MUWomen’s Barmy Army: Säsongsavslutning
Säsongen tog slut tidigare än vi hade hoppats, och även om den nu inte spelas färdigt kan vi väl ta en titt på hur första säsongen i Women´s Super League varit för Manchester Uniteds damlag. Bästa matchen, snyggaste målet, årets spelare. Håller ni med? Häng på!
När träningen börjat trappas upp för Manchester Uniteds herrlag inför en omstart av Premier League kom den 25/5 beslutet att säsongen avslutas för damlaget.
Det var efter att FA Women´s Super League & Women´s Championship Board haft kontinuerlig konsultation med klubbarna i de två högsta ligorna som beslutet kom om att säsongen är över.
Vi behöver kanske inte gå in på alla olika aspekter av beslutet här, ekonomin, om det är rätt eller fel när herrarna faktiskt startar upp igen, till exempel. Däremot kan vi konstatera att beslutet kommer efter samtal med de berörda klubbarna och att säkerheten för alla inblandade kommer först. Vi behöver också konstatera att det ännu inte är spikat hur tabellen ska räknas, om säsongen stryks helt eller om en titel ska delas ut och hur det i så fall ska gå till, och så vidare. Det får vi helt enkelt återkomma till.
Med detta sagt tycker jag att vi gör en liten återblick på säsongen som nu avslutats, ser hur det gått, vilka spelare som stuckit ut, de snyggaste målen och vad framtiden kan bjuda.
Återblick säsongen 2019/20
Överlag måste man ju säga att det varit en väldigt fin säsong för Manchester United. Efter att ha mer eller mindre dominerat Championship säsongen innan var det nu dags att ta klivet upp och mäta sig med de riktiga bjässarna i engelsk damfotboll.
Efter några träningsmatcher i Norge och en del tunga nyförvärv inleddes tävlingssäsongen med Manchester-derby på Etihad inför 31 213 personer och nytt publikrekord i WSL. Mer inspirerande start än så går knappt att få. Tyvärr räckte det inte hela vägen fram utan City drog det längsta strået och vann med 1-0.
Efter att ha åkt på samma resultat mot Arsenal började poängen trilla in. Presspelet fick effekt, tempot var högt och skärpan i sista tredjedelen gav fem raka segrar, lika många nollor och mycket mål framåt. Första målet och segern i WSL kom mot Liverpool på hemmaplan och Manchester City fick stryk i ligacupen, bland annat.
I ligacupens gruppspel gick United rent under hösten och avancerade till kvartsfinal som ett seedat lag med hemmaplansfördel.
Samtidigt fortsatte poängen hämtas in i ligan, framför allt på hemmaplan. Trots något poängtapp på bortaplan tog United ett grepp om fjärdeplatsen.
Målsättningen innan säsongen var att etablera sig i ligan och hamna på den övre halvan. Man visade direkt att detta var något som skulle kunna uppnås, och frågan började ställas om det skulle vara möjligt att hänga på topplagen och slåss om en CL-plats.
Efter vinteruppehållet kom United inte riktigt upp i den nivå man lyckades nå under hösten. Det började med förlust mot Bristol hemma i ligan, innan Brighton slogs ut i ligacupen och Tottenham åkte på 3-0 i ligan.
Därefter kom fyra raka matcher utan vinst i månadsskiftet januari-februari. Respass först i FA-cupen när Man City kom till Leigh Sports Village och vann med 3-2, och sedan tog ligacupen slut i semifinalen när Chelsea kom på besök och vann med uddamålet.
Två kryss i ligan följdes sedan upp av återvunnen form och urladdning i första halvlek som gav en 3-2 seger mot Everton. En match som visade sig bli den sista för säsongen.
United var med i alla matcher mot topplagen Man City, Chelsea och Arsenal, men när vi summerar har vi fem uddamålsförluster och bara en seger i de matcherna. Ändå mycket viktig erfarenhet att ta med sig från dessa matcher.
Mot resterande lag visade United att om det är något lag som ska utmana och slå sig in i toppen så är det de. Leigh Sports Village börjar bli lite av en borg men på bortaplan tappades något onödigt poäng.
Man klarade inte riktigt att hänga på i topplagens tempo men en fjärdeplats i ligan och semifinal i ligacupen som nykomling är full godkänt, och mer än så.
Vill ni läsa lite mer ingående om matcherna som spelats rekommenderar jag att ni går tillbaka och kikar på de tidigare artiklarna i denna serie där vi månadsvis gått igenom det mesta som rör laget.
Årets match: Manchester United 2–0 Manchester City
Segern mot Liverpool slår så klart högt, 11-1 segern mot Leicester ska nämnas, några övertygande segrar mot starka Everton och Tottenham-lag finns. Och premiären mot City, som visserligen blev förlust, inför rekordpublik var häftig.
Men matchen i oktober i ligacupen mot Man City får min röst. En match som från första spark visade att United är ett lag att räkna med. Fint och snabbt spel, två snygga mål av Zelem och Sigsworth mot ett lag som fram till dess inte släppt in ett enda. En koncentration och försvarsinsats som höll City borta från avslutslägen matchen igenom.
Med denna typ av prestation kan man slå vilket lag som helst i ligan.
Årets spelare: Hayley Ladd
Här finns några spelare som är aktuella. Katie Zelem tog kaptensrollen med bravur, Jackie Groenen pressade varenda motståndare, Lauren James gjorde mycket mål, Leah Galton flög fram på vänsterkanten, Millie Turner styrde i försvaret och Mary Earps höll en massa nollor och gjorde några superräddningar.
Men mitt val faller på Hayley Ladd, som man kan läsa lite mer om här. Hon värvades in i somras från Birmingham som en användbar spelare för alla positioner i backlinjen och på centralt mittfält, samtidigt som hon bidrog med rutin till en ung trupp. I premiären startade hon som högerback, men tog sedan ankarrollen på mittfältet och blev ett nav i laget. Stenhård i närkamperna och ett skydd för backlinjen, lugn med bollen och en förmåga att starta anfall med en enkel passning. Hon tog helt enkelt rätt beslut mest hela tiden. Dessutom startade hon i 19 av de 21 matcher som spelades, och hoppade in i de två andra.
Årets unga spelare: Lauren James
Foto: James Boyes
Kirsty Hanson tog stora kliv på sin ytterposition och blev skotsk landslagsspelare, Ella Toone fortsatte utvecklas och krönte det med att göra fem mål mot Leicester i ligacupen. Men här är det egentligen inte så mycket att snacka om, Lauren James är årets unga spelare i United. Och henne går det att läsa mer om här.
Hon fyllde 18 år en bit in på säsongen och inledde de första matcherna som inhoppare. Men snabbt blev det tydligt att det inte gick att hålla henne utanför startelvan. Hon gjorde Uniteds första mål någonsin i WSL när hon satte ledningsmålet mot Liverpool på hemmaplan, och gjorde sedan ytterligare fem mål i ligan och hamnade till slut på nio mål på 18 matcher. Men det är inte bara målen som imponerar, med bollen vid fötterna är hon i princip omöjlig att stoppa. Kraft, fart, teknik och tillslag med båda fötterna. Här har vi en superstjärna om hon fortsätter så här.
Hon utsågs till årets unga spelare i hela ligan av The Athletic, om vem är jag att säga emot.
Årets mål
Plats 3: Ella Toones 3-1 borta mot Birmingham. Amy Turner sätter ner bollen på högerkanten till Lauren James som håller i och drar på sig bevakning innan hon klackar fram den till Lizzie Arnot. Toone göre en båglöpning i straffområdet, Arnot hittar henne perfekt och avslutet sitter i bortre krysset.
Plats 2: Lauren James 1-0 hemma mot Liverpool. Dels är det en jättefin prestation av James som tar emot bollen i straffområdet, vänder bort en försvarare och trycker in bollen i nät oerhört distinkt. Dels är det mot Liverpool. Dels är det första målet för säsongen och första målet någonsin i WSL för Manchester United.
Plats 1: Jess Sigsworths 2-0 hemma mot Manchester City i ligacupen. Det finns så klart konkurrens av flera andra mål under säsongen, bland annat kunde Katie Zelems 1-0 på frispark från samma match kommit med topp tre. Men jag väljer ändå Sigsworths 2-0. Abbie McManus sätter upp en fin boll längs marken till Kirsty Hanson som sedan via Ladd och Groenen får tillbaka den på högerkanten. Hon rycker förbi sin försvarare och slår in ett perfekt inlägg som Sigsworth hugger på likt den skyttedrottning hon är. Som vi tidigare konstaterat blev det nästan idel uddamålsförluster mot de tre stora lagen trots väldigt jämna matcher, men här visade United att man även kan vinna den typen av matcher.
Svenskkollen
Visst är det lite häftigt att vi har en svensk spelare i både herrarnas och damernas representationslag. Victor Lindelöf har etablerat sig som en ordinarie spelare efter en tuff första säsong. Lotta Ökvist har inte riktigt tagit en ordinarie plats än, men så var det ju första säsongen för henne i nytt lag, ny liga och nytt land.
Hon kom till United lite som en överraskning från Hammarby i Elitettan när förra säsongens lagkapten Alex Greenwood gick till Lyon. Övergången blev klar sent på sommarens transferfönster och hon missade försäsongen i Norge, men startade ändå ligapremiären mot City och gjorde en helt okej insats. Hon åkte efter det på en hjärnskakning på träning och missade en match men var tillbaka från start mot Liverpool i tredje matchen. Efter det blev det ingen ligamatch alls förrän den sista för säsongen mot Everton där hon imponerade. Däremellan spelade hon en del i ligacupen. Att slå sig in i ett lag som fungerar är inte lätt, men när hon fick chansen gjorde hon aldrig bort sig. Personligen hade jag velat se lite mer av Lotta, inte bara för att hon är från Sverige, utan för att hon erbjuder något som de andra ytterbackarna inte gör med sin vänsterfot och offensiva förmåga. Dessutom visade hon prov på en tuffhet i närkampsspelet.
Trots begränsad speltid i United fick hon göra a-landslagsdebut mot Danmark i Algarve Cup. Med en hel försäsong med laget tror jag vi kan få se mycket av Piteå-tjejen nästa säsong.
Blick mot nästa säsong
Det är nästan så att man glömmer bort att detta laget inte fanns för två år sedan, när man redan nu etablerat sig som en utmanare strax bakom topplagen i WSL. När truppen byggdes inför första säsongen kom flera spelare med bakgrund i United tillbaka, kryddat med unga talangfulla spelare och lite rutin. Inför säsongen 19/20 uppgraderades truppen ytterligare med flera etablerade spelare med landslagsrutin.
När alla nu fått en säsong i WSL, om än förkortad, i benen och Casey Stoney fått mer erfarenhet som manager finns mycket positivt att bygga vidare på. Nyförvärven smälte in fint i truppen och laget, och med någon ytterligare förstärkning ser jag inte varför United inte skulle kunna utmana om CL-plats redan nästa säsong.
Mot de flesta lagen i ligan var United bättre och hade mer spets. Mot de allra bästa spelade man jämnt mellan straffområdena men hade inte marginalerna eller skickligheten med sig när det skulle avgöras. Bara två lag släppte in färre mål i ligan, så bakåt såg det oerhört stabilt ut. Framåt skapades det mycket chanser, men effektiviteten saknads ibland. 24 mål på 14 matcher i ligan är inte dåligt, men 15-20 mål färre än de tre lagen som kom före. Där finns potential till utveckling. Lauren James fortsätter utvecklas, Kirsty Hanson tog steg på kanten och Leah Galton var ständigt farlig. Men en spelare med riktig målnäsa som kan kliva fram i de stora matcherna borde stå högt upp på önskelistan. Chelsea har Bethany England och fyllde i januari på med Sam Kerr, Arsenal har Vivianne Miedema och Man City har Pauline Bremer och Ellen White. En spelare på den nivån och United kan vara med högst upp. Kanske kan Lauren James ta den rollen redan nästa säsong.
Nu ska det ju sägas att allt fortfarande är ganska osäkert inför nästa säsong på grund av coronaviruset, och säkerheten för alla inblandade måste så klart stå högst upp på agendan. Hur kommer ekonomin för klubbarna se ut, när kan säsongen dra igång, kommer vi få publik på matcherna när säsongen drar igång? Många frågor vi inte har svar på nu.
Manchester United betonade i alla fall på officiella hemsidan när beslutet om att avsluta säsongen kom att detta inte ska innebära en minskad satsning på damlaget utan att målet fortsatt är att ta nya steg mot toppen. Så det får vi ju lita på.
Med mer rutin, flera spelare som fortsatt utvecklas och kanske någon tillspetsning av truppen borde målet vara att cementera sin position i ligan och utmana uppåt.
Några ord från manager Casey Stoney
Foto: James Boyes
Casey Stoney kom in som manager när Uniteds damlag startades upp under sommaren 2018, hennes första jobb som manager för en klubb. Hon gick direkt från sin framgångsrika spelarkarriär till en roll i ledarstaben i det engelska landslaget på våren 2018 innan erbjudandet från United kom. Så det hon lyckats åstadkomma tillsammans med sin stab är inget annat än imponerade. Vilket klubben också visade uppskattning för genom att förlänga hennes kontrakt under säsongen.
Om den första säsongen i WSL säger hon till manutd.com: ”Jag måste säga att jag är väldigt stolt över spelarna och ledarstaben, att vi kunde prestera så bra under första säsongen. Det var en enorm utmaning för oss”. Hon fortsätter: ”Vi hade några missräkningar under säsongen och var inte så jämna som vi behöver vara. Vi är inte långt ifrån topp tre, det ser vi på resultaten i de matcherna men vi måste lyckas vända resultaten till segrar. Vi försöker hela tiden förstärka truppen och utveckla spelarna vi har och se till att vi hittar en jämnhet i våra prestationer”.
Stödet från fansen har betytt mycket för laget både denna och förra säsongen. ”Våra fans är fantastiska, den support de visat dessa två säsonger – och även nu – kommer vara viktigt för oss. Damfotbollen är inne i ett viktigt stadie nu, och våra fans är viktiga på den resan. Jag skulle vilja säga till våra fans att fortsätta supporta oss på de sätt de kan. När det åter är säkert kan de förhoppningsvis komma tillbaka till Leigh Sports Village och stötta oss igen. Vi har möjlighet att fortsätta få större publiksiffrorna eftersom vi har de bästa fansen i landet. Jag längtar efter att se dem igen och höra dem sjunga. Förhoppningsvis kan vi visa vad vi är kapabla till nästa säsong”.
Tack för säsongen 2019/20
Jag kan inte annat än hålla med Casey, det finns inte många lag som kan mäta sig med det stöd United fått under säsongen. Visst, jag är väl partiskt, det inser jag. Men kan typ inte påminna mig om någon match där inte Manchester United Women´s Barmy Army har ägt ljudkulissen, oavsett vart i landet matcherna spelats.
Slutligen vill jag tacka för att ni orkat ta er igenom texten ändå till slutet, och att ni hängt med under säsongen. Hoppas ni har uppskattat rapporteringen. Här finns fortsatt mycket outforskat med ett lag och en hel del profiler att verkligen tycka om.
Önskar er en trevlig sommar, ta hand om er, så börjar vi ladda upp för nästa säsong.
Foto: James Boyes
