Matchrapport: Newcastle - Arsenal (2-0)
Det var den säsongen, nu går vi i dvala och glömmer den här sanslöst usla insatsen.
Den första halvleken av Arsenal var ett smärre skämt. Vi blev fullständigt överkörda på varenda position och mittfältet lyckades inte med en endaste bollvinst.
Anfallet var uddlöst utan dess like. Saka var en skugga av sig själv, Nketiah saknade helt någon form av jävlar anamma och Emile Smith-Rowe har vi inte sett sedan de första femton matherna av säsongen, HALLÅ LARMA OM DU LEVER?
Inför matchen var det väldigt mycket snack om Arsenals alla skador. I en mardrömsvärld hade vi fått ställa upp med Granit Xhaka och Tomiyasu som mittbackar med Tavares och Soares på kanterna. Holding utvisad mot Tottenham, White och Gabriel var båda osäkra.
Som tur var (eller kanske inte) kunde båda två av den ordinarie duon starta men ingen skulle förmodligen hålla hela matchen.
Sen kommer det, Tomiyasu tar sig för en baksida och tvingas gå ut. Vi har alltså knappt en halv trupp och får skada på skada. Chansningen av att inte ersätta någon av spelarna man släppt har visat sig vara ödesdiger.
Det kändes som att Arsenal i perioder mötte Real Madrid, vi hade alltså 28 procent bollinnehav under en tid i en match vi var piskade att vinna, en match där Tottenham hade satt press på oss. Det är mjukglassar till pannben i varenda spelare och det ser i tne ut att bli bättre heller.
Den andra halvleken var lika mycket av en no show. Arteta försökte skapa liv i matchen genom att byta in Lacazette och Martinelli fick absolut ingenting uträttat heller. I stället är det Newcastle som gång på gång anfaller och anfaller med flertalet frilägen och situationer där man blir en man mer. Arsenal hade alltså inte ens en målchans och jag har sällan sett Arsenal bli så utspelat.
Newcastle högg på alla andrabollar och det var närmre 2, 3 eller 4-0 än 1-1. Så när väl Newcastle gjorde 2-0 var det fullt välförtjänt och efter en hel kavalkad av högkalibriga målchanser var det inte förvånande. Ingen forcering och ridå Champions League, Spurs förlorar inte mot ett av PL:s sämsta ängagäng någonsin i Norwich.
Sluttanke:
Arsenal spelade alltså inte Europaspel i år och har därför spelat betydligt färre matcher än sina motparter i lag som Manchester United och Tottenham. Om den här truppen inte klarar av att ta chansen till Europaspel när man spelar betydligt färre matcher än andra lag så kommer man inte att göra det när det utökas säg 10 matcher i Europa League. Täckningen med Soares och Tavares på ytterbacksplatserna är för svagt, bakom Xhaka och Partey är det tunt och nummer 9-positionen är ett skämt för en klubb som Arsenal.
Vi har redan värvat för en och en halv miljard men det här laget är truppmässigt inte ett dugg starkare än exempelvis ett West Ham, men hey! Arteta stannar till 2025...
Spelarbetyg:
1 = Underkänd
2 = Godkänd
3 = Bra
4 = Väldigt bra
5 = Henry
Ramsdale - 3
En av få som kan gå med huvudet högt. Gör ett par räddningar som är ruskigt fina, är dock rätt så urusel med fötterna och ser så jäkla skakig ut.
Backarna - 1
Allan Saint-Maximin höll på att bryta anklarna av Tomiyasu fram till han klev av skadad. White gjorde ett självmål och resterande hade det ohyggligt svårt.
Mittfältet - 1
Förlorar alla andrabollar och har svårt att etablera ett spel sinsemellan.
Anfallet - 1
Nketiah har faktiskt sett helt otrolig ut den senaste tiden men här var han inte sig lik, Emile Smith-Rowe har stagnerat i sin utveckling och väldigt mycket förlikar sig på att Saka ska göra det, men han hade inte sin dag.
