Newcastle - Arsenal 1-0
Judoklubben Newcastle gick segrande ur mötet med balettdansuppsättningen från london efter Solano avgjort med en vacker spark.
Äntligen var Michael Owen tillbaka i startelvan och bildade anfallspar med Shearer. Startelvan var annars rätt väntad med undantaget att Ameobi spelade vänsterytter istället för Luque som kanske förväntat.
Första halvlek var chansmässigt en rätt lugn historia, vi klarade oss undan en straff när en boll tog på Brambles arm och Henry hade två lägen som han vanligtvis gör mål på. Men nu var först världens bästa Shay Given ivägen med återigen en sån där räddning som man inte ska kunna göra vecka efter vecka men som våran irländare i målet ändå verkar ha satt i system. Denna gång var det en läcker räddning på ett bra volleyavslut från Henry som säkerligen trodde han hade gett bortalaget ledningen och chans på de så kallade titelutmanarnas blott andra bortaseger för säsongen. När nästa chans sedan dök upp för den franska anfallaren så sjabblade han bort den själv efter snyggt ha vänt bort Parker. Newcastlechanserna var lätträknade för att inte säga obefintliga, det närmaste vi kom var när Owen i slutet av matchen var nära att komma till avslut på ett vackert inlägg från Parker men Arsenal försvaret tyckte annorlunda och hade första halvleken helt under kontroll. En halvlek de spelmässigt dominerat men trots det stora spelövertaget bara kommit till de ovan nämnda två chanser värda namnet. Ett spelövertag som de svartvita supportrarna inte uppskattade så när domaren blåste i sin pipa för halvtid så var det till en kör av burop.
Andra halvlek blev däremot en betydligt angenämare tillställning från svartvit synvinkel, vilket Campbell blev varse då han omgående behövde vara på tårna för att stoppa en Owen chans efter återigen Parker varit framme med framspelningen. Så vad än Souness sagt i halvtid så verkar det ha fungerat. Matchens gigant, Parker hade sedan själv Newcastles bästa möjlighet så långt i matchen, Shearer nicka ner bollen men avslutet gick högt högt över. Newcastle hade börjat ta över matchen och när rollerna var ombytta, Parker spelade fram Shearer så kunde nollan väl ha spräckts. Men även Shearers avslut träffade tyvärr inte mål utan gick precis utanför. Sen mitt i pressen så kapade redan varnade Gilberto Silva Boumsong och domaren tog genast upp det andra gula kortet, utvisning med andra ord. Rätt hårt dömd skall väl erkännas men då vi fick Jenas utvisad i mötet på highbury så känns sympatierna långt borta. Parker (vem annars?) var sedan i händelsernas centrum igen, denna gång med ett avslut från distans som vållade Lehmann i målet lite oro men återigen gick tyvärr skottet över. Deras nästa ”möte” skulle däremot inte bli lika vänligt, Parker jagar en genomskärare men Lehmann är först och välkomnar sedan Parker med en armbåge. En armbåge som knockade våran evighetsmaskin i ett par minuter men han var strax efter på fötter igen med en bomullstuss i munnen då han antagligen förlorat en tand. Men antalet minuter på benen igen blev inte många. Strax efter small det i närkamp med Kolo Toure och den tekniska knockouten var ett faktum, Souness valde att byta in Bowyer istället. Det lilla övertag vi hade i halvlekens början hade försvunnit mer och mer men som på mötet på highbury skulle även denna matchen avgöras i slutskedet. Skillnaden är att nu skulle den göra det till våran fördel och inte på grund av en… mycket diskutabel straff. Avgörandet kom istället då våran kraftfulle lagkapten bollade med Arsenals försvarare och hittade Solano med en vacker passning. Och våran nygamle peruan som hittills haft svårt att imponera igen på St. James Park drog ner dagens jubel då han med ett vackert distinkt avslut hittade nätmaskorna bakom Lehmann. 1-0. Bortalaget kunde trots sex tilläggsminuter inte skapa något farligt utan en härlig hemmaseger var ett faktum.
Kommentar: Tre härliga poäng. En gedigen kämpainsats där vi mangla ner de stackars Arsenal dansöserna i skosulorna. Att Souness betonat det fysiska i denna matchen var klart redan på förhand då han t.ex. valde Ameobi före Luque i startelvan. Och fotboll är en fysisk sport, skall man gnälla över varje närkamp så kan man panikartat byta ut den nya tilltänkta Arsenal arenan till en opera istället där man kan göra en egen uppsättning av svansjön. Scott Parkers inställning var sanslös denna matchen, tillsammans med främst Shearer visa vi var skåpet skulle stå och det var en fröjd för ögat att se alla ge 110% ute på planen. Detta kan sättas i stark kontrast till Wigan matchen i cupen där inställningen var bedrövlig. Sen med inställning så kommer även det fysiska och frisparkar, sånt får man ta. Och en annan domare hade kanske blåst straff på Brambles hands osv. men å andra sidan så var det vi som fick en utvisning senast på highbury som bedömdes som felaktig i efterhand samt att matchen sedan avgjordes på en mycket tveksam straff. Det jämnar ut sig i längden.
Matchens utropstecken: Inställningen! Från Givens idioträddning på Henrys volley till samtliga utespelare så var den som sagt 110%. Underbart att se.
Matchens frågetecken: Alla dessa gnällspikar. För några år sedan när Arsenal hade en massa utvisningar och varningar så hette det att domarna var för hårda och då främst på Vieira. Nu när de flesta lagen väljer att spela en fysisk fotboll mot Arsenal så heter det att domarna är alldeles för snälla. Gnällkören ledd av maestro Arsene Whinér verkar ha en längre fade out än kents gamla jumbohit 747. Det som slår mig är att varje gång Arsenal har vunnit så kan han gärna vara ödmjuk men när de förlorar så är det alltid något fel. Och på något vänster så ligger aldrig felet på hans egna spelare tydligen. Visst är det nobelt att vilja försvara sina spelare i vått och torrt men det går till en gräns till slut då det bara uppfattas som löjligt. Så istället för att leta konspirationsteorier på bästa Fox Mulder maner kanske man borde se över det faktum att man har ett uselt bortafacit i år, är teoretiskt sett borta från allt vad ligatitel chans heter och därmed borde se över sitt eget lilla bygge innan man kritiserar allting runt om det.
Newcastles tre bästa:
1) Scott Parker – jisses vilken kämpainsats. Hade Arsenal försvaret bestått av en mur så hade Parker säkerligen varit den första att springa igenom den.
2) Alan Shearer – Arsenalspelarna kunde inte hantera honom på planen och Wenger kunde inte hantera honom utanför. Våran lagkapten med sin otroliga kämparanda visade varför han är betraktad som en levande legend i ”the toon”.
3) Shay Given – återigen en idioträddning som håller oss kvar i matchen. Tack. Skynda dig att skriva på kontraktet nu.
Matchfakta
Newcastle – Arsenal 1-0
Mål Newcastle: Nolberto Solano 82
Varningar Newcastle: Faye, Shearer
Varningar Arsenal: Silva
Utvisningar Arsenal: Silva (två gula kort)
Domare: Gallagher
Publik: 52 297
Newcastle: Given, Ramage, Boumsong, Bramble, Elliott, Solano, Faye, Parker (Bowyer 74), Ameobi, Shearer, Owen (Chopra 90).
Avb: Harper, Luque, Brittain.
Arsenal: Lehmann, Toure, Senderos, Campbell, Lauren, Ljungberg, Fabregas (Pires 86), Silva, Hleb (Flamini 63), Van Persie (Owusu-Abeyie 85), Henry.
Avb: Almunia, Eboue.