Lagbanner
West Ham - Newcastle 2-4

West Ham - Newcastle 2-4

Inga Christmas Carrolls för vare sig hemmamålvakten eller för resten av West Ham i sista matchen innan jul då Newcastleanfallarnas effektivitet stal showen i bästa Grinchen anda.

Newcastle och Graeme Souness valde att mönstra samma startelva som spöade Arsenal senast, ingen £9,5m förstärkning vid namn Luque i startelvan alltså utan återigen fick Ameobi förtroendet från start på vänsterkanen. Det kändes som en till fysisk tillställning var att vänta med andra ord.


Första halvleken startade med att hemmalaget tog tag i taktpinnen direkt och styrde upp tempot. Etherington kom loss med ett snyggt inspel som Elliott lyckades få bort och lite senare så fick Fletcher på ett hyfsat avslut som Given plocka ner. Sedan skicka Given omedelbart upp bollen via en lång utspark och då Repka fumlade med mottagningen fick Owen fram bollen till Shearer. Shearer vid straffområdskanten peta fram bollen in i straffområdet och Owen blev fri. På typiskt målkungsmaner fick han sedan, även om inte avslutet kändes så där jättebra ändå in bollen via Carroll och 0-1 kom som en härlig tidig julklapp. Ett snyggt och lite turligt växelspel mellan våra anfallare. Lite senare var det Owens tur att agera targetplayer och lägga fram bollen till Shearer som klappa på direkt men fick ingen riktig träff på bollen och försöket gick utanför. West Hams farligaste vapen i en halvlek de ägde spelmässigt var kantspelet, och när inte Benayoun eller Etherington terrorisera våra ytterbackar så smet pigge Harewood ut på kanten emellanåt. Detta var just det som hände då kvitteringen skulle trilla in. Harewood utmana Elliott som knappt hade hunnit ur startblocken innan West Ham anfallaren var klar med sitt inspel, ett inspel som Bramble var först på och rensade. Rakt på Solano. Bollen hamnade i eget mål efter en försvarsbjudning som matchar vilket väldukat julbord som helst. 1-1 kändes på inga sätt orättvist men just sättet som kvitteringen trillar in på är ändå inte lätt att smälta. Tillbaka till ruta ett igen alltså och hemmalaget trummar på när matchen står och väger igen. När sedan Benayoun valde att ta en raid in i planen och straffområdet ska Bramble dit och stångas på ett sådant sätt att man sätter hjärtat i halsgropen. Straffen kändes på inga sätt solklar men det finns garanterat domare som blåst i en sådan situation också. En snygg löpning av Zamora gav han en chans i en rätt dålig vinkel i straffområdet men avslutet var bra. Men fotparaden av Given var bättre. Ett ledningsmål för the Hammers låg återigen i luften och det kändes rätt surt med tanke på hur vi bjudit in dom i matchen igen. Så när Parker missat ett skottläge strax utanför straffområdet på en underbar ner nickning från Shearer så började frustrationen växa ännu mer. Då skulle nästa svartvita julklapp komma, exakt lika oförtjänt som den första. Solano slår in en bra frispark och medans hemmalaget lagt sin markeringsfokus på Newcastles många långa starka nickspelare så glömde de en 170cm kort måltjuv. Så när bollen gick mot bortre delen av straffområdet så dök Owen upp som gubben i lådan och styrde snyggt in bollen i mål med ryggen(!). Owens andra mål på hans andra avslut. 1-2 i halvtid alltså.


Andra halvlek inleddes nästan som den första. Fast tio gånger värre sett med svartvita ögon. West Ham managern Pardew måste ha hotat hela laget med uteblivna julklappar om de inte fick med sig något från denna matchen för hemmalaget inledde i ett furiöst tempo. Först fick man med sig en frispark strax utanför straffområdet som kunde ha förvaltats mycket bättre. Sedan fick Given göra skäl för lönen igen. Harewood fick en kanonchans men kunde inte överlista bortakeepern. Men det var inte över där, för då Newcastle försvaret bildade köttmur vid straffområdet fanns inga spelare att kriga om andrabollen med. Så när Mullins insåg det och istället för att försöka sig på ännu ett nickinspel tog ner bollen och kruta på ett bra skott så var det stolpen som rädda oss. Och när ingen Given fanns i närheten och stolpen inte var i vägen så lyckades Shearer avvärja ett givet mål via en snygg karateräddning på mållinjen då Collins sköt efter en frispark som vårat försvar inte lyckades få iväg. Mitt hjärta hade då blivit belagt med parkeringsböter då det fastnat i halsgropen i cirka en minuts tid. Fast som tidigare denna match, när West Ham är som mest förtjänta av ett mål.. så gör Newcastle ett. Parker tar en öppnande löpning, Owen håller kallt i bollen lite utanför straffområdet och lägger fram en smörpassning till Shearer som gör vad han visat att han gör bäst nu i många många år. Nämligen mål. Kliniskt avslut signerat våran andra målkung. Hans 199.e i Newcastledressen. 1-3. Inte förtjänt för fem öre, fast med bara 25 minuter kvar så kändes det väl som julstämningen var på väg att infinna sig. En som verkligen verkade tycka det var Foluwashola Ameobi. Om kvitteringsbjudningen får symboliseras av ett julbord så får Ameobis hjärnsläpp a’la ”Mellberg VM kval mot kroatien” motsvara hela julfesten. På ett helt harmlöst inlägg bort mot absoluta bortersta delen av straffområdet väljer nämligen Ameobi att i nickduell boxa bort bollen istället. Solklar straff. Harewood lägger upp bollen 11meter från mål och får via en iskall straff göra det mål han förtjänat. 2-3. Match igen. Bjudning igen. Fast hemmalaget verkade nu ha tömt sina batterier, vilket kanske var anledningen till att Carroll letade sig upp i hopp om att få bli matchhjälte och rädda en poäng. Nu blev så inte fallet. Det enda målet han fick se bollen gå in var istället sitt eget för fjärde gången. Shearer fick bollen på mittplan, våran kapten spelade bollen ut på högerkanten till Faye vilket ledde till att vi kom två mot en. Faye valde då helt korrekt att spela Owen som stod i misstänkt offside men linjemannen friade och då Carroll stod på helt fel ställe kunde våran anfallare mer eller mindre gått in med bollen för att bli tremålsskytt. Nu valde han istället att bara rulla in den och 2-4 poppade upp på resultattavlan.


Kommentar: Att resa till london och komma hem med tre poäng är knappast något vi gjort oss kända för i Premier League. Men trots två stycken minst sagt tidiga julklappar så lyckas vi, självklart mycket tack vare vårat anfallspar. På sex stycken målchanser sätter de fyra. Och då var inte Shearers skott utanför i första eller Owens nick i andra dåliga avslut på något sätt heller, snarare tvärtom så gjorde Carroll i målet en riktigt vacker räddning på Owens nick. Men effektiviteten är som sagt grym. Att hemmalaget hade spelet i denna match är det väl inget att snacka om, det bör ett bollinnehav på förkrossande 65% påvisa. Dock är det lite förvånansvärt att de lyckades skapa så lite utifrån det spelövertaget, speciellt med tanke på att vårat försvarsspel lämnade mycket att önska från tomten till jul. Det återstår väl att se också om hemmalaget får någon julskinka efter denna matchen, något man annars kan tycka bör vara naturligt med tanke på namnet West Ham


Matchens utropstecken: Målskyttet! Vad annars. Innan denna matchen hade vi smått generande 14 mål på 16 matcher. Ett dåligt facit för vilket lag som helst. Med Newcastlestandard får det betraktas som uselt. Fyra mål i samma match känns därför rätt befriande, kan förhoppningsvis även ge oss mersmak inför nästa bortamatch då det skulle kännas rätt skönt att spräcka Liverpools nolla. Speciellt om en viss #10 får göra det… Bör nog även klargöra här förresten att jag har inga klagomål i sig på anfallarna, snarare tvärtom. När Owen varit på plan denna säsongen har vi vunnit sex av åtta matcher. Grejen är bara den att vi gör oss ruskigt beroende av Owen just nu, och då syftar jag inte bara på hans målskytte utan snarare som ett alternativ i vårat spel. Eller som det känns nu, det enda alternativet. Ta dagens fyra mål som exempel. Ettan uppkommer via samarbete Shearer/Owen. Tvåan kommer på en fast situation. Trean kommer återigen via Shearer/Owen och fyran ligger också Shearer bakom även om det är Faye som står för assisten till Owen. Tre av fyra mål är alltså resultatet av ett bra spel från våra anfallare, det fjärde uppkommer via en frispark som sagt. Nu är ju även detta ett tvåeggat svärd egentligen. För lika mycket som man kan klaga på bristen över eget spel på bortaplan så kan man berömma Souness för att han vet om styrkan i vårat anfallspar och därmed i övrigt ställer upp med en mer defensiv/fysisk uppställning för att täta defensiven (i teorin dvs, den innefattar inte de individuella misstagen). Var vi ska bevisa att vi har ett eget spel är snarare på hemmaplan. Men det vi utan tvekan behöver jobba på är vårat bortaspel utan Owen, alternativt köpa in en snabb back up spelare till våran skadebenägna måltjuv så vi kan få lite kontinuitet i spelet.


Matchens frågetecken: Försvarsspelet. När vi inte uppträder tafatta och vilsna så bjuder vi på mål och straffar. De individuella misstagen börjar bli fler än julgranskulorna hos musse pigg på kalle ankas julafton. Det känns faktiskt lite komiskt tycker jag, att en egen talang som slagit igenom i år är våran bästa högerback, vänsterback och mittback på samma gång. Tyvärr är han just nu på skadelistan men Taylor är den enda i vårat försvar som kan fira jul med plusbetyg tycker jag. Den som i övrigt kommer i närheten är väl Ramage, det är uppenbart att killen har helt rätt inställning men när han möter kvicka tekniska spelare så hänger han inte med. Och offensiven känns väl inte direkt övertygande heller, även om inläggen blivit bättre så tycker jag han måste våga hänga med upp i anfallen mer för att avlasta Nobby. Babayaro och Carr skulle bli en kanonbra mix om man slog ihop dom. Men som det är nu så brister Baba i det offensiva och Carr i det defensiva. Därför med viss tveksamhet godkända båda två. Men i övrigt, Elliott är en säkerhetsrisk. Långsam och emellanåt rent klumpig i försvarsspelet och som våran frisparksvariant i denna match belyste.. inga vidare inlägg heller. Bramble och Boumsong känns lite som Dr. Jekyll&Mr. Hyde i sina prestationer. När dessa två spelar bra så är de riktigt bra. Inge snack om saken, Bramble med sin styrka och Boumsong kompletterar utmärkt med sin snabbhet. Å andra sidan när de är dåliga så är de riktigt dåliga istället. Missar och bjudningar som skulle få vilken P12 tränare som helst att bli gråhårig.


Newcastles tre bästa

1) Owen – detta var en tillställning främst signerad två stycken målkungar så det känns naturligt att den som lyckades bli tremålsskytt på köpet får lysa mest i julglansen.
2) Shearer – ett mål ifrån de magiska 200 nu. Fast utmärkte sig idag främst med sina passningar och blicken för spelet. Snyggast var nog ändå nickpassen till Parker.
3) Given – Räddar oss återigen när vi som mest behöver det. Alla superlativ börjar ta slut så.. [Lägg in egen hyllningstext här].


Matchfakta
West Ham – Newcastle 2-4
Mål West ham: Självmål 20, Harewood 73 (straff)
Mål Newcastle: Owen 5, 43, 90, Shearer 66
Varningar West ham: Carroll, Ferdinand, Etherington
Varningar Newcastle: Parker, Ameobi, Bramble
Publik: 34 836
Domare: Dowd


West Ham: Carroll, Repka (Aliadiere 76), Ferdinand, Collins, Konchesky, Benayoun (Bellion 62), Fletcher, Mullins, Etherington, Harewood, Zamora.
Avb: Dailly, Newton, Hislop.


Newcastle: Given, Ramage, Boumsong, Bramble, Elliott, Solano (Bowyer 79), Faye, Parker, Ameobi, Shearer, Owen.
Avb: Harper, Luque, Chopra, Gate.

Stefan Abrahamsson2005-12-18 05:40:00

Fler artiklar om Newcastle

Från Milburn till Shearer till Framtiden: The Geordies