MUWomen’s Barmy Army: Oktober
En resultatmässigt väldigt fin månad för Manchester Uniteds damlag som fortsatt är obesegrade i ligaspelet och har verklig tätkänning. Vi summerar här de matcher som spelats i oktober och tar en titt på nyförvärvet Alessia Russo som fått en pangstart i United. Häng på!
Vi har fyra matcher att avhandla, och som vanligt tar vi dem i kronologisk ordning. Efter ett inledande kryss och en seger i WSL tog United emot Brighton hemma på Leigh Sports Village. United ställde upp med ett starkt lag, men tyvärr saknades förra månadens succéspelare Ona Batlle som dragit på sig en skada som höll henne borta hela oktober.
United börjar matchen i full fart och efter knappa tio minuter blir Alessia Russo nergjord i straffområdet och domaren pekar på straffpunkten. När lagkapten Katie Zelem inte fanns på plan gick ansvaret över till Ella Toone som gjorde sin 50:e match i klubben. Hur kyligt som helst rullar hon in bollen till höger och hemmalaget får en smakstart. Toone har verkligen tagit kliv sedan förra säsongen och Casey Stoney ger henne stort förtroende trots tuff konkurrens. Med sin förmåga att hitta ytorna framför motståndarnas backlinje och sin fina teknik kan hon lösa upp många knutar.
Jackie Groenen dirigerar i passningsspelet, Galton flyger fram till vänster och med Russo längst fram får United en helt annan tyngd framåt och kan låsa fast bollen. United har kontroll på matchen och hittar flera fina uppspel från backlinjen, främst från Abbie McManus, men har lite svårt att sätta dit lägena som skapas. Det skulle dröja en bit in i andra halvlek innan spelövertaget gav ytterligare resultat då Russo kommer fri från långt håll och hur enkelt som helst placerar in 2-0. Mål i startdebuten, och byte på den. Russo ut och Tobin Heath kommer in och gör debut. Även Lucy Staniforth har kommit in i sin debut, och några minuter senare är det dags för Christen Press att äntra planen för första gången i en United-tröja. Det blir precis en sån match man vill ha, United kontrollerar det mesta och debut för flera nya spelare. När Heath dessutom slår in ett prefekt inlägg till Jane Ross som nickar in 3-0 på stopptid sätts pricken över i:et.
Sen var det dags för derby mot Liverpool i ligacupen, men det blev verkligen ingen match att skriva hem om. En match United egentligen ska vinna men man kom aldrig upp i någon nivå och Liverpool var först in i de flesta situation kändes det som. Från Uniteds sida var det mer träningsmatchkänsla med förutbestämda byten än ett viktigt derby.
När Abbie McManus jättefint nickar in 1-0 vid bortre stolpen i andravågen efter en hörna med halvtimmen spelad ska det vara Uniteds match att ta hand om. Men bara minuterna senare kvitterar Liverpool genom Furness på en hårt dömd handsstraff och inget för säsongsdebuterande Emily Ramsey i United-målet att göra.
I början av andra skapar United några bra lägen och ska döda matchen, men när dessa inte sitter och Millie Turner dumdristigt ger bort en ny straff vänder Liverpool och matchen dör. Liverpool gör det bra, men United har absolut ingen kvalité i det man gör och lyckas inte med mycket. Furness blir tvåmålsskytt när hon nickar in 3-1 på hörna, och United har nu satt sig i ett väldigt besvärligt läge för fortsättningen i ligacupen.
Dags att ta sig tillbaka till vinnarspåret borta mot Tottenham i ligan. Stjärnförvärven Heath och Press gör sina första starter i ligan och Leah Galton flyttas ner som vänsterback för att ge ännu mer offensiv kraft när Heath avancerar in i plan från vänster, intressanta drag.
De många missade målchanserna som gäckade United förra säsongen får vi se en del av även här, Zelem nickar utanför helt fri och Heath missar ett friläge. Innan United får tag i boll lite mer hinner man dessutom ge bort två finfina lägen till Spurs men kommer undan med andan i halsen. Tottenham ligger lite lägre, United har mer boll och Tobin Heath visar flera fina intentioner. McManus hittar upp med raka passningar längs marken till Groenen och Press vilket gör att bortalaget kan skära sig igenom lagdelar. Det blir mycket kamp, många dueller och mängder av hörnor till United, men Spencer i Spurs mål håller ut.
Spurs står upp bra men det är United som är det drivande laget och skapar flera halvchanser som med lite mer skärpa kunde gett ett ledningsmål. På hörna nummer tio kommer så till slut ledningsmålet när tvåfotade Tobin Heath skruvar in en hörna med sin vänsterfot som Millie Turner når högst på och lobbnickar bollen över målvakten tjugo minuter in i andra halvlek. Fint mål och stark revansch av Turner efter förra matchens sämre prestation.
United är nu inte lika intresserade av att göra ett andra mål utan försöker hålla ut och stänga till framför eget mål, något man också lyckas med. Lite lidande men Stoney kan pusta ut när slutsignalen går och United vinner med 1-0. På det hela taget en välförtjänt seger även om spelet inte satt till hundra procent matchen igen, men även dessa matcher behöver vinnas.
Om spelet inte riktigt fungerade fullt ut mot Tottenham så var första halvlek mot West Ham en av de bättre prestationer jag sett United göra. West Ham hade bara tagit en poäng på de fyra första matcherna så United borde kunna utmanövrera motståndarna, vilket man också gör. En som stack ut lite extra var Alessia Russos som tillsammans med resten av United går med full fart högt i pressen, går rakt mot mål så fort tillfälle ges och läge efter läge skapas. Frontfyran med Heath, Russo, Galton och Toone hittar flera öppna lägen och efter tjugo minuter kommer första nätkänningen. Heath spelar Zelem som lyfter bollen mot bortre stolpen där Galton kastar sig fram och får in den till en fri Russo som kan sätta dit 0-1. Tre minuter senare vinner Toone bollen till Russo som spelar ut den till höger där Heath drar på en riktig rackarrökare (som Holmgren hade sagt) och hennes målkonto i WSL är öppnat. West Hams enda motmedel är längre bollar, men dessa hanterar United utan bekymmer. Som en blixt från klar himmel kommer ändå en reducering när United slappnar av, men Russo ställer dock saker tillrätta igen när hon bara någon minut senare ökar på till 1-3 med pannan på ett superinlägg från Galton.
Det blir lite svängigare i andra halvlek när West Ham försöker flytta fram, men det är United som skapar de farligaste lägena även om skärpan i passningsspelet gått ner en aning. Amy Turner är stenhård och sätter stopp för en del anfall och Uniteds bakre led har inga större bekymmer att hålla hemmalaget stången. United spelar av matchen, men då kommer det på nytt en liten blixt. Lotta Ökvist, som gjorde första starten för säsongen, missbedömer en boll i luften och Rachel Dalys inlägg svävar in över Mary Earps som flaxar till men missar och det är 2-3. Som tur är hinner det inte bli riktigt oroligt eftersom Christen Press minuterna senare dyker upp vid bortre stolpen på en fin Staniforth-frispark och bredsidar in 2-4. Game, set and match. Russo två mål, både Heath och Press med första målen. Slarvigt att släppa in två mål, men fyra framåt väger så klart över och United går in i landslagsuppehållet med fyra segrar och ett kryss i liga.
Man United 3 – 0 Brighton
Liverpool 3 – 1 Man United (ligacupen)
Tottenham 0 – 1 Man United
West Ham 2 – 4 Man United
Månadens profil: Alessia Russo
Förra månaden bekantade vi oss med ett av nyförvärven, Ona Batlle, och nu tar vi en närmre titt på ett annat nyförvärv. Vi förflyttar oss framåt i banan och finner där Alessia Russo, som föddes den 8 februari 1999 i Maidstone. Fotbollskarriären tog fart i Charlton Athletic innan hon flyttade vidare till Chelseas ungdomsverksamhet. Där tog karriären verkligen fart och hon blev snabbt kapten för utvecklingslaget innan hon som 17-åring fick göra a-lagsdebut i ligacupen och slog sig in i de olika engelska ungdomslandslagen. För att fortsätta utvecklas och spela a-lagsfotboll flyttade hon 2017 till Brighton & Hove Albion som då var nykomlingar i Championship. Där spelade hon en vår och gjorde tre mål på nio matcher, bland annat Brightons första mål någonsin i Championship.
När hon på sommaren stod inför valet att antingen försöka få ett proffskontrakt i England eller flytta över Atlanten till USA och spela collegefotboll föll valet på USA.
Där blev det spel och studier i North Carolina och laget North Carolina Tar Heels, samma lag som Tobin Heath spelade för när hon gick på college. Russo visade framfötterna direkt, nio mål och två assist på 19 matcher första året gjorde henne till ligans bästa nykomling. Det följde hon upp med att utses till ligans bästa offensiva spelare året därpå trots att hon missade slutspelet med ett brutet ben.
På tre år i USA gjorde hon 28 mål på 57 matcher och fortsatte avancera upp genom åldersgrupperna i de engelska landslagen och krönte det med brons på u-20 VM 2018 innan a-landslagsdebuten kom mot Spanien våren 2020.
Till The Telegraph säger Russo så här om sin tid i USA: ”De upplevelser jag hade i USA var helt otroliga. Jag kommer nu tillbaka till England med en utbildning så jag skulle inte vilja ändra på något. Det var en viktig del och helt rätt beslut att åka till USA vid den tiden i min karriär. Jag älskade det, men WSL är just nu en perfekt plats att vara på”.
Istället för att göra sig tillgänglig för draften och ta sig in i den amerikanska högstaligan vände hon blicken mot England under sommaren 2020 och när favoritlaget Manchester United hörde av sig blev valet lätt. Till manutd.com säger hon: ”Jag är verkligen stolt över att vara här, jag kommer från en familj full av United-supportrar så det är en dröm att nu få vara en del av denna fantastiska klubb.”
Samtalen med Casey Stoney övertygade henne om att United är rätt plats där hon kan utvecklas och förverkliga sina drömmar om att utmana om titlar och nå Champions League. Stoney hade hon faktiskt träffat tidigare när hon som liten tjej var maskot till Stoney som då bar kaptensbindeln i Charlton.
Vilken start hon fått på sin United-karriär, tre mål och två assist på fem matcher. Hon är som sagt en offensiv spelare och kan egentligen göra det lika bra på en kant som centralt. Hon är stark, snabb och har ett grymt tillslag. Näsa för mål har vi också fått se prov på. Hon löper konstant på alla bollar i djupet och sätter ständigt bra press, samtidigt som hon lyckas vara en targetspelare och ha kvalité i aktionerna med bollen. Med Russo på plan kan United etablera spel offensivt och komma till farligheter på ett helt annat sätt än förra säsongen, och tillsammans med övriga nyförvärv har United nu en av ligans bästa offensiver. Så fortsätt håll utkik för nummer 23 på plan, ni kommer inte kunna missa henne.
Vad har vi att se fram emot?
Efter ett nytt landslagsuppehåll smäller det verkligen till med stormatch efter stormatch, kanske den största månaden i Uniteds damlags historia. Först är det Everton borta i ligacupen, sen Arsenal och Manchester City hemma i ligan innan månadens sista match spelas på hemmaplan i ligacupen mot Manchester City.
Målet inför säsongen var att närma sig topp tre och kunna utmana och slå sig in på en Champions League-plats. Inledningen lovar väldigt gott på den fronten, 13 poäng på fem matcher och en tredjeplats, fem poäng före Manchester City till exempel. Men nu kommer matcher där United verkligen måste prestera på topp om målsättningen ska kunna bli verklighet. Arsenal har gått rent och gjort fantastiska 29 mål på fem matcher, samtidigt som City hackat lite mer men är ett lag full med stjärnor. Och det är ju derby dessutom.
Matcherna i ligacupen är de två sista i gruppspelet, och med förlusten mot Liverpool har United satt sig i en prekär situation. Ettan från varje grupp går vidare tillsammans med de två bästa tvåorna från de sex grupperna. Det innebär att det förmodligen kommer krävas två segrar för United om det ska bli en fortsättning in i slutspelet. Everton har samlat ihop lika många poäng som United i ligan men förlorade första matchen i gruppen i ligacupen mot City, så det är ingen enkel motståndare. Möjligheterna finns verkligen för United men dessa fyra matcher i både ligan och cupen inom loppet av 15 dagar kommer kräva smarta laguttagningar och topprestationer.
Casey Stoney har en bred trupp att välja från nu när både Heath och Press börjar komma igång, även om det finns mer att få ut av dem. På skadefronten börjar det ljusna, Ona Batlle har synts till på träningsbilder och är förhoppningsvis tillbaka snart. Samma sak med förra säsongens succéspelare Lauren James som bara gjort ett kort inhopp i första matchen denna säsong. Det enda nyförvärvet vi inte fått se i spel är Ivana Fuso som varit skadad, exakt status på henne är lite oklar men hon borde inte vara allt för långt från spel.
Tyvärr tvingades Alessia Russo lämna återbud till landslaget med en lårskada, och vi hoppas så klart att det inte är något allvarligt utan att hon är tillbaka till början av november igen. Den enes död den andres bröd heter det och nu blev det lycka för Katie Zelem som istället blev inkallad till landslaget. Hon missade ju samlingen senast när hon återhämtade sig från covid-19.
När Ona Batlle nu varit skadad fanns möjligheter för Lotta Ökvist att få en del speltid, tyvärr drogs hon samtidigt med en skada och missade några matcher. Roligt att se henne få chansen i startelvan mot West Ham och hon gjorde sett över 90 minuter en bra match. Fysiken var en av delarna Stoney tryckte på att hon behövde utveckla, och vid flera tillfällen visade hon prov på att det inte längre behöver vara något problem när hon stod upp bra mot en skicklig Rachel Daly på sin kant. Tyvärr kommer hon helt fel på en hög boll i slutet och lämnar stor yta bakom sig vilket leder till en reducering, men förhoppningsvis kan hon få fler minuter framöver och en chans att etablera sig i laget.
Vi avslutar med några ord från Tobin Heath: ”Laget spelar verkligen för varandra. Vi har en del stora utmaningar nu men jag är säker på att vår bästa fotboll ligger framför oss”.
Låter ju bra, eller hur. Nu laddar vi för en grymt spännande månad!
Månadens spelare: Jackie Groenen
Månadens mål: Tobin Heaths 2-0 mot West Ham. Ella Toone stressar och pressar fram bollen till Russo som släpper ut till Heath som är hur distinkt som helst när hon bombar in den i bortre gaveln.
Månadens coolaste: Att United-tröjor med Press och Heath på ryggen sålde mer än någon herrspelare under de tre första dagarna efter att amerikanskorna skrivit på säger ju en del om hur stora stjärnor de är och hur damfotbollen håller på att växa.
