Newcastle - Everton 2-0
”Skatorna” fortsätter kraxa in poäng utan Souness som flygledare.
Det var två stycken lag i rätt lika situationer som skulle göra upp om poängen på St. James Park. Båda lagen hade usla starter på säsongen och även om båda lagen påvisat bra form över de senaste matcherna så är tabellpositionerna långt under förväntan. För hemmalaget stoppade ett sent fitness test Shearer från spel vilket innebar att vi igen spelade 4-5-1 med en ensam Ameobi på topp. Det största diskussionämnet runt laguttagning var annars Luque’s helpetning till förmån för talangen Matty Pattison.
Första halvlek startade som förväntat. Redan efter drygt två spelade minuter hade Zoggy ett vasst inspel som Ameobi missade och Solano inte kunde förvalta ur dålig vinkel. Newcastle fortsatte piska upp tempot medans bortalaget såg mest ut att försöka klara av det förväntade trycket i början. Vilket i sig inte var någon större prestation då även om vi hade mycket boll lyckades skapa ruskigt lite. Bowyer hade ett par halvdana chanser men annars var det Everton som stod för de vassaste chanserna en bit in i halvleken. Ramage gjorde en underbar rensning på ett inspel framför en blåtröja som antagligen redan planerat in hur han skulle spendera sin målbonus. Emre räddade två nickar från hörnor på mållinjen. Den andra räddningen fick nästan lika hög akrobatik-gymnastik poäng som Ramage rensning lite tidigare. Given var dock inte sen med att visa vem som är kungen på plinten i nordöst, Arteta fick en härlig träff på en frispark strax utanför straffområdet men våran akrobatör i målet sträckte ut och lyckades precis tippa frisparken över. Sista ordet i halvleken skulle dock bli svartvitt. Babayaro gjorde en vacker inläggsfint i vänstra korridoren och bröt istället in mot straffområdet. Väl där la han en boll snett bakåt som Solano mötte med en yttersida och dispensfallet Westerweld fick göra en hyfsad räddning han med innan Poll blåste av en rätt lugn första halvlek. Fast en utvisning har han ändå kunnat dela ut till bortalagets Cahill. Efter att först ha blivit varnad tryckte han ner Bowyer bakifrån när denna avancerade på en öppen yta mot straffområdet. En solklar varning i många domares ögon men inte ens en frispark i Poll’s.
Andra halvlek fortsatte i första halvlekens anda. Mycket ställningskrig där man hoppas att målvakterna dragit på sig en extra tröja för att få hålla värmen lite. Newcastles av tradition vackra anfallsfotboll såg man indikationer av igen. Men även om speluppbyggnaden var bra så sprack det oftast på sista tredjedelen. Ett typ exempel var när Emre la upp en fin passning i Evertons straffområde på en återigen instormande Bowyer som inte nådde ända fram. Med timmen spelad började detta likna en repris från onsdagens 0-0 match med Charlton. Men så sprang Emre med boll upp längs vänsterkanten via en snabbomställning. Väl där täckte två Everton spelare av inspelsytan och Emre la istället bollen snett bakåt till N’Zogbia. Zoggy tog med sig bollen in i straffområdet via en vacker fint och spelade sedan in bollen efter marken till Solano som tryckte in bollen i kamp med försvararen som han tycktes knuffa in i målet också på samma gång. Både boll och motståndare i mål alltså och 1-0 var ett faktum. Strax efter var det dags för nästa mittfältare att få avsluta, Parker drog på en volley som smet alldeles utanför Westervelds stolpe. Everton hade nu flyttat upp i hopp om en kvittering utan att skapa direkt mycket. Och med kvarten kvar skulle det hela avgöras. Efter ett återigen flytande passningsspel gick bollen över från vänsterkanten till högerkanten efter Bowyer tvekat att skjutit i ett bra läge. Bollen gick istället till Solano som stack in vid hörnet av straffområdet och smekte en högeryttersida runt Westervelds utsträckta räddningsförsök och parkerade i bortre gaveln av målet. Matchens delikatess. Everton hade efter detta några hyfsade kvitteringsförsök, bland annat ett skott en meter utanför av Beattie men Givens fjärde nolla på fem matcher under Roeder höll sig.
Kommentar: Jag läste en inför matchen artikel som berörde främst tränarbytet. Kontentan av artikeln var egentligen att vad vi lever just nu är turen som vi inte haft tidigare. Jag tycker det är helt galet. Visst, Roeder har haft tur på så sätt att våran trupp inte är till 50% skadad längre. Men jag tycker inte det är grejen, oavsett lag vi ställt upp med så har ändå vid något tillfälle alla spelare spelat för Souness också. Sen är det bara att ta en titt på försvaret idag, vi har skador på Taylor, Carr, Bramble. Det är halva våran backlinje. Men ändå så spelar försvaret mycket bättre nu jämfört med under Souness. En spelare som Boumsong som sina missar till trots nu börjar visa mer och mer varför han är med i frankrikes landslag. Elliott står för flera bra brytningar och gör sin klart bästa insats för säsongen. Babayaro känns även han mer på G nu. Ramage gör en stabil insats och verkar börja anpassa sig till premier league. Försvaret känns överlag bättre på dessa få matcher redan. Offensivt och då främst på mittfältet är skillnaden ännu mer påtaglig. Visserligen har vi spelat med fem man där nu men flytet i passningsspelet är på väg tillbaka känns det som. Vi rullade upp Everton flera gånger. Kortpassningarna är både vackra att se samt att de öppnar ytor och anfallsvägar. En förutom Solano som lär komma ihåg denna matchen är annars skadedrabbade talangen Pattison som fick 90 sekunder på sig att göra succé. Vilket inte helt oväntat var lite för lite. Han var dock nära bollen en gång samt hade en rätt skoj frisyr. Bara en sån sak.
Matchens utropstecken: Defensiven. Den småflödande offensiven till trots så kommer bara Evertons farliga chanser via fasta situationer. Scott ”die hard” Parker är en inspiration för hela laget med sin kämparanda. Sen har han ytterligare en viktig egenskap också, och det är att han är grym på att hålla bollen och lugna ner spelet. Istället för att bara tjonga upp och vänta in nästa anfallsvåg så tar han in bollen och söker alternativ. Grymt viktigt. Han kombinerat med att de fyra i backlinjen står för en riktigt stabil insats gör att Everton inte kan spela sig till några riktigt bra chanser.
Matchens frågetecken: Målskyttet. Problemet just nu är som sagt sista tredjedelen av plan. Ameobi är klart duglig som bollmotagare, sk. targetplayer men har inte målsinnet som utmärker en forward. Det är inte slumpen att det är idag Solano som gör två mål och mot Southampton Dyer som gör det. Frågan är om inte Luque bör ges en chans i startelvan som anfallare. Han har allt annat än imponerat så här långt men han känns ändå betydligt mer målfarlig än vad Ameobi gör. Och som ensam man på topp så är det viktigt att ha en som kan göra mål. Nu lär väl förhoppningsvis våran kapten vara tillbaka till nästa match men den enda jag egentligen ser Ameobi fungera med på topp är Owen. Detta inte på grund av skarvpassningarna Shearer-Owen kan spela med då Ameobi trots sin storlek inte vinner speciellt många nickdueller. Utan snarare att Ameobi då kan hålla i bollen och slå öppnande oväntade pass som Owen kan smita ifrån på. Det kvittar annars hur bra flödande offensiv vi har om vi inte har någon där längst fram som kan dra nytta av det.
Newcastles tre bästa:
1) Solano – Mot Charlton visade han att han är på väg mot gammal fin form. Att döma av dagens insats så är den här nu. Gör båda målen varav det andra är en riktig fröjd för ögat.
2) N’Zogbia – Ständigt orosmoment för motståndarna på vänsterkanten. Trivs att spela med både Emre och Babayaro som avlastar och öppnar ytor. Härlig fint innan 1-0 assisten.
3) Boumsong – Har fått ta massor av ris så här kommer även lite ros. Visade stabilitet och en löpstyrka som tänder hoppet att han kan bli värd de dyra slantarna vi hostade upp för honom.
Matchfakta:
Newcastle – Everton 2-0 (0-0)
Mål Newcastle: Solano 64,76.
Varningar Newcastle: Parker
Varningar Everton: Cahill
Publik: 51 916
Domare: Graham Poll
Newcastle: Given, Ramage, Boumsong, Elliott, Babayaro, Solano, Parker, Emre (Clark 79), N'Zogbia (Pattison 90), Bowyer, Ameobi.
Avb: Harper, Faye, Chopra.
Everton: Westerveld, Yobo, Stubbs, Weir, Nuno Valente, Osman, Arteta, Cahill (Carsley 74), Davies, Kilbane (McFadden 68), Beattie.
Avb: Ruddy, Naysmith, Vidarsson.
