Så besegras Arsenal (?)
Ligaledarna gästar Old Trafford på söndag i vad som minst sagt blir en värdemätare för bägge lagen. Hur ska Manchester United hantera formtoppade Arsenal, en tysk och en walesare?
1. Stäng igen centralt: Visst blir det aningen repetitivt, men nyckeln för att vinna en match ligger i mittfältet. Gå segrande ur den striden och samtliga poäng lär med stor sannolikhet hamna i dina händer. Vi har sett det över åren - Manchester Uniteds centrala mittfält är inte vad det har varit. Detta blir påtagligt i de stora matcherna samt ute i Europa. Michael Carrick är Michael Carrick, men inte ens Michael Carrick kan stå emot två-tre spelare av absolut världsklass på egen hand. Jag har gått fram och tillbaka mellan Marouane Fellaini och Tom Cleverley. Vem ska spela? Vem erbjuder mest i en match som denna. Ja, frågan kan ha två svar. Det beror på matchbilden och spelarnas taktiska direktiv från David Moyes. Blir detta en tillställning där man går ut med en gung-ho-inställning eller väljer en mer försiktig metod? Oavsett måste mittfältskampen vinnas, annars åker Arsenal hem med tre pinnar i bagaget. Fellaini kan vara extremt användbar i en låst match. Vi såg detta när Everton gästade Eastlands förra säsongen. Marouane var briljant. Han stängde ytor, vann boll, och ägde luftrummet. På många sätt vore en sådan matchbild bra. Manchester United är lysande på att metodiskt bryta ner försvar. När det svänger fram och tillbaka brukar resultatet dock bli mindre smickrande. West Brom hemma är ett exempel. Vem får egentligen ut mest av ett böljande spel? Laget med ett starkt centralt mittfält eller laget med ett svagt centralt mittfält? Svaret är självklart. Vare sig det blir Arteta, Wilshere eller Flamini har Arsenal både ett numerärt och ett kvalitativt övertag. Av den anledningen, och det faktum att ett försiktigare spel hade gynnat Manchester United, väljer jag Fellaini centralt. Tom Cleverley har inte heller varit bra i stora matcher, medan belgaren var fantastisk mot topplagen för Everton. Mittfältet skulle således kunna se ut på detta vis:
Valencia - Carrick - Fellaini - Januzaj
2. Fysik: Alla känner till att Arsene Wenger förespråkar en teknisk fotboll till skillnad från en fysisk sådan. Att man kan kombinera dessa (läs Manchesterlagen) har den gode Arsene ännu inte insett, dock. Ett effektivt medel mot bollskickliga lag är sabotage, nu i form av ett fysikt spel som sannerligen lär störa Arsenal en hel del. Manchester United befinner sig i en position där man delvis bör anpassa spelet efter kanonjärerna. Nu lär vissa säga att "vi är stora, mäktiga Manchester United som ska göra saker på vårt sätt och vinna med 3-0". Absolut, vi är stora, mäktiga Manchester United. Därför bör vi även vara medvetna om att Arsenal i nuläget är ett bättre lag, och vi bör även förstå att ett taktiskt angreppssätt inte visar på svaghet utan tvärtom, styrka - förmågan att anpassa sig efter motstånd. Vi har sett detta gång på gång i Champions League, särskilt på bortamark, men inte så mycket i den inhemska fotbollen. Det är andra tider nu, dagarna när lag darrade inför ett möte med ligamästarna är förbi, till stor del på grund av att Sir Alex lämnat. Nu spelar de med självförtroende och ser chansen att skrälla som ytterst möjlig. Det var länge sedan Manchester United valde en taktisk metod på Old Trafford, och mot topplagen har det ofta straffat sig. Med det sagt ska man inte gå för 0-0, nej denna match ska vinnas. Men ett naivt Manchester United kommer förlora, inget snack om saken. Säkra bakåt, gå till angrepp framåt.
3. Ingen Mesut-show: Alla snackar om Aaron Ramsey, med viss rätt. Men Manchester United kan hantera Ramsey, åtminstone den spelartypen. Vad man däremot inte kunnat förhindra är att tekniska, bollskickliga spelare utnyttjat ytorna på det centrala mittfältet och således fått ett enormt övertag. Vi snackar om David Silva, Juan Mata, Yaya Toure och i enstaka fall de små lirarna i Barcelona. Detta är ett problem, ett stort sådant, som måste uppmärksammas och lösas. Det blir första gången Mesut Özil ställs mot Manchester United som spelare för Arsenal. Han har inte varit briljant hittills, i mitt tycke, men klart godkänd. Även en Özil på halvfart ställer till problem. Dessvärre är han lite bättre än så i nuläget. Jag skulle älska att se en gammal, hederlig punktmarkering, á la Ji-Sung Park. Det var inte snyggt men oj vad effektivt. Låt Carrick eller Fellaini ta sig an den rollen. Helst den senare då Michael gillar att röra sig fritt över planen och även är bättre defensivt mot olika spelartyper. Så fort Mesut får yta blir det farligt, och sanningen är att dagens Manchester United, minst sagt, bjuder på hav av ytor. Vi såg det mot WBA och Southampton samt i derbyt. Lyckas man neutralisera tysken blir Arsenal ett slaget lag, som kanske sticker fram någon gång men säkerligen inte kommer hitta målchanser till höger och vänster. No Mesut, no party. Åtminstone inte för Arsenal Football Club.
Ska Manchester United slå Arsenal måste mycket stämma. Det faktum att vi gör en så stor grej av att de kommer på besök säger en del om bägge klubbars utveckling. United har mycket att bevisa och en seger på söndag är två steg i rätt riktning. Dels krymper avståndet till just Arsenal, men man sänder även ett meddelande till resten av Premier League, att denna titel ska försvaras tills sista andetaget. Mitt tips blir 1-1, med mål av Wayne Rooney och ska vi säga...Aaron Ramsey? Högoddsare.
