Häcken - Elfsborg
1 - 1

Matchrapport Liverpool - West Ham: trippeln får vänta

Hoppet om en historisk trippel och drömmen om Wembley lever ännu, sedan matchen på Anfield Road slutade oavgjort. Omspel blir den 9:e februari på Boleyn Ground.

Det var inte direkt en underhållande match som spelades på Anfield Road i lördags kväll. Liverpool ställde upp med ett reservbetonat lag och West Ham lät spelare som behövde speltid spela.

West Ham var det bättre laget i första halvlek men det kändes som att Bilic matchidé gick i kras i ett ganska tidigt skede då han redan i minut 37 av den första halvleken hade tvingats till att göra två panikbyten. Det första bytet var på James Tomkins som spräckte ögonbrynet i en nickduell (enligt rapporter var han tvungen att sy 13 stygn) och Kouyate som fick en smäll (inget allvarligt). Till allas stora förvåning blev det Joey O’Brien som fick inta Tomkins högerbacksposition. Det var inte direkt igår man såg O’Brien med sitt ständigt förvirrade ansikte springa runt på en fotbollsplan. Men han gjorde faktiskt ett helt ok jobb och bjöd på en hel del tricks, efter hans förmåga. Det är dock uppenbart att ytterbackspositionerna är de positioner som behöver stärkas upp i truppen. Om någon mer av våra ytterbackar går sönder är det alltså O’Brien som vi har att förlita oss på. Inget ont om O’Brien som gjorde en bra insats igår, men man får inte direkt ståpäls när man ser att irländaren ska spela.

Den första halvleken var minst sagt händelsefattig. West Hams farligaste målchans i första halvlek var när Valencia stod framför mål och nickade bollen mot hörnflaggan. Mer än så blev det inte i den första halvleken.

Andra halvleken var ungefär lika tråkig som den första. Missförstå mig rätt, det var verkligen kamp ute på planen, men större delen av matchen handlade om att slå långbollar och passa fel. Till och med Bilic och Klopp stod emellanåt och drog fräckisar för varandra för att underhålla sig. Något som däremot på riktigt var underhållande var tidigt i andra halvlek då West Ham kom i ett ganska bra kontringsläge. Bollen passades ut till O’Brien som gav sig på ett försök till långskott cirka 30 meter från målet. Kvalitén på det avslutet var väl ungefär som kvalitén i Korpens lägsta division – inget vidare med andra ord. Inte riktigt vad man förväntade sig av O'Brien i första taget. Att ta ett skott därifrån alltså. Att karln inte kan skjuta var väl ingen förvånad över. Till och med Bilic flinade efter skottförsöket.

Närmast segern var nog ändå Liverpool. Darren Randolph som vaktade målet för dagen gjorde sin bästa match hittills i West Ham-tröjan. Hade det inte varit för honom hade West Ham förlorat matchen då han stod för ett flertal matchavgörande räddningar. Mot slutet av matchen bjöd han på en fantastisk trippelräddning där irländaren verkligen visade prov på vad han var gjord av. West Ham skulle dock ha kunnat knipa segern om domaren hade känt för att blåsa straff vid något av de två tillfällena där Liverpool spelade handboll i sitt eget straffområde. Ingen hade nog klagat om domaren dömde straff, men det var två snabba och svåra situationer så det var inte någon som klagade över att det inte blev straff heller.

Tyvärr finns det inte speciellt mycket mer att skriva om från matchen. Det var en seg match där inget av lagen var direkt bra. Dimitri Payet som vanligtvis brukar vara en superman slarvade ganska mycket med bollen även och låg under sin standard. West Ham blev farligare och stabilare när Michail Antonio byttes in mot Victor Moses. Antonio är mina ögon förstahandsvalet av honom och Moses. Bäst på planen efter Randolph var Song och Reid som båda två gjorde riktigt bra matcher.

Resultatet 0-0 får ändå ses som ett bra resultat i slutändan. Ett oavgjort resultat borta mot Liverpool är ett resultat som jag hade tagit alla dagar i veckan före denna säsong. Nu kände man sig på ett konstigt sätt ändå lite besviken över att vi inte lyckades vinna. Helst av allt hade det varit bäst att slippa omspel, men hellre ett omspel än att vara utslagna. Drömmen om Wembley lever än!

Returmötet lagen emellan blir den 9 februari klockan 20.45 på Boleyn Ground. Vinnaren i den matchen får möta Blackburn Rovers på bortaplan i den femte omgången av FA-cupen. Om drygt en vecka får vi veta vilket av lagen som tar sig vidare, men jag är optimistisk till att det blir Londons stolthet!

COYI!