Krönika: Inga "Liverpoolvärvningar" tack
Även om inte Newcastle lyckats ypperligt i Premier League säsongen hittills så kan man alltid räkna med att de är en av de hetaste klubbarna när det gäller den löjliga säsongvarianten.
Förutsättningar
Är man en klubb av Newcastles storlek och har de ekonomiska förutsättningarna som kommer med den så är man alltid, på gott och ont, i centrum på silly season cirkusen. Denna säsong är inte undantaget som bekräftar regeln utan pressens ryktesverkstad går på högtryck. Denna krönika kommer dock inte beröra dessa rykten speciellt mycket utan snarare får detta ses som en personlig önskelista på vad jag anser bör värvas samt säljas. För att ta närmare del av resultaten av ryktesverkstaden så rekommenderar jag våran Silly Season artikel.
Först och främst när man skall ge sig ut på värvarmarknaden så är det en klar fördel om man har pengar att spendera. Annars blir det fönstershopping som gäller. Det vinner man dock inga fotbollsmatcher på. Ett annat alternativ är att göra en Sunderland och låna in och ut allt som rör sig på en fotbollsplan, men det vinner man vilket de så vackert bevisat inte heller några matcher på. Så istället för att bli fotbollsmarknadens svar på ett bibliotek kommer här en önskelista vilket mestadels berör spelarköp.
När det gäller Newcastles spenderarkassa så är ”sanningarna” lika många som antalet Victoria Silvstedt inte varit otrogen med. Sedan för att göra soppan ännu mer innehållsrik så har vi också den där historian huruvida klubben kommer att bli uppköpt eller inte. Man skulle enkelt kunna säga att våran spenderarkassa är beroende av fler om och men än antalet Arsenal skulle behöva för att ha en realistisk chans att vinna ligan.
Försäljningar
Ett säkert kort dock för att få in pengar är att sälja. Eftersom detta är en silly season artikel kommer således försäljningarna handla om spelare med kontrakt tillhörande Newcastle snarare än den briljanta idén jag har att sätta upp korvförsäljare lite överallt. Lär nämligen behövas när Duff, Milner, Dyer och Martins sätter full fart sedan.
Den första spelaren jag vill ska sitta på nästa flyg från Newcastle är spanjoren som gjort lika många glad som matadoren på kalle ankas julafton – Albert Luque. Passar inte i England och återfinns numer stelfrusen i Glenn Roeders frysbox. Det positiva med Albert är däremot att han fortfarande är ett stort namn i främst la liga efter sina framgångsrika år där. Och lyckades vi få £3,5m för VM’s sämsta försvarare (Boumsong) så är hoppet att vi kan få något för en flyfotad spanjor också. Annars får vi väl försöka lura på honom till tjurfäktningen där Ferdinand var. De är ju redan van med besvikelser.
Övriga spelare att sälja är först och främst våra fantastiskt talanglösa ytterbackar, Stephen Carr och Celestine Babayaro. Tveklöst Premier Leagues sämsta vilket tyvärr inte motsvaras av deras lön. Även om vi bara skulle få drygt en halv miljon pund per skalle för dem så skulle vi spara in dryga £1,5-2m i lönekostnader. Sälj sälj sälj. Solano har visat sig vara en ytterst kapabel högerback och på vänsterbacken kan det inte bli mycket sämre än ”Baba” ändå. In med Ramage där när han är skadefri och vi har gått från usel till mindre bra i varje fall såvida inget köp av vänsterback kommer.
De tre får anses vara våra självklara försäljningar. Sedan finns det även ett frågetecken. Ett utropstecken lika laddat som turkisk peppar. Nämligen Emre. Emre lider lite av vad man i ”toon” kretsar får referera till som ”Robertsjukan”. För er ofrälsta kan jag informera att det innebär att man från i ena matchen presterat en magisk fotboll ofta krönt med ett lika magiskt mål vara helt under isen i de kommande matcherna. Personligen kan jag tycka det skulle vara trist att sälja Emre för precis som med Bramble finns det massor med talang och potential. Men medans det hos Mr. Titus brister i koncentrationen är våran lille spelmaestro för ojämn. Är vi i behov av pengar under vintern så är risken rätt stor för att Emre är den som får offras.
Bara att hoppas att det inte blir en sista minuten grej som med Milner i somras bara. Appropå Milner förresten så hoppas jag verkligen att han bosatt sig i Newcastle nu trots det intresset som finns runt omkring honom. Han känns lite som en av de där spelarna man hade på klassiska championship manager förr när man spelade några stycken med polarna. Då det alltid fanns någon smilfink som bjöd £30 000 i lön på en spelare som i vårat fall alla tre ville ha för att ingen annan skulle få den (spelaren i fråga ville ha £3 000 i lön). Då man satte spelare som de andra snodde via bosman (vilket man var helt okej med såvida de inte gick till någon av de andra två) på att inte träna det sista halvåret. Men framförallt så lyckades man då och då som i Milners fall knyta åt sig en spelare som skulle visa sig bli helt grym. Och i bästa vänskapliga anda försöker då självklart ens polare höra sig för hur mycket man ville ha för honom och man sa alltid ”du har inte råd” oavsett hur mycket pengar de hade. Så känns det med James Milner nu som varit våran antagligen bästa spelare under hösten, när Martin O’Neill ringer så påminn han vackert om att han inte har råd. Skulle Roman råka hitta några miljoner rubel i ena jackfickan, säg bara att han har inte råd. Vi vill ha våran James kvar.
Nyförvärv
Kvar till sist är då den roliga biten. Den biten som kan splittra en supporterskara totalt. Vem skall köpas in.
Ser man först över målvakterna lite snabbt så inser man att där är det lika lugnt som en lördagkväll i Sunderland efter de rödvita förlorat ytterligare en match. Given är Premier Leagues och kanske världens bästa målvakt. Harper är en ytterst pålitlig andramålvakt så länge som planskötarna på Anfield ser till att det inte finns några tuvor att ramla på i målområdet. Krul har av Juventus scoutteam blivit dubbad som den nye Buffon. Huruvida det inkluderar ”specialbesök” hos deras läkarteam eller köpta linjemän som vinkar bort alla mål framgick däremot inte.
Om det var lika lugnt som i Sunderland på målvaktsfronten så är det lika lugnt som Kluiverts festande på backfronten. Det vill säga total kaos. Enda självskrivna valet i dagsläget är jättetalangen Taylor. Bredvid honom är det svårt. Moore lär skickas till någon Australiensisk pub då hans kontrakt går ut så kan han dricka sina Fosters i fred. Bramble behöver visa att han kan vara vaken i 90 minuter varje match och inte bara 88. Ramage känns lite som den nye Aaron Hughes – inte tillräckligt bra på någon position eller kommer någonsin bli. Huntington och Edgar är båda lovande, båda har gjort kanonmatcher, men båda har inte kontinuiteten och erfarenheten för att leverera varje vecka och behöver stå på tillväxt någon säsong till. Så egentligen oavsett om Bramble kan ställa om sin mat och sovklocka ytterligare några minuter så behövs en till stabil mittback.
Upson, den tidigare Arsenalbacken och andra dussinlirare har nämnts men jag vill inte se någon Liverpoolförstärkning a’la ”denna spelare tar kanske en plats annars kan vi alltid testa honom mot Arsenal i en cupmatch och se om hans självförtroende håller” utan jag vill se en spelare som köps in direkt för startelvan och gällandes mittback så behövs det verkligen. Ett alternativ är att vänta till Woodgates lån hos vildarna i Middlesbrough avslutats till sommaren och sedan försöker vi stjäla honom. Hur som helst är det svårt att värva toppklass spelare under januari såvida den inte kommit på kant. Å andra sidan i och med att Taylor om än inte har vidare mycket rutin än så är han en ledare där bak och ytterligare en beprövad talang borde därmed kunna slussas in.
Om pengarna finns till andra förstärkningar först och främst och sedan blir över tycker jag ett köp av lillebror Ferdinand (dock inte för de £7m de ryktas om) eller Davies i WBA låter lovande såvida de kostar runt £5m att köpa loss.
Högerbacken känns via Solano inte akut längre och vi har i Ramage, Taylor, Edgar, Huntington fyra mittbackar som kan gå ut och täcka i nödfall.
Vänsterbacksplatsen däremot skulle behöva en ansiktslyftning, eller snarare ett helt nytt ansikte. Gareth Bale och Wayne Bridge är självklart drömvärvningarna. Den sistnämnde hade kommit i somras om londonklubbarna kommit överens om sin Colegate byteshandel lite snabbare så vi får hoppas att ett nytt påskrivit kontrakt inte har bränt våra broar hos Bridge. Dessa två spelare lär väl för övrigt kosta runt £4-8m men det kan det vara värt om pengar finns för vänsterbacken är den plats där en förstärkning är mest akut.
Mittfältet känns stabilt. Även vid en försäljning av Emre så kan Dyer gå in centralt och det är där han är som bäst i regel. Inga nyförvärv får anses viktiga här.
Anfallet är klurigt. Sibierski och Martins har mot all förmodan visat sig vara ett riktigt kapabelt anfallspar. Sedan har vi Owen på väg tillbaka från skada igen. Det som jag kan tycka behövs är att vi fixar över ett fyrtorn. Nu har visserligen färjorna mellan Göteborg och Newcastle slutat gå men annars hade det varit trevligt med ett fyrtorn på St. James Park man kunnat sikta in sig på direkt. Via en lång stark huvudspelare får vi även en spetskompetens i luftspelet på samma sätt som Martins har sin snabbhet och Owen sin målfarlighet. Att kunna variera dessa tre spetskompetenser kan visa sig bli riktigt bra. Nu verkar Merseyside vilja behålla sitt fyrtorn dock så vi får leta upp något annat. Zigic har varit en personlig favorit innan men han missade vi i somras.
Sammanfattning
Sälj
Albert Luque £2-5m
Celestine Babayaro £0-0,5m
Stephen Carr £0,5-1m
(Emre £6-12m)
Köp
Bridge/Bale £4-8m
Fyrtorn £2-5m
(Ferdinand/Davies £5-8m)
Om får vi får Luque, Carr och Baba såld så lär vi hamna på runt £5m sammanlagt skulle jag gissa på. Sedan beror det på om vi har pengar sedan innan och om Roeder och Shepherd prioriterar en lång anfallare då det ryktats mycket om Crouch eller om vi isåfall säljer till exempel Emre för att få pengar då till just en anfallare och eventuellt även en back.
Den som lever får se, alltid kul med dessa rykten vilket som. Fönstershoppare eller ej.
