Arsenal - AFC Wimbledon
3 - 0

Matchrapport: Arsenal - AFC Wimbledon (3-0)

En något annorlunda matchrapport för en match med något annorlunda förutsättningar.

Som ingressen skvallrar om blir denna text inte som andra matchrapporter ni lärt er känna vid det här laget. Det kommer inte bli något utförligt referat, några synpunkter eller några spelarbetyg. Allt detta av en anledning som är lika enkel att förstå som den är frustrerande för mig att acceptera: jag kunde helt enkelt inte se matchen.

Matchen sändes, som bekant, inte av något svenskt mediehus. Inga problem tänkte jag som vid det här laget har kartlagt ett brett omfång av fulstreamingssidor. Men även där gick jag bet. Efter en lång tids fiskande efter en duglig sändning (där det enda nappen jag fick var ett par lindriga datorvirus) gav jag upp och resignerade inför faktumet att jag var tvungen att finna en alternativ lösning. Det jag kom fram till var att i efterhand leta fram matchens höjdpunkter och försöka återge dessa för er kära läsare.

Med detta sagt kom kvällens första mål kom i matchminut elva, när Alexandre Lacazette med enkelhet bredsidade in 1-0 på straff. Det var en straff som tilldömdes efter att Gabriel Martinelli revs ner i boxen. Målet var fransmannens första för säsongen och ett som skulle stå sig hela vägen till den 77:e matchminuten. Då kunde Lacazette återigen skriva in sig i poängprotokollet när han, efter en tilltrasslad situation i straffområdet, hittade fram till Emile Smith-Rowe som kunde raka in bollen från nära håll.

Bara tre minuter senare var det dags för Eddie Nketiah att sätta matchens tredje mål, vilket punkterade tillställningen. Tjusigt var det minst sagt också. En nyinbytt Bukayo Saka tittfintade bort två Wimbledonbackar och friställde Cedric Soares nere vid straffområdeslinjen. Den portugisiske ytterbacken spelade bollen snett inåt bakåt till Nketiah som läckert klackskarvade in 3-0 bakom Nik Tzanev i motståndarburen. Målet var matchens sista och var pricken över i:et i ett, av allt att döma, komfortabelt avancemang i ligacupen.

Med höjdpunkterna redogjorda för vill jag be om överseende för den ovana formateringen av denna rapport. Det är ingen optimal lösning, jag vet. Det är dock den lösningen jag kunde komma fram till med tanke på förutsättningarna. Vi på redaktionen tar sats och ser till att leverera på riktigt till söndagen istället, när Arsenal på nytt ska möta en mindre Londonklubb utan Premier League-titlar.