Musonda: jag kommer att bära Chelseas tröja igen
I sin första stora intervju med brittisk media berättar Charly Musonda Jr om sin barndom i Belgien, att tacka nej till Barcelona, lånesejourer i Spanien och Skottland, och om en stark tro på att han kommer återvända till Stamford Bridge
”Det gångna året var det tuffaste i mitt liv. Jag fick kämpa väldigt hårt. Ibland kan det kännas väldigt ensamt. Varje morgon vaknade jag upp med samma tanke: att få spela. Det är bara när det tas ifrån en som man inser hur mycket man älskar fotbollen. Jag förstod inte hur mycket jag skulle sakna den,” säger Charly Musonda i intervjun med Independent, och den alltid så glada Musonda visar i ett ögonblick en sorgsenhet; fotbollen är inte alltid en dans på rosor.
Framfarten för Charly Musonda Jr tycktes ostoppbar. Kort efter att ha anslutit till Chelsea som 15-åring, hyllades kantspelaren av klubbens akademi-tränare som en talang för generationsväxling. Samtidigt försökte flertalet klubbar ute i Europa att sno åt sig ynglingen. Givet den framtid Musonda spåddes, borde han idag vara en superstjärna i fotbollsvärlden.
Men fotbollen är som sagt inte alltid en dans på rosor. I en lägenhet i Arnhem, långt ifrån det rampljus han spenderat barndomen under, närmar sig Musonda sin 23e födelsedag. De senaste 18 månaderna har kantats av missöden, såväl som olycka efter en misslyckad låneperiod i Celtic och en knäoperation. Utåt sett bär han fortfarande samma blonda mohawk, den busiga glimten i ögat och med barnasinnet intakt. Men inte ens totalt självförtroende kan dölja den unge belgarens smärta över tid som gått förlorad.
”Jag vet att folk kommer tvivla på mig, för att efter ett och ett halvt år vet de inte om jag fortfarande är samma spelare. Men innerst inne vet jag hur bra jag kan bli. Jag vill visa världen vad jag kan göra, och om jag bevisar att jag fortfarande är samma Charly Musonda, är jag helt säker på att jag kan ta mig tillbaka till Chelsea. Det kanske är naivt att tänka så, eller att jag är för självsäker att ens tro en sådan sak, men det har varit min dröm sedan jag var 15 år gammal, och det har aldrig förändrats. Jag vill bära Chelsea-tröjan en gång till.”
Tre år innan Charly Musonda föddes, kraschade ett DHC-5 Buffalo militärflygplan i Atlanten, 500 meter från Gabons kust. Ombord fanns Zambias fotbollslandslag, samtliga 30 som befann sig på flygplanet omkom vid kraschen, eller försvann till havs under de hemska timmarna som följde. När Musondas far, Charly Musonda Sr, informerades om incidenten, satt han på en sjukhussäng i Belgien och återhämtade sig från en knäoperation. En operation som räddade hans liv, Musonda Sr skulle annars ha suttit på flygplanet.
Uppväxt i en trång och obekväm lägenhet med alkov i Anderlecht, med sina föräldrar och två äldre bröder, ärvde Musonda Jr sin faders kärlek för fotbollen, och den glöd som fadern förlorat på grund efter landslagets flygolycka, och knäskadan som avslutade hans karriär. Mellan jobbet som materialansvarig hos Anderlecht och det att leda individuella träningar – under en period träna både Kevin De Bruyne och Romelu Lukaku – skulle Musonda Sr träna med sin son Musonda Jr i den något sumpiga parken bakom sin lägenhet, från det att Musonda Jr nått tre års ålder. Därifrån blev träning under gryning och skymning, snabbt till matchspel under sena kvällar i gatlampornas sken, mot äldre pojkar från området.
”Jag är tveklöst en ”street footballer”. Det var där jag lärde mig spela. Fotbollsplanerna var ofta gyttjiga och gräset var väldigt högt, så vi lärde oss spela på asfalten med min far. Det var många jobbiga perioder under uppväxten. Min mor och far gjorde alltid så gott de kunde för att ge oss de bästa förutsättningarna, men det var inte lätt. På det sättet lär man sig att bli tuff, inte bara inom fotbollen, utan i livet. Man lär sig att ta hand om sig själv.”
”Det går på det ena eller andra sättet. Du tar dig ut och blir en professionell fotbollsspelare, eller så stannar du där på asfalten. Jag vet många barn som har potential, men som inte hade någon att visa dem vad som var rätt och vad som var fel. Jag har min familj att tacka allt för, utan deras vägvisande, speciellt med tanke på var vi växte upp, hade jag aldrig nått en stor klubb.”
Musonda kikade ut genom fönstret, precis som flygplanet bröt igenom ett moln, och staden Barcelona gnistrade där nere på marken. Sedan han var tio år, hade toppklubbarna i Frankrike och Nederländerna försökt få honom att lämna Belgien. Men medan Europas största klubbar skickade blinda transferbud för Musondas underskrift, hade belgaren till slut växt ur sin hemstad. Barcelona satte 15-åringen i extas, staden där hans forna såväl som nuvarande idoler funnits, själva hjärtat av fotbollen. Medan Musonda visades runt La Masia, gjorde även Pep Guardiola en inövad introduktion, i ett försök att få bort intresset av Real Madrid, Manchester City och Arsenal.
”När man kommer från ett mindre land som Belgien, och en klubb som Barcelona vill ha din signatur... det var svårt för mig att ens greppa.” Men trots allt som lockade i Spanien, visade sig Chelsea träffa en känslomässig punkt ingen annan klubb hade tänkt på, när de kontaktade Musonda. Chelsea erbjöd även kontrakt till Musondas bröder, vilket innebar att hela familjen kunde flytta till västra London, tillsammans. ”Jag kom till Chelsea som 15-åring. Och jag blev förälskad i klubben”.
Än idag, åtta år efter att Musonda kom till Chelsea, ses han fortfarande som en av de mest talangfulla spelare som gått genom dörrarna på Cobham. Med Joe Edwards som tränare, blev Musonda även smått envis utöver sitt sätt att showa på planen. Otåligheten växte över hur snabbt pressen på honom ökade.
”Jag tror inte att pressen i sig störde mig. Man lägger press på sig själv, när man spelar på ett visst sätt. Om jag var en mer reserverad spelare, eller lite mer nervös, skulle hypen ha påverkat mig mer. Men om man är en talangfull spelare och vill bli någon som uttrycker sig, måste man acceptera att det blir en viss hype och att det kommer kritik. Jag ville ändå vara i den situationen där allas ögon riktades mot mig.”
Under sina tre år i akademin, vann Musonda två ligatitlar, två FA Youth League-cuper, samt UEFA Youth League en gång. Han hade börjat träna med a-laget, men då möjligheterna var begränsade, började Musonda motvilligt att se sig om efter andra alternativ. Musonda Sr sade vid den tiden om sin son att ”han måste spela för ett a-lag. Han måste bli utlånad från Chelsea”.
Trots att Musonda Jr inte gjort sin professionella debut, vann Real Betis dragkampen med Monaco, och i januari 2016 skrev Musonda på ett 6-månaders lån hos den spanska klubben. Tolv dagar senare, spelade belgaren 90 minuter mot Valencia och blev matchens lirare, under sin debut.
”Jag var tvungen att pröva mig själv i en så ung ålder för att se var jag befann mig och vad jag skulle kunna bli. Jag spelade inte i Chelsea och jag behövde erfarenheten. Ena dagen tränar du i reservlaget, nästa dag sitter du på planet till La Liga. Det var fantastiskt.”
”Jag har alltid velat stanna i Chelsea. Det är sant att Roma var intresserade, men jag har inte en enda gång bett Chelsea om att få lämna klubben. Allt jag velat är att vara en Chelsea-spelare.”
Musondas framtid tycktes obeveklig, men allt förändrades under en månad i Glasgow. Efter att ha gjort mål i ligacupen mot Nottingham Forest, i sin efterlängtade debut för Chelsea, övertalade Brendan Rodgers Chelsea att Celtic var stället där Musonda kunde utvecklas allra mest. Men efter att ha spelat ynka tre matcher för Celtic, plockades Musonda ut ur laget och fick aldrig fotfäste igen. Från att ha gått på moln till att bli en truppspelare, kortades lånekontraktet hos Celtic ner från 18 månader till ett halvår.
”Det var väldigt svårt. Det är något man måste komma över, och inte låta det påverka en, men det var deppigt. Det är inte som att jag blev en dålig spelare på ett halvår, men när man är en spelare som uttrycker sig på det sättet jag gör, lite arrogant, så går kritiken hand i hand med det. Folk säger saker som att man är oprofessionell, folk pratar alltid väldigt mycket. Det är upp till mig att få saker att hända.”
”Jag ångrar ingenting med min tid i Celtic. Jag har inga problem med Brendan Rodgers. Han försökte utveckla mig som spelare, han var schysst mot mig under träningarna. Man kan inte älta sådant.”
Tiden i Celtic är förbi, och kan nästan betraktas som lugnet före stormen. Efter att ha anslutit till Vitesse på lån, med möjligheten till en säsong som startspelare, brast ligamenten i knät under Musondas första match av försäsongen. Dagar som spenderades med ett otåligt väntande blev ett monotont arbete med fysioterapi. En tid då Musondas sprudlande personlighet sjönk ihop. Varje gång han slog på teven för att se Chelsea spela, slogs han av en tung sorg.
”Även om man förlorar en match med 5–0, kan man börja arbeta vidare mot nästa match direkt. Men när man är skadad, så är man ensam. Man tränar själv, man känner sig ensam. Det finns inget sällskap. Det är den jobbigaste delen. Det går inte ens att jämföra med tiden hos Celtic.”
Efter att äntligen ha avklarat sin rehabilitering över sommaren, har Musonda återvänt till Vitesse för en andra säsong. Men i fotbollen där allt sker i ett rasande tempo, finns en oro att förra årets jobbiga händelser kan ha omöjliggjort för Musonda att bli en del av Chelseas övergång till en ny era. Musonda själv är dock totalt ambivalent för de tankegångarna, han har utvecklat en mognad under de senaste 18 månaderna.
”Nu spelar jag för Vitesse, jag känner mig inte fast eller kvarlämnad för jag vet att så fort jag spelar igen, kommer alla snart att se mig. Jag vill bara ha en chans till att spela för Chelsea. Tidigare har allt för mig handlat om utveckling, jag hade aldrig haft några motgångar. Jag har förändrats mycket men det är normalt. Jag är en bättre person nu, såväl som en bättre spelare. Om jag kan ta mig tillbaka, är det ett bevis för den talang jag besitter, men det kommer också visa vem jag blivit.”
