Spelarsummering 2021/22 – Mittfältare
Finns det en mer häcklad lagdel i den moderna toppfotbollen än Manchester Uniteds mittfält? Bär man det med sig blir säsongsbetygen för skaran som utgjorde den lagdelen säsongen 2021/22 nästintill uppiggande läsning. För den delens skull är ingen såklart mer än godkänd.
Nu har ni koll va? Betyg samt en bedömning av varje specifik positions förstärkningsbehov. Vi rullar på helt enkelt.
Kriterierna är alltså att alla spelare som gjort minst 90 minuter för klubben i en tävlingsmatch den här säsongen är med för bedömning. Betygsskalan är återigen densamma som vi utgår från vid spelarbetyg efter matcher:
1 – Sälj!
2 – Usel
3 – Underkänd
4 – Godkänd
5 – Bra
6 – Mycket bra
7 – Best
Defensiva mittfältare
Nemanja Matic – 4
(32 matcher, 0 mål, 4 assist)
Benen bar en bit, men hade de bara orkat bära honom lite längre hade det kanske renderat några fler poäng och färre tappade matchbilder. Jag skrev i någon enskild matchbetyg att det är märkligt att en spelare som är så pass ”ung” ser så pass sliten ut, och det är verkligen en tanke jag står fast vid, men det är väl klart som fan att man blir trött av att behöva vara den enda som tar defensivt ansvar under så många år. Det blev lite för trött många gånger och United-karriären hade nog, precis som hans ben, inte tagit honom längre än såhär i vilket fall. Inget överraskar mig mindre än att han går till Roma nu.
Förstärkningsbehov
Prioritet nummer ett. Det måste det vara. Men det har det varit i cirka 10 år nu, även medräknat Matic. Det har hunnit avverkas många försök till att skämta på Uniteds i ärendet, men inget är väl mer talande än att Real madrid lyckades ersätta Casemiro, Kroos och Modric innan de ens hunnit lämna klubben, medan United fortfarande inte lyckats ersätta Michael Carrick. Oavsett hur Ten Hag väljer att ställa upp kommer han behöva åtminstone en renodlat defensiv mittfältare och det finns fortfarande alternativ på marknaden. Men de minimalistiska antalen rykten är illavarslande, i synnerhet som spelare snappas upp till höger och vänster. Skynda!
Centrala mittfältare
Scott McTominay – 3
(37 matcher, 2 mål, 1 assist)
McTerminators säsong har i mångt och mycket varit lika uttryckslös som detta ett av hans många smeknamns robotliknande utseende. För en spelare som ska leva på energi och driv blir det väldigt många gånger ganska blekt och intetsägande, och en sådan alibisäsong när resten av laget viker ner sig innebär underkänt. Det skall verkligen kommas ihåg att det varit svåra förutsättningar, att han fått lite hjälp från andra och dessutom ofta tvingats in i en för honom ovan roll där han fått täcka upp enorma ytor. Visst har han lyckats blixtrat till i vissa matcher och sekvenser, men allt för mycket oftare gömmer han sig i uppspelsfasen och överspelar defensiva pressituationer. Jag gillar egentligen Scott McTominay, och bortser man från hans fotbollsmässiga kunskaper gör väl alla det. Men får han en jobbig start under Ten Hag är frågan om detta inte var hans sista säsong som ordinarie i Manchester United, och frågan är om det kanske är för det bästa. Motbevisa mig mer än gärna, Scott!
Fred – 4
(36 matcher, 4 mål, 6 assist)
Först satte jag faktiskt en femma på Fred, men under hösten var det tillräckligt jämnt skägg mellan honom och hans parhäst nämnd precis här ovan för att han då var underkänd. Många ifrågasatte nog El Pastórs framtida roll i United under Oles sista period, men minst lika många var helt rätt på tanken om att han skulle utvecklas betydligt mycket mer under Ralf Rangnick. Under våren när han fick pressa högre, fördela boll vidare snabbt och till med lyckades med en och annan dribbling (minns kortlinjen mot Atletí) var han enbart överglänst av Cristiano Ronaldo. En trea för hösten, en femma för våren. Det är bara att fortsätta på den inslagna vägen. Det är ju absolut en begränsad spelare, men använder man honom rätt är det väl mer eller mindre bevisat vid det här laget att han kan vara fruktansvärt nyttig under flera år framöver.
Paul Pogba – 3
(27 matcher, 1 mål, 9 assist)
Jag älskar Paul Pogba, och har ofta försvarat honom. Han är en helt unik fotbollsspelare. Men den här säsongen har det varit tydligare än någon annan att han inte längre såg sin framtid, knappt ens nutid, i klubben. Avskedsaffären mot Liverpool blev lika kortvarig som sorglig som talande. Manchester Uniteds generella dysfunktionalitet slaktade Paul Pogbas bästa år i karriären, men till och från under den här våren kändes det nästan, bara nästan, som att han förtjänade det. Nära en tvåa.
Donny van de Beek – 3
(14 matcher, 1 mål, 0 assist)
Donny var faktiskt ganska dålig de få gånger han väl fick chansen, vilket väl exemplifieras tydligt av att det bedrövliga bolltappet mot Young Boys i Champions League är bland de starkaste minnena från hans höstsäsong. Att det blev Everton och inte Crystal Palace under våren framstår fortfarande som totalt oförståeligt. Frågan är om inte Van de Beek, ännu mer än exempelvis Scott McTominay, är i det närmaste piskad till att få en bra start under sin gamla läromästare om hans United-karriär ska få en chans att lyfta.
Förstärkningsbehov
Det blir ju lite av en lek med siffror, och mittfältet generellt behöver både spetsas till och breddas i och med alla spelartapp.Ser man till detta som en separat position från ovanstående defensiva motsvarighet (vilket inte alltid är helt rimligt) är behoven kanske inte lika starka här, men de är likväl starka. Kreativiteten som försvinner med Pogba måste ersättas i och med att ingen av de andra mittfältarna i truppen har förmågan att bygga upp anfall från djupare i planen. De ihärdiga ryktena om Frenkie de Jong är därför väldigt tilltalande, åtminstone i mina ögon. Det är värt att prova James Garners mognad, men även med honom känns det som att det nehövs minst två mittfältare vars bästa position inte är som tia. Balansen i spelartyperna man köper in är av yttersta vikt och tryggheten i att United skulle lyckas med minst två mittfältsköp på samma sommar är väl inte överdriven...
Offensiva mittfältare
Bruno Fernandes – 4
(46 matcher, 10 mål, 14 assist)
Klart att 24 poäng från Brunos position är mer än godkänt, men det har varit lite väl många viktiga matcher den här säsongen som han inte fått det att stämma i för att nå över ett godkänt betyg. Hans hög risk/hög utdelningsspel ser nästan pajasaktigt ut när laget är så icke-fungerande som det alldeles för ofta varit och när han då vidtar ett vilt gestikulerande mot både medspelare, motspelare och domare blir det just pajigt.
Jesse Lingard – 3
(22 matcher, 2 mål, 1 assist)
Lingard var ganska blek de gånger han startade, och även om han bidrog med energi i vissa inhopp och avgjorde mot West Ham var det lika ofta inhoppen slutade i förvirring och irrationella löpningar. Ryktena som spreds under våren om hans inställning, gnällande och eventuellt läckande av uppgifter från omklädningsrummet är inte direkt charmerande, men vem kan klandra honom? Det var ett rakt igenom ovärdigt sätt av United att hantera en spelare som varit klubben trogen så länge och dessutom fått motstå mycket kritik under sina år som seniorspelare. Personligen hoppas jag att det går riktigt bra för Lingard framöver, även om han hällde bensin på de broar som klubben försiktigt började bränna av redan i januari.
Juan Mata – 4
(12 matcher, 0 mål, 0 assist)
Om Lingards avslut kändes konstigt och svagt hanterat av United var det här desto mer värdigt hanterat, men desto mindre värdigt sett till vad som utspelade sig på planen. En av de få faktiskt fina United-karriärer post-Fergie blev aldrig så bra som den kunde blivit, men bättre än mycket annat. När han väl fick spela mot slutet av säsongen gjorde han det påmint att han fortfarande kan spela fotboll, men det är självklart att det skall ske någon annanstans än i Manchester United. The only Juan, tack för allt!
Förstärkningsbehov
Vi fortsätter på den tripp-trapp-trull-aktiga stigen av fallande behov. Återigen beror det helt på hur Ten Hag formerar laget, men väljer man en mer ”rak” mittfältstrea blir den här positionen något redundant, i synnerhet i och med att Bruno kan fylla en roll både som lite mer offensiv åtta som en falsk nia. Ser man Donny som en ersättare bakom tycker jag inte att man behöver fokusera alls på den här positionen, i synnerhet inte eftersom att Sancho kan fylla i om det behövs och att Hannibal kan få speltid i cuperna. Krutet bör läggas längre ner på det centrala fältet, men går man på en 4-2-3-1-uppställning kanske det inte vore fel med en spelare som både kan ta en roll centralt men också ta klivet och spela i nummer tio-rollen, läs Christian Eriksen.
Icke bedömda
Hannibal Mejbri (68’ spelade totalt)
Charlie Savage (1’ spelad totalt)
Zidane Iqbal (1’ spelad totalt)
