Chelsea - Cardiff4 - 1
Matchrapport: Wolverhampton - Bolton
Bolton åkte till Molineux med förhoppningar om att bygga vidare med en vinst borta mot Wolves, men åkte hem med en poäng jag tror de flesta spelarna är ganska nöjda med. Förre Wolvesspelaren och Boltons golden boy, Mark Davies skickade in det så viktiga 2-2 målet i slutminuterna.
Lagen ställde upp enligt följande:
Wolves: Ikeme - Foley, Johnson, Berra, Ward – Pennant, Henry,Doumbia, Sako – Ebanks-Blake, Doyle.
Bolton: Bogdan - Mears, Mills, Ream, Warnock - Eagles, Davies, Spearing, Petrov - Afobe, Davies.
Första halvlek började trevande och lagen verkade båda medvetna om att de mötte en av seriens bättre motståndare. De första femton minuterna var tempofattiga och utöver ett långskott från vardera lagen skedde inte mycket. Wolverhampton tog sakta tag i taktpinnen och såg ut att vara laget som ville framåt mest men Bolton såg hittills alerta och vakna ut. Bolton skaffade sig i den 21a matchminuten en hörna och utnyttjade den på bästa möjliga vis. I en Championshipmatch tänker man sig inte att man som anfallare ska få tid att plocka ner en boll på hörna, men det är precis vad Benik Afobe fick och han gjorde ingen besviken utan satte distinkt 0-1 till Boltons favör. Tyvärr skulle ledningen inte visa sig långvarig utan endast minuter senare kvitterade Wolverhampton genom Kevin Doyle framspelad efter fint arbete av Sako. Som om inte det var nog fick man sig en rejäl kalldusch när Doyle, endast två minuter senare, ostört kunde nicka in Bogdans retur efter skott av Sako. På två minuter hade optimismen man tidigare upplevt bytts ut mot en mer bekant känsla av försiktig, och i viss mån konstlad, hoppfullhet. Spelet ökade nu i tempo och även om kvaliteten i stor utsträckning saknades i de avgörade ögonblicken för båda lagen bjöd resten av halvleken på fartfylld fotboll som uppskattades även om man lyssnade på matchen via podcast.
Inför andra halvlek bytte man in N'gog på bekostnad av Benik Afobe som utöver målet var relativt osynlig. Bolton tog direkt tag i taktpinnen men hade inledningsvis en del problem med att vaska fram klara målchanser. Istället väntade en kavalkad av långskott och inlägg från Boltons alla mittfältare men målvakten Ikeme spelade storartat och verkade bara bli bättre och bättre allt eftersom. Petrov, Eagles, Spearing, Mears och Davies Prövade alla skott men antingen stod Ikeme i vägen eller gick skotten utanför. Känslan av att bollen bara inte ville in började allt eftersom komma krypande. Vem skulle då inte avgöra i sista ordinarie matchminut om inte förre Wolvesspelaren, och för dagen publikens hatobjekt nummer ett, Mark Davies. Davies drog till på volley och slutligen tvingade Ikeme att kapitulera. Det var även kul att höra på hur Bolton sen går för tre poäng resterande minuter av tilläggstiden även det slutade 2-2. Sett till hur nära vi var att kamma noll känns det, trots ett kraftigt statistiskt övertag, som en vunnen poäng snarare än två förlorade.
Nu hoppas vi att tränarfrågan kan lösas så snabbt som möjligt och ser fram emot nästa match mot Middlesbrough på lördag. En vinst där och vi kan andas nytt liv i säsongen.
Kommentera gärna men håll en lämplig nivå.
