Mitt West Ham dreamteam
Det händer ju minst sagt väldigt lite på fotbollsfronten nu, så vi på West Ham redaktionen har pratat under de senaste dagarna om att publicera var och en sitt West Ham dreamteam. Om du som West Ham supporter också vill vara med och publicera ditt eget West Ham dreamteam så går det alldeles utmärkt.
Skicka det i så fall till arne.soderlund@westham.se så sätter jag in ditt egna dreamteam här på svenskafans. Det finns inga rätt eller fel i de spelare du väljer att ha med i ditt drömlag. Berätta dock om varför du valt de spelare du har i ditt drömlag och vilken utgångspunkt du har i ditt val. Du väljer själv hur mycket du har lust att skriva inte heller här finns det några rätt eller fel. Exempelvis om det är spelare som du sett under din tid som supporter, eller om du valt dem ur historisk synpunkt eller om det är spelare du gillar/gillat. Eller om du har någon annan anledning.
Här kommer mitt lag och lite varför jag valt som jag gjort. Jag började hålla på West Ham 1971 så min utgångspunkt är spelare som spelat från 1970-talet och framåt. Det finns även en historisk aspekt i mitt lag. Antalet avbytare har förändrats genom åren. Sedan man i mitten på 60-talet införde en avbytare har det i dag ökat till hela sju avbytare på bänken. Man får dock endast byta tre spelare inom ordinarie speltid. Så antalet avbytare kan komma att variera i de olika drömlagen. Jag väljer i mitt lag att endast ha en avbytare eftersom det var så under 70-talet när mitt supporterskap började. Mitt spelsystem är det klassiska 442.
1. Phil Parkes. Född 1950. Min målvakt blir mannen med de stora nävarna och i mitt tyckte vår bästa målvakt genom tiderna. Jag har haft nöjet att träffa Parkes ett par gånger. Kommer ihåg första gången jag träffade honom och hälsade på honom. Min hand försvann i hans stora hand.
Parkes köptes 1979 från QPR för £565 000 som då blev världens dyraste målvakt genom tiderna. Parkes var med 1980 och vann FA-Cupen där han var en starkt bidragande orsak till att vi kunde ta hem cuptiteln. I tredje omgången gjorde han en fenomenal insats mot WBA. För övrigt gjorde han många fantastiska matcher för oss. Parkes gjorde 436 liga och cupmatcher matcher för West Ham mellan 1979-90. 1 landskamp för England blev det också.
2. Ray Stewart. Född 1959. Skotten Stewart är den givne högerbacken i mitt drömlag. Tonka som han kallades för köptes 1979 från Dundee United för £430 000. West Ham har haft några mycket bra straffskyttar genom åren men Stewart är den jag rankar högst. Han var för övrigt den som slog in den matchavgörande straffen mot Aston Villa i FA-Cupens kvartsfinal i slutskeedet av matchen. Han kvitterade även i 120 minuten i ligacupfinalen 1981. Så han var en mycket cool straffskytt. Han spelade totalt 431 liga och cupmatcher för West Ham och gjorde hela 84 mål som högerback. De flesta målen var dock på straff. Stewart spelade i West Ham mellan 1979-91. Stewart var också med och vann FA-Cupen 1980. Skotsk landslagsman. VM-spelare 1982.
3. Frank Lampard. Född 1948. Ej att förväxla med sin son nuvarande manager i Chelsea. Lampard som var högerfotad men som spelade vänsterback för det mesta i West Ham och är även vänsterback i mitt lag. Även Lampard var med i det FA-Cupvinnande laget 1980 där jag minns honom mest som den som avgjorde omspelet i semifinalen mot Everton i 118:e minuten med att kasta sig fram och nicka in bollen via stolpen och därefter dansa runt ena hörnflaggan. Lampard var även med i det cupvinnande laget 1975. Han spelade för West Ham mellan 1967-85 och är den spelare med näst mest matcher i West Ham. Det blev 663 matcher i både liga och cup. 22 mål blev det på kontot för Lampard som kom fram ur den egna akademin. 2 landskamper för England.
Lampard var även assisterande manager under Harry Redknapp mellan 1994-2001.
Ett personligt minne jag har av Lampard är från januari 1995. Jag och en engelsk kompis var och skulle se Southampton-West Ham men det var världens oväder så matchen blev inställd. Jag var mer eller mindre grinfärdig. Men min kompis Chris stod helt plötsligt och pratade med Lampard och pekade på mig. Så helt plötsligt satt vi inne i spelarbussen utanför arenan. Mycket häftig upplevelse och ett fint plåster på såren.
4. Billy Bonds. Född 1946. West Hams meste spelare genom tiderna och en av de tre största i West Hams historia. 799 matcher och 59 mål i West Ham blev det för Bonzo. Bonds köptes från Charlton 1967 för £49 500. Förra säsongen fick Bonds den östra sektionen på London Stadium uppkallad efter sig. Bonds hade flera olika positioner i West Ham. Han började som högerback, flyttades upp till mittfältet för att avsluta som mittback. I mitt lag håller han till på mitten av mittfältet. Bonds tog över kaptensrollen i West Ham 1974 och var med och lyfte FA-Cuppokalen som kapten både 1975 och 1980.
Bonds var en no nonsens spelare. Vad skulle man inte ge för honom i dagens West Ham? En hårdför men ärlig spelare som man alltid kunde räkna med. Att han aldrig fick spela för England är en gåta? Bonds spelade för West Ham mellan 1967-88 hela 21 år. Den ende spelare som fått två välgörenhetsmatcher som spelarna fick förut efter tio år i en klubb.
1990 tog Bonds över som manager efter att Lou Macari slutat. Lite kuriosa om Bonds som manager var att han alltid vann löpartävlingarna över sina spelare som manager. Bonds fortsatte som manager till sommaren 1994 då han sa upp sig efter att ha fått erbjudandet att ta en plats som direktör så att hans assisterande manager Harry Redknapp skulle kunna ta över som manager. Bonds kände sig förd bakom ljuset här och sa upp sig helt enkelt huggen i ryggen av Redknapp. Det var först under 2010-talet som Bonds åter tog upp kontakten med West Ham.
Det finns några spelare genom tiderna som blivit kallade för Mr West Ham. Få förtjänar det dock lika mycket som Bonds.
Har träffat Bonzo några gånger. Det första mötet är dock det som etsat sig fast i mitt minne. West Ham var i min hemstad Umeå och spelade en träningsmatch sommaren 1976. Alla spelarna utom Bonds hade varit på stan i några affärer på dagen och skrivit autografer. Jag var 14 år då så det var naturligtvis väldigt stort för mig att få autografer av spelarna. Jag frågade Kevin Lock på knagglig engelska var Bonds var? Fick till svar att han var injured. Skulle jag missa Bonds? Nä jag hittade honom vid ett lotteristånd före matchen civilklädd i jeans och skinnjacka. Gick fram till honom och frågade än en gång på knagglig engelska. Could you write your name here please och räckte fram ett papper och en penna. Bonds såg riktigt förvånad ut men jag fick min autograf.
5. Alvin Martin. Född 1958. Stretch som Martin kallades för blir mittback i mitt lag. Även Martin är en spelare med många år och matcher i West Ham. Liverpoolsonen kom tidigt till West Hams ungdomsakademi och debuterade 1978. Han spelade från 1978 till 1996. Det blev hela 586 liga och cup matcher för honom. 33 mål gjorde han under sin tid. Martin gjorde också 17 landskamper för England. VM-spelare 1986. Han är en av de spelare som varit lagkapten i West Ham. Han var även med och vann FA-Cupen 1980.
I april 1986 skrev Martin in sig i historieböckerna när West Ham vann mot Newcastle med 8-1. Han gjorde tre mål i den matchen. Det som gör det hela historiskt var att han gjorde alla tre målen mot olika målvakter. Mig veterligen har det aldrig hänt förr eller senare.
6. Bobby Moore. Född 1941, gick ur tiden alltför tidigt när cancern tog hans liv 1993. Moore kallas ofta för West Ham finest. Han är den absolut mest kända och mest omtalade spelaren genom historien, givetvis en av de tre största i historian för West Ham. Moore blev framröstad som Englands bästa spelare genom tiderna och fick därför en staty rest när nya Wembley invigdes. Så har du varit på Wembley har du säkert sett statyn.
Moore spelade mellan 1958-74 för West Ham. Det blev 642 matcher och 27 mål för honom. 108 landskamper för England blev det också. Något som länge var världsrekord i antal landkamper.
Enligt ej bekräftade uppgifter så fick Moore inskrivit i sitt kontrakt med West Ham att han fick äta hur många hamburgare som helst när han skrev på sitt första kontrakt.
Moore blir mittback i mitt lag tillsammans med Martin. Moore kallades för den perfekta gentlemannen. Han var väldigt omtyckt och respekterad av hans med och motspelare. Pelé kallade honom för den tidens bästa försvarspelare. Moore var inte snabb, inte speciellt duktig på att nicka heller. Han läste dock spelet på ett fantastiskt sätt. Han kunde på något sätt förutse var bollen skulle hamna och var då där. En skicklig passningsspelare var han också.
Bobby Moore var West Hams och Englands lagkapten under många år. Moore ledde West Ham till första stora titeln 1964 när man besegrade Preston i FA-Cup finalen 1964. Det ledde till att West Ham för första gången fick spela i Europa i Cupvinnarcupen som man vann på Wembley i finalen 1965 mot 1860 München.
Moore skulle höja pokalen ytterligare en gång på Wembley när han ledde West Ham till att bli världsmästare 1966. Jaja det var England som vann VM men med Moore och ytterligare två West Ham spelare som vann VM och de som dessutom gjorde alla fyra målen i finalen så känns det som att West Ham vann VM. Moore deltog även i VM 1962 och 1970.
Bobby Moore hade en läktare uppkallad efter sig på Boleyn Ground och har det också på nuvarande London Stadium.
Det skulle kunna skrivas spaltmeter efter spaltmeter om Bobby Moore men jag nöjer mig så här.
7. Alan Devonshire. Född 1956. Devonshire är nog West Hams bästa köp genom tiderna. Han köptes från amatörklubben Southall 1976 för ynka £5000 redan då en struntsumma. Han spelade då som amatör och samtidigt jobbade som truckförare.
Högerfotade Devonshire som mestadels spelade som vänsterytter tar även den platsen i mitt lag. Han var en fantastisk dribbler och mycket snabbfotad spelare och låg bakom många mål som gjordes av hans medspelare.
Devonshire var en starkt bidragande orsak till att West Ham vann cupen 1980 där han för övrigt var den som initialt var den som drev upp bollen på vänsterkanten och slog in bollen som efter lite hit och dit spel i straffområdet till slut leta sig in i målet efter att Trevor Brooking fått sin skalle på bollen. Devonshire och Brooking hade för övrigt ett väldigt bra samspel.
Det blev 446 liga och cupmatcher och 32 mål för Devonshire i West Ham mellan 1976-90. Det hade förmodligen blivit många fler matcher om han inte åkt på en allvarlig knäskada mot Wigan 1984. Den skadan blev han aldrig riktigt bra i från utan han har själv sagt att fick ändra sitt spel när han kom tillbaka. Han uppskattar själv han endast fick ut ca 75% av sin tidigare snabbhet. Det tog också ca 19 månader för honom att komma tillbaka i speldugligt skick.
Devonshire spelade 8 landskamper för England.
8. Bryan "Pop" Robson. Född 1945. Pop Robson spelade i West Ham två sejourer den första från 1971-74 och den andra mellan 1976-79 Han blir min ena striker. Jag ska dock medge att det kunde ha blivit Tony Cottee som tagits hans plats i mitt lag men det blir ändå Pop.
Robson hade på ett sätt otur i West Ham eftersom han lämnade båda gångerna före West Ham vann FA-Cupen 1975 och 1980. Han gjorde totalt 254 liga och cupmatcher och 104 mål på dem. En målskytt av hans rang hade jag gärna sett i dagens West Ham.
Pop Robson var även väldigt duktig i bordtennis och hade kunnat vara engelsk landslagsman i pingis men valet föll dock på fotbollen.
Säsongen 1972-73 gjorde Robson hela 28 ligamål för West Ham och vann skytteligan i England om jag inte minns alldeles fel. Liksom för Billy Bonds så är det även gåta att Pop Robson aldrig spelade för det engelska landslaget.
9. Geoff Hurst. Född 1941. Hurst blir min andra striker i mitt lag. Även en anfallare av Hurst rang hade varit fantastisk att ha i dagens West Ham. Han började dock sin karriär som ytter på mittfältet men blev uppflyttad till anfallet. Där han genom mycket hårt arbete blev en striker av yppersta kvalitet. Han spelade i West Ham mellan 1960-72. Under den tiden gjorde han 499 matcher i liga och cup och hela 248 mål. Mål varannan match. Snacka om målsnitt. Det är dock tre väldigt speciella mål som gör Hurst känd i fotbollshistorien. Jag menar självklart hans hattrick mot Väst-Tyskland i VM-finalen 1966 som England vann med 4-2. Hurst är den ende spelare hittills som gjort ett hattrick i en VM-Final.
Hurst är en produkt från West Hams ungdomsakademi. Hurst var med i det West Ham som vann FA-Cupen 1964 och Cupvinnarcupen 1965. Han gjorde även ett av West Hams tre mål mot Preston i finalen 64. Det blev 49 landskamper för Hurst i Englands tröja. VM-spelare 1966 och 1970.
Geoff Hurst var även en mycket framstående cricketspelare.
10. Trevor Brooking. Född 1948. Brooking är en av de tre största i West Hams historia. Hadleigh som Brooking kallades för blir den andra spelaren på mitt mittfältet i mitt lag. Generalen på plan. Någon kanske undrar var han kallades för Hadleigh? Det beror på att han blev varnad ytterst sällan och att han alltid spelade just. Mycket omtyckt av fotbollsvärlden. Har haft förmånen att träffa honom ett par gånger och han ger ett lika sympatiskt intryck utanför planen. A true gentleman.
West Ham var Brookings enda klubb och kommer från den egna ungdomsakademin. Många försökte värva honom genom åren speciellt när West Ham åkte ur högsta ligan 1978 men han var klubben trogen. Jag har aldrig hört eller läst om någon som haft ett ont ord att säga om honom.
Brooking spelade för West Ham mellan 1965-84. Det blev 634 liga och cupmatcher samt 102 mål för honom. 47 landskamper för England. VM-spelare 1982. Han började faktiskt som anfallare men skolades om och blev en fantastisk mittfältsgeneral. En väldigt intelligent spelare och det var just hans spelintelligens som var hans största adelsmärke.
Brooking var med och vann FA-Cupen för West Ham 1975 och 1980. Finalen 80 kallas ofta för Trevor Brookings final. West Ham då spelandes i andra divisionen vann finalen efter att Brooking styrt in bollen i Arsenals mål med pannan. Ett av få nick mål från honom.
Han har fortsatt att ha lite olika roller i West Ham efter avslutad spelarkarriär. Två sejourer som caretaker manager och om man ser till dessa sejourer så är han den manager i West Ham med högst procent segrar.
Sir Trevor Brooking som är hans titel hade en läktare uppkallad efter sig på Boleyn Ground och har även en läktare på London Stadium uppkallad efter sig.
11. Martin Peters. Född 1943 och gick ur tiden 2019. Peters är den siste av de tre musketörerna i mitt lag. Moore och Hurst de andra två såklart. Peters tar högerytter platsen i mitt drömlag. Moore lagkapten, Hurst gjorde tre av fyra engelska mål i VM-finalen 1966. Peters gjorde det resterande målet i finalen. Så det är inte så underligt att många av oss Hammers säger att West Ham vann VM 1966. Sir Alf Ramsey som var Englands förbundskapten hävdade att Martin Peters var tio år före sin tid. Peters var onekligen en mycket intelligent spelare.
Peters var med och vann Cupvinnarcupen 1965 med West Ham. Han hade säkert varit med och vunnit FA-Cupen året före om han inte varit skadad under vintern 1964. Han var förvisso i speldugligt skick till finalen men kom inte med i finallaget.
Det blev 364 liga och cupmatcher för Peters och 100 mål för honom i West Ham mellan 1962-70.
Peters är den ende spelaren i mitt drömlag som inte spelat för dem under min tid som supporter. Han hade tyvärr redan lämnat när West Ham blev min favoritklubb. Han har dock en solklar plats i mitt lag ändå.
33 landskamper för England och VM-spel 1966.
12. Clyde Best. Född 1951. Clyde Best blir min enda avbytare. Han blir först och främst med för att han var anledningen till att West Ham blev min favoritklubb. Han tar även den platsen för att banat väg för väldigt många svarta spelare i den engelska fotbollen. Best fick utstå otroligt mycket hat och rasism pga att han var svart. Helt otroligt när man tänker efter. Vad spelar det för någon roll vilken hudfärg man har? Ingen alls är mitt självklara svar. Tyvärr finns det än idag kvar rasism inom fotbollen och i samhället. Läs gärna hans självbiografi The Acid Test. Rekommenderar den starkt. En väldig intressant om omvälvande bok.
När jag såg Clyde Best i en tipsextramatch föll jag direkt för hans spel och att han var en tuff center. Det som dock gjorde att han och West Ham blev mitt favoritlag var när kommentatorn sa att han var den ende svarta spelaren i hela England. Jag var nio år då och tyckte synd om honom som var ensam svart. Gick även i söndagskola då och vi brukade ge en slant till de svarta barnen i Afrika som inte hade så mycket mat och leksaker. Så därför blev det West Ham och Clyde Best för mig.
West Ham var för övrigt det första laget som hade tre svarta spelare med samtidigt i en match.
Träffade Clyde Best på West Hams hotell 2015 när vi var där på medlemsresa. Det var enormt stort för mig.
Best kommer från Bermuda. Han kom till West Ham 1969 och stannade till 1976. Han spelade 218 cup och ligamatcher och gjorde 79 mål. Best har spelat för Bermudas landslag och även varit deras förbundskapten.
Ja det var mitt West Ham dreamteam. Sorry att det blev en så lång läsning för er som orkat igenom allt.
Hoppas att ni vill vara fler som delar med er av ert West Ham dreamteam. Som jag skrev ovan, det finns inga rätt eller fel på vilka spelare man väljer. Det spelar heller ingen roll om man skriver en lång eller kort text.
