The Flowers of Manchester
Idag, den 6 februari, för 63 år sedan förlorade 23 personer sina liv i München. Busby Babes drömmar om att erövra Europa skulle aldrig få uppfyllas. En bruten dröm, ett brutet lag och brustna hjärtan. Idag minns vi alla offren och den mest gyllene generationen i Manchester Uniteds historia.
Åtta män skulle aldrig få spela fotboll, träffa sina älskade eller skänka glädje till sina supportrar igen. Alla åtta upplärda av Sir Matt Busby som är fadern till allt som symboliserar Manchester United. Fartfylld fotboll med stort fokus på unga talanger. Fotboll som kom att dominera i England. Som Sir Busby sa: ”If they are good enough, they are old enough”.
Sir Matt Busbys betydelse kan förmodligen inte beskrivas på ett rättfärdigt sätt. Den skotska tränaren tog över Manchester United i 1945 under en turbulent tid. Under 1930-talet hade klubben åkt ur högsta divisionen två gånger och 1941 blev Old Trafford bombat under andra världskriget. Manchester United blev tvungna att spela på Manchester Citys förra hemmaarena, Maine Road. Detta stoppade inte Sir Busby från att genomföra sina revolutionerande tankar. 1948 vann Manchester United sin första trofé på nästan 40 år, när man vann FA-cupen.
Efter att nästan ha vunnit ligan 1952 anlände Eddie Colman och Duncan Edwards gjorde sin debut bara 17 år gammal. Busby Babes började verkligen ta fart 1953 när anfallaren Tommy Taylor från Barnsley anlände. Tillsammans med Dennis Viollet kom målen som regnet i Manchester. 1955/1956 säsongen gjorde de tillsammans 21 mål på 27 matcher. Förutom Taylor var lagkaptenen Roger Byrne viktig i uppbyggandet av Busby Babes med sitt spel som ytterback.
Efter två raka inhemska titlar, 1956 och 1957 var nu Europacupen i sikte. Manchester United var det första engelska laget som var involverade i tävlingen och nådde semifinal på första försöket redan 1955. Men denna gång var Sir Busby fast besluten att nå finalen med den starka truppen han och Jimmy Murphy byggde upp. De första omgångarna krossade Manchester United motståndarna och det första riktiga testet kom mot Röda Stjärnan. På hemmaplan vann de med 2-1 och ett tufft möte nere i forna Jugoslavien väntade.
Efter att ha spelat 3-3 på bortaplan mot Röda Stjärnan befann sig Busby Babes i semifinal, ett steg närmare drömmen som Europamästare. Att Manchester United skulle gå och vinna trofén sågs som en självklarhet. Men på resan tillbaka behövde man göra ett stopp i München för att tanka. På tredje försöket för att lyfta kraschade planet med Manchester Uniteds främsta generation.
Sju av spelarna dog på plats. Men många liv räddades av den nordirländska målvakten, Harry Gregg som gick tillbaka in i planet och tog människor ur vraket. Duncan Edwards överlevde men avled senare på sjukhus. Sir Bobby Charlton har sagt att Edwards är den bästa han har spelat med.
— Duncan Edwards is the one person who, even today, I really felt inferior to. I´ve never know anybody so gifted and strong and powerful with the presence that he had.
I en klubb som sörjde fanns det fortfarande hopp. Hoppet fanns i Jimmy Murphy, som var assisterande tränare. Murphy, född i Wales, hade lika stor del i lagbygget som Sir Busby. Murphy var fortfarande kvar i Manchester eftersom han hade uppdrag som huvudtränare för Wales. I allt mörker såg han till att klubben överlevde genom att sätta ihop en trupp för att kunna genomföra säsongen. Ett bevis på Murphys briljans är att han tog det ihopkastade laget bestående av juniorer och reservspelare till en FA-cupfinal. Genom detta såg han till att Manchester United reste sig som en fenixfågel. Därav fenixsymbolen på de röda tröjorna i finalen 1958. Finalen förlorade man med 2-0 mot Bolton Wanderers men det var inte huvudsaken. Att bara nå dit var en prestation och Sir Busby hade återhämtat sig efter nio veckor på sjukhus. Men det var Murphy själv som stolt ledde ut laget på Wembley.
Manchester United skulle resa sig ur askan och mörkret. Både Sir Bobby Charlton och Sir Busby överlevde kraschen och skulle bli viktiga för återuppbyggandet. Båda var först nära att lämna fotbollen för gott. Istället valde de blivande ikonerna att kämpa igenom smärtan för att tio år senare bygga upp ännu ett mästarlag. Det fanns tre Ballon D´or spelare i truppen med Sir Charlton, Denis Law och George Best. I truppen fanns även Nobby Stiles, en bortglömd Mancunian legendar som tillsammans med Sir Charlton är de enda två engelska spelarna att ha vunnit både VM och Europacupen. 1968-laget skulle uppfylla drömmen om att dominera Europa och vann den första Europacupen för klubben på Wembley. Men såren och smärtan består fortfarande 63år senare. Vi kommer alltid att minnas the Flowers of Manchester.
Roger Byrne: 28 år, ytterback, född i Gorton, Manchester
Lagkapten för Manchester United under 1950-talet. En av klubbens mest mångsidigaste spelare. Ansågs att vara under medelmåttet i tacklingar och huvudspel. Men motbevisade kritikerna med att ha lagets bästa arbetskapacitet och en fantastisk förståelse av spelet. Gjorde 277 matcher och 19 mål för klubben.
Eddie Coleman: 21 år, halv-back, född i Salford, Manchester
Var känd för sin känsla med bollen och passningsspel. Kunde hitta passningar även om situationen var som en nål i en höstack. Blev kallad ”Snakehips” med sina blixtsnabba kroppsfinter. Gjorde 107 matcher och två mål.
David Pegg: 22 år, anfallare, född i Doncaster, Yorkshire
Kom till Manchester United i 1950 efter att ha lämnat skolan. Gjorde sin debut för klubben bara 17 år i 1952. Var förstaval på vänsterkanten och beskrivs som en väldigt intelligent spelare. Gjorde 148 matcher och 28 mål.
Mark Jones: 24 år, halv-back, född i Long Valley (nära Barnsley), Yorkshire
Gigant i försvarsspelet som aldrig förlorade en duell. Föredrog att hålla det enkelt med passningar till Duncan Edwards eller Eddie Coleman. Stenhård på planen men en vänlig jätte utanför. Gjorde 120 matcher och ett mål.
Tommy Taylor: 26 år, anfallare, född i Barnsley, Yorkshire
En av de bästa anfallarna i både Englands och Manchester Uniteds historia som aldrig fick chansen att visa upp det helt. Taylors målskytte var på en annan nivå. Yorkshire födda anfallaren hittade målet minst två gånger på tre matcher. Gjorde 189 matcher och 128 mål.
Duncan Edwards: 21 år, halv-back, född I Dudley (utanför Birmingham), West Midlands
Beskrevs som en man i en pojkes kropp. Var både Englands och Manchester Uniteds framtid. Så dominant på fotbollsplanen att han fick Sir Charlton att känna sig underlägsen. Överlevde kraschen men gick bort senare på grund av svåra skador på Rechts der Isar-sjukhuset i München. Gjorde 175 matcher och 21 mål.
Geoff Bent: 25 år, ytterback, född i Salford, Manchester
Fick inte etablera sig på allvar i seniorlaget men var en äkta Mancunian. Var reserv för Roger Byrne och Bill Foulkes men var en spelare som varje klubb behöver, lojal och professionell. Skulle egentligen inte åkt med till Belgrad men Byrne hade mindre skadeproblem. Gjorde 12 matcher.
Liam ”Billy” Whelan: 22 år, anfallare, född i Dublin, Irland
Kunde ha valt att bli präst men det blev Manchester United istället. Kom till Old Trafford i 1953 och var en målgörande talang. Var främsta målskytten när man vann ligan i 1957. Gjorde 96 matcher och 52 mål.
“No words were said a silent vow. We loved you then, we love you now. The red flag will always fly. For Man United will never die”
