Matchrapport: Tottenham - Arsenal (3-0)
Vi fick byxorna nerdragna. En straff och en utvisning sen var det ridå. Aldrig ens nära. Blicka framåt, släpp det här pinsamma ögonblicket så ses vi mot Newcastle. Hujeda mig.
Det visade sig att matchbilden i inledningen skulle vara precis så som jag befarade och inte ville. Ett Arsenal med bollinnehavet som skulle tillåta Tottenham att göra det dem är bra på, sylvassa kontringar.
Vad jag också antog var att det skulle vara grinigt och det fick vi absolut också vara med om. Det tog bara fyra och en halv minut innan en duell mellan Gabriel och Kulusevski skapade stora spelarklungor med lite puttar.
Målchanserna uteblev däremot under den första kvarten men inte på grund av en passiv inställning, det blev helt enkelt inte tillräckligt klara målchanser.
Ajajaj. Cedric Soares var i farten och puttade Son rakt in i armen på Rob Holding vilket då innebär att straffen var ett faktum. Harry Kane gör inga misstag från elva meter och inte gjorde han det det den här gången heller. 1-0 till Spurs.
Spurs växlade upp och Harry Kane blev helt plötsligt Ronaldinho när han fintade förbi både Gabriel och Tomiyasu runt straffområdet, skottet täcktes väldigt uppoffrande. IN I MATCHEN.
Ridå. En löpboll kom med Son i djupet och Rob Holding som den jubelidiot han är med ett gult kort redan armbågade Son i huvudet. Gabriel försökte hävda att det var axel mot axel men nej. Det blev alltså rött kort. Arsenal fällde krokben för sig själv efter bara en halvtimme.
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva här damer och herrar. Det fjärde röda kortet för Arsenal under säsongen och det är aldrig okej. Man sätter sig i situationer som inte går att återhämta sig ifrån.
Ännu värre. 2-0 kom direkt efter. Sons hörna styrdes via Bentancur och Harry Kane dök vid den bortre stolpen. Helvete.
Det var en överkörning utan dess like. Det gjorde ont i själen att ens titta på eländet. Emerson Royal hade guldeläge innan halvtidsvilan att utöka till 3-0. Arsenal var tvungna att försöka återhålla sin heder.
Eddie Nketiah fick iväg ett gediget avslut från distans där Hugo Lloris fick sträcka ut ordentligt. Åtminstone ett livstecken från Arsenal vilket var kul att se, det sprattlade ännu.
Halvtid och jag skäms.
Ja men varför skulle vi ens hinna börja innan byxorna skulle bli nerdragna igen? Det tog en och en halv minut innan Son gjorde 3-0. Kane brottades lie med Arsenal-försvarare men i ärlighetens namn var det inget konstigt med det där. Han vann duellen med lite motlägg och assisterade till Son som satte bollen enkelt.
Kort därefter, i minut 50, fick Arsenal ett gyllene läge att reducera. Martinelli och Saka kombinerade fint så att brassen blev fri, han passade sedan snett bakåt till Saka som sköt på täckande spelare. Nära 1-3.
En sylvass boll från Harry Kane nådde Royals panna när runt timmen var spelad. Emerson borrade er den lågt men Ramsdale gjorde verkligen en fenomenal räddning. Skulle enkelt kunnit vara 4-0.
Spurs hade en del målchanser av det vassare laget men matchen blev så sval efter timmen. Tottenham backade hem och lät Arsenal rulla bollen, vilket jag tyckte var lite konstigt. De satsade alltså på kontringar med 10 man. Men men, vad ska man säga när ett lag vinner med 3-0?
Betygen utgår. Aldrig i livet att jag sätter mig på detaljnivå och granskar den här urusla insatsen. Spurs helt överlägsna. On to the next one.
