Säsongskrönika 2022-23: En bättre Bellmanhistoria
Förändringens vindar blåser ännu en gång över Old Trafford. I snart tio år har vi levt med vindskydd, men med en robust holländsk väderkvarn på plats räds vi inte längre några stormvindar.
Berättelsen om Manchester Uniteds senaste decennium i allmänhet och fjolårssäsongen i synnerhet har mest påmint om en Bellmanhistoria. Det står att läsa på Wikipedia att de namnlösa utländska karaktärerna ofta härstammar från Danmark och Tyskland, men jag vill minnas från min barndom att ”norsken” och ”tysken” var absolut vanligast förekommande. Ni vet hur de där historierna brukar sluta, norsken och tysken misslyckas i tur och ordning innan Bellman träder in och överträffar sina medkaraktärer – ibland till det bättre, ibland blir det osannolikt nog värre…
Huvudkaraktären Bellmans historiska koppling till poeten Carl Michael Bellman är enligt Wikipedia sekundär, men gräver man lite i historieböckerna bland de äldsta Bellmananekdoterna finner man att Bellman i sin fattigdom försökte få dåvarande kungen, Gustav III, att vara mer frikostig.
Långsökt tänker ni? Kanske det. Men om ni för en stund föreställer er att norsken gestaltas av Ole Gunnar Solskjaer och tysken av Ralf Rangnick, känner ni igen er då?
Vi vet hur historien började; norsken trädde in som en frälsare efter en rad farsartade historier med helt andra karaktärer i huvudrollen. Förutsättningarna för norsken får väl i efterhand ändå anses som allt annat än fattiga. Men trots att ”kungen” öste i runda slängar 450 miljoner euro över norskens lagbygge gick det som det brukar för norsken i en Bellmanhistoria. I stället fick alltså tysken (o)väntat chansen. Nu skulle allt bli bra, tysken hade ju varit med länge och faktiskt lyckats en gång i tiden, låt gå att det kanske var flera hundra år sedan sist. Men som väntat misslyckades även tysken kapitalt och där står vi alltså nu – vid vägskälet i historien. Hur ska det gå för Bellman? Men först, vem fan är då Bellman undrar ni? Som författare av denna text bestämmer jag att Erik ten Hag får gestalta rollen som Bellman.
Erik ten Hag, den nye frälsaren?
Vår nye manager har hittills inte fått i närheten så mycket medel som regnade över Solskjaer, men 74 miljoner euro är väl en okej grundplåt. Återstår att se om holländaren kan lyckas övertala kungen (Glazers) att öppna skattkistan ordentligt de kommande transferfönstren.
Visst kan vi redan se tydliga embryon till vad ten Hag vill åstadkomma. När laget har bollen ska det spelas upp metodiskt från bakplan oaktat David De Geas julgransfötter. Rensliknande långbollar är således endast tillåtna i yttersta nödfall. De sittande mittfältarna ska ständigt vara spelbara och via trianglar spelas rättvända. De tre anfallarna ska vara extremt rörliga i alla möjliga riktningar – ibland för att sträcka ut motståndaren och ibland finna ”fickorna” och operera därifrån. Ytterbackarna är en annan nyckel i ten Hags lagbygge. Likt Pep Guardiola vill han att de ska fylla på i varje anfall både utanför och innanför motståndarnas ytterbackar.
När laget inte har bollen ska försvarslinjen stå högt och lagdelarna sitta ihop för att möjliggöra fastlåsningar med efterföljande stenhård press. Vid bollvinst ska rakast möjliga väg mot mål väljas.
Visst finns de flesta ingredienserna i lagbygget för att spelmodellen ska kunna implementeras, men är nuvarande trupp tillräckligt bra för att nå de resultat som spelarna, tränarstaben, klubben och supportrarna vill? I nuläget är svaret på den frågan, nej.
Erik ten Hag kanske inte är vår frälsare, men att han är rätt man att ta Manchester United ur träsket och på sikt ta klubben tillbaka där vi hör hemma är jag helt säker på.
En typisk Manchester United-sommar – eller?
Sedan Sir Alex-epoken har man som Unitedsupportrar fått vänja sig vid skakiga somrar, man slits mellan hopp och förtvivlan – lite som att satsa på hemester om man är bosatt i Sverige – ibland 11 grader och drivis och ibland värmebölja hela juli, även om det sistnämnda inträffar ungefär lika ofta som när supportrarna ser fram emot säsongen med tillförsikt.
Årets off season har alltså inte varit något undantag. Visst har de tre nyförvärven och de positiva resultaten i de inledande träningsmatcherna i kombination med de synbara ovan nämnda förbättringarna i spelet värmt och fått oss att drömma om fler soliga dagar, men vad är en Unitedsommar utan djupa lågtryck? Frenkie De Jong-molnet har legat konstant över Manchester hela juli utan tillstymmelse till att skingras och på toppen av det har det som väntat dragit in några spridda Ronaldo-skurar.
Med endast tre dagar kvar till seriepremiären ser den riktiga väderprognosen, i skrivande stund, ändå ljus ut – 18 grader och sol i Manchester, idealiska förutsättningar! Kan vi rent av hoppas på att spelet på planen också värmer och att en kanonstart med tre poäng får oss att hoppas på en solig säsong utan stormar? Det vågar jag inte utlova, men vår holländske väderkvarn skänker i alla fall mig trygghet inför höststormarna och vem vet, kanske slutar denna Bellmanhistoria lyckligt.
GGMU