MUWomen’s Barmy Army: The Laddinator är MVP
Hur avgör man betydelsen en spelare har för sitt lag? Är det antal gjorda mål, snygga dribblingar eller kanske en perfekt glidtackling på en regnvåt plan. Det är upp till betraktaren att avgöra, och här kommer mitt bidrag till den diskussionen gällande Manchester Uniteds damer.
Det här med individuella utmärkelser inom lagidrott kan man ju ha åsikter om så klart. Vilka bedömer, vad bedöms och är det ens något värt att fundera över.
Just det här med att bygga och formera lag är intressant, vad är det som får ett lag att verkligen fungera. Det kan skilja i olika kontexter och mot olika motstånd, och då kan vikten av olika spelare också variera.
Ni som följt denna artikelserie vet att jag ofta återkommit till Alessia Russos betydelse som offensiv spets och målskytt. Jag har skrivit om Mary Earps i målet och om Ella Toone som ett kreativt nav. Men någonstans knyts allt ihop på det centrala mittfältet. Där finns kapten Katie Zelem, rivjärnen Jackie Groenen och Lucy Staniforth samt Vilde Bøe Risa med sina fina fötter. Och sen finns Hayley Ladd.
Ladd kom till United inför säsongen 19/20 från Birmingham och gjorde sig direkt oumbärlig i startelvan, något som också gjorde att hon efter den säsongen blev utsedd till Uniteds bästa spelare.
28-åringen har i skrivande stund spelat 55 matcher för United och hon fortsätter visa hur viktig hon är som det där navet som binder ihop resten av laget.
Most Valuable Player – MVP. I det uttrycket kan man lägga in en massa olika aspekter, men när jag nu vridit och vänt på detta och gått runt i lägenheten och funderat landar jag på att Hayley Ladd är Manchester Uniteds MVP.
XXX
Februari månad visste vi skulle kunna bli definierande för Uniteds säsong, och det får man väl säga att den på ett sätt blivit.
Efter sju raka segrar och noll insläppta mål blev det respass från ligacupen mot Chelsea. Sen kryssades det i ligan borta mot Arsenal, innan det blev dubbla förluster mot Manchester City i både ligan och FA-cupen.
De två uttågen från cuperna svider så klart mycket, och om vi hade något hopp om att komma in från sidan och utmana om titeln så försvann också det.
Däremot lever hoppet om en tredjeplats i högsta grad. United ligger fyra, två poäng bakom Tottenham och åtta matcher återstår.
Manchester United behöver samla ihop styrkorna och ta nya tag under mars.
XXX
Hur Marc Skinner ska formera sitt mittfält är något som ständigt diskuteras och åsikterna går isär. Skinner har visserligen inte haft alla spelare tillgängliga speciellt ofta, men en spelare som varit där precis hela tiden är Katie Zelem. När United ställer upp för match finns hon där i startelvan och sedan spelar hon hela matcherna.
På de andra positionerna på mittfältet har det roterats och varierats – både på grund av framtvingade byten men även taktiska dispositioner – och speltiden blir då relativt jämnt fördelad.
I United-kretsar på sociala medier får Katie Zelem ofta mycket kritik, ibland mer än hon förtjänar och ibland kan den vara mer saklig.
Jag själv utsåg Zelem till Uniteds bästa spelare i december och tyckte verkligen att hon steppade upp efter en svagare inledning av säsongen. En liten asterisk är dock att United då mötte lag man förväntas vinna mot, och inget av de lagen som är med högst upp i tabellen och kämpar. Och just i denna skillnaden av motstånd ligger min största kritik mot att Skinner ständigt väljer att starta kaptenen. Det är ingen tvekan om att Zelem har en fantastisk fot på fasta situationer – kika på frisparken hon drog in mot City för någon säsong sedan till exempel – och likaså när hon får tid och utrymme kan hon trä fram passningar som inte många andra i laget kan.
Men så fort tempot höjs och motståndet blir svårare exponeras också Zelem. Hon tar ofta för lång tid på sig med bollen vilket leder till bolltapp och hon har svårt att hänga med i det defensiva arbetet vilket öppnar upp allt för stora ytor.
Zelem är kapten och det finns helt säkert en ledarskapsaspekt som gör att hon fortsatt får starta, och egentligen är det inte Zelem jag blir irriterad på i lika stor utsträckning som Marc Skinner i dessa fall.
Nu har Ladd inte varit tillgänglig i alla matcher på slutet, men att då välja att lägga det defensiva ansvaret på Zelem och förvänta sig att hon ska göra samma saker som Ladd kan göra förstår jag inte. Egentligen tror jag inte någon av de andra mittfältarna heller skulle klara av detta arbete ensam, då krävs istället att man lägger upp spelet på ett annat sätt för att skydda de farliga ytorna när ingen av mittfältarna har defensiven som en utpräglad styrka.
Men det har Hayley Ladd.
XXX
Vi har fått se debuter av nyförvärven Diane Caldwell och Signe Bruun. Jade Moore håller fortsatt på att återhämta sig från skada och förväntas vara borta någon vecka till.
Caldwell kastades rakt in i hetluften efter att både Millie Turner och Aoife Mannion missat flera matcher med skador, och hon har gjort det över förväntan skulle jag säga.
Bruun har också fått en hel del speltid men har inte lyckats stå ut särskilt mycket i de tuffa matcher United spelat.
En intressant sak att följa framöver är fördelningen mellan Russo och Bruun. I och med danskans intåg har Russo flyttats till en kant men där kommer hon inte alls med i spelet på samma sätt. Hur Skinner får detta att funka under resten av säsongen återstår att se, men personligen vill jag ha in Russo mer centralt igen.
XXX
När Ladd startat mot något av de tre stora lagen – Manchester City, Arsenal och Chelsea – har United som mest släppt in ett mål, och det har blivit en seger, en förlust och ett kryss. När hon inte varit med alls eller bara gjort kortare inhopp har det bland annat blivit 6-1 och 3-1 förluster mot Chelsea, 2-0 förlust mot Arsenal och 4-1 i baken mot City.
Sett över hela säsongen har – om jag räknat rätt – United ett facit som visar fem segrar, två kryss och fem förluster i de matcher Ladd inte startat. När hon däremot funnits med från start kan vi se sju segrar, två kryss och en förlust.
Givetvis säger inte detta allt, men jag tycker ändå att det ger en fingervisning för hennes betydelse.
De egenskaper Ladd besitter har egentligen ingen annan av mittfältarna i United. Hennes trygga positionsspel, hennes fysiska närvaro, hennes förmåga att bedöma när hon ska kliva in i en duell och när hon ska avvakta. Hon sprider ett lugn som skapar ytor och ger medspelarna möjligheter att briljera.
Detta är något som Marc Skinner också verkar ha identifierat, även om det tog en liten stund. När han tog över fick Ladd finna sig i att sitta på bänken när andra mittfältare prioriterades före henne. Även om det resultatmässigt gick helt okej för United så var det svårt att se att det Skinner pratade om verkligen uträttas på plan.
Han pratade om intensitet och hög press, att vara spelförande och driva matcherna. På så sätt kan jag förstå att han ville testa spelare som Zelem och Bøe Risa tillsammans med Staniforth och Groenen. Men trots den arbetsförmåga som finns i dem blev det inte ett mittfält med en balans som kan stå sig mot bättre motstånd.
Det var först när Ladd blev en permanent del av startelvan igen som United började rada upp segrar.
Hayley Ladd stångar in bollen med pannan mot Tottenham.
XXX
I februari har det varit landslagsuppehåll och då har inte mindre än 16 United-spelare varit iväg och representerat sina länder. Detta visar verkligen att nivån på spelare som finns i United nu är väldigt hög, och det är flera spelare som under denna säsong verkligen tagit klivet in i sina respektive landslag.
Jackie Groenen och norskorna Maria Thorisdottir och Vilde Bøe Risa har länge varit självskrivna i sina landslag, och nu har spelare som Mary Earps, Ella Toone och Ona Batlle verkligen greppat tag i sina startplatser.
Kul att se att United kan representeras runt om i värden på detta vis.
XXX
Givetvis är inte Hayley Ladd bäst i världen på allting, hon har kanske inte den allra bästa passningsfoten till exempel – även om jag kan tycka den är lite underskattad, det är bara Jackie Groenen som har en högre passningsprocent än henne denna säsong enligt fbref.com – och de andra fyra skapar fler målchanser än henne per 90 minuter. Även om Ladd faktiskt gjort två mål i ligan denna säsong.
Men där hon sticker ut är i det defensiva spelet, hon är den som tacklar flest gånger och dessutom är hon den som återvinner bollen flest gånger. Utöver detta sätter hon mest press på motståndarna så att United kan återvinna bollen inom fem sekunder jämfört med hennes mittfältskollegor.
Om man kikar på antal gjorda mål och antal insläppta mål per 90 minuter när en spelare varit på plan är det bara Vilde Bøe Risa som har bättre statistik än Ladd.
Det ska givetvis sägas att statistiken kan luras lite av vilka specifika motstånd spelaren haft och vissa skadeperioder spelar så klart in. Men återigen ger det en bild av att United allt som oftast presterar bättre med Ladd på plan.
Nu känns det som att jag varit hård mot Katie Zelem och ständigt jämfört henne med Ladd, och det är egentligen inte meningen. Jag har inget emot att Zelem spelar, däremot tycker jag att hon i vissa matcher används på ett sätt där hon inte kan visa upp sina styrkor utan där hennes svagheter istället exponeras.
Det som varit tydligt under februari när det varit matcher mot de tre stora lagen är att United fortsatt har en bit kvar upp dit. Motståndarna får på tok för lätt att spela sig rakt igenom United och den där kraften och energin och fysiska närvaron kan ibland saknas, eller i alla fall inte matchas.
Med The Laddinator på mittfältet som en bromskloss, någon som kan gå in och ta en frispark när det behövs, som kan vinna boll och som kan bidra med huvudspel i båda boxarna är jag övertygad om att det sett bättre ut. Hade förlusterna blivit segrar? Det är inte alls säkert, men ett bättre sammanhållet lagt är jag övertygad om att det varit.
Detta verkar också Marc Skinner se nu, och jag kan inte tänka mig något annat än att när Ladd är tillbaka från skada så kommer hon starta resten av matcherna för säsongen. Exakt hur mittfältet och laget formeras runt henne kan variera, men att hon ska vara där som ett kugghjul råder ingen tvekan om.
Månadens spelare: Mary Earps
Månadens mål: Katie Zelems 1-0 mot Manchester City i FA-cupen. Att skicka en hörna rakt i mål hör inte till vanligheterna, men Zelem gjorde det och gav dessutom United ledningen mot City. Att det sedan blev kollaps och 4-1 förlust glömmer vi för en stund.
Månadens coolaste: På de bilder som sätts upp på utsidan av Old Trafford har mer och mer utrymme börjat ges åt även damspelarna. Kul att se hur mäktigt de själva tycker det är, och i slutet av mars kommer Manchester Uniteds damlag ta emot Everton på Old Trafford fullt med publik. Kommer bli mäktigt.
