta framåt. Häng på!
Bristol City 0 – 1 Manchester United
Manchester United åkte till jumbon Bristol för att försöka hålla liv i kampen om Champions League-platserna in till sista omgången. Seger för United samtidigt som Arsenal tappade poäng var förutsättningarna innan avspark, och även fast det var jumbon som stod för motståndet var United medvetna om att det skulle bli en tuff match. United ställde bästa möjliga lag på banan och försöker också ta tag i spelet från start i zebra-stället för sista gången denna säsong. Ella Toone tar fart framåt och driver in i ytorna framför hemmalagets backlinje så fort tillfälle ges, men slutprodukten i nästa steg saknas inledningsvis.
Istället är det Bristol som skapar den första riktigt farliga chansen när det blir kalabalik efter en hörna och bollen skickas upp i ribban innan United kan andas ut. Christen Press kommer till några halvfarliga lägen för United men det som är slående är att United några gånger sånär blir straffade av den långa bollen över backlinjen på en ständigt löpande Ebony Salmon, precis som vid tidigare möten mot Bristol. Salmon var ju faktiskt i United under säsongen i Championship – även om hon då var på lån hos Sheffield United – och nu hade man inte tackat nej till att ha henne tillbaka hos oss.
United har en del bekymmer med Bristols aggressiva press och Katie Zelem tappar boll i några farliga lägen, samtidigt finns inte heller ytorna för Press att utnyttja när hon sjunker ner på samma sätt som mot Tottenham matchen innan. Toone kommer till något skottläge, men överlag en ganska svag halvlek av United där Bristol känns giftigare.
United försöker ta sig runt på kanterna i inledningen av andra genom både Hanson till vänster och Sigsworth till höger och skapar några avslutslägen, men inte farligare än att målvakten kan ta hand om skotten relativt enkelt. När det ordnade spelet inte riktigt fungerar försöker man istället hitta Press i djupet med en längre boll, men samspelet mellan de tre där fram klickar inte helt hundra.
För att ge ny energi till laget byts Jackie Groenen in och när sedan även Jane Ross kommer in börjar det skapas en del lägen. Ross gör det bra med bollen vid fötterna och hittar farliga ytor. Skotskan är också högst inblandad när United till slut tar ledningen med dryga tio minuter kvar. Groenen hittar Press som gör en fin individuell prestation på vänsterkanten innan hon spelar in framför mål. Efter några studsar letar sig bollen över mållinjen, Ross är där och hugger men det skrivs som ett självmål.
Efter målet har United bra koll på händelserna och hittar flera fina kombinationer som kunde lett till något mer mål, men ett mål räckte till tre poäng denna dag. ”Jag sa bara till spelarna mot slutet att det enda jag bryr mig om är att få de tre poängen, och till slut hittade vi ett sätt att vinna en svår match”, sammanfattade Casey Stoney efter matchen till FAplayer.
Manchester United 2 – 0 Everton
Samtidigt som United spelade mot Bristol spelade Arsenal mot Everton, och när Kim Little satte 2-1 på straff för The Gunners i 94:e minuten spelade London-laget bort United från möjligheten att nå Champions League. Denna match blev således betydelselös, United var redan klara som fyra i tabellen och Everton kunde varken hoppa upp eller ner från sin femteplats. Men det var i alla fall en möjlighet att avsluta ligasäsongen snyggt och gå ut med flaggan i topp.
Stoney ställde ett starkt lag på plan där Jane Ross fick starta efter hennes fina inhopp matchen innan och Jackie Groenen var tillbaka från start. Everton satte igång matchen i sina gula tröjor i ett för dagen fint Manchester-väder. Det är United som börjar bäst och redan efter sex minuter kommer matchens första mål. Christen Press som fick spela på vänsterkanten kastar ett snabbt inkast till Ross som spelar tillbaka till amerikanskan. Hon tittar upp och smeker in ett inlägg mot den bortre stolpen där Ella Toone kommer farande och hur behärskat som helst rullar in ledningsmålet med bredsidan. Efter målet fortsätter United försöka hitta den snabba bollen framåt främst via Groenens fötter ut mot Press. Det har varit en återkommande diskussion under säsongen huruvida Press ska spela centralt eller till vänster, är hon i den form hon visat senaste tiden håller hon högsta klass oavsett position och ställer till stora problem för motståndarna. Sen finns både Toone och Ross som hugger på varenda lös boll i straffområdet.
Den höga pressen vi är vana att se från United gav även idag resultat när Zelem och Staniforth klev fram och vann boll vilket öppnade upp ytor för den offensiva kvartetten som ständigt var farliga. Men Everton är inget dåligt lag och de arbetade sig in i matchen och försökte utnyttja de tillfällen där United spelade lite för nätt och satte aggressiv press på hemmalaget. Speciellt vid fasta situationer blev det ordentligt rörigt men med lite tur lyckades United få undan bollarna och behålla ledningen till paus.
Inledningen av andra halvlek blir lite av ett ställningskrig där vi får se en hel del dueller och inget av lagen viker en tum. Amy Turner kliver fram och smäller på så fort tillfälle ges och bollen byter ägare en hel del. Det laget som gör det bästa när de väl får tag i bollen är Everton som lyckas skapa både farliga avslut från distans men även hittar ytor bakom Uniteds backlinje när man ställer om snabbt, men i målet känns Mary Earps stabil och trygg.
För att få grepp om matchen igen kommer både Leah Galton och Kirsty Hanson in, vilket också ger resultat. Press får ta klivet in i mitten och på kanterna kommer inhopparna runt och skapar bra lägen vid flera tillfällen. Från sin centrala position kan Press få lite mer boll och när hon väljer att droppa lite djupare får vi se prov på hennes underbara teknik när hon dansar förbi försvarare.
Även om United började få tillbaka mer grepp om matchen var det fortsatt väldigt jämnt och känslan var att det kunde svänga åt vilket håll som helst. Everton skapade nya lägen genom fasta situationer, men det var United som skulle få fira en gång till när Kirsty Hanson säkrade segern med några minuter kvar. Ella Toone skickade in en fin hörna där Hanson stod placerad just framför målvakten och kunde styra in bollen med pannan och ge United tre poäng som ytterligare befäster fjärdeplatsen.
Till MUTV säger Stoney efter matchen, ”Vi förtjänade att vinna idag, vi fick se prov på olika aspekter av vårt spel. Vi dominerade första halvtimmen och spelade snabbt och effektivt innan vi blev lite för ivriga och bjöd in Everton i matchen. Men vi hanterade dem bra och lyckades hålla nollan, så en bra insats”.
Manchester United 2 – 3 Leicester (FA-cupen)
Efter att ligasäsongen tagit slut var det en match kvar innan det var dags att skriva bokslut för säsongen 20/21. Bara dagar innan matchen skulle spelas kom beskedet att Casey Stoney lämnar United efter denna match (något vi återkommer till längre ner), och med flera spelare borta var känslan lite att säsongen redan var slut. Bland annat hade Jackie Groenen fått åka hem till Holland, Christen Press var tillbaka i USA och Ona Batlle satt på bänken. Men trots detta ska United vinna denna match, ni kanske minns att det slutade hela 11-1 till United förra säsongen när lagen möttes i ligacupen. Denna säsong har Leicester dock varit starkare och vunnit Championship och kommer till Manchester fulla av självförtroende.
United sätter full fart framåt och främst är det genom Kirsty Hanson till höger som det händer saker. Först hittar hon Ross med ett bra inlägg, sen spelar hon fram Sigsworth till ett bra skottläge innan hon sätter Galton i ett finfint läge från vänster. Men alla gånger är målvakten med på noterna, eller så kommer en försvarare i vägen och täcker undan.
Spelövertaget gav också resultat när Galton hittar Sigsworth centralt som vickar sig förbi en försvarare och prickar in 1-0 efter dryga halvtimmen. United fortsätter dominera, men sekunderna innan halvtidsvilan får Earps hämta bollen från eget mål när ett distansskott smitit in via stolpen. Lite typiskt United nu under våren, en ganska bra insats där för många lägen missas och sedan kommer ett mål i baken.
Ona Batlle fick hoppa in till andra halvlek och United fortsätter styra och ställa. Staniforth gör det bra centralt och försöker behålla tempot i Uniteds spel. När Jane Ross drar till med vänsterfoten från distans efter dryga timmen och ser bollen leta sig in intill första stolpen känns det som att hemmalaget ska kunna spela av matchen. Speciellt när det fortsatt skapas chanser och Batlle sånär nickar in sitt första United-mål.
Men istället sticker Leicester upp och petar in 2-2 med tjugo kvar när Maria Thorisdottir spelat en alldeles för kort passning hemåt mot Earps som då kommer på mellanhand. Inte nog med det, domaren hinner bara blåsa igång spelet igen och vips så ligger bollen i Uniteds mål på nytt. Alldeles för passivt försvarsspel av hemmaspelarna ger Flint utrymme att från halvtaskig vinkel överlista Earps och United var helt plötsligt i underläge.
Ella Toone byttes in för att försöka vända matchen, men trots att det skapas en del hörnor och någon halvchans dyker upp då och då blir det inte riktigt farligt och United är egentligen inte speciellt nära att få in en kvittering.
Efter matchen pratade Stoney om att det varit en tuff vecka för spelarna efter att hon meddelat att hon skulle lämna klubben och att hon tar på sig resultatet. Resten av säsongens FA-cup kommer spelas under hösten, men det blir alltså utan Manchester United.
Månadens profil: Casey Stoney
Nu har vi ju fått beskedet om att Casey Stoney inte längre är kvar i Manchester United, men jag tycker det är på sin plats att vi ger henne det utrymme hon förtjänar här för allt hon gjort sedan damlaget startades upp och den resa hon tagit oss med på. Vi kommer givetvis komma in på hur avslutet gick till och hur det togs emot, men till att börja med tar vi en titt på hur hennes karriär sett ut både som spelare och tränare. Och ni kommer märka att det inte är vilken karriär som helst vi har att prata om.
Stoney föddes den 13 maj i Basildon och som 12-åring började hon spela för Chelsea innan hon några år senare flyttade vidare till London-rivalen Arsenal. Under tiden i Arsenal lyckades hon också slå sig in i det engelska landslaget samtidigt som hon var med och vann ligan två säsonger i rad och dessutom en FA-cuptitel, men 2002 valde hon att flytta till Charlton för att få ännu mer speltid och på riktigt bli en bärande spelare. Väl där ledde hon laget från sin mittbacksposition och fick snabbt lagkaptensbindeln om armen, det blev vinster både i Womens Premier League Cup och i FA-cupen innan laget lades ner 2007. Varför det lades ner undrar ni… därför att herrarna åkte ur Premier League den säsongen. Ett beslut Stoney – fullt förståeligt – inte var alls nöjd med, ”Jag blir äcklad av klubben – männen åker ur en serie och vi blir straffade”.
Helt plötsligt stod hon alltså utan lag, men i juni 2007 skrev hon på för Chelsea, laget hon varit i som ung, och stannade där fram till 2010 när hon meddelade att hon flyttade vidare till Lincoln Ladies som storsatsade på damerna. Ett svårt beslut, men då Lincoln kunde erbjuda heltidskontrakt vilket Chelsea inte kunde blev valet till slut ganska enkelt. Hon stannade i Lincoln fram till 2013 men sejouren där blev inte så lyckad som hon hoppats på, några skador gjorde att hennes egen framfart saktades ner och när laget blev Notts County och flyttades valde Stoney att skriva på för Arsenal i jakten på att vinna titlar. Och visst blev det fler titlar, två i FA-cupen och en i ligacupen. De sista säsongerna som spelare tillbringade hon i Liverpool innan hon 2018 valde att efter ungefär 20 år som seniorspelare lägga skorna på hyllan.
Vi har redan varit inne på att hon tidigt gjorde debut i det engelska landslaget, efter att ha gjort landskamper för ungdomslandslaget fick hon 2000 hoppa in mot Frankrike. 2002 kom första starten i en match mot Norge, och efter det blev hon en självskriven spelare i truppen och gjorde sig mer och mer ordinarie. Bland de största meriterna i landslaget ser vi EM-silver från 2009 och VM-brons från 2015. Sen ska det så klart nämnas att hon fick ta över kaptensbindeln efter Faye White 2012. Landslagskarriären inleddes mot Frankrike och tog också slut mot Frankrike i en träningsmatch 2017, 17 år efter debuten. När Stoney tittar tillbaka på karriären kan hon räkna hem inte mindre än 130 landskamper och sex mål. Dessutom var hon med i OS-laget 2012 där hon ledde Storbritannien som kapten innan turneringen tog slut i kvartsfinal mot Kanada.
Samtidigt som hon spelade studerade hon vid FA National Player Development Centre på Loughborough University, hon var första kvinna att ta plats i PFA:s managementkommitté där hon arbetade för att ge en starkare röst för damidrott och 2015 blev hon tilldelad en honorary degree vid University och Essex.
2014 valde Stoney att komma ut som homosexuell och berättade för BBC om det ansvar hon kände kring att berätta för att underlätta för andra människor. ”Jag levde en lögn. Jag har aldrig dolt det i fotbollskretsar för där har det varit accepterat, men utanför det har jag aldrig pratat om min sexualitet. Det känns viktigt för mig som homosexuell att berätta eftersom det är så många människor som har det jobbigt på grund av sin sexualitet. Hur kan jag förvänta mig att andra ska berätta om sig själva om jag inte är villig att berätta om mig?".
När Casey avslutade sin karriär 2018 tog hon direkt en plats i Phil Nevilles ledarstab för det engelska landslaget. Men där blev hon inte kvar länge, för när Manchester United startade upp ett damlag sommaren 2018 gällde det att hitta rätt manager för att kunna bygga laget och frågan gick till Stoney. Till manutd.com berättade Stoney om känslorna när hon skrev på för United, ”Jag är extremt stolt över att komma till Manchester United och hedrad över att vara manager för ett så hårt arbetande och talangfullt lag”. Och det där laget hon pratar om måste hon själv ta mycket ära för, hon var minst sagt högst bidragande till att locka spelare till klubben och sätta ihop en trupp som kunde gå in i Championship fulla av självförtroende. Det blev en enorm succé direkt från första matchen där Lizzie Arnot avgjorde mot Liverpool till att United sedan fullkomligt dominerade ligan och tog steget upp till WSL på första försöket.
Första säsongen i högstaligan handlade om att etablera klubben innan nästa steg uppåt skulle tas, det resulterade i en fjärdeplats och best of the rest bakom de tre stora, Arsenal, Chelsea och Manchester City. Denna säsongen var målet att nå topp tre och en Champions League-plats – något som vi nu vet inte lyckades, men vi har ändå fått se en hel del förbättringar och närmat oss toppen även om ligapositionen blev densamma som säsongen innan.
När man satt och började fundera över hur laget kommer kunna se ut inför nästa säsong, hörde hur Stoney pratade om områden som måste förbättras och vilka steg klubben måste ta för att verkligen kunna utmana uppåt kom så chockbeskedet: Casey Stoney lämnar Manchester United. Anledningen till detta är att hon vill spendera lite mer tid med familjen nu efter två tuffa säsonger som påverkats av pandemin, och sedan testa vingarna på annat håll för att fortsätta utvecklas. Till manutd.com säger hon, ”Det har varit en ära att leda damlaget i denna fantastiska klubb och det har varit ett oerhört svårt besluta att ta. Jag har älskat att leda den här gruppen och jag är stolt över vad vi har lyckats uppnå tillsammans”. Från ledningen i Manchester United kommer hyllningar till Stoney för det jobb hon lagt ner och de resultat hon uppnått.
Bakom kulisserna verkar det dock ha gnisslat lite mer där Stoney varit missnöjd med den stöttning klubben gett till damlaget. The Guardian rapporterar att de bristande träningsfaciliteterna där laget fått flytta runt en del och utlovade förbättringar som uteblivit är starkt bidragande till att hon tog beslutet lämna United nu.
Personligen blev jag väldigt förvånad när beskedet kom, och det känns oerhört tråkigt att hon lämnar United. Det är inte så att hon är helt perfekt och gjort allt utan misstag, men hon inledde sin karriär som manager samtidigt som Uniteds damlag startades och det hon gjort för att bygga laget är inget annat än fantastiskt bra gjort. Hon har hela tiden stått upp för spelarna, tagit på sig ansvar och pratat rakt och ärligt i alla situationer. Till exempel hur hon tog på sig ansvaret för att målet att nå CL inte blev verklighet och istället hyllade spelarna för deras arbetsinsats under säsongen. Spelarna har också hyllat henne stort för hur hon bidragit till deras utveckling. Det finns en del rykten om vad hon ska ta sig an nu, men flera olika källor säger att hon kikar mot den amerikanska ligan. Återstår att se vad det blir, men att hon har en ljus framtid framför sig som manager känns självklart. I 77 matcher ledde hon United vilket gav 52 segrar, sex oavgjorda och 213 gjorda mål.
Just nu är det svårt att se Manchester United utan Casey Stoney och framtiden känns väldigt osäker, men en spännande sommar har vi framför oss. Nu väljer vi dock att vänta med det och istället tackar vi Stoney för allt hon gjort för United och önskar henne lycka till med allt hon tar för sig i framtiden. Tack Casey!
Vad har vi att se fram emot?
Då är ligasäsongen slut, och som vi redan konstaterat försvann hoppet om att nå Champions League redan i innan sista matchen när Arsenal vann sin match mot Everton trots att vi vann mot Bristol. Till sist är det en poäng som skiljer mellan oss och Arsenal om tredjeplatsen, och ett helt gäng mål också. Uppe i toppen drog Chelsea det längsta strået och försvarade sin ligatitel från förra säsongen. Ner till Everton på femteplatsen skiljer det hela 15 poäng, så även om det blev en fjärdeplats precis som förra säsongen visade väl ändå utvecklingen under denna säsong att det som tidigare var ett tydligt topp tre numera kan sägas vara ett topp fyra. Vi kommer att återkomma med en matig säsongssummering om en månad där vi likt förra säsongen går igenom hur säsongen varit och tar en titt på vad som varit bra och vad som varit mindre bra. Det vi i alla fall kan säga nu är att det är en bra säsong sett utifrån hur länge laget funnits och de steg framåt som tagits, men med tanke på att det faktiskt var ledning i WSL efter halva säsongen och att det blivit onödiga förluster under våren gör ändå att man sitter här men en lite bitter eftersmak.
Vad som händer nu är svårt att sia om, klubben säger att en ny manager ska tillsättas så snart som möjligt. Än har inget kommunicerats kring vem det kan tänkas bli, men jag hoppas verkligen det blir någon som kan komma in och fortsätta ställa de krav Stoney vågade ställa och fortsätta driva laget framåt.
I princip varje spelare har hyllat Stoney stort och frågan är vad hennes avsked får för betydelse för truppen. Christen Press och Tobin Heath är båda tillbaka i USA och det finns nu inte mycket som talar för att de skulle återvända, men hoppet är inte helt ute tills något officiellt kommuniceras. Det ryktas även mycket om att Lauren James vill tillbaka till London där hon kommer ifrån och då pekas storebrorsan Reece klubb Chelsea ut som potentiell nya adress, men även Lyon har ryktats vara intresserade. Detta är något jag verkligen hoppas bara är rykten och att det inte finns någon sanning i, James vill vi behålla till i princip varje pris känner jag. Även Jess Sigsworth har ryktats vara på väg bort till nykomlingarna Leicester.
För tillfället känns det väldigt osäkert vad som kan komma att hända, vi får helt enkelt bara vänta och se.
Det har varit en säsong fylld med skador för United-spelare men nu får de lite semester och chansen att återhämta sig och förhoppningsvis är det ett fullt friskt lag som startar upp nästa säsong. Några som däremot inte varit skadade under säsongen är Millie Turner och Mary Earps, båda två har spelat varenda minut i ligaspelet. Prestationer som är värda att uppmärksamma och hylla. Även Amy Turner förtjänar att lyftas fram, hon blev utsedd till PFA Community Champion för säsongen 20/21, samma utmärkelse som Jackie Groenen fick förra säsongen och som Harry Maguire fått för herrarna denna säsong.
Säsongens spelare har också utsetts av spelarna i laget och ledarstaben. När de sagt sitt stod det klart att Ona Batlle fick ta emot priset. Absolut välförtjänt, hon har sedan första minuten i United presterat på en väldigt hög nivå och behövde ingen anpassning från den spanska ligan till den engelska. Till manutd.com säger Ona, ”Jag vill tacka så mycket för priset. Sedan jag kom hit har jag känt mig välkommen, och varit omgiven av människor som hjälper mig få fram det bästa jag kan. Vi är ett lag som fortsätter utvecklas och nästa mål är att nå Champions League. Nu ska vi vara lite lediga och vila, sedan kommer vi tillbaka och är så, så, så fokuserade på att nå de mål vi sätter upp”.
Då har vi kommit fram till slutet både på denna artikel och på säsongen. Men precis som förra året kommer det en matig säsongsgenomgång om en månad där vi summerar hela säsongen, tittar bakåt och framåt, minns de bästa matcherna och snyggaste målen. Till dess kan ni klicka er in här och lyssna på Uniteds officiella podcast när Christen Press gästar, så hörs vi om en månad igen, ha det bra så länge.
Månadens spelare: Kirsty Hanson
Månadens mål: Ella Toones 1-0 mot Everton. Press uppfattar Ross löpning och kastar ett snabbt inkast innan hon får tillbaka bollen och smeker fram den till Toone som briljant rullar in bollen intill bortre stolpen på första tillslaget.
Månadens coolaste: Ella Toone som tagit enorma kliv under säsongen och gjort sig självskriven i startelvan, gjort flest mål för United och nu dessutom blivit uttagen till Storbritanniens OS-trupp (dock som reserv, men med på planet till OS är hon).
