Rotherham - AFC Wimbledon
2 - 0

Matchrapport: Släkten är värst.

AFC Wimbledon förlorade gårddagens möte borta mot Rotherham United med 2-0 och där förre Wimbledonanfallaren, Michael Smith, visade vägen för The Millers genom att göra ledningsmålet.

Rotherham United är för tillfället stekheta och visade onekligen prov på detta i gårddagens möte med The Dons.
Inget att säga om denna förlust även om det spelmässigt var jämnt i ca 65 minuter men i slutändan var segern för The Millers rättvis.

Neal Ardley ställde upp med en 3-5-2 formation där lagkaptenen Barry Fuller saknades då han fått känningar i ljumsken på uppvärmningen och ersattes av Paul Robinson.

Redan från start visade Rotherham att man inte tänkte låta resultatet från bortamatchen på Kingsmeadow upprepa sig utan det var gasen i botten som gällde direkt.
Wimbledon hänger helt enkelt inte med i svängarna och redan i den 3:e matchminuten är det nära då Rotherhams Will Vaulks testar skott utifrån som går strax över ribban på Wimbledonmålet.

I den 14.e matchminuten uppstår en kommunikationsmiss mellan George Long i Wimbledonmålet och försvararen Deji Oshilaja vilket leder till att Deji slår upp bollen rakt till en Rotherhamspelare som passar ut till Joe Newell på vänsterkanten.
Newell slår en underbar passning bort mot George Longs högra stolpe och vem kommer då farandes om inte vår gamle bekant Michael Smith.
Michael har bara att sätta foten till och därigenom ge Rotherham ledningen i matchen.

1-0 till Rotherham i den 14:e matchminuten.

När matchuret tickar uppp mot 30 minuter så har faktiskt inte Wimbledon kommit till en enda riktigt farlig målchans utan det är fortsatt Rotherham som dominerar matchbilden.
Wimbledon kommer dock till ett farligt avslut när Liam Trotter serveras en briljant passning inne i boxen från Deji Oshilaja som smugit med upp i anfallet på sin högerkant.
Liams skott blockeras dock av ett motståndarben och på returen får Lyle Taylor chansen men det hela avstyrs ännu en gång av Rotherhamspelarna.

Precis innan halvtidsvilan är det ytterst nära att Rotherham utökar sin ledning när David Ball får ett bra läge i Wimbledons straffområde men han lyckas inte skruva bollen in i George Longs högra hörn utan slår istället bollen utanför.

1-0 till Rotherham står sig som halvtidsresultat.

Inga byten från Neal Ardley i halvtid utan samma manskap äntrar planen när det är dags för den andra halvleken.
Precis som i den första halvleken är det Rotherham som tar tag i spelet och The Dons får finna sig i att bli tillbakapressade och det är helt klart närmare 2-0 till Rotherham än 1-1.
Både Will Vaulks och Matthew Palmer i Rotherham får varsin chans att utöka The Millers ledning men när matchuret närmar sig 60 minuter står det fortfarande ”bara” 1-0 till Rotherham.

I den 63:e matchminuten gör Neal Ardley ett dubbelbyte och in kommer då Joe Pigott samt Harry Forrester som ersättare för Cody McDonald samt Tom Soares.
Joe Pigott försöker riva upp hål i Rotherhamförsvaret med sina löpningar och får ett läge i den 74:e matchminuten men skottet inne i Rotherhams straffområde blockeras av ett motståndarben.

Neal Ardley gör sedan sitt sista byte, även det i den 74:e matchminuten, då Jon Meades ersätter Paul Robinson.

Wimbledon försöker att sätta press på Rotherham tiden som är kvar men The Millers spelar säkert och avvärjer effektivt varje försök från Wimbledonspelarna.
Den klassiska ”spiken i kistan” kommer så slutligen då Rotherhams David Ball nickar in 2-0 efter att ha blivit helt ren och där en överspelad George Long i Wimbledonmålet bara kan se på när Ball retfullt sätter pannan till och fastställer slutresultatet till 2-0 för The Millers då matchuret står på 90+2.

Det var helt enklt inget snack om saken vilket lag som var det bättre och starkare för dagen och det är ingen skam att förlora mot ett Rotherham i toppform och som dessutom säkerligen kommer att vara ett av lagen som tar sig till play-off när samtliga matcher i ligan spelats klart.

Vi slickar nu såren och ställer snabbt om fokus till tisdagens ”måstematch” mot jumbon Bury FC.
En match vi bara skall vinna och vem minns inte förra säsongens 5-0, 5-1 segrar över just Bury?

WOMBLE TILL I DIE!