Matchrapport: Chelsea - Arsenal (2-4)
Arsenal vann på Stamford Bridge och jag tror knappt mina ögon. En riktig krigarinsats med exceptionellt presspel som tog Chelsea på sängen och tvingade de London-blåa till flertalet misstag. Nu satte vi press på toppen igen, håll i det här nu!
Första halvlek:
Sju minuter in och Arsenal verkade ge bort bollen till Chelsea. Även en oerhört annorlunda startelva där Elneny gick in från start på det centrala mittfältet och Nketiah startade. Chelsea skapade de första halvchanserna tidigt i matchen på två hörnor där Alonso framför allt fick bollen nära mål efter lite flipperspel, men Arsenal-ben stod i vägen. Hörnan därpå höll på att skruvas hela vägen in i mål men Ramsdale var med på noterna. Även värt att nämna var att Lukaku startade.
Sen kom inledningens absolut vassaste målchans — och den till Arsenal. Gabriel visade väldigt tydligt vart han ville ha bollen i djupet och Xhaka lyssnade. Chelsea missade sin offside-linje kolossalt och Gabriel fick testa Mendy ordentligt från den kantposition han hade skaffat sig.
GOLAZO i den 12:e minuten! Nuno Tavares rensade bollen allt vad han kunde och Nketiah stressade dansken Christensen till ett riktigt rövarmisstag. Hemåtpassen till Mendy blev otroligt sned vilket gjorde att Nketiah hann först på bollen, Malang Sarr var nära att hinna ikapp men inte tillräckligt snabb, ett iskallt avslut från Eddie Nketiah som placerade den enkelt i bortre hörnet. 1-0 till Arsenal!
Ett skräpmål (om man nu kan kalla vårt så) hit och ett dit. Nketiah missade en passning på egen planhalva som Loftus-Cheek bröt till Timo Werner — tysken vek inåt och sköt ett skott som via Granit Xhaka ställde Ramsdale rejält i målet, tyvärr 1-1.
Saka verkade ha ett stort övertag på Marcos Alonso, precis som jag förutspådde i min inför-rapport. Två gånger om på kort tid fick Arsenal gedigna målchanser via bra prestationer från engelsmannen, den första målchansen kunde man kanske bett om ett bättre avslut från Nketiah.
Sen kom ett förlösande 1-2-mål å Arsenals vägnar. Återigen via fint förarbete och hockey-assist från Bukayo Saka. Engelsmannen hittade till Ödegaard som förlängde till Smith-Rowe som sedan pricksköt in vårt andra mål för kvällen.
Man får inte vara glad länge i den här sporten, vilken match i inledningen! Arsenal ville ha frispark innan Mason Mount nöp till sig bollen och otroligt snabbt kom med ett lågt inspel, där mötte Chelsea-kaptenen Azpilicueta bollen på ett och 2-2 blev ett faktum. Mason Mount går som på räls i Premier League. Hade Martin Ödegaard bara brytt sig mer om att försvara luckan Mount fick istället för att räcka upp handen och skrika på frispark från en dunderfilmning av White så hade inlägget aldrig nått ”Azpi”.
Arsenal fortsatte att bjuda upp till dans och Smith-Rowe kunde lika väl ha gjort 3-2 innan halvtid. Jag måste säga att jag var förbluffad, Chelsea hade ordentliga problem med Arsenals presspel och tempo i anfallsspelet. Det var alltid full fart framåt och Chelsea var skakat. Må det bara hålla i sig!
Andra halvlek:
Tafflig start som varken sa bu eller bä åt något håll så därför blev jag chockad av vad som hände.
När matchklockan visade 57 minuter tog Arsenal tillvara på en (återigen) dålig hemåtpass, denna gången ifrån kaptenen Cesar Azplicueta. Alltså det borde egentligen inte ens varit en målchans men Nketiah lyckades med bedriften att stressa fram en med en rejäl nypa tur och lite vunna motlägg. Bollen studsade åtskilliga gånger mellan Nketiah, Malang Sarr och Ngolo Kanté innan den förstnämnde fick en tå på bollen in bakom Mendy i Chelsea-målet. Arsenal hade 3-2 på Stamford Bridge!
Matchens visa, alltså att göra mål direkt efter varandra, höll på att upprepa sig när Reece James skickade in ett inspel som Ramsdale stötte rakt ut i gapet på Marcos Alonso, ytterbacken sköt rakt in i ett hav av täckande Arsenal-spelare som slutligen kunde avvärja faran.
Måste tillåta oss själva att skratta lite när Lukaku blev utbytt i minut 60 utan att uträtta ett endaste dugg. Timo Werner går tydligt framför i Tuchels system och han hotade tio gånger mer än vad belgaren gjorde.
Med tio minuter kvar hittade Gabriel en helt utsökt diagonal passning på säkert sextio meter till en djupledslöpande Soares. Portugisen smällde ihop med en Chelsea-försvarare och vann motlägget, passningen borde kommit i förstaläget när Martinelli kom löpandes men det verkade som att Soares aldrig kollade upp och inspelet kom bakom alla framåtlutade Arsenal-spelare innan Tavares sköt långt utanför från rätt bra läge.
Sen kom en riktigt ful tackling på Cedric Soares från Mason Mount. En ren duell där båda två går hårt mot bollen och engelsmannen är förvisso före men när han tar sitt nedstamp gör han det rakt över ankeln på Soares och det kunde lika gärna ha resulterat i ett benbrott. Rött eller gult? Avgör själva.
Med i stort sett bara stopptid kvar slår Soares, mycket honom nu, ett inlägg som hade nått Saka om inte Azpilicueta valde att brottas lite. Rejält tumult blossade upp men domaren blåste straff och Saka stegade upp — han har inte slagit en straff sedan straffmissen i EM-finalen om jag inte missminner mig? Inga misstag och skickade Mendy åt fel håll 2-4 till Arsenal, på Stamford Bridge.
Matchen slut och Arsenal vann med 4-2 och det var absolut INTE oförtjänt. Vilken insats.
Spelarbetyg:
1 = Underkänd
2 = Godkänd
3 = Bra
4 = Väldigt bra
5 = Henry
Ramsdale – 2
Gjort bättre insatser i tröjan, tyckte han reagerade lite slött på Chelseas första mål.
Gabriel – 3
Stod emot det mesta som kom hans väg. Stor och stark.
Holding – 2
Plockar allt i luftrummet men var lite seg i sin beslutsfattning. Inte spelat på länge och det märktes en del.
White – 3
Aggressiv i duellspelet på ett bra sätt.
Tavares – 2
Var ofta väldigt bra fram till det avgörande momentet då han skulle släppa bollen eller skjuta, alltså dålig beslutsfattning.
Xhaka – 3
Han ska inte spela högerback då hans lugn med bollen behövs på det centrala mittfältet och det visade sig nu.
Elneny – 4
Inte spelat på fyra månader, det märktes inte alls. Väldigt bra speciellt i andra halvleken. Alltid synlig och var där på de flesta andrabollar.
Saka – 3
I den första halvleken visade han Marcos Alonso vart skåpet skulle stå, spanjoren kommer drömma mardrömmar. Straffmålet var oerhört viktigt för honom efter det där EM-debaclet.
ESR – 3
Målet han gör är av äkta striker-klass. Skulle kanske gjort ett till.
Ödegaard – 3
Oerhört bra i presspelet och med boll valde han alltid att släppa i rätt tillfälle. Sprang kopiöst mycket.
Nketiah – 4
Bäst på plan, överlägset, men femman är för mycket att ge. Blev belönad med två mål på grund av att han valde att springa på allt, vilket var tydligt från Arteta att han skulle göra. Skötte även bollhållningen enormt bra.
Martinelli – 3
Löpvilja och målsugen, tyvärr blev han inte belönad.
Soares – 2
Oavsett om det hände mycket kring honom där i slutet var det väl inget att hänga så mycket i granen då beslutsfattningen var helt skev.
