MUWomen’s Barmy Army: Mars
Då var det äntligen dags att dyka ner i Manchester Uniteds damlag igen. Kampen om en Champions League-plats går vidare och United avslutade månaden på bästa sätt med tre viktiga poäng på Drömmarnas Teater. Vi kikar på matcherna som spelats och tar oss an mittbacksklippan Amy Turners karriär. Häng på!
Manchester United 3 – 0 Aston Villa
”Det har varit några tuffa veckor där vi förlorade matcher vi inte skulle förlorat. Uppehållet kom lägligt så vi fick möjlighet att ta nya tag och omgruppera för att börja vinna igen”, sa Jackie Groenen till MUTV inför matchen. Och visst är det så att det behövdes en omgruppering, men skadeläget gjorde inte detta enklare. Det här med skador har varit högst återkommande hela 2021, och förutom de långtidsskadade missade både Press och James denna match vilket innebar att de fem mest framstående offensiva spelarna – bortsett från Toone – alla saknades. Men Lucy Staniforth – som inför matchen pratade om att hon var rädd att United-supportrarna skulle glömma bort henne – var i alla fall tillbaka och gjorde sin första ligastart för United. United sätter igång matchen hemma på Leigh Sports Village i ett fint Manchester-väder mot tiondeplacerade Aston Villa. Att det skiljer en del i ligapositon visar sig med en gång, United styr och när Katie Zelem får lite tid med bollen är hon oerhört skicklig på att hitta öppnande passningar. United kliver fram och stöter i pressen och Staniforth vinner några hörnor som hon också skickar in och skapar oreda i bortaförsvaret. Hemmalaget är etta på de flesta bollar och Villa får rensa undan mest hela tiden. Med knappa halvtimmen spelad fångar Kirsty Hanson upp en svag passning på offensiv planhalva, driver framåt och skjuter via ett bortaben ribba in och United tar en viktig ledning. Dominansen fortsätter och Toone hittar fina ytor men den sista passningen blir ofta lite stressad när United kommer fram. Men strax innan paus kommer nästa mål när Staniforth prickar Sigsworths panna från en frispark och nicken bombas in och dubblar Uniteds ledning.
Villa gör två byten i paus och matchen börjar flyta lite mer fram och tillbaka, inte för att Villa egentligen är speciellt farliga utan för att United slarvar och tappar boll när de närmar sig offensivt straffområde. Men trots att det slarvas en del är det United som skapar lägen, Zelem slår en hörna i ribban och Groenen får se ett farligt skott nickas undan. När United får bättre kontroll på händelserna kommer också det tredje målet, inhopparen Ladd smeker in ett inlägg till en helt fri Zelem som definitivt punkterar matchen med dryga kvarten kvar. Resten blev mest en transportsträcka, men att 17-åriga Carrie Jones fick göra A-lagsdebut under de sista minuterna ökade pulsen en aning. Kul att se. ”Det tog oss en stund att hitta rytmen med bollen men utan boll var vi jättebra. Vi dominerade matchen men visste att det skulle bli tufft, så målen i första halvlek gjorde det enklare”, säger Staniforth till MUTV efter matchen.
Arsenal 2 – 0 Manchester United
Casey Stoney har tidigare sagt att alla matcher som är kvar denna säsong är som cup-finaler, och om det är någon av dessa som sticker ut lite mer är det så klart denna. Det är United och Arsenal som slåss om den tredje och sista CL-platsen, och frågan är om denna match inte kan bli helt avgörande för utgången. Arsenal har en match mindre spelad och ligger sex poäng bakom United, och det är ett hemmalag som går ut och sätter prägel på matchen direkt. United sätter sig i ett tufft läge när man tappar bollen efter en kort inspark på egen planhalva och kommer helt ur position, Jill Roord tar sig in i straffområdet och när avslutet går via Millie Turners ben har Earps i målet ingen chans. 1-0 och vi är bara i andra minuten, en tuff match blev genast väldigt mycket tuffare. Både James och Press var tillbaka för United och det är just de två som kombinerar till gästernas första läge men Press avslut går rakt på målvakten i ett ganska bra läge. United låter inte det tidiga baklängesmålet påverka allt för mycket utan sätter in pressen högt och aggressivt och börjar föra matchen mer och mer. Det är kamp centralt och James åker på flera smällar när hon vrider och vänder på sin vänsterkant. Vi får se en del fina intentioner, Toone når sånär ett fint inspel av Staniforth och James frispelas men skjuter över. Faktum är att United har näst flest skott på mål i ligan denna säsong men har gjort betydligt färre mål än de tre andra topplagen, något som behöver förbättras. Holländskorna van de Donk (femplus-namn) och Groenen duellerar centralt och det är lite av ett ställningskrig där båda lagen hittar bra ytor och skapar flera halvchanser. Efter den usla starten spelade United upp sig och förde spelet och skapade dessutom några bra lägen att kvittera, men det ville sig inte och hemmalaget går till paus med ledning.
Arsenal kommer ut i full fart i andra halvlek, Beth Mead skjuter strax utanför och i den 51:a minuten kommer 2-0 när Wubben-Moy nickar in en hörna i duell med Zelem. Hur många gånger har vi pratat om det här nu, defensiva fasta? Måste göras någon förändring där. Det andra målet gör United mer stressade och de har svårt att få till något spel och slår bort alldeles för många passningar. Men med halvtimmen kvar får United en livlina när Mead drar på sig sitt andra gula kort och United kan trycka ner Arsenal. Men det tålamod som behövs finns inte riktigt och istället spelar man i 110 och söker de avgörande passningarna för snabbt och lägen rinner ut i sanden. Trots att man fortsätter försöka tills domaren blåser av skapas inget jätteläge och man får lämna London tomhänta. Stoney var inte nöjd med domarens insats och menade att Arsenalspelarna fick gå för hårt åt James och kallade insatsen ”atrocious at best”. Men hon vill inte skylla förlusten på det utan snarare att United såg nervösa ut från start och sedan inte tog chanserna de skapade.
Manchester United 2 – 0 West Ham
När herrarna har landslagsuppehåll flyttades denna match till Old Trafford, och för första gången skulle Uniteds damlag få spela på Drömmarnas Teater. ”Att spela på Old Trafford kommer vara ett väldigt speciellt ögonblick i detta lagets historia och en fantastisk möjlighet att visa upp damfotbollen som växt oerhört mycket de senaste åren”, sa Stoney till manutd.com inför matchen. När The Stone Roses ”This is the One” hördes från högtalarna och United-spelarna vandrade ut från tunneln kändes det onekligen som rätt scen för detta lag. Och med tanke på att West Ham ligger sist i WSL fanns stora förhoppningar på en rolig match och en nödvändig tillbakastuds efter förlusten mot Arsenal. Starkast möjliga lag ställdes på banan och enda förändringen från senast var att Thorisdottir tog högerbacksplatsen istället för Harris. Precis som United såg detta som en chans att verkligen visa upp sig ville West Ham göra detsamma och började sätta in en hög press och störa United. Men hemmalaget lyckades spela sig ur pressen, Ona Batlle flyter fram på vänsterkanten och hittar sånär Press innan James vänder upp och avslutar från distans men det blir inga större bekymmer för målvakten. Även om United för matchen är gästerna inte alls ofarliga utan försöker slå till så fort tillfälle ges, men då hinner Amy Turner mellan eller så tar Earps hand om avsluten. Toone som fått tillbaka platsen centralt jämfört med förra matchen hittar några bra ytor och Groenen som flyttat ut till höger pressar och hjälper United vinna boll. Press kommer till ett bra läge men hittar inte Toone med sista passningen och några minuter senare är det James som får se försvarar bryta just framför hennes fötter. En okej halvlek tycker jag, men Stoney var inte alls nöjd och sa efter matchen att hon inte kunde upprepa vad hon sagt till spelarna i paus.
Effekt gav det i alla fall. Lauren James hade dragit av sig underställströjan, kvalat upp ärmarna och bestämde sig för att verkligen visa vägen. Maria Thorisdottir nickade en hörna tillbaka in mot mål och James stod perfekt vid bortre stolpen och skarvade in ledningsmålet bara minuter in i halvleken. När det spelats några minuter till vinner Press ett motlägg på mittplan, Groenen driver fram till straffområdet och sticker in en briljant passning till Press som kommer som skjuten ur en kanon och dunkar in 2-0 framför Stretford End. United fortsätter framåt och skapar fler lägen, bakåt håller backlinjen tätt och när West Ham för en gångs kull kommer igenom är Earps snabbt ute och räddar. När matchklockan tickar vidare gör Stoney några byten och låter så många som möjligt få känna på spel på Old Trafford. United äger matchen och när West Ham dessutom får en spelare utvisad med kvarten kvar var frågan bara om United skulle göra fler mål, inte om West Ham kunde ta sig tillbaka. Några fler mål blev det inte trots att Hanson med flera fick fina lägen. ”Som Manchester United-fan var det en dröm som slog in att få spela på en så fantastisk plan, det var ett speciellt ögonblick och jag är glad att vi gick ut där och fick med oss tre poäng”, säger Ella Toone till BBC efter matchen. Jackie Groenen dominerade mittfältet och Lauren James visade att det inte finns något tak för hur bra hon kan bli, fina saker att ta med sig när United går en oerhört spännande säsongsavslutning till mötes.
Månadens profil: Amy Turner
Amy Turner till vänster, här tillsammans med Lauren James.
De senaste månaderna har vi fokuserat på spelare från de främre leden så nu är det dags att vi rör oss ner till backlinjen och tar en titt på damlagets egen Nemanja Vidic, nämligen Amy Turner. Hon föddes i Sheffield den 4 juli 1991 och det var i hemstaden intresset för fotboll tog fart. ”Min farbror var en stor Sheffield United-supporter så jag följde med och skaffade så småningom säsongskort”, berättar hon för Yorkshire Post. Även om jag här jämförde henne med Nemanja Vidic var det en annan hårdför mittback som fångade hennes uppmärksamhet, ”Chris Morgan var kapten då (i Sheffield United), han gillade kraftfulla nickar och ordentliga tacklingar och lämnade planen full med jack och blåmärken. Jag tänkte ’så vill jag också vara’ – en passionerad mittback”.
Som åttaåring började hon spela både för Sheffield United och Sheffield Wednesday men flyttade vidare till Doncaster Rovers Bells som 16-åring och gjorde där sin seniorlags-debut. Efter två år i Doncaster valde hon att ta pick och pack och flytta till USA för att spela fotboll och studera på Hofstra University. Efter två år i staterna flyttade hon tillbaka till Doncaster Rovers Bells igen för spel i första upplagan av Women’s Super League 2011.
Åren i USA hade lärt henne mycket som hon tog med sig tillbaka till de brittiska öarna, ”fotbollen är väldigt annorlunda där. Lite mindre teknisk och mycket mer fokus på fysik och fitness. Jag behövde verkligen det för jag var inte den bäst tränade spelaren när jag var yngre. Jag blev en mycket bättre atlet och kände hur det hjälpt mig när jag kom tillbaka till England”, berättade hon för Yorkshire Post. Men även om Amy själv kände att hon utvecklats blev det bara något framträdande för Doncaster innan kontraktet avslutades och hon fick förklarat för sig att hon inte skulle kunna bli tillräckligt bra för den nivån. Ett hårt slag så klart, men istället för att ge upp valde hon att gå ner någon division och spelade först för Leeds United och sedan Sheffield FC där hon fick speltid och kunde ta ny fart uppåt. Samtidigt började hon studera till lärare, även om det inte var det lättaste att balansera med satsningen på fotboll. Till The Offside Rule berättar hon, ”vissa dagar var det svårare än andra, speciellt när det var dags att skriva sin avhandling och det är så mycket som hänger på den. Jag försökte anpassa min tid så bra jag kunde och blev väl lite av en eremit under mitt tredje år”. Under det tredje året skrev hon dessutom på för Lincoln Ladies i högstaligan.
I Lincoln Ladies – som senare flyttades och bytte namn till Notts County – tog karriären verkligen fart och höjdpunkten under hennes tid där var den första FA-cupfinalen som spelades på Wembley 2015. Samma säsong blev hon dessutom nominerad till årets unga spelare men fick se sig besegrad av Arsenals Leah Williamson. Det blev ett tråkigt slut i Notts County när Amy först åkte på en svår knäskada och sedan blev klubblös när laget drog sig ur högstaserien några dagar innan säsongen 2017 skulle dra igång. Men Liverpool hade sett hennes kvaliteter och plockade in henne trots att hon fortfarande hade en bra bit kvar till spel. Debuten kom först i januari 2018 efter att hon varit borta från spel i 15 månader. Det blev bara sju framträdanden för Liverpool innan Casey Stoney ringde sommaren 2018.
Egentligen hade hon bestämt sig att skriva på för ett av London-lagen den sommaren, men när Stoney ringde och de träffades för en kopp kaffe var det bara Manchester United som gällde. ”Jag blev helt tagen när Casey berättade om planerna och infrastrukturen som skulle finnas i United. Jag hade inte sett något liknande i mina tidigare klubbar, här ses vi som jämställda. Att skriva på för United är förmodligen det bästa beslutet jag någonsin gjort”, berättade hon för Yorkshire Post. Och drömmen om att bli en professionell fotbollsspelare hade nu verkligen slagit in, och hon hade sedan en tid tillbaka gjort en paus från läraryrket.
I United har hon i stort sett varit en konstant i startelvan hela tiden och har i skrivande stund spelat 62 matcher och gjort tre mål. Under första säsongen bildad hon mittbackspar med Millie Turner men under förra säsongen när Abbie McManus kom in fick hon flytta ut och spela högerback. Visst gjorde hon det bra, men för mig är det ingen tvekan om att det är mittback hon ska spela. Och när hon under början av denna säsong konkurrerade ut McManus som mittback har hon inte tittat bakåt. Jag måste erkänna att Chris Morgan inte är en spelare jag har någon vidare koll på, men jämförelsen med Vidic är inte allt för långsökt. Turner är verkligen en spelare som inte lägger några fingrar emellan utan smäller på stenhårt i varenda duell och är inte rädd för att något ska göra ont. Dessutom är hon en ledare i laget och bär kaptensbindeln när Katie Zelem av en eller annan anledning inte finns på plan.
2015 – året innan hennes knäskada – gjorde hon A-landslagsdebut för England efter att tidigare ha gjort några U23-landskamper. Landslagsdebuten kom mot Australien efter att hon kallats in till truppen när Casey Stoney av alla spelare blivit skadad och tvingats tacka nej. Klubbkompisen i United Millie Turner har kommit med i landslaget den senaste tiden, men om ni frågar mig har Amy gjort en bättre säsong och frågan är om hon inte ska få fylla på med några fler landskamper till de fyra hon har nu. Det skulle väl vara åldern då som gör att det blir svårare att slå sig in, men att hon är en väldigt duktig spelare finns det inga tvivel om.
Detta var mitt försök att skapa en bild över Amy Turners karriär, men det är ju alltid bättre att lyssna på huvudpersonen själv. Gå in via länken här så kommer ni till Uniteds podcast-avsnitt där hon gästar.
Vad har vi att se fram emot?
Sex av nio poäng i mars får ses som lite mindre än vi hade hoppats på, speciellt då förlusten kom mot Arsenal som vi går kampen om tredjeplatsen mot. Arsenal har fortsatt en match mindre spelad och vid vinst där passerar de United i tabellen tack vare deras betydligt bättre målskillnad. Målet inför säsongen var att slåss och en CL-plats och det lever i allra högsta grad, men att ha lett WSL vid årsskiftet och nu inte längre ha CL-platsen i egna händer är en liten besvikelse. Nu är det så klart en hel del att spela om fortfarande, men om United ska nå topp tre krävs nog segrar i de fyra sista ligamatcherna och sedan får vi hoppas Arsenal tappar någon poäng – såvida United inte börjar vinna sina matcher med typ 10-0 då vill säga. Kampen om titeln står mellan Chelsea och Manchester City och i slutet av april går de upp mot varandra. Inte för att jag brukar ha rätt i tippning, men om jag måste skulle jag sätta mina pengar på Chelsea. Om inte annat för att där finns några oerhört sympatiska svenskor, och för att man ju så klart inte vill se City vinna.
United kommer spela tre matcher kommande månad, först i ligan den 4 april borta mot sjätteplacerade Brighton innan det kommer ett landslagsuppehåll. När klubbfotbollen sen drar igång igen är det dags för United att kliva in i FA-cupen och sedan avslutas april med hemmamatch mot Tottenham i ligan. Ska vara sex poäng i ligan så här på förhand, och det är väldigt viktigt att sätta press på Arsenal vid varje tillfälle som ges. Och nog ska det kunna bli avancemang i FA-cupen oavsett om det blir match mot Sunderland, Sheffield FC, Burnley eller Flyde (motståndare avgörs veckorna innan den 18:e när United kliver in i cupen). FA-cupen tog paus i januari och återupptas alltså nu, om jag förstår saken rätt är det mycket möjligt att resterande omgångar efter den som spelas den 18:e kan avgöras under nästa säsong istället.
Jag skrev att det är lite av en besvikelse att United nu inte längre har CL-platsen i egna händer, men om vi tittar på skadelistan är det kanske inte så konstigt. Alessia Russo har missat mer eller mindre hela säsongen och åkte på ett litet bakslag i rehabiliteringen och det dröjer ytterligare lite innan hon är tillbaka. Tobin Heath är också i full gång med rehaben och vi hoppas få se henne innan säsongen är slut. Två spelare vi däremot inte kommer få se mer denna säsong är Leah Galton och Ivana Fuso. Galton hann inte mer än få av sin ortopediska skyddsstövel innan det var dags för Fuso att få den efter att hon skadat sin ankel. Anmärkningsvärt med skadorna är att alla som varit lite allvarligare – förutom Galtons – skett på träning. Casey Stoney säger att United måste göra en rejäl utvärdering kring vad detta beror på, men att byte av underlag och träningsplatser påverkat är en rimlig gissning att göra. Nu kommer Uniteds damlag att träna på Carrington resten av säsongen vilket bara borde vara positivt.
Sen har vi lite andra saker som är värda att ta upp, till exempel att både Hayley Ladd och Mary Earps skrivit nya kontrakt över säsongen 22/23 med option på ett år till. Att Ladd skriver nytt kontrakt känns självklart, och även så Earps i viss mån. Men jag är ändå lite fundersam på om Mary är den målvakt som ska kunna ta United ut i Europa och gå långt där. Hon är en duktig målvakt som är skicklig på att rädda skott, ingen tvekan om det, men hon visar också upp brister i luftspelet och känns inte som den där trygga utposten att luta sig mot i trängda situationer. Blir gärna motbevisad, men ser ändå det som en position att titta på i kommande transferfönster.
På tal om målvakter så har Emily Ramsey gått på lån till West Ham resten av säsongen. Hon fick spela lite i ligacupen i början av säsongen men efter att ha skadat ett finger tog Fran Bentley hand om platsen på bänken och Ramsey kom längre från speltid. Hon har hittills inte fått någon speltid hos London-laget, men vi håller tummarna för att hon kan få någon match i benen.
Och när vi ändå var inne på transfers så kom det rapporter från Norge om att mittfältaren Vilde Bøe Risa – som valde att inte förlänga sitt kontrakt med det som nu är BK Häcken – är nära att skriva på för United. Hon står alltså utan kontrakt men ännu är inget klart vad det verkar, återstår att se om hon gör landslagskompisen Thorisdottir sällskap i Manchester till nästa säsong.
Värt att notera är också att BBC och Sky Sports förvärvat rättigheter att sända Women’s Super League under de tre kommande säsongerna vilket är ett stort och viktigt steg för damfotbollens fortsatta utveckling. De matcher som inte kommer sändas på dessa kanaler kommer fortsatt gå att se gratis på FA-player. Att de stora sändande bolagen nu går in med lite mer kraft i damfotbollen borde bara vara positivt, dels för att synliggöra ligan och matcherna mer men också för att öka investeringar i ligan.
Och att synliggöra damfotbollen gjorde även United när de blev klart med de nya omgrupperingarna och anställningarna i ledningen av klubben. Även om fokus hamnar på vad detta har för inverkan på herrlaget så pratades det i alla fall gott om damlaget och de framsteg de gjort. Nu hoppas man bara att det inte är tomma ord utan att det verkligen kommer läggas kraft även där och göras investeringar i laget som trots allt gått från att starta upp från ingenting till att nu slåss om att nå Champions League på bara tre år.
Om ni inte känner att detta täcker ert intresse för damlaget – vilket det så klart inte gör – så fortsätter jag rekommendera Uniteds officiella podcast där ni kan lyssna på avsnitt med flera av Uniteds damlagsspelare. Senast ut var Tobin Heath i ett avsnitt jag verkligen tycker är värt att avsätta en timme för, hon har en oerhört fascinerande karriär och varit med om så många saker.
Det var ungefär det vi hade att bjuda på denna månad, nu bygger vi vidare på segern mot West Ham och ser till att ligan lever ända in till sista omgången. Vi hörs om en månad igen!
Månadens spelare: Lucy Staniforth
Månadens mål: Lauren James 1-0 mot West Ham. Inte det snyggaste målet – då kunde vi valt Hansons skott, Sigsworths nick eller Press fina avslut – men James gjorde det första målet för Uniteds damlag på Old Trafford och det är något väldigt speciellt med det. Och Ona Batlle ska väl också ha lite credd, titta hur hon med hela kroppen jobbar in målet (nummer 17 längst ner i bild i detta klipp).
Månadens coolaste: Har tjatat om det flera gånger redan, men att se damlaget spela på Old Trafford är hur coolt som helst. Det enda som saknades var så klart publiken, men nästa säsong kan vi väl få se ett återbesök och massor av supportrar på läktarna, det hoppas i alla fall jag på.
