Tydliga toppar och dalar när Manchester Uniteds Champions League-historia skärskådas
Klubben som blev den första engelska klubben att lyfta den ädlaste av troféer och som länge var en maktfaktor på den europeiska scenen, har genomgått en smärtsam resa för att ta sikte mot en ny era. Vi tar oss igenom Manchester Uniteds Champions League-historia från turneringens linda till årets säsong som inleds nu på tisdag.
På tisdag den 14 september är det så dags igen. Då kickar turneringen med stort T igång igen. Champions League. Den gör det med efterlängtad publik på läktaren, en kör som minutiöst repat den så klassiska hymnen och som sig bör, med stjärnspäckade lag som slåss om den fulsnygga pokalen som i maj ska lyftas på Gazprom Arena i Sankt Petersburg. Stjärnspäckade lag ja, sällan har väl ett transferfönster inneburit så många stora övergångar samtidigt. Telia/Cmore har tagit över sändningsrättigheterna i Sverige och PSG som värvat minst en världsspelare i varje lagdel, däribland Lionel Messi som lämnat kaoset i Barcelona mot oligarkpengar i Paris. Men även om detta såklart slår högt ute i Europa så är det ändå ingenting emot att Old Trafford äntligen får hem sin förlorade son Cristiano Ronaldo efter 12 år på vift. Med sig i resväskan har han fyra Champions League-titlar och med detta lär han kunna bidra med den erfarenhet som krävs för att Manchester United ska kunna nå långt i årets turnering.
Alla dessa saker gör att den kommande Champions League-säsongen känns mer intressant än på länge och som extra uppladdning inför den första matchen mot Young Boys tänkte vi grotta ner oss i historien lite grann. Hur har egentligen The Red Devils presterat i den finaste av europeiska cuper sedan Champions League just döptes om till Champions League? Vi tar det från början.
Inför säsongen 1992/1993 byttes namnet på turneringen till Champions League från det lite mer återhållsamma Europacupen, eller till och med Europacupen för mästarlag som det också kallades en period. En av de drivande personerna bakom denna förändring var Sveriges egna fotbollshöjdare, Lennart Johansson. Utöver namnskiftet innebar detta även att tv-rättigheter för att sända turneringen genererade pengar på ett sätt man tidigare inte varit med om och där någonstans lades grunden till den moderna fotboll vi fortsatt är en del av och som på alla möjliga sätt präglar den sport vi en gång i tiden föll pladask för på en hoppig gräsplätt i valfritt litet samhälle. I denna första upplaga var inte Manchester United med som ett av de deltagande lagen, debuten lät vänta på sig ytterligare en säsong.
90-talet och första framträdandet i turneringen
Engelska lag hade varit portade från spel i europeiskt cupspel fram till 1990, detta som en följd av Heysel-katastrofen 1985 där 39 människor miste livet. Några år efter att portningen lyftes, närmare bestämt under säsongen 1993/1994 var det så äntligen dags igen. Manchester United var med i den ädlaste europeiska turneringen för första gången på 25 år. I Manchester Uniteds första deltagande i turneringen ställdes man mot ungerska Kispest Honvéd i den första kvalrundan. Där blev det en seger i dubbelmötet med 5-3 totalt innan det blev respass i kvalrunda två mot turkiska Galatasaray. Dubbelmötet slutade 3-3 med det turkiska storlaget gick vidare på fler gjorda bortamål. Missat gruppspel och en modest debut i turneringen. Under kommande säsonger är det även här skralt med avtryck från Manchester United, året därpå hamnar man 3:a i en grupp som vanns av inga mindre än IFK Göteborg och säsongen efter det kvalar man inte ens in. Det ska väl såklart tilläggas att man i detta unga skede av turneringen inte hade alls lika många deltagande lag som det är idag. Till en början var det mästarlag och bäst rankade lag i Europa som hade möjlighet att ens delta i turneringen, vilket spelar in i sammanhanget. Men snart händer det något. Vändningen är på gång. Från säsongen 1996/1997 når man som sämst kvartsfinal i turneringen hela vägen fram till 2003/2004, ett maktskifte är kanske på gång och som vi alla vet har vi ett särskilt glatt ögonblick i historien att titta närmare på.
En magisk afton i Barcelona och ett nytt millenium står för dörren
Hela 1900-talets sista år är här. Vi är framme vid 1999 som inte bara är ett årtal Prince sjungit om sedan 1982, utan det här är ett årtal som ni supportrar knappast behöver någon närmare introduktion till. Året och säsongen som man vann den legendariska The Treble som första engelska lag och där den stora kröningen blev första Champions League-titeln som bärgades den där magiska aftonen i Barcelona. Hela 31 år hade passerat sedan pokalen lyfts senast efter mål i finalen av Bobby Charlton(x2), Brian Kidd och George Best. Den här gången var det en vändning på tilläggstid genom två mål av Teddy Sheringham och Ole-Gunnar Solskjaer som innebar finalseger och en historisk afton för alla United-supportrar. Den första titeln var därmed ett faktum och Manchester United blev samtidigt även första engelska lag att vinna turneringen sedan namnbytet.
Det nya milleniet är här och vi kliver in i 2000-talet. Under milleniets första årtionde når klubben som ni tidigare läst en ny nivå i europaspelet. Ingen missad kvartsfinal fram till 2003/2004 och därefter fortsätter man nå slutspelet i princip uteslutande under 2000-talet, den enda parentesen i sammanhanget är säsongen 2005/2006 där man hamnar sist i gruppen med lag som Villarreal, Benfica och Lille. Men inget ont som inte bär något gott med sig, två år senare är det dags för Champions League-titel nummer två. I ett regnigt Moskva bärgas denna andra titel efter den smått legendariska straffläggningen som innehöll en straffmissande Ronaldo, en halkande John Terry och En storspelande Edwin van der Sar. Detta är fortfarande den senaste titeln klubben tagit i turneringen trots två ytterligare finaler, den ena säsongen efter och den andra säsongen 2010/2011. Båda gångerna har Barcelona varit laget som grusat de röda drömmarna om nya pokaler som lyfts mot den skymmande försommarnatten.
Bilden visar en översikt över Manchester Uniteds deltaganden i Champions League.
Ett famlande sökande efter nya triumfer
I takt med Sir Alex Fergusons avsked från tränarbänken försvann inte bara kvarlevorna av otaliga tuggummipaket, utan även den verkliga slagkraften på den största europeiska scenen. Ett sökande efter en arvtagare som kunde ta laget vidare in mot nya framgångar inleddes och enligt somliga kanske den fortfarande pågår än idag. Sedan säsongen 2014/2015 har klubben missat att kvala in turneringen vid inte mindre än tre tillfällen, lägg därtill att man enbart tagit sig vidare till slutspel vid två tillfällen. Visst, det blev en seger i systerturneringen Europa League under säsongen 2016/2017 men det är inte svårt att sammanfatta denna period som en av de absolut tyngsta i Manchester Uniteds europacup-historia. Om inte i historien överlag. För det har ju inte bara varit i Champions League som kräftgången pågått, även på inhemsk mark har resultaten uteblivit och med detta en mödosam och frustrerande period för alla supportrar.
Bredden blev till spets och inger framtidstro
Ett sökande efter en efterträdare ja, det finns som jag tidigare nämnt säkert en del som fortsatt känner sig osäkra på om Ole-Gunnar Solskjaer är rätt man att ta klubben in i en ny era av framgångar och bli den maktfaktor på både inhemsk och europeisk nivå igen. Men kvar är han och med förra säsongens andraplats så har kanske en del kritiker blivit omvända i frågan. Den norska lärjungen har åtminstone nu en trupp som är den på papperet starkaste på många år. Namn som Marcus Rashford MBE), Harry Maguire, Edinson Cavani, Mason Greenwood, Paul Pogba och Bruno Fernandez har kompletterats med Raphaël Varane, Jadon Sancho och Cristiano Ronaldo. Bredden har fått spets och med detta också en trupp som på förhand bör ha goda förutsättningar att kunna slåss på fler än en front under årets säsong. Manchester United kliver som sagt in i turneringen nu på tisdag mot schweiziska Young Boys på bortaplan, utöver alplaget ställs man även mot spanska Villarreal och italienska Atalanta. En grupp som kan kännas både enkel och klurig på samma gång, där Young Boys på förhand känns som det svagaste laget men där både Villarreal och Atalanta lyckats störa stora lag ute i Europa tidigare. Det blir helt klart en spännande höst att följa och nu återstår väl enbart att göra de sista harklingarna inför att sjunga med i hymnen på tisdag kväll.
