När allt känns ganska bra
Den där känslan, ni vet. Hoppas ni vaknar upp med den.
Står allt rätt till? Nej. Kommer vi vara en stark titelutmanare kommande säsong? Nej. Har vi egentligen visat att CFC är en världsklubb denna säsong? Nej. Borde vi känna oss nöjda? Nej. Känns allt okej, då? Ja.
Ni vet den där känslan? Jag hoppas i alla fall att ni känner igen den. Den är ganska schysst.
Man vet att saker och ting är dåligt här i världen. Man vet att saker och ting kan vara så mycket bättre än vad de faktiskt är. Man vet att man borde göra någonting åt saken. Man vet att man borde vara där. Det finns massa sopor som kunde ha slängts bättre. Det finns massa skit som kunde ha spolats bort på ett annat sätt.
Vissa är inte kvar imorgon, och jag sörjer redan nu. Kommer det komma nytt? Troligtvis inte, på grund av en ledning som inte vet skillnaden mellan myndig och omyndig i olika länder. Men spelar det någon roll? Nej.
En kväll som denna. En natt som denna.
4-1 i bagaget. Var det bara en EL-final? Ja, i slutändan så ja, men vad spelar det för roll? Fyra - Ett. Mot Arsenal. FYRA - ETT.
Brydde vi oss innan finalen? Nja. Bryr vi oss (egentligen) nu? Njaaaa...
Men det är fortfarande FYRA - ETT mot lillebror Arsenal i en final. Den sitter fint. Den kan vi sova med. Den kan vi vakna med. Den kan vi gå vidare med. Är allting bra? Nej, men det här gör allting bättre.
Kommer allt vara bättre under torsdagen? Nja, alla problem finns ju kvar. Hazard kommer troligtvis lämna, vi får inte värva några spelare i sommar, vi står i en minus-situation där vi kanske inte ens har kvar samma tränare att ta oss vidare.
Men vad gör det när allting faktiskt känns “bra”. En natt som denna. Europa-mästare, varför inte? 4-1. Allt känns faktiskt ganska bra. Låt oss hålla fast vid det. Det är inte bäst, det är inte perfekt - men just nu är det faktiskt bra.
