Newcastle - Sunderland, en subjektiv spelaranalys
För att så snabbt som möjligt glömma bort helgens match och blicka framåt börjar jag nedräkningen inför derbyt redan nu. Vad passar väl bättre än att börja nedräkningen med en jämförelse mellan lagen?
Min tanke har varit att jämföra lagen spelare för spelare och sen plocka ut den spelare jag helst av allt skulle ha mitt lag om jag startade en helt ny klubb. För att göra min bedömning så tydlig som möjligt har jag också betygsatt varje spelare med plus. Betygskalan är femskalig och sträcker sig från ett + till fem +++++. Några direkta betygskriterier finns inte men en etta betyder ”för dålig” och en femma ”Premier Leaguesk toppklass”.
Listan är såklart 100% subjektiv och faktumet att jag är Sunderlandsupporter bidrar givetvis en hel del till att jag väljer som jag gör. Kom ihåg det om ni ska kommentera. Jag har tänkt att ha kommentatorfältet öppet så att ni som läser kan fylla på med egna startelvor. Men se till att hålla god ton, för om jag märker att nivån är för låg där så stänger jag det direkt.
För enkelthetens skull har jag valt att jämföra lagen så som jag tror att lagen skulle ställa om de skulle spela med en 4-4-2-uppställning i derbyt. Anledningarna tilll det är för att positionsjämförelserna ska bli så likvärdiga och därmed givande som möjligt.
Ja, nu kör vi.
Mignolet(+++) – Krul (++++)
Båda lagen har kompententa målvakter, därom råder det inga tvivel. Mignolet köptes in inför säsongen 10/11 för att konkurrera med Premier Leagues dittills dyraste målvakt i Craig Gordon. Det har visat sig vara ett lyckligt drag. Mignolet har inte bara sporrat Gordon, han har gjort det så bra att han faktiskt spelat till sig förstatröjan. Gordons många skador har såklart påverkat situationen men det tycker jag inte ska kasta någon skugga över Mignolets prestationer. Hans känns som en fullgod målvakt för ett lag strax utanför big five. I och med att han är född så sent som 1988 så borde det finnas ännu en nivå att krama ur denna belgiska landslagsman.
Samma år föddes även även Newcastles holländska målvakt Tim Krul. Han kom till klubben redan 2006 men har under lång tid spelat andrefiol bakom Shay Given till en början sen till Steve Harper. Det är först inför den här säsongen han fått det fulla förtroendet som förstekeeper. Det förtroendet kan man säga att han har förvaltat på bästa sätt. Krul tillhör den kategorin av målvakter som kryddar ett ganska lugnt och tryggt agerande med några tillsynes omöjliga idioträddningar här och där. Precis så som en riktig toppmålvakt ska göra.
För mig är han en av Premier Leagues allra bästa målvakter. Därför ger jag Newcastle poängen för målvaktspositionen.
Bardsley (+++) – Simpson (++)
Två högerbackar som båda är fostrade i Manchester Uniteds ungdomsakademi. Simpson ansågs länge vara en av Englands största högerbackstalanger. Som nybliven 20-åring blev han utlånad till det Sunderland som vann Championship året 06/07. Mina minnen av honom då är goda men överskuggas något av Jonny Evans som också var utlånad från United och gjorde en riktigt fin säsong. Simpson fick sen spela en del för United 07/08 men att få speltid i en klubb där både Gary Neville och Wes Brown ligger före en i hackordningen är inte det lättaste så han blev utlånad igen. Först till Ipswich, sen Blackburn och slutligen Newcastle som sedan även köpte loss honom i januarifönstret 2010. I mina ögon är han en duglig högerback, både framåt och bakåt. Varken mer eller mindre. Han sköter oftast sitt jobb bra utan att briljera.
Lite samma sak är det med Bardsley. Fast jag tycker att man kan lägga till två viktiga egenskaper hos honom. Hjärtat och skottet. Framför allt hjärtat tycker jag utmärker Bardsley. Han sköter alltid sitt jobb och är en klart funktionell högerback men han är även en vinnare. Det gör att han alltid ger allt för laget, och han gör det på ett medryckande sätt. Är Bardsley på banan så är lagkompisarna mer taggade och såna egenskaper är väldigt viktiga, inte minst nu när det vankas derby. Dessutom har han på senare år skaffat sig en riktig kanon till högerdoja som han överaskar motsåndarna med då och då.
Hjärtat och vinnarskallen gör att mitt val faller på Phil Bardsley.
O´Shea (+++) – Williamson (++)
Willamson är egentligen tänkt att vara back-up bakom Steven Taylor och Coloccini som gjorde det väldigt bra inledningsvis under säsongen. Tyvärr för Newcastle skadade sig Taylor illa i december och kommer att vara borta resten av säsongen. Därför har Williamson fått spela en större roll än vad som var tanken från början. Han har inte direkt gjort bort sig. Men lika stabilt försvar som tidigare det har inte Newcastle med honom i mitten.
O´Shea har också fått som roll förändrad under säsongen. När han började spela för klubben under Steve Bruce så gjorde han det som högerback. Och det gick väl egentligen inget vidare. Men sen O´Neill tagit över managerposten så har han fått flytta in i mitten och den flytten har han gjort med bravur. Det han saknade i teknik och snabbhet på kanten klarar han sig nu utan. Det han tillförde i rutin, positionsspel och ledaregenskaper kommer än mer till sin rätt nu.
En lyckad rockad som gett oss en trygg och säker mittback som leder sitt lag. Alltså hellre O´Shea än Williamson. 2-1
Turner (+++) – Coloccini (++++)
Hade jag gjort den här genomgången för två sen hade jag skrattat när jag läste Coloccinis namn. Då tyckte jag att han tillsammans med Titus Bramble var Premier League osäkraste back. Nu tycker jag inte det längre. Nu är Titus ohotat sämst. Coloccini har verkligen mognat och spelat upp sig rejält i och med det. Hans aggresiva och ibland något yviga spel har nu förädlats så att det snarare är tufft och jobbigt för motståndarna att möta än roligt att titta på. En högkvalitativ mittback för ett lag av Newcastles kaliber.
Turner är egentligen Coloccinis motsats på många sätt. Han har aldrig varit de snygga brytningarna eller täta markeringarnas man. Nä, backspel för honom handlar om att stå rätt och få bort att bollar som dimper ner i straffområdet. Och det är han bra på. Sällan spektakulär men nästan aldrig dålig (WBA-matchen undantagen).
Jag gillar egentligen Turners spelstil bättre men just nu ser jag Coloccini som en mer kompetent försvare så därför faller mitt val på honom.
Richardson (++) – Santon (++)
Vänsterbacksplatsen tycker jag är den svagaste positionen hos båda lagen. Santon är en ung ganska lovande italienare som fostrats hos Inter. Hans naturliga position är högerback men han får alltsom oftast hålla till på vänstersidan i Newcastle. Om man ger honom lite mer nutin och låter honom flytta över till högersidan så kan han nog bli bra tror jag. Men just nu ser jag honom som en svag länk hos våra motståndare.
Egentligen tycker jag inte att Richardson är en dålig fotbollsspelare. Han är till och med rätt bra. Men han är ingen bra vänsterback. Där spelar han bara för att vi inte har några andra riktigt bra alternativ. Då och då berättar han själv i intervjuer att han inte trivs så bra i backlinjen. Det märks även i spelet. Han är bra man-mot-man och han bidrar med en del fina grejer framåt men han positionsspel är på tok för dåligt på den här nivån. Han missar offsidelinjen och tappar markering i tid och otid.
Från vänsterbacken väljer jag ingen. Båda är för dåliga.
Larsson (+++) – Gutierrez (+++)
Jämförelsen mellan Larsson och Gutierrez är inte lätt att göra. De är spelare med väldigt olika spelstil. Där Larsson har sina största styrkor i sin högerfot, inlägg, passningar och fasta situationer så sitter Gutierrez storhet snarare i hans rivighet och förmåga och löpa i ljupled, med eller utan boll. Jag tycker egentligen om båda spelarna men med tanke på hur många matcher Larsson avgjort på egen hand i år så tycker jag att han har en extra dimension i sitt spel som gör mitt val lättare.
Flest frisparksmål i Premier League avgör. Honom ska vi ha.
Vaughan (+++) – Cabaye (+++++)
Om det var svårt att jämföra Larsson och Gutierrez så är jämförelsen här mycket enklare. Inför årets säsong så stod båda klubbarna i behov av att värva in varsinn länkspelare av klass. En spelare som ska kunna fördela bollen från backarna till de mer offensiva spelarna högre upp i banan. Newcastles val föll på fransousen Yohan Cabaye. Ni som följt fotbollen på nära håll de senaste åren vet att Cabaye innan kom till Newcastle agerade spelfördelare i det Lille som gjort bra ifrån sig i franska Ligue 1. Det är hans passningar som ligger bakom att stjärnor som Hazard, Gervinho och Moussa Sow fötts. Redan när nyheten om att han plitat på för lillebror läckte ut så var det många så fruktade succé. Och succé har det blivit. Cabaye har visat att han håller högsta Premier League-klass.
Sunderland valde en anna strategi. Man värvade brittiskt, walesiskt närmare bestämt. Från nedflyttade Blackpool plockades deras bästa spelare för säsongen in. David Vaughan. En mycket kompetent spelfördelare som fungerar bra som tvåvägsspelare. Når dock inte upp i Cabayes klass.
Som spelfördelare väljer jag mellan två bra spelare en av Premier Leagues bästa på positionen. Yohan Cabaye.
Cattermole (++++) – Tiote (++++)
Ett mycket svårt val mellan två riktigt bra städare på mitten. Cattermole har som bekant haft lite problem med disiplinen, så stora problem att det faktiskt varit något av en akilleshäl för honom. Han har varit avstängd så ofta att han blivit opålilig som kapten. Men sen O´Neill tagit över har det blivit andra bullar på den fronten. Numera spelar Cattermole riktigt bra, aggresivt men inte dumdristigt. Dessutom har han tagit större ansvar i arbetet att fördela de vunna bollarna vidare. En positiv trend.
Men även Tioté har gjort det bra. För att bara spelat i Premier League i en och en halv säsong har han till och med gjort det mycket bra. Inför säsongen hade jag knappt hört talas om honom. Nu är han allmänt känd som en av de allra bästa defensiva mittfältarna i hela ligan. Inte illa pinkat på så kort tid.
Efter en mycket jämn kamp väljer jag Cattermole som städare. Det som fäller avgörandet är att han är engelsman och kapten. Alla lag vill väl ha en sådan på plan?
McClean (+++)– R Taylor (++)
När man jämför elvorna på det sättet som jag gör nu så märker man hur lika trupperna egentligen är när det kommer till styrkor och svagheter. För även här ser båda lagen något svaga ut om man jämför med andra positioner. Förvisso har McClean gjort succé sen O´Neill tog över och visst har Taylor gjort det bra mycket bättre än vad i alla fall jag hade förväntat mig av honom men jämför man med big fives spelare så har de båda en rejäl bit kvar.
Jag väljer McClean främst av två anledningar. Dels för att jag tror att han har större utveklingspotential än Taylor och dels för att jag gillar den energi och fighting spirit han sprider omkring sig.
Sessegnon (+++++) – Ba (+++++)
Planens två absoluta giganter. Demba Ba är en av ligans absolut bästa anfallare. Jag hade gett väldigt mycket för att se honom i prydliga röda ränder. Men vad hjälper det? Att välja bort Sessegnon finns inte. Aldrig. Han har varit Sunderlands nav, kugge, kreatör, dribbler, avslutare under hela säsongen. Utan honom vore vi inte mycket framåt. En av de allra bästa när han får operera rättvänd med bollen i ytan mellan motståndarnas mittfält och backlinje.
Möjligen en orätt jämförelse då det är en målskytt mot en kreatör. Nästan omöjligt att mäta dem mot varandra. Men eftersom jag inte valde någon vänsterback så har jag en lucka i startelvan. Jag väljer alltså båda här. Dom är helt enkelt för bra för att lämnas utanför laget båda två.
Campbell (++++) – Cissé (++++)
Ännu ett tillsynes omöjligt val. Två rörliga målskyttar som båda gjort det bra hittills under vårsäsongen.
När vinterfönstret slog upp portarna ryktades Freiburgs Papiss Cissé vara på väg till Sunderland. Jag hade inte sett honom mer än i en handfull matcher fram tills dess men läst desto mer om honom. Och rapporterna gick isär. Å ena sidan pekade hans mål/match-statistik på att han verkligen är en stor målskytt, att han dessutom lyckats med det i ett bottenlag verkade ju minst sagt lovande. Men å andra sidan skvallrade rapporterna om att hans sätt att missa målchanser var en av anledningarna till Freiburgs kräftgång. Det finns siffror som visar på att han hade ett uselt mål/chans-statistik. Det gjorde att jag ställde mig något mindre exalterad inför en värvning av Cissé än jag föreställer mig att gemene man gjorde. Nu blev det ingen värvning, utan Cissé gick istället Newcastle. Och redan hunnit bevisa mig fel. Han verkar vara som klippt och skuren för Premier Laegue-fotboll och jag har hittills inte sett något som tyder på att han inte skule bli en riktig klassanfallare.
Den andre kombatanten känns också som ett nyförvärv. Campbell kom nyss tillbaka från ett 17 månader (sic!) långt skadeuppehåll. Återkomsten firade med att göra mål i debuten. Det följde han upp med att göra ett riktigt drömmål i sin första match från start. Det uppmärksammade Stuart Pearce och gav Campbell en plats i det engelska A-landslaget. Rätt lyckad start på året får man säga. Trots att Campbell matchats ganska försiktigt sen sin comeback tycker jag mig se att han fortfarande har klippet i steget och kylan framför mål som fört honom till den nivån han befinnersig på när han är som allra bäst.
Egentligen två helt jämnbördiga anfallare i min bok och då låter jag återigen avgörandet fällas utifrån nationalitet. En engelsman till tack. Campbell.
Sådär ja.
Då var min alltigenom subjektiva genomgång av spelarna klar. Vad kan dra för slutsatser av det här? Jo för det första att jag jag valde hela 7 sunderlandspelare och bara 4 ifrån Newcastle. Men å andra sidan är det desto jämnare mellan plusen. Där fick Sunderland 36 plus och Newcaslte 37. Två nästan jämnbördiga trupper med andra ord.
Eftersom jag tog ut ett något haltande lag så får Larsson flytta ner högerbacken och Bardsley gå över till vänster för att backlinjen ska bli komplett. Sessegnon tar då Larssons plats bakåt men får en ganska fri roll framåt. Laget skulle då se ut ungefär såhär:
Krul
Larsson – O´Shea – Coloccini – Bardsley
Sessegnon – Cabaye – Cattermole – McClean
Ba – Campbell
Att våga sig på någon vidare djuplodande tolkning av den här alltigenom ovetenskapliga genomgången tror jag är förrädiskt. Jag nöjer mig med följande. Det är tydligt att jag som Sunderlandsupporter föredrar Sunderlandspelare framför Newcastlespelare även i de fall där jag tycker att spelarna är ungefär lika bra. Och att det är två ganska jämnbra lag som ställer upp på varsin planhalva på Sport Direct Arena på söndag. Det borgar för en jämn och tuff kamp.
Fyll gärna på med egna elvor i kommentarsfältet. Men kom ihåg. Håll god ton.
HA´WAY THE LADS
