![MUWomen’s Barmy Army: Hur ska någon kunna utmana?](https://imgk.svenskafans.com/articlemedia/image-original/2090233.jpg?format=webp&width=640&quality=75)
MUWomen’s Barmy Army: Hur ska någon kunna utmana?
Hur ska man egentligen bära sig åt för att kunna ta nästa steg, och hur ska man bära sig åt för att utmana någon som ganska ofta känns utom räckhåll. Det sägs att trägen vinner, att inte titta bakåt utan fokusera framåt. Manchester United har denna säsong tagit kliv tillbaka mot toppen, än finns mer mark att vinna och varje litet steg gör att målet kommer närmre.
När nyheten kom om att Sam Kerr dragit korsbandet på träningsläger i januari 2024 blev Chelseas offensiv i ett slag försvagad. Förutom det självklara i att lida med en spelare som drabbas av en allvarlig skada lämnades ett hål i Chelseas trupp där en av världens giftigaste anfallare skulle varit. För oss som inte sympatiserar med Chelsea öppnades en liten dörr på glänt om att något annat lag, kanske, skulle kunna peta ned London-laget från WSL-tronen och hindra dem från att vinna en femte raka ligatitel.
Vad Chelsea gjorde? De knackade på hos Levante och lastade upp ett världsrekordbud för Mayra Ramírez. Några månader senare var en ny ligatitel hemma.
När nyheten kom om att Kadeisha Buchanan dragit korsbandet i mitten på november 2024 blev Chelseas försvar i ett slag försvagat. Förutom det självklara i att lida med en spelare som drabbas av en allvarlig skada – och återigen belysa problematiken med korsbandsskador inom damfotbollen – lämnades ett hål i Chelseas trupp där en toppmittback skulle varit. För oss som inte sympatiserar med Chelsea öppnades en lite dörr på glänt om att något annat lag, kanske, skulle kunna peta ned London-laget från WSL-tronen och hindra dem från att vinna en sjätte raka ligatitel.
Vad Chelsea gjorde? De knackade på hos San Diego Wave under januari 2025 och lastade upp ett världsrekordbud för en av världens bästa mittbackar, Naomi Girma. I skrivande stund leder Chelsea ligan med sju poäng.
När spekulationerna om att en av världens bästa centrala mittfältare, Kiera Walsh, ville lämna Barcelona pågått under en längre tid nådde transfersagan till slut sitt crescendo under januari 2025. Chelsea knackade på hos Barcelona och lastade upp ett topp fem-bud genom tiderna och Walsh skrev på kontrakt till 2030.
Lägg därtill att ett gäng andra toppspelare hämtats in från olika klubbar, toppspelare de andra lagen i WSL i många fall bara kan drömma om. Agerandet efter skadorna som såg ut att kunna sätta käppar i hjulen för Chelsea-maskinen har istället bara gjort laget bättre.
Så, hur ska någon kunna utmana?
Efter en svag säsongsinledning valde Jonas Eidevall och Arsenal att gå skilda vägar i oktober 2024. Inte nog med att säsongsinledningen gett långt från den poängskörd ett lag som Arsenal förväntar sig, det fanns också en påtaglig irritation från Arsenal-supportrarna gentemot den svenske huvudtränaren. Anledningarna till den ansträngda relationen är säkerligen grundat i flera olika saker, men en del i det är valet att inför denna säsong inte förlänga kontraktet med klubbikonen Vivianne Miedema. Nederländskan skrev istället på för Manchester City och gjorde så klart mål mot sin gamla klubb under förra ligaomgången (även om Arsenal faktiskt vände och vann matchen med 4-3).
Miedema hade under en längre tid dragits med skadeproblem och var inte längre den pålitliga målskytt hon under flera års tid varit. Men det var inte bara det som avgjorde att hon inte blev kvar i London. Arsenal fick samtidigt möjligheten att värva den spanska landslagsmittfältaren Mariona Caldentey från Barcelona. Det blev helt enkelt en budgetfråga, vem skulle klubben lägga punden på – vem ger bäst valuta för varje investerat pund.
Valet föll på Mariona Caldentey, och Vivianne Miedema blev ett avslutat kapitel.
Att hamna i situationer där en spelare ställs mot en annan är så klart inte unikt för vare sig denna situation eller för Arsenal. Det är en verklighet i princip alla lag lever i. Men när Eidevall så här tydligt, några månader efter att han lämnade Arsenal, beskriver denna situation är det svårt att inte kontrastera mot de blå London-grannarnas truppbygge.
När spelare skadas kickar säkerligen försäkringar in och löneutrymme öppnas upp, men oaktat det går det en tydlig skiljelinje mellan Chelsea och de övriga WSL-lagen – Manchester United i högsta grad inräknat.
Så, hur ska någon kunna utmana?
Det här är ingen snyfthistoria, det är inget önskar vi var Chelsea. Det är ett konstaterande över att Chelsea befinner sig på en annan plats i näringskedjan och rör sig med en annan typ av ekonomiska muskler. Där andra lag försöker hitta fynd i mindre lag och slå till på spelare vars kontrakt löper ut kan Chelsea slå transferrekord januari efter januari och därutöver spendera ytterligare stora summor.
När Chelsea förstärker ligans redan bästa trupp med Naomi Girma och Kiera Walsh värvar Manchester United en ny andramålvakt.
Jag vet, det låter som en snyfthistoria – men jag lovar er, det är det inte. Men jag ska inte heller säga att jag inte är en smula avundsjuk på sättet Chelsea över tid byggt och pumpat in resurser i sin damverksamhet. Manchester United är inne på sitt sjunde år med ett representationslag på damsidan, och visst var del väl så att Rom inte byggdes på en dag. Ordspråket lyder Roma uno die non est condita och syftar till behovet av tid för att bygga stora saker. Det förtäljer dock inte hur många dagar det tog att bygga Rom, det ger inte heller någon ledtråd till hur lång tid det tar att bygga ett vinnande fotbollslag – mer än att det tar just tid.
När man inte kan utmana via kassakistan får man hitta andra vägar. Till exempel genom att värva smart, identifiera potential och förädla talang. Också genom det dagliga hantverket, genom att bygga ett spel som gör summan större än de individuella delarna. Ni vet, ett plus ett ska bli tre – och helst mer än så. Trägen vinner.
Det hjälper ingen att hänga läpp och kasta in handduken när Mary Earps inte skriver på nytt kontrakt, då får man istället identifiera Phallon Tullis-Joyce och se henne växa ut till ligans kanske bästa målvakt. När Alessia Russo vill gå till Arsenal är det inte läge att vifta med vit flagg, istället får man lite under radarn locka Elisabeth Terland från Brighton och se henne avgöra matcher. Istället för att ge upp när Ona Batlle vill flytta hem till Katalonien får man söka efter Jayde Riviere i den nordamerikanska collegefotbollen och nu se henne dominera hela högerkanten. Istället för att längta tillbaka till tiden med Jackie Groenen på mittfältet får vi njuta av Hinata Miyazawas silkesmjuka bollbehandling och nästan oförskämda lugn centralt i plan.
Äh, jag ska inte ljuga och säga att jag inte hängt läpp när vissa spelare lämnat. Det har jag gjort. Men den hängande läppen har inte i så stor utsträckning berott på spelarna i sig utan snarare på en känsla av att Manchester United som klubb inte skött situationerna så bra som de borde kunnat. Att förvänta sig att United sköter sig till punkt och pricka gällande damverksamheten är kanske att vara naiv, särskilt när man ser hur klubben i stort hanterats under lång tid. Men we’re the famous Man United och en av världens största klubbar – i sammanhanget är satsningen på damverksamheten ingenting mot att köpa in herrspelare för halva och hela miljarder till höger och vänster.
Manchester United ska både ha självbilden och förmågan att utmana Chelsea om ligatitlar, på det viset är det rättvist att jämföra klubbarna. Däremot är det kanske inte rättvist att jämföra damlagen utifrån truppbygge och spelarmaterial just idag – eller de senaste åren. Däremot är det ytterst relevant att jämföra Manchester United med Arsenal och Manchester City. De båda vann visserligen ligatitlar redan innan United ens hade ett damlag, men sju år är ändå sju år och här och nu är förutsättningarna sådan att det inte är orättvist att benämna lagen som jämbördiga.
Då kommer vi ned till hantverket igen. Ett hantverk som förra säsongen ledde till FA-cuptitel men i ligan gick åt fel håll. Denna säsong har United – utan att alltid spela sprudlande – hittat tillbaka till förmågan att stänga igen bakåt och vinna matcher. Fem raka segrar i ligaspelet med 4-2-segern borta mot Manchester City som körsbäret på toppen av tårtan gör att United nu ligger närmst bakom Chelsea. Efter 13 spelade omgångar är det tre poäng ned till Arsenal och ytterligare två till Manchester City som ligger just utanför Europa-platserna.
Att nå Champions League är alltid viktigt, kanske är det av extra vikt nu när det finns lag som håller på att gasa ifrån i toppen – antingen tar man rygg eller så hamnar man på efterkälken.
Women’s Super League är absolut inte längre en liga där det bara är att hämta hem poäng mot de lägre placerade lagen, till och med Chelsea kan tappa poäng mot bottenlag och får ibland nöja sig med sena uddamålssegrar. Men sett till spelschemat väntar sex raka omgångar där Manchester United går in som favoriter och ska på det berömda pappret kunna stapla trepoängare. Därefter avslutas ligan med Chelsea hemma, Manchester City hemma och Arsenal borta. Kan United sätta sig i ett utgångsläge inför avslutningen där de sista omgångarna innebär skillnad mellan succé och misslyckande är jag nöjd – så får vi se om hantverket når upp till förväntningarna.
En ny dag kan gry, och jag lovar dig Karin – vägen kommer vara mödan värd. Så länge dagen inte är mätt kommer Manchester United kunna utmana.
Till sist…
… sedan senast har det varit dubbla Manchester-derby. Först åkte United till Etihad i ligan och pressade inledningsvis sönder City, även om hemmalaget repade mod kunde United vinna med 4-2 efter hattrick av en glödhet Ella Toone. Därefter var det hemmaplan och kvartsfinal i ligacupen, Marc Skinner roterade en del och det lyckade presspelet blev det inte mycket av – City vann med 2-1 och därmed tog ligacup-resan slut. Tillbaka i ligan vann United bekvämt med 3-0 mot Brighton innan det blev en tuffare 1-0-seger borta mot Tottenham efter att Elisabeth Terland visat prov på stor avslutskonst. I FA-cupen skulle avancemang till kvartsfinal säkras på bortaplan mot Wolverhampton, något United också komfortabelt lyckades med. Segersiffrorna skrevs till 6-0, vi inväntar nu lottning för att se hur vägen fram mot försvarad titel ser ut.
… vad har egentligen hänt med Grace Clinton? Efter att ha varit höstens spelare i United och fått optionsåret på kontraktet utnyttjat har hon inte alls stått att känna igen under 2025. Slarvig med boll och långsam i besluten, mer tid på bänken än på plan – även om hon var tillbaka i startelvan mot Wolverhamtpon i FA-cupen. Ella Toone har kommit in och hittat nivåer vi inte sett på ett tag från henne, och vi får hoppas det bara är en formdipp hos Clinton och inget annat bakomliggande.
… på tal om Ella Toone, hennes pappa gick hastigt bort i höstas och hon har tuffa månader bakom sig. Skadefrånvaron var nog en blessing in disguise, nu är hon tillbaka bättre och starkare – sex mål på sex matcher sedan årsskiftet. Rekommenderar starkt att läsa Ellas berättelse på The Players Tribune, vill man hellre ha rörligt kan man se när hon gästade Rio Ferdinand och berättade både om den tuffa tiden och en hel del annat.
… mot Manchester City i ligan fick vi se ett Manchester United som klev högt och aggressivt i pressen från första sekund, något som också gav resultat. Mer eller mindre alla fyra mål tillkom på det viset, ett synnerligen lyckat taktiskt drag från Marc Skinner. Frågan är hur instruktionerna ser ut i andra matcher, det är långt ifrån alltid vi får se den typen av presspel. Givetvis bjuder olika motstånd på olika utmaningar, men nog borde vi kunna se mer av det – vi har åtminstone fått bevis för att laget klarar av att spel så.
… det är inte varje dag man får se en ung spelare debutera i Manchester United, och det är inte varje dag en ung spelare debuterar och dessutom gör två mål. Just det lyckades 17-åriga Mared Griffiths med när hon hoppade in mot Wolverhampton.
… efter lång skadefrånvaro är både Lisa Naalsund och Evie Rabjohn tillbaka i träning på gräs. Naalsund verkar vara nära comeback, fint och nödvändigt tillskott nu när både Hayley Ladd och Emma Watson lämnat laget i januari.
… under senaste tiden har Geyse saknats i Manchester United, detta efter att hon rest hem till Brasilien för att vara med familj efter att hennes bror tragiskt gått bort. Fint då att se hur alla hennes lagkamrater sluter upp och stöttar så gott det går, till exempel genom att samlas kring hennes tröja efter derby-segern mot City. Mot Wolverhampton i FA-cupen var hon tillbaka i spel, fint att se.
… gravida Hannah Blundell har sedan hon annonserade att hon väntar barn hållit igång med specialträning på Carrington – fint att se att hon mår bra. Nu inleds hennes officiella mammaledighet, så ser vi fram emot att se henne på plan till hösten igen. Hennes frånvaro har gett än mer utrymme till Jayde Riviere som nu verkligen börjar fylla Ona Batlles skor. Senaste månaden har hon presterat på nivåer som inte många ytterbackar i ligan kan matcha, både defensivt och offensivt briljant.
… härnäst väntar jumbon Crystal Palace i ligan, sedan är det ytterligare hemmamatch mot nästjumbon Leicester innan det är bortaderby mot Liverpool. Nio poäng och United är på allvar med i striden i toppen av tabellen.
Månadens spelare: Hinata Miyazawa
Månadens mål: Ella Toones 1-0 borta mot Manchester City. United vinner tillbaka bollen och Hinata Miyazawa bjuder på några trollkonster när hon vänder upp och lyfter fram bollen till Elisabeth Terland. Norskans missade avslut blir en perfekt passning till Ella Toone som elegant lyfter bollen förbi målvakten och ger United en drömstart i derbyt.
Manchester United har tagit sig upp till andraplatsen i ligan efter några starka resultat. Vad krävs för att på riktigt kunna utmana Chelsea i toppen, och vilka krav ska vi ställa på United? Dela med er i kommentarsfältet!
![Author](https://imgk.svenskafans.com/image/AdminUser/7114.jpg?k=0&format=webp&width=96&quality=75)