Säsongskrönika 19/20 - säsongen som nästan försvann
"Säsongen 19/20 var speciell – det kommer 20/21 också att bli."
En tredjeplats i ligan, en magisk portugis på mitten och en artonårig engelsman som smäller in tio ligamål. Hade du erbjudit mig det innan säsongen drog igång så hade jag sagt – Ja tack! alla dagar i veckan. Verkligheten såg dock lite annorlunda ut hösten 2019.
Mediokra United
Sommarens transferfönster gav oss en ny lagkapten och härförare i backlinjen. Harry Maguire hade briljerat i både Leicester och Three Lions med sin blotta närvaro och pondus på planen. 87 miljoner Euro bytte ägare och Harry kunde snart titulera sig som lagkapten för de Engelska mesta mästarna. Jag tänker inte sitta här och påstå att Harry har varit en fiaskovärvning, men! Det ser ganska stabbigt ut ibland, han har inte bidragit med den trygghet jag hade önskat och ja, han ser helt enkelt inte ut som 87 miljoner Euro.
Från Crystal Palace hämtades Aaron Wan-Bissaka. I den unge engelsmannen fick man en av ligans bästa högerbackar defensivt. Kan han bara fila på offensiven så har vi en ytterback av yttersta världsklass inom några år.
Efter att ligan rivstartat med en 4-0 viktoria mot Chelsea där det nya yrvädret Dan James presenterade sig för Old Traffords publik gick United sakta men säkert in i det mediokra spel som vi på senare år tyvärr ha fått vänja oss vid. Vinster mot City och Chelsea varvades med förluster mot Bournemouth och Watford. När vi närmar oss Jul är det inte många som tror att United skall klara av att plocka den ack så nödvändiga fjärdeplatsen.
Januari 2020 gav oss förluster mot Arsenal, City, Liverpool samt Burnley – där och då såg det riktigt mörkt ut. Röster höjdes åter om Oles vara eller icke vara, Pochettino var tillgänglig och ett nytt tränarbyte kändes nästan oundvikligt.
Ett ljus i mörkret
Ett rykte blossar återigen upp under vinterfönstret. Bruno Fernandes till Manchester United. Soppan som kokade en hel sommar hade börjat bubbla igen – det var dock inte många av oss som vågade hoppas. Om man nu inte ville betala Sporting vad de krävde för sin guldklimp i sommar, varför skulle man då göra det under det komplicerade vinterfönstret?
Sen stod han där till slut: den 29e Januari.
Med Scholes gamla nummer på ryggen kom han in med fantasi, teknik och kanske det som hade saknats mest i United säsongen 19/20 – nämligen vilja! Bruno jobbar för laget, tog tag i taktpinnen och jobbade för laget från sin första match i den röda tröjan. Man gick 17 matcher utan förlust. I den sviten hittar vi en vinst på Stamford Bridge med 2-0 samt en derbyvinst mot City, också den med 2-0.
Efter att Bruno anlände spelade United 23 matcher vilket resulterade i 15 vinster, 6 oavgjorda samt 2 förluster. Ole hade till slut hittat den saknade pusselbiten.
Destined for greatness
"Mason är bara 17 och kan gått gå på ett par lånesejourer för att bevisa sig." Citatet är mitt eget saxat från lagdelsanalysen inför säsongen 19/20. Sätt på mig en dumstrut och ställ mig i ett hörn. Mason Greenwood är en extrem talang, grabben är fortfarande 18 år när nästa säsong börjar och han ser redan mer eller mindre komplett ut.
Jag har alltid lagt stor vikt vid tröjnummer, det betyder verkligen något för mig. Jag blir uppriktigt irriterad när Italienare fjantar runt med nr 99 på ryggen. För att inte tala om när William Gallas spelade mittback med nr 10 eller när Edgar Davids skulle revolutionera valet av tröjnummer och sätta nummer 1 på ryggen som mittfältare! Det jag vill komma fram till är att i dagens trupp finns den magiska #7 ledig. Ett nummer som har haft en förbannelse över sig ända sedan Ronaldo lämnade klubben. Många har ansett att Jadon Sancho skall bli den som återställer tröjan till sin forna glans. Personligen har jag börjat fundera på om det inte kan vara så att vi har närt spelaren som ska ha nummret i vår egen akademi.
Ronaldo var 18 år gamal när Ferguson propsade på att han skulle ta över det ikoniska nummret. Jag vill inte göra några jämförelser i övrigt – ej heller lägga sten på börda men jag slänger ändå ut det. Känn lite på det, 7 Greenwood.
Covid, tomma läktare och en tredje plats
2020 kommer för alltid bli ihågkommet som året då hela världen fick sig en rejäl käftsmäll. Alla påverkades av det nya Coronaviruset Covid-19. Filminspelningar ställdes in, länder stängdes ned och idrotten fick ta en paus. När spelarna tillslut åter tilläts på arenorna fick det bli matcher inför tomma läktare och vikten av en publik blev smärtsamt uppenbar.
Att VAR gjorde entre i ligan 19/20 känns som en parentes i det stora hela. Det funkade både bra och dåligt. Domsluten blev kanske mer rätt men det kändes fel. Milimeterrättvisa är svårt.
Om vi ska avsluta där vi började så är det precis det jag önskar ta med mig in i den nya säsongen. Bruno Fernandes, Mason Greenwood och det faktum att vi faktiskt slutade på en helt ok tredje plats.
Säsongen 19/20 var speciell – det kommer 20/21 också att bli. Med ett ihoptryckt spelschema för klubblagen som mynnar ut i ett senarelagt EM-slutspel kommer det sätta en enorm press på hela truppen. I skrivande stund har Donny van de Beek precis blivit klar och rykten om fler nyförvärv kommer hela tiden. Med rätt bredd på truppen tror jag att vi kan upprepa tredjeplatsen och cementera oss som en CL-klubb igen, det är där vi hör hemma.
Den 19 september börjar det igen.
Faan vad kul det ska bli!
