Medlemsresan West Ham-Millwall 2012
Två veckor har redan hunnit gå sedan medlemsresan var. Vi i West Ham Fans Sverige hade en mycket trevlig helg i Östra London. 28 glada svenskar var med på resan. Ett antal av oss kände varandra sedan tidigare och det var mycket kul att ses igen. Det var naturligtvis roligt att träffa många nya Hammers också. Många sköna människor tillsammans.
Klicka på bilderna i bildspelet om du vill se hur vi hade det.
Eftersom vi kom från olika delar av Sverige så kom folk alltifrån redan torsdagen till mitt i natten. Vi var några som kom på eftermiddagen och hann med att ta en promenad till West Ham shopen och handla samt att sänka några pints på puben.
Tidigt på fredag kvällen var ungefär halva gänget samlade i hotellets bar eftersom vi skulle få besök av forne West Ham spelaren Keith Rowland och West Hams U-13 och U-16 tränare Mark Philips.
Vi hade på förväg kommit överens med dem om att de skulle stanna två timmar och som vi betalade dem för. De stannade fyra timmar tillsammans med oss. Tiden gick väldigt fort och vi hade mycket trevligt.
Keith Rowland berättade om sin tid i West Ham mellan 1993-98. Han berättade om sin ungdomstid på Nord-Irland och sin tid som spelare efter West Ham. Samt att han nu jobbar som dels brevbärare och som assisterande manager till Alan Devonshire (han skulle kolla om Devonshire kunde tänka sig att vara vår gäst framöver på en resa) som är manager i Conference klubben Braintree.
Vi fick ett antal insidehistorier om West Ham under Rowlands tid. Mest intressanta var kanske när Billy Bonds slutade som manager och Harry Redknapp tog över.
West Hams ungdomstränare Mark Philips berättade om sitt arbete nu i West Ham. En mycket öppen och ärlig person som inte var rädd att säga vad han tyckte och tänkte om det som hänt de senaste åren i West Ham. Väldigt intressant att höra honom berätta om tiden med Avram Grant där många av ens misstankar om hur det var blev bekräftade. Vi hade verkligen inte åkt ur med en annan manager är min egen reflektion av det jag hörde.
Han berättade om tiden nu under Allardyce om att han är mycket omtyckt som person och att han skapat en mycket bra stämning i West Ham igen. Vidare att Allardyce fotbollsfilosofi inte är lika omtyckt i klubben. Philips berättade också om några av de lovande ungdomarna i West Ham där han bl a nämnde Robert Hall och Danny Potts som ett par av de mest lovande spelarna men att det finns fler.
Han fick frågan om varför Tony Carr stannat så länge i West Ham, och svaret blev att han är West Ham rätt igenom.
Både Rowland och Philips frågade oss fans en hel del, bl a om varför vi håller på just West Ham. Många, många andra frågor dryftades fram och tillbaka. För att summera kvällen kort, en fantastiskt trevlig kväll där både Rowland och Philips verkligen bjöd på sig själva.
Kvällen var rätt sen en del gick och kvartade, andra hängde kvar i baren efter kvällsträffen.
Upp rätt tidigt till frukost och det var ju tidig kickoff samt biljetterna skulle delas ut borta vid Upton Park. Några av oss drog från hotellet runt tio på morgonen för att promenera till Upton Park. Det märktes väldigt snart att det var ett extra stort säkerhetspådrag runt ett stort område av Upton Park. Alla pubar var också stängda, det sades att pubar på ca åtta km runt Upton Park var stängda samt ett antal andra områden före matchen. Inget problem för mig personligen dock och inte för någon annan på resan heller vad jag vet. Personligen tycker jag det var bara bra för det tog säkerligen bort en del bråk tack vare det. Själv märkte jag inget bråk före, under eller efter matchen vilket var skönt. Oavsett en nästan 100 årig historia mellan klubbarna av bråk och diverse annat så har jag överhuvudtaget ingen förståelse för huliganismen varken mellan dessa klubbar eller några andra klubbar.
För mig och de flesta andra på resan var det första gången på just detta derby. Måste säga att det var en extra förväntning och nervositet inför matchen. En match som bara tvunget måste vinnas. Förlust var inte ens på kartan. En annan nervositet ett antal av oss hade känt var den eventuella risken för infrusen match för det hade varit och skulle vara kallt i London den helgen. Snö skulle komma också. Tack och lov blev det dock match och matchen var egentligen aldrig i farozonen.
West Hams spelare startade väldigt taggat, för taggat skulle det visa sig. Kevin Nolan gjorde en idiottackling med dobbarna före på båda fötterna mot en av Millwalls spelare. Rött kort förstås och inget att säga om. Matchuret visade nio minuter, ridå kändes det som, så vansinnigt onödigt.
Nu ska jag inte skriva så ingående om matchen eftersom de flesta av er säkert sett matchen och säkert även läst ett och annat matchreferat om matchen.
Känslan var dock att West Ham tog ett ganska säkert tag om matchen trots en gubbe mindre och rop om till Millwalls fans om we only got ten men kändes häftigt för West Ham var det bättre laget trots Millwalls numerära överläge. West Hams ledningsmål genom Carlton Cole just före halvlekspaus kom dock helt underbart och Upton Park exploderade.
Oron fanns dock om Hammers skulle orka hela andra halvlek och efter att inte fått bort bollen från straffområdet kunde Millwall kvittera efter drygt 60 minuter. Underbart nog gick det endast några minuter efter kvitteringen innan Upton Park exploderade igen genom Winston Reids 2-1 mål. Att det sedan kanske inte skulle ha godkänts efter ruff på målvakten det skiter jag i fullständigt.
Det blev nervigt de sista 25 minuterna och mest i slutskedet när Millwall fick in en press och hörna just innan tilläggstiden skulle ta slut. Det gick dock bra och Upton Park kunde göra en glädjeexplosotion igen. Dess bättre var det enda i form av explosiv art i och runt om kring Upton Park. Själv var jag alldeles euforisk efter matchen smilbanden var fastklistrade uppe vid öronen. En grymt skön vinst. Jag var också väldigt stolt över på det sätt som West Hams spelare genomförde matchen. Alla spelare stred och var bra men den som stred mest och bäst var ändå Mark Noble som stred för minst två spelare. Så summan är att Kevin Nolan inte saknades speciellt mycket. Det ska också sägas att det var tur att Millwall var så dåliga för annars hade det kunnat bli torsk.
Efter matchen gick många av oss tillbaka till Newham Hotel för att lämna lite kläder. Skönt att kunna ta av sig lånkallingarna även om de var väldigt sköna att ha på sig under matchen för fy vad kallt det har varit. Om det är -20 grader här hemma i norra Sverige så är det mycket skönare än runt nollan i London.
Efter att snabbt svidat om lite på hotellet drog vi till en pub som låg bredvid hotellet där vi käkade, drack några pints och kollade resultaten i de andra matcherna. Att de flesta andra resultaten gick vår väg gjorde verkligen inte dagen sämre.
På kvällen var det lite olika planer för deltagarna. Några av oss skulle på musikal, andra skulle på konsert med Thin Lizzy medan andra softade vidare på puben eller hotellet.
Den snö som varit i antågande började komma på kvällen. Precis innan jag gick in på teatern där musikalen gick så var det lite vitt på backen. När musikalen var slut hade det dock hunnit komma ca en decimeter och det var väldigt kaotiskt inne i City. Nere i tunnelbanan var det dock ännu värre. Har varit i London 30 gånger men den kvällen nere i tunnelbanan är det värsta jag varit med om när det gäller trängsel. Tur dock att man har lite rutin för jag kom med det första tåget som kom och som skulle österut. Nu vet jag hur sardiner har det i en sardinlåda också. Alltid lär man sig något nytt.
Söndagen var hemfärd för flera i sällskapet och det blev med olika form av genomförande. En del fick vänta med hemfärden till dagen efter eftersom ungefär vart annat plan var inställt. Och det för en decimeter snö, håhåjaja. De har inte beredskap för snö måste jag säga och det är ju ändå inte superovanligt med snö.
Själv tog jag det lugnt på dagen, var rätt sliten. På eftermiddagen träffade jag mina vänner hemifrån som bor i London sedan många år tillbaka. Mycket trevligt och god mat på en restaurang. Efter det var det bara att åka tillbaka på hotellet och packa väskan för att sedan sova och hoppas på att flygen skulle gå som planerat under måndagen.
Träffade de sista som var kvar under frukosten på hotellet. Snackade en del och tog avsked av varandra. Jättekul att träffa både gamla och nu nya vänner. Ett väldigt trevligt gäng som var med på resan.
För egen del så flöt hemresan på väldigt bra. En kvart försenad och det var i Sverige. Hade dock åkt på en envis hosta så man undrade om det var en förkylning på gång.
Hade tänkt skriva den här reseberättelsen för minst en vecka sedan men jag blev minst sagt förkyld ett par dagar längre in på veckan. Någon virusinfluensa måste det varit för feber, hosta, snuva och utan röst. Är sjukskriven en dryg vecka till pga detta. Rösten börjar på komma lite, hostar inte lika ofta hoppas att febern ger sig snart också för fy vad drygt det varit. Tror inte jag mått så dåligt tidigare.
Helgen och medlemsresan i London var dock grymt trevlig och lyckad trots sjukdom efter.
Många av oss på resan sa att vi ses igen och det ska bli trevligt. Ska du vara med på West Ham Fans Sveriges nästa resa? Hoppas det. Och det är snart på gång med nästa resa. Vi tar inte emot anmälningar än eftersom det återstår några lösa trådar. Den blir dock sista helgen i april i säsongsavslutningen mot Hull 28 april.
Så bli med du också på nästa medlemsresa i West Ham Fans Sveriges regi.
Ha det gott alla West Ham vänner.
