När verkligheten hinner ikapp oss – del 2
Kan Tottenham Hotspur vinna borta mot Manchester United? Man får resa tillbaka i tiden för att hitta den senaste segern (0-1), närmare bestämt år 1989. Då hade också Tottenham en målgörare i form av Gary Lineker. Det är ingen hemlighet att ledarstaben och klubbens supportrar delar en och samma rimliga önskan: ”köp oss minst en ny anfallare!”
Igår var inget undantag till regeln – Tottenham har fruktansvärt svårt för att möta, för att spela fotboll och för att stå upp mot Manchester United på bortaplan. Matchen slutade som bekant 3-0 till de regerande mästarna och Tottenham får helt enkelt ladda om inför returen mot Hearts i Europa League play-off. Därefter kommer det andra Manchester laget, City, som satsat hårt på dyra namnkunniga nyförvärv, på besök till White Hart Lane.
Nya spelare eller bara nya ansikten?
Managern Harry Redknapp har hela tiden sagt att han behöver två, tre nya spelare för att lägga till ytterligare kvalité i truppen. Vi som såg matchen igår hävdar att två, tre spelare inte hade räckt på långa vägar. Det är något mer oroande över hur laget stundtals agerar, långt mer oroande än att man förlorade mot de regerande mästarna på bortaplan.
Skulle två, tre nya spelare kunna förändra dagens Tottenham som går från att besegra Inter i Chamspions League (3-1) för att fyra dagar senare förlora mot Bolton (2-4)? Vad är det som krävs för att laget ska agera bättre på moment som man på förhand vet uppstår i match efter match? Vi pratar om hörnsparkar, frisparkar, inkast, insparkar, utsparkar, omställningar – både de defensiva sidorna av dessa aspekter såväl som de offensiva. Ibland kan vi tyckas sakna de tydliga linjerna, eller det som man ofta betecknar ”det egna spelet att falla tillbaka på”.
Och det är inte sällan som många spelare, ibland hela startelvan, saknar den där passionen, den rätta glöden till att vilja vinna, till att vilja och våga offra sig för laget i ett försök att skapa fördelar ute på planen. Laget kan uppträda så uddlöst och det verkar vara en återkommande huvudvärk. Tidigare år kunde man förstå det då en skral spelartrupp ansågs göra stordåd om de placerade sig högre än åtta i tabellen. I år har laget kreativ kraft, kvalité nog att vara med och utmana om en topplacering, men likväl agerar laget alltjämt med jämna mellanrum som om de inte vore bättre än den nedre halvan av tabellen.
Vad är det då som saknas? Nya spelare eller bara nya ansikten? Många tycks tro att Joe Jordan och de övriga i Harry Redknapps ledarstab är de som i själva verket fattar de taktiska besluten och att Redknapp ger sitt medgivande eller sitt opponerande veto. Vi kan inte riktigt veta, även om många är eniga om att man med en Carlo Ancelotti vid rodret kanske inte spelar lika rolig fotboll, men å andra sidan kanske de inte ”ger bort mål och poäng” i var och varannan match heller. Å andra sidan, minns ni Chelseas inledning ifjol när de redan från premiären började springa hem titeln? Nog såg de ut att ha kul alltid med härliga mål-fester i den offensiva skolan.
Tillgång eller bara ett tillstånd?
Nu väntar ett viktigt skede i Tottenham. Inte för att man förlorade den första av 38 omgångar i ligan. Det är nästan garanterat glömt på torsdag när målen trillar in – förhoppningsvis i rätt kasse. Det finns en hierarki i klubben som måste fastställas och säkras. Vem sköter försäljningen? Är det ägarna och ordförande? Eller är det tränaren som lättar på hjärtat inför media eller en spelare som gör en kovändning och ”hjärtar” en annan klubb? Hierarkin måste säkerställas. Tänd en eld eller kväv den i sin linda, men lek för guds skull inte med tändstickor. Klubben måste lösa Luka Modric-frågan omedelbart. Det har blivit mer av ett tillstånd än en försäljningsfråga.
Det är inte ett lags fördel när spelarna inför viktiga matcher pratar om Modric och att de alla önskar att han stannar. Det är inte den optimala uppladdningen eller den fokus våra spelare ska tvingas göra inför en match. Modrics vara eller icke vara måste få ett snabbt slut. Det finns ogrundade TV-serier som lagts ner långt tidigare än denna utdragna långkörare tillåtits härja. Antingen stannar han eller så lämnar han. Hierarkin i klubben måste avgöra frågan.
Anfallare in?
Sedan måste klubben med ordförande Daniel Levy i spetsen backa upp ledarstaben med de nyförvärv man så innerligt och bevisligen är i stort behov av: anfallare, mittfältare och mittback. Framförallt anfallare behövs omgående. Och gör man inte det måste man utöver samtalet med Modric ta ett samtal med Redknapp och förklara att han får klara sig på det man har att tillgå. Om inte vår manager får de resurser som vi faktiskt har råd med så måste även supportrarna ställa sig frågan: vad är klubbens ambition?
Det kan inte heller vara lätt att vara anfallare i dagens Tottenham när klubben gjort klart med att man lyssnar på alla bud som inkommer, oavsett om det handlar om Peter Crouch, Roman Pavlyuchenko eller Jermain Defoe. Vilken trygghet skapar det? Hade varit bättre att sälja en av dessa tre och ha det gjort så att säga. Om syftet med att sälja var just att frigöra plats i truppen för att kunna värva borde man inte försökt omförhandla de bud som inkommit från olika klubbar. Man glömmer syftet: Tottenham vill sälja oönskade spelare för att frigöra plats i 25-manna truppen. Vem har sagt att överflödet skulle vara så innerligt beundrat av andra klubbar att de är beredda att betala dyrt för det?
Det är mycket som inte står rätt till i klubben och vad som nu behöver granskas är varför inga nya spelare (frånsett målvaktveteranen Friedel som kom på free transfer) har inhandlats. Kommer den hete kandidaten Redknapp stanna även efter nästa sommar när Fabio Capello lämnar över stafettpinnen som Englands förbundskapten? Kommer Redknapp försvinna och vilka är kandidaterna till att ta över detta unga och lovande lag? Något mer man kan ställa sig är om Harry Redknapp är rätt person att leda Tottenham in i en ny era där klubben verkar ha som ambition att nå en topplacering och få möjligheten att spela i Champions League? Spelarna och supportrarna har smakat på toppskiktet av europeisk fotboll och man vill göra det igen, och en del saknar det redan så innerligt.
Det finns många som menar att Redknapp saknar taktisk förmåga att utmanövrera våra motståndare och att vår framgång bygger mer på en individuell prestation än på kollektivt samförstånd över en gemensam spelidé. Många pekar på Redknapps oförmåga att rotera på truppen vilket gjort att spelare lämnat eller önskat lämna Tottenham såsom Kranjcar och den mexikanske landslagsmannen Gio för att nämna två exempel.
Det finns all anledning till att börja syna Tottenham i sömmarna för dess ambitioner, prioriteringar och självkritik. Frågan som ingen ställer, än mindre vågar besvara – är Harry Redknapp rätt för Tottenham?
Många kommer genast att peka på topplaceringen 2009/2010 som anledning till att ge obegränsat med förtroende till Harry Redknapp, men liksom fotbollspelare i stort och i synnerhet anfallare kan man faktiskt säga:
- Det du gjorde förrförra säsongen var ju bra, men vi är liksom mer intresserade vad som händer i framtiden. Vart är vi på väg nu när verkligheten hunnit ikapp oss?
